”Vi följer honom som är mästare på att tjäna”, Liahona, okt. 2024.
Vi följer honom som är mästare på att tjäna
Jesus Kristus är vårt fullkomliga exempel på medkännande tjänande av alla.
Den fullkomlige Kristus, av Hiram Powers, Julie American Art Museum, museumköp till minne av Ralph Cross Johnson
När jag är med på stavskonferenser runtom i kyrkan har jag den underbara möjligheten att följa med stavspresidenter för att besöka och betjäna enskilda medlemmar och familjer. Under de här stödverksamhetsbesöken undrar jag ibland vad jag ska säga och göra, särskilt när de jag besöker går igenom svåra utmaningar. Men i stället för att fokusera på vad jag skulle kunna säga eller göra, har jag upptäckt att när jag fokuserar på honom som är mästare på att tjäna – vår Frälsare Jesus Kristus – hjälper det mig mest när jag tjänar andra.
Som med allt som är gott är han vårt fullkomliga exempel. När vi lämnar våra hem – och lämnar vår bekvämlighetszon – för att betjäna människorna omkring oss så som han skulle göra, vägleder Frälsaren oss i våra ansträngningar. Vårt tjänande blir då mer meningsfullt än något vi någonsin kan säga eller göra på egen hand.
Gå inte förbi
När han fick frågan: ”Vem är då min nästa?” (Lukas 10:29), tog Jesus tillfället i akt att återge en liknelse. Han berättade om en man på väg från Jerusalem till Jeriko som ”råkade ut för rövare” och blev rånad, slagen och lämnad ”halvdöd” på vägen (Lukas 10:30).
Snart kom en präst förbi. Prästen måste ha sett att mannen var i kritiskt tillstånd, men han stannade inte för att hjälpa till. Han ”gick förbi” (Lukas 10:31). Sedan ”såg” en levit hur illa skadad mannen var. Också han ”gick förbi” (Lukas 10:32). Då kom en samarier. Jesus beskrev att samariern gjorde något som prästen och leviten inte gjorde: Samariern ”förbarmade … sig över [mannen]” (Lukas 10:33) och ”gick fram … förband [såren] … och skötte om honom” (Lukas 10:34).
Le Bon Samaritain (Den barmhärtige samariern), av François Sicard
Liknelsen om den barmhärtige samariern handlar inte bara om präster, leviter eller samarier. Den handlar egentligen om oss. Vi har bröder och systrar som lämnats sårade vid sidan av livets väg. De kan vara vem som helst – vänner, familj, grannar, samhällsmedborgare och även de som sitter i möteshuset med oss på söndagarna. Ser vi dem och går förbi? Eller betjänar vi dem med medkänsla som den barmhärtige samariern gjorde? De flesta vi ser har inte synliga sår. Många lider i tysthet och ber inte om hjälp. Det enda sättet att vara helt säker i vårt tillvägagångssätt är genom att möta andra med den kärlek och medkänsla som samariern visade. Kristuslikt tjänande innebär att visa medkänsla med alla.
Be för att kunna se andras behov
Medan Jesus gick genom en folkmassa sträckte sig en kvinna som led i tolv år av blödningar ut till honom i tro. När hon rörde vid Jesu mantel kände han att ”kraft gick ut från [honom]”. Jesus vände sig till kvinnan och sa: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid” (se Lukas 8:43–48).
När ”en förlamad” fördes till Jesus genom ett tak av sina vänner botade Jesus först den lame andligen. ”Mitt barn, dina synder är förlåtna”, sa han. I gensvar anklagade de skriftlärda Jesus för hädelse. För att hjälpa de närvarande förstå att han har ”makt på jorden att förlåta synder” sa Jesus till mannen: ”Res dig, ta din bädd och gå hem!” Genast ”reste mannen sig upp … inför ögonen på dem alla” (se Markus 2:3–12). Kristi makt att bota sjuka fysiskt var samma kraft som han använde för att bota de andligt sjuka.
De här två händelserna – och många andra – visar att Frälsaren förstår både andras timliga och andliga behov på ett fullkomligt sätt och betjänar dem alltefter dessa behov. Vi kan göra detsamma. Vi kan inte se andras behov på ett fullkomligt sätt som Frälsaren gör, men vi kan be om förmågan att se dessa behov, om vägledning i hur vi ska bemöta dem och att vara svaret på någon annans bön.
När vi väl har sett det måste vi också handla med medkänsla. Vad är det för mening med att se om vi inte gör något? Om vi ser och inte gör någonting kan vi förlora vår andliga syn. När vi handlar, även på små sätt, får vi mer av Frälsarens ljus för att bättre se och betjäna människorna omkring oss.
Var med dem
Ibland kanske vi tvekar att tjäna andra. Vi kanske oroar oss för hur andra kommer att reagera eller hur mottagliga de är. Det har hänt mig. I de stunderna är det viktigaste vi kan göra att vara med dem och älska dem. Än en gång är Frälsaren vårt fullkomliga exempel.
Precis innan den uppståndne Frälsaren visade sig för nephiterna hade de upplevt många katastrofer och djupt mörker. De var i desperat behov av hjälp. Frälsaren kunde bara ha talat till dem från himlen och berättat för dem vad de behövde höra (se 3 Nephi 9–10), men han visade sig för dem och gick bland dem. Han undervisade dem och bad med och för dem. (Se 3 Nephi 11–19.)
Frälsaren frågade dem även: ”Har ni några som är sjuka bland er? För dem hit. Har ni några som är lama eller blinda eller halta eller krymplingar eller spetälska eller som är förtvinade eller som är döva eller som lider på något sätt? För dem hit så ska jag bota dem, för jag hyser medlidande med er, mitt inre är fyllt av barmhärtighet …
Och det hände sig att när han hade talat sålunda, gick hela mängden tillsammans fram … med alla dem som led på något sätt, och han botade dem var och en allteftersom de fördes fram till honom” (3 Nephi 17:7, 9; betoning tillagd).
Om du är osäker eller orolig för att tjäna andra ska du inte oroa dig så mycket för vad du ska säga eller göra. Börja med att bara vara där. President Russell M. Nelson har lärt oss att ”god inspiration baseras på god information”. När du är med dem lär du dig om dem och vet när du ska besöka dem när de är sjuka, när du ska erbjuda och ge prästadömsvälsignelser, när du ska lyssna och ”bära [deras] bördor så att de kan bli lätta”, ”sörja med dem som sörjer … trösta dem som står i behov av tröst” (Mosiah 18:8–9) och glädjas med dem som gläder sig! Tveka inte. Du inspireras till det som Frälsaren vill att du ska säga och göra när du tjänar.
Följ hans mönster
Den första åtgärd som Frälsaren vidtog när han uppenbarade sig för nephiterna var att säga till dem att stå upp och komma fram till honom och att sticka sina händer i hans sida och känna märkena efter spikarna i hans händer och fötter (se 3 Nephi 11:14).
Frälsaren ville inte att de bara skulle se honom. De hade redan sett honom ”stiga ner från himlen … och [stå] mitt ibland dem” (3 Nephi 11:8). Han ville att var och en skulle komma fram till honom och känna samt lära känna honom och det han hade gjort för hela världen. ”Och detta gjorde de, och de gick fram den ene efter den andre till dess de alla hade gått fram” (3 Nephi 11:15; betoning tillagd).
Han kallade också tolv lärjungar och ”gav dem fullmakt att döpa” (3 Nephi 11:22) och undervisade om läran om dopet (se 3 Nephi 11:23–27). Sedan befallde han nephiterna att upphöra med alla stridigheter. ”Se, det är inte min lära att hetsa människors hjärtan till vrede mot varandra, utan det är min lära att sådant ska upphöra” (3 Nephi 11:30).
På många sätt är Frälsarens verksamhet i Mormons bok ett mönster för vårt eget tjänande. Vi kan hjälpa våra bröder och systrar att komma till Jesus Kristus, uppmuntra dem att döpas och ta emot de andra frälsningens förrättningar och älska dem och vara fridsskapare, som profeten har lärt oss.
Ibland är det inte lätt att nå ut till andra. Vi kanske till och med befinner oss i våra egna prövningar vilket gör det svårare att känna sig motiverad att tjäna på Frälsarens sätt. Återlösaren drabbades av prövningar och svårigheter i sin verksamhet. När vi tar på oss hans namn och står som vittnen om honom (se Mosiah 18:9), blir vi ombedda att gå som han gjorde och nå ut till och älska dem vi kommer i kontakt med.
Om vi följer Jesus Kristus – han som är mästare på att tjäna – och tjänar andra så som han skulle göra, stärker och ger han oss kraft. Genom vår stödverksamhet kan vi vara en välsignelse i andras liv och finna frid och glädje i våra egna.