Sista dagars heliga berättar

Det var friden som var underverket

Karen Baxter, Virginia, USA

Efter min diagnos höll vi blicken fäst på Herren så att vi kunde se våra välsignelser.

Illustration: Michael J. Bingham

När min man David och jag fick veta att vi inte kunde få barn grät jag. Sedan, 2016, kallade min läkare tillbaka mig till sitt kontor efter en rutinmässig hälsokontroll och mammografi. Efter fler tester hade det hon först trodde var ett litet problem blivit ett stort: cancer.

Det var en chock, och vi hade några dåliga dagar. Innan vi visste hur det skulle gå sa jag till min himmelske Fader: ”Om det här är slutet för mig, så ta hand om David.”

Jag kunde hålla ut känslomässigt under dagen, men när natten kom och allt var tyst kom tårarna. Men det var också då jag genom den Helige Anden kände att allt skulle bli bra – inte nödvändigtvis för att jag skulle leva utan för att min himmelske Fader var där. Så under min behandling gick vi framåt ett steg i taget.

Vissa psalmer och skriftställen fick större innebörd. Läran och förbunden 122:8 slog mig verkligen: ”Människosonen har stigit ner djupare än allt detta. Är du större än han?”

Jag insåg att nej, jag är inte större än han. Om jag genom att gå igenom barnlöshet och cancer kunde uppskatta Frälsaren och hans försoningsoffer bättre så var jag villig.

Vi höll blicken fäst på Herren så att vi kunde se våra välsignelser, bland annat ett fantastiskt stödsystem. Min hjälpföreningspresident var underbar. Människor från skolan där jag undervisade gjorde en välgörenhetsvandring till förmån för cancer för mig. En kollega som ville att jag skulle veta att hon brydde sig om mig gav mig en rosa penna. I sådana stunder säger man: ”Du var min ängel i dag. Du var mitt bevis på att Gud vet att jag behövde en kram eller en rosa penna.”

Människor tittar på oss som medlemmar i kyrkan. De vill veta varför vi kan gå igenom svåra saker och ändå le.

”Hur kommer det sig att ni inte mår sämre?” frågade folk oss ofta. Vi förklarade att friden vi kände kom från vår tro, vår kärlek till vår himmelske Fader och vår tillit till hans vilja för oss. När vi delade med oss av vår tro stärktes vår tro.

Friden kom inte i samma stund jag fick diagnosen, men den kom. Det var friden som var underverket.