”Ord som berör hjärtat”, Liahona, okt. 2024.
Porträtt av tro
Ord som berör hjärtat
Från min introduktion till kyrkan till det arbete jag gör för att hjälpa de heliga höra och sjunga psalmer på sitt eget språk, har musiken fortsatt att vara till stor välsignelse för mig och min familj.
Foto: Christina Smith
Musik har alltid varit en väsentlig del av mitt vittnesbörd. Min introduktion till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga var familjer som hade samlats och sjöng psalmen ”Jag är Guds lilla barn” (Psalmer, nr 199). Jag tänkte: ”Det här är som himlen eftersom de är så glada. Det är så här lyckliga familjer ser ut.”
För mig är familjer den vackraste delen av evangeliet. När jag tänker på allt min egen familj behövde vara med om för att hitta evangeliet så påminns jag om att Gud har en plan för varje familj.
Från Myanmar till Indien
Min mor är från Myanmar, men på grund av politisk oro flydde hon till Indien med sina föräldrar och tre systrar. De lämnade allt bakom sig. Olyckligtvis nog dog mammas föräldrar när de hade anlänt till Indien. Eftersom mamma var äldst behövde hon ta hand om sina tre syskon.
Barnen hamnade i ett barnhem. När mamma fyllde 18 bestämde hon sig för att åka till New Delhi för att söka efter bättre möjligheter för sig själv och sina systrar. Där presenterades hon för Ashima Chaudhuri, rektor vid ett college som hjälper unga kvinnor. Ashima tog mamma under sina vingar och blev mammas mentor. När mamma hade tagit examen från college blev hon Ashimas assistent. De blev nära vänner.
Ashima hade tio syskon, men den yngste, Reza, pratade ingen om. Han ansågs vara ett svart får. Reza hade blivit medlem i den återställda kyrkan efter att ha träffat heltidsmissionärerna när han gick på college i England. På den tiden var han religiöst lärd inom islam, så när han lämnade islam för att bli medlem i kyrkan var det en stor sak.
Medan Reza bodde i Toronto i Kanada drömde han att han behövde återvända till Indien och kontakta sin syster Ashima. Före resan drömde han också om en kvinna som han aldrig hade träffat. Eftersom han hela tiden såg hennes ansikte i sina drömmar kände han sig ännu mer angelägen om att återvända till Indien.
Reza var dock orolig eftersom hans familj hade vänt sig bort från honom. Men när han kontaktade Ashima i New Delhi sa hon: ”Jag saknar dig. Du borde komma.”
Min mamma var inte i New Delhi just då, så Ashima ringde en av mina mostrar, Assiya. ”Kan du komma hit?” frågade hon. ”Det blir bättre om andra är här så att vi inte bråkar.”
Så min moster Assiya åkte dit. När hon kom kände Reza genast igen henne som kvinnan i hans drömmar. De blev förälskade och gifte sig. När de flyttade till Toronto började min moster Assiya fråga Reza om kyrkan, varför han hade lämnat Indien och varför han var villig att bli bortstött av sin familj.
Reza besvarade hennes frågor och bar sitt vittnesbörd om det återställda evangeliet. Min moster blev snart medlem i kyrkan.
Från vänster: Tahiras mor San San Nu; hennes morbror Reza Shah. hennes moster Assiya Shah; en ung Tahira; och Ashima Chaudhuri.
”Jag vill veta mer”
Vid det tillfället bodde mamma och jag i New Delhi. Jag stod min moster nära, så när jag var elva år besökte jag henne och morbror Reza i Toronto över sommaren. Medan jag var där bjöd min moster in mig till kyrkan. Under mitt första möte tyckte jag om att se familjer sjunga psalmerna tillsammans. Jag hade aldrig upplevt något liknande.
”Vad är det här för ställe?” frågade jag min moster efter mötet. ”Alla är så glada och vänliga. Jag vill veta mer.”
Två systermissionärer kom och undervisade mig. Jag visste att jag ville vara en del av det jag fick lära mig. Evangeliet gjorde mig glad och jag ville bli medlem i kyrkan, så det blev jag.
Tahira vid sitt dop med mostern Assiya, morbror Reza och syster Jane Rogers, som undervisade Tahira om evangeliet.
Jag gick på internatskola under min uppväxt, så jag hade långa sommarlov. Mamma arbetade och mina föräldrar var frånskilda, så jag började åka till Kanada på sommaren. Min moster och morbror blev som mina andra föräldrar.
Morbror Reza, ursprungligen från Pakistan, tyckte om att översätta kyrkans psalmer till hindi och urdu. På sakramentsmötet sjöng vi ofta hans översatta versioner av psalmerna.
Morbror Reza, som visas ovan tillsammans med författaren, tyckte om att översätta kyrkans psalmer till hindi och urdu. ”På sakramentsmötet”, säger Tahira, ”sjöng vi ofta hans översatta versioner av psalmerna”.
Så småningom ville mamma veta mer om kyrkan som hennes dotter och syster hade gått med i. Hon träffade missionärerna och döptes snart. Min mamma och moster såg till att jag åkte till Toronto varje sommar så att jag kunde gå i kyrkan och delta i kyrkans aktiviteter.
När det var dags för mig att välja ett college hjälpte min moster och morbror mig att komma till Brigham Young University där jag träffade min man som är från Argentina. Jag tänker ofta på vad som för samman våra familjer. Tack vare kyrkan träffade och gifte sig en ung man från Argentina med en ung kvinna från Indien.
Som musikansvarig i kyrkans team för översättning av psalmer säger Tahira: ”Jag delar med mig av evangeliet genom psalmerna.”
Foto: Christina Smith
Ett arv av styrka och vittnesbörd
I dag är jag musikansvarig i kyrkans team för översättning av psalmer. Jag arbetar med projekt på sex olika språk. Jag arbetar på att översätta psalmer till nepalesiska och burmesiska, som är min mors modersmål. Det är roligt och givande. Jag arbetar också på amhariska från Etiopien, twi och fante från Ghana och sinhala från Sri Lanka.
Jag älskar mitt arbete eftersom musik har fortsatt att vara till stor välsignelse i mitt liv. Musik var min introduktion till kyrkan. Nu tänker jag på hur många som får höra psalmerna på sitt eget språk och beröras. Jag delar med mig av evangeliet genom psalmerna, och jag kan se hur mitt arbete uppfyller löften som getts i min patriarkaliska välsignelse.
Min morbror och moster har gått bort, men genom psalmerna känner jag arvet från deras styrka och vittnesbörd. Min morbror älskade att bära sitt vittnesbörd i sång.
”En dag kommer kyrkans medlemmar att höra och sjunga de här psalmerna på sitt eget språk”, sa han. ”Folk kommer att förstå det som står i psalmerna och orden kommer att beröra deras hjärtan.”
Jag får vara en del av det projektet. Det har varit en stor välsignelse i min familj.
Författaren och hennes familj i deras hem i Payson, Utah, USA.
Foto: Christina Smith