Kapitel 12

Redbarhet

Låt oss utveckla redbarhet hos oss själva — den själens egenskap som vi sätter så stort värde på hos andra.

Spencer W Kimballs liv och verksamhet

Före sin kallelse som apostel var Spencer W Kimball aktiv inom affärs- och samhällslivet i Arizona. Han var delägare i ett försäkrings- och fastighetsbolag och verkade i lokala och landsomfattande serviceorganisationer. I detta var han känd för sin ärlighet och hederlighet. Det har skrivits om honom: ”Personlig redbarhet var kärnan i andras uppfattning om Spencer W Kimball … Han var alltid hederlig, levererade det han lovat och förhandlade med öppenhjärtighet och utan försåtliga motiv”¹.

Redbarhet ingick i hans karaktär alltsedan ungdomstiden, vilket följande redogörelse visar: ”Spencer och några av pojkarna lånade en häst och en gammal enspännare som de skulle använda när deras klass i skolan gav sig ut på en expedition. På den ojämna vägen gick en fjäder till vagnen av. Nästa dag förklarade Spencer för sina vänner: ’Vi borde alla bidra med lite pengar för att betala för den trasiga fjädern’, men ingen erbjöd sig att hjälpa till. Han övertalade dem genom att säga: ’Vi ska ersätta den där fjädern om jag så ska behöva betala för den själv.’ ”²

Vid prästadömets session på generalkonferensen i oktober 1974 framhöll president Marion G Romney, andre rådgivare i första presidentskapet, president Kimballs exempel: ”Under alla år har han varit ett mönster av redbarhet. Ingen tvivlar på att han skulle riskera sitt liv för det heliga förtroende som Herren har lagt på honom … Hur härligt skulle det inte vara, ni prästadömsbärare, om vi alla visade samma redbarhet som president Kimball”³.

Spencer W Kimballs lärdomar

Redbarhet är grunden för en god karaktär.

Redbarhet (villigheten och förmågan att leva enligt vår tro och våra åtaganden) är en av grundstenarna till god karaktär, och utan god karaktär kan man inte hoppas få åtnjuta Guds närhet, vare sig här eller i evigheten⁴.

Redbarhet är ett tillstånd eller en egenskap av att vara fullständig, odelad, eller obruten. Den är en helhet och är oförminskad. Den är renhet och moralisk sundhet. Den är genuin äkthet och djup uppriktighet. Den är mod, en mänsklig dygd av oändligt värde. Den är uppriktighet, rättrådighet och rättfärdighet. Ta bort detta och det finns bara ett tomt skal kvar …

Redbarhet i enskilda och kollektiva sammanhang är inte att fråga: ”Vad kommer andra att tycka om mig och mina vanor?” utan: ”Vad tycker jag om mig själv om jag gör det här eller underlåter att göra det?” Är det passande? Är det rätt? Skulle Mästaren samtycka till det? …

Redbarheten hos en människa bör föra med sig inre frid, målmedvetenhet och tillförsikt i ens handlingar. Brist på den medför det motsatta: oenighet, rädsla, sorg och osäkerhet⁵.

Det vore klokt om var och en av oss ofta skärskådade sig själv för att se om vi har sopat under mattan varje spår av prestige, hyckleri eller villfarelse. Eller kan det finnas dolt under bortförklaringens täcken några små besynnerligheter och oärligheter? Finns det några spindelnät i tak och hörn som vi tror inte kom-mer att synas? Försöker vi skyla över de futtigheter och små njutningar vi i hemlighet tillåter oss själva — som vi förklarar bort med att de är obetydliga och inte för med sig några konsekvenser? Finns det områden i våra tankar och handlingar och attityder som vi skulle vilja dölja för dem som vi respekterar mest?⁶

Vi visar redbarhet genom att på ett ärofullt sätt hålla våra förbund.

När vi ingår ett förbund eller en överenskommelse med Gud måste vi till varje pris hålla det. Låt oss inte vara som den elev som går med på att leva efter vissa uppförandenormer och som bryter sitt löfte och försöker se hur länge han kan hålla fasaden uppe. Låt oss inte vara som den missionär som går med på att tjäna Herren i två år och sedan slösar bort sin tid i lättja och bortförklaringar. Låt oss inte vara som den medlem i kyrkan som tar del av sakramentet på förmiddagen och sedan vanhelgar sabbaten samma eftermiddag⁷.

Genom att ta lätt på våra förbund skadar vi oss själva som evighetsvarelser … Det är lätt att rättfärdiga sig och frestande att ursäkta sig, men Herren förklarar i nutida uppenbarelse att ”om vi försöka att skyla våra synder eller tillfredsställa vårt högmod [eller] vår fåfängliga äregirighet … då undandraga sig himlarna för oss; Guds Ande bedrövas … [människan] är överlämnad åt sig själv att spjärna emot udden.” (L&F 121:37–38)

Vi kan naturligtvis välja. Vi har fri vilja, men vi kan inte undfly följderna av vårt val. Och om vi har någon svag punkt i vår redbarhet, så är det där som djävulen angriper oss⁸.

De förbund vi ingår med Gud omfattar löften att göra, inte bara att avstå från att göra, att verka i rättfärdighet såväl som att undvika det onda. Israels barn ingick sådana förbund genom Moses och sade: ”Allt vad HERREN har talat vill vi göra” (2 Mos 19:8, kursiveringen tillagd), fastän de så fort Moses vände ryg-gen till, bröt löftet genom missgärningar. I dopets vatten ger vi ett liknande löfte och vi avlägger det på nytt under sakramentsförordningen. Att inte uppfylla dessa löften, att vägra tjäna eller acceptera ansvar och göra mindre än sitt bästa, är en underlåtenhetssynd …

Melkisedekska prästadömsbärare och de som har erhållit sina tempelbegåvningar har gett ytterligare och mer bestämda löften att handla, att verka i rättfärdighet. Herren har kallat de ömsesidiga löftena mellan vår himmelske Fader och prästadömsbärarna för ”ed och förbund”. [L&F 84:39] … man bryter prästadömets förbund genom att överträda buden — men också genom att lämna sina plikter ogjorda. Följaktligen behöver man för att bryta detta förbund endast vara overksam⁹.

Håll era löften. Bibehåll er redbarhet. Håll fast vid era förbund. Ge Herren detta år och varje år er fullständiga trofasthet och ett högsta uttryck för tro. Gör det ”på hedersord” och ni kommer att välsignas nu och för evigt¹⁰.

Om vi är oärliga lurar vi oss själva.

Praktiskt taget all oärlighet har sitt ursprung och sin tillväxt i den egna vrångbild som vi kallar självrättfärdigande. Det är den främsta, den värsta och den bedrägligaste formen av bedrägeri — att lura sig själv¹¹.

Självrättfärdigande är fiende till omvändelse. Guds Ande fortsätter med de ärliga i hjärtat att stärka, att hjälpa och att frälsa, men utan undantag upphör Guds Ande att sträva med den människa som ursäktar sina felsteg¹².

Vår Skapare sade i det inristade budskapet på berget Sinai: ”Du skall inte stjäla.” [2 Mos 20:15] Det upprepades under återställelsens början: ”Du skall icke stjäla.” (L&F 59:6)

I offentlig tjänst och i privatlivet dundrar Herrens röst: ”Du skall icke stjäla … ej heller göra något som är detta likt.” (L&F 59:6)

Vi finner oss själva göra bortförklaringar i fråga om alla former av oärlighet, inberäknat butikstölder, som är en simpel, vulgär handling som miljoner människor, som påstår sig vara hederliga, rejäla människor, ger efter för.

Oärlighet visar sig i många andra former … i att utnyttja personlig kärlek och personliga känslor för usel vinning, i att stjäla ur kassaskåp eller stjäla arbetsgivarens saker, i att förfalska räkenskaper … i att göra ojusta skatteavdrag, i att ta statliga eller privata lån utan någon avsikt att återbetala dem, i att tillkännage orättfärdiga, felaktiga konkurser för att undvika återbetalning av lån, i att röva pengar och andra dyrbara ägodelar på gatan eller i hemmet, i att stjäla tid, ge mindre än en full dags hederligt arbete för en hel dagslön, i att åka med allmänna transportmedel utan att betala biljettpriset, och alla former av oärlighet på alla platser och under alla förhållanden …

”Alla gör så” är ofta ursäkten. Inget samhälle kan fungera utan ärlighet, förtroende och självbehärskning¹³.

Den är oärlig som köper mer än han rimligtvis kan betala för. Detta är bedrägligt. Den har föga hederskänsla som underlåter att betala sina ärliga skulder. Det tycks mig som varje lyxartikel som man åtnjuter på sina fordringsägares bekostnad inte är helt ärlig … Det är inte alltid vanärande att stå i skuld, men att ignorera skulder är förvisso det¹⁴.

Stölden av en liten eller stor summa pengar eller av varor kanske inte gör den fattig som blir berövad dem, men det är en förtorkande, förkrympande process för den som stjäl¹⁵.

Vår norm för redbarhet påverkar vår familj och andra.

En förälder som underlåter att ange ett barns rätta ålder för att undvika att betala vuxenpriset på biljetter för föreställningar, flygplan och tåg och bussar ger barnet en kraftfull lektion i oärlighet. Han glömmer inte bort dessa lektioner. En del föräldrar tillåter barnet att bryta lagen när det gäller smällare, användning av vapen och att fiska och jaga utan licens. Barnen tillåts köra utan körkort eller ljuga om sin ålder. De som tar små saker utan att redogöra för dem, till exempel frukt i grannens trädgård, en penna från ett skrivbord, ett paket tuggummi från affären, lär ut att små stölder och oärlighet inte är så farligt¹⁶.

Föräldrar som ”håller barnen om ryggen”, ursäktar dem och betalar för deras tillgrepp, går miste om ett viktigt tillfälle att undervisa och kan därigenom göra sin avkomma omätlig skada. Om barnet förmås att återlämna pengen eller pennan eller frukten med en lämplig ursäkt, är det troligt att tendensen att stjäla kan hejdas. Men om man gör barnet till en liten hjälte, om tillgreppet tas som ett skämt, är det troligt att han fortsätter att stjäla i allt större skala¹⁷.

Föräldrar kan lära sina barn respekt för andras ägodelar och rättigheter genom exempel och föreskrifter. Om föräldrarna kräver av sina barn att de skall be om förlåtelse och återställa, kanske två eller tre gånger så mycket som de har tagit, slagit sönder eller förstört, kommer barnen att bli hederliga medborgare och vara en heder för sina föräldrar. Föräldrar som själva respekterar lag och ordning och följer alla föreskrifter kan genom detta exempel och genom att uttrycka sitt samtycke eller misstycke, disciplinera och skydda sina barn mot oordning och upproriskhet¹⁸.

Vi uppmanar er att lära era barn heder och integritet och ärlighet. Är det möjligt att en del av våra barn inte vet hur syndigt det är att stjäla? Det är otroligt i vilken grad det sker vandalism och stölder. Skydda er familj mot det genom att undervisa dem på rätt sätt¹⁹.

Låt oss förvissa oss om att vi på våra hemaftnar lär ut ärlighet och redbarhet²⁰.

Det är möjligt att vi kämpar mot strömmen, men vi måste undervisa våra barn om att synd är synd. Barn tillåts komma undan med oegentligheter i idrott och fusk i spel. Detta fusk överförs till gymnasiet och in i yrken och i affärslivet. Förutom att det är fel, mycket fel, underminerar det själva deras kultur och deras karaktär²¹.

I restaurangvagnen på tåget från New York till Baltimore satt vi mitt emot en affärsman och sade: ”I Salt Lake City regnar det sällan så här mycket.”

Samtalet ledde naturligtvis fram till den gyllene frågan: ”Hur mycket känner du till om kyrkan?”

”Jag vet inte så mycket om kyrkan”, svarade han, ”men jag känner till en av dess medlemmar.” Affärsmannen upprättade filialer i New York. ”Det finns en underleverantör som arbetar för mig”, fortsatte han. ”Han är så ärlig och pålitlig att jag aldrig ber honom att lämna anbud på ett jobb. Han tycks vara ärligheten själv. Om alla mormoner är som han så skulle jag vilja veta mer om den kyrkan som skapar så redbara män.” Vi lämnade honom några broschyrer och skickade missionärerna till honom²².

Skrifterna ger oss exempel på stort mod och stor redbarhet.

Vilken beundran man känner för Petrus … när man ser honom stå upprätt med kraftfullt mod inför de domare och härskare som kan fängsla honom, piska honom och kanske till och med ta hans liv. Vi tycks höra dessa orädda ord när han ställd inför sina fiender sade: ”Man måste lyda Gud mer än människor.” (Apg 5:29)

Petrus blickade ut mot folkmängden och bar sitt vittnesbörd för dem om den Gud som de hade korsfäst. [Se Apg 3:13–15.] …

Av de som lyssnade till hans vittnesbörd och uppmaning fanns 5000 män som såg detta överlägsna mod och denna suveräna redbarhet! Och 5000 män trodde.

Och så har vi Daniel, en fånge och slav men också en Guds profet som var villig att dö för sin övertygelse. Har redbarhet någonsin placerats på ett högre plan? Evangeliet var Daniels liv … I kungens hov var det inte många som kunde kritisera honom, men han böjde sig inte ens för härskaren genom att dricka kungens vin eller frossa i kött och överdådig mat. Hans måttlighet och rena tro gav honom hälsa, visdom, kunskap, färdigheter och insikt, och hans tro knöt honom nära samman med hans Fader i himlen, och han fick uppenbarelser så ofta som det krävdes. Han fick ära, gåvor och en hög ställning som många män skulle ha sålt sin själ för att få genom att uppenbara kungens drömmar och tolka dem. Men när han ställdes inför valet att upphöra med att be eller bli kastad i lejongropen, bad han öppet och underkastade sig straffet. [Se Daniel 1–2, 6.]

Vi minns redbarheten hos de tre hebréerna, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, som liksom Daniel trotsade människor och härskare för att vara sanna mot sig själva och hålla fast vid sin tro. Genom ett dekret från kungen krävdes det av dem att de skulle falla ner och tillbe en väldig staty av guld som kungen hade låtit tillverka. Förutom att de riskerade att förlora sin sociala ställning och reta upp kungen så föredrog de den brinnande ugnen framför att förneka sin Gud …

När de på förhand beställda ljuden av horn, pipor, lyror och andra instrument genljöd i området och när hem och gator fylldes av män och kvinnor som knäböjande dyrkade den gyllene bildstoden, var det tre män som vägrade att förolämpa sin sanna Gud. De bad till Gud, och när de konfronterades med den rasande kungen svarade de modigt och rättframt på ett sätt som kunde innebära en säker död:

”Om det blir så, är vår Gud, som vi dyrkar, mäktig att befria oss ur den brinnande ugnen och att befria oss ur din hand, o konung.

Men om inte, så skall du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte vill tillbe den staty av guld som du har låtit ställa upp.” (Daniel 3:17–18)

Redbarhet! Guds löften om evigt liv överträffar alla mänskliga löften om storhet, bekvämlighet och privilegier. Dessa modiga och redbara män sade: ”Vi måste inte leva, men vi måste vara sanna mot oss själva och Gud.” …

Inga dygder i den fullkomlighet vi eftersträvar är viktigare än redbarhet och ärlighet. Låt oss då vara fullständiga, rena och uppriktiga och hos oss själva utveckla den egenskap som vi värdesätter så högt hos andra²³.

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–IX.

Gå igenom det andra stycket på sidan 125. Vilka karaktärsegenskaper tydde den unge Spencers reaktion på? Vilka liknande erfarenheter kan vi ha idag?
Studera de första fyra styckena på sidan 127 och sök efter de ord som president Kimball använde för att definiera redbarhet. Vilka exempel har du sett på att redbarhet för med sig ”inre frid, målmedvetenhet och tillförsikt i ens handlingar”? När har du sett att brist på redbarhet för med sig ”oenighet, rädsla, sorg och osäkerhet”?
Kan du nämna några attityder till förbund som kan förhindra en person från att ha redbarhet? (På sidorna 127–128 finns några exempel.) Hur kan vi övervinna dessa attityder? Begrunda med vilken redbarhet du håller dina förbund.
På vilka sätt lurar vi oss själva om vi är oärliga? (På sidorna 129–130 finns några exempel.)
Gå igenom president Kimballs exempel på oärlighet och ärlighet hos föräldrar (s 130–132). Fundera över vad du gör för att undervisa barn om redbarhet.
Läs berättelsen som börjar i första stycket på sidan 132. Hur har ditt liv påverkats av andra människors redbarhet?
Studera det femte stycket på sidan 127. Överväg att skärskåda ditt liv på det sätt som president Kimball föreslog. Ställ till dig själv de frågor han ställde.

Skriftställen som hör till detta ämne: Job 27:5–6; Ordspråksboken 20:7; Alma 53:20–21; L&F 97:8; 136:20, 25–26