Kapitel 18

Ett hedervärt, lyckligt och framgångsrikt äktenskap

Gifta par åtnjuter ett harmoniskt och evigt förhållande när de förblir trogna mot Herren och varandra.

Spencer W Kimballs liv och verksamhet

Före sin kallelse till de tolv apostlarnas kvorum var Spencer W Kimball delägare i ett bolag för försäkringar och fasta egendomar i Safford i Arizona. En av hans anställda, Carmen Richardson Smith, erinrade sig den trofasthet som Spencer och Camilla Kimball visade när deras son Edward drabbades av polio i början av 1930-talet:

”Jag beundrade väldigt mycket förhållandet mellan broder Kimball och hans hustru. När Eddie befann sig i Kalifornien för en långvarig behandling stannade syster Kimball hos honom och president Kimball reste dit då det såg kritiskt ut. Under perioden av återhämtning efter Eddies operation brukade broder Kimball återvända hem för att ta hand om resten av sin familj, medan hans hustru stannade kvar hos Eddie.

Jag tror att han skrev till henne varje dag. Och det var inte bara korta brev på 50 ord. Ibland när han hade särskilt ont om tid brukade han diktera ett brev för mig, och jag minns hur jag kände det: det var som en hedersbetygelse.

De hade ett gott, lyckligt äktenskap, och de tycktes ha stor aktning för varandra. Det verkade som om deras världar kretsade väldigt mycket kring varandra”¹.

Spencers och Camilla Kimballs kärlek till varandra, vilken varit så uppenbar när de var unga, växte sig starkare och djupare allteftersom åren gick. President Kimball uttryckte ofta tacksamhet för den relation som han och hans hustru hade: ”Camilla har alltid varit vid min sida. Vi har begravt våra föräldrar och andra nära och kära, och varit tvungna att släppa taget om våra små barn som var för tidigt födda. Vi har befunnit oss i botten och svingat oss upp mot höjderna … Vi har gråtit tillsammans och vi har skrattat tillsammans … Vi har haft det roligt i hela vårt liv trots allt som varit sorgligt och allvarligt. Vi har dansat, vi har sjungit, vi har roat oss, vi har älskat och blivit älskade. Med en hustru som Camilla Eyring blir livet fullständigt, rikt och överflödande”².

Efter att ha upplevt ett långt och lyckligt äktenskap konstaterade han: ”Vi behöver en mindre bortskämd kamrat som inte räknar våra rynkor, minns våra tokigheter eller våra svagheter … vi behöver en kärleksfull kamrat med vilken vi har lidit och gråtit och bett och dyrkat. En som vi har utstått sorger och besvikelser med, en som älskar oss för vad vi är eller försöker att bli hellre än vad vi tycks vara i vårt förgyllda skal”³.

Spencer W Kimballs lärdomar

Det eviga äktenskapet är instiftat av Gud och familjen är en nödvändig del av vår himmelske Faders plan för oss.

Äktenskapet, det sanna äktenskapet, är instiftat av Gud. Han tillkännagav att samhällets grundläggande enhet skulle vara hemmet och familjen, och vi måste vara medvetna om att dagens falska kultur vänder sig bort från denna av Gud förordnade plan …

Det tycks i världen i dag finnas en växande tendens till motstånd mot äktenskapet och en mycket stark tendens mot äktenskap utan barn. Det är naturligt att nästa fråga är: ”Varför gifta sig?” Och ”anti-äktenskapsrevolutionen” får klarare konturer. Argument förs fram att barn är en börda, något som binder, ett ansvar. Många har övertygat sig själva om att utbildning, frihet från band och ansvar — att det är livet. Och olyckligtvis börjar denna onda och nedbrytande uppfattning få grepp om en del av vårt eget folk⁴.

För att uppväga och neutralisera de onda lärdomarna i media och i filmer och på teatern och på gatan, måste vi undervisa om äktenskapet, det rätta äktenskapet, det eviga äktenskapet⁵.

Ett grundläggande skäl för evigt äktenskap är att livet är evigt och att äktenskap, för att vara i harmoni med eviga avsikter, måste stå i överensstämmelse med ett evigt liv. Vigslar av borgerliga ämbetsmän eller av kyrkans ämbetsmän utanför templet görs endast för tiden, ”tills döden skiljer er åt”. Det äktenskapet upphör med döden … Vigsel för evigheten utförs av Herrens profet eller av någon av de mycket få som han delegerat denna auktoritet till. Den utförs i heliga tempel som uppförts och invigts för detta ändamål. Endast detta slags äktenskap sträcker sig bortom graven och förevigar förhållandet man — hustru och föräldrar — barn in i och genom evigheten⁶.

Alla normala personer har hedervärda och lyckliga och framgångsrika äktenskap som ett huvudsakligt mål i livet. Det är Herrens avsikt att äktenskapet skall göra hem och efterkommande starka och lyckliga. Det är onormalt att undvika äktenskap, den som gör det omintetgör sina egna planer.

Jag står för uttrycket normal, för Herren själv upprättade normen genom att sammanföra Adam och Eva, den första mannen och första kvinnan på den här jorden, och genom att sammanviga dem till man och hustru. De såg inte likadana ut, de skulle spela olika roller. Strax efter vigseln sade han till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er …” (1 Mos 1:28)

Det är normalt att gifta sig och normalt och tillbörligt att föda barn. Alla bör ha en önskan, och även planera, att gifta sig, för det är Guds plan att vi ska gifta oss. Det var därför han instiftade äktenskapet⁷.

[Herrens] hela verk organiserades på ett intelligent sätt för att barn skulle komma till världen med kärlek och vara beroende av sina föräldrar. Hade dagens ytliga idéer fått dominerat skulle världen, människosläktet och allt som är rätt för länge sedan upphört …

Herren har sagt att för att erhålla den högsta av de tre himlarna eller graderna av härlighet i det celestiala riket ”måste man inträda i denna prästadömets orden (det nya och eviga äktenskapsförbundet).

Den som icke gör detta kan icke erhålla den.” (L&F 131:2–3)

Detta är det rätta sättet.

Det finns en del män som av egen fri vilja underlåter att gifta sig. De berövar sig själva. Det kanske finns många kvinnor som också berövar sig välsignelser. Det finns andra som aldrig gift sig därför att de inte haft något tillfälle. Vi vet naturligtvis att Herren kommer att se till dem och att ingen ska bli fördömd för något han eller hon inte kunnat hjälpa …

Men beträffande äktenskapet och mannens och kvinnans roller, låt ingen människa trotsa Gud …

Jag hoppas verkligen att våra sista dagars heliga flickor och kvinnor, och män och pojkar, dricker rikligt av livets vatten och rättar sitt liv efter de vackra och omfattande roller som Herren tilldelat dem.

Jag hoppas att vi inte ska försöka fullkomna en redan fullkomlig plan, utan söka med all vår makt, sinne och styrka att fullkomna oss själva i det omfattande program som givits oss. Bara för att några av oss har misslyckats är det inte rättvist att lägga skulden på programmet. Låt oss styra vår attityd, våra handlingar, hela vårt liv, så att vi kan bli arvingar till de rika och otaliga välsignelser som utlovats oss⁸.

Evigt äktenskap kräver noggranna förberedelser.

Äktenskapet är det kanske allra viktigaste beslutet med de mest långtgående följderna, ty det har inte bara att göra med lycka för stunden, utan också med evig lycka. Det påverkar inte bara de två berörda parterna utan även deras familjer och i synnerhet deras barn och deras barnbarn under många generationer.

Vid valet av en livskamrat för tid och evighet bör man förbereda sig ytterst noga, fundera, be och fasta för att vara säker på att detta, av alla beslut i livet, inte blir felaktigt. I ett riktigt äktenskap måste det finnas en förening av såväl tankar som känslor. Känslorna får inte helt styra besluten, men tankar och känslor, stärkta av fasta och bön och allvarlig begrundan, gör att äktenskapet får största möjliga chans att bli lyckligt. Det innebär uppoffring, att man måste dela med sig, och kräver stor osjälviskhet …

Uttrycket ”den enda rätta” är ett påhitt och en illusion. Och även om varje ung man och ung kvinna med all iver och med en ständig bön i sitt hjärta ska söka efter någon som han eller hon kan passa ihop med och som kan göra livet vackert, är det onekligen så att nästan varje god man och varje god kvinna kan ha ett lyckligt och framgångsrikt äktenskap om båda är villiga att betala priset …

Två personer som funderar på att gifta sig måste förstå att om de ska få det lyckliga äktenskap som de drömmer om, får de inte betrakta äktenskapet som någon juridisk helförsäkring, utan inse att det innebär uppoffringar, att ge av sig själv och till och med att avstå från vissa personliga friheter. Det innebär att hushålla ordentligt med pengar. Det innebär barn som medför ekonomiska bördor, arbete, omvårdnad och bekymmer. Men det innebär också de allra ljuvaste och underbaraste känslor⁹.

Att vänta med att gifta sig … är inte helt godtagbart. Alla normala människor bör planera in ett rätt tempeläktenskap tidigt i livet och föda barn och ha familj i början av sina mogna år¹⁰.

De ungdomar som i sin kurs planerat in äktenskap i templet har redan skapat ett tankemönster som gör att de lätt kan göra upp planer tillsammans med den utvalda livskamraten när de funnit honom eller henne. Redan innan äktenskapet välsignas på den heliga platsen planerar de sitt liv tillsammans och fortsätter härmed som brud och brudgum då de sätter sig ned för att planera sin väg genom ett lyckligt, framgångsrikt och andligt liv till upphöjelse i Guds rike¹¹.

Du skulle gå runt jorden för att få bli beseglad om du visste hur viktigt det är. Inga avstånd, ingen penningbrist, ingen situation skulle någonsin kunna hindra dig från att bli vigd i Herrens heliga tempel¹².

Det kommer en ny anda till Sion när de unga kvinnorna säger till sina pojkvänner: ”Om du inte kan få en tempelrekommendation, så tänker jag inte binda mig vid dig, inte ens för dödligheten.” Och de unga hemvända missionärerna säger till sina flickvänner: ”Jag är ledsen, men hur mycket jag än älskar dig, så gifter jag mig inte utanför det heliga templet.” …

Nu undrar vi varför, när vi ser alla dessa välsignelser och löften, människor kan låta bli att gifta sig på rätt sätt och sålunda ödsla bort sitt liv i en frusen ödemark som kanske aldrig töar. Varför skulle en ung människa någonsin skänka en tanke åt att vigas utanför templet och äventyra de härligheter som står att få?¹³

Gifta par kan följa ett ofelbart recept på gemensam lycka.

Nästan alla äktenskap kan vara vackra, harmoniska, lyckliga och eviga, om de två personer som är närmast berörda beslutar sig för att det bör vara det, att det måste vara det, att det ska vara det¹⁴.

Själva förrättandet av en ceremoni … ger [inte] ett lyckligt och framgångsrikt äktenskap. Lycka kommer inte genom att man trycker på en knapp, som när man tänder ljuset. Lycka är ett sinnestillstånd och den kommer inifrån. Den måste förtjänas. Den kan inte köpas för pengar, inte heller kan den fås gratis.

En del tänker sig lycka som ett liv fyllt av bekvämlighet, lyx och oavbruten spänning. Det sanna äktenskapet bygger emellertid på en lycka som består av mer än detta, som kommer av att man ger, tjänar, delar med sig, uppoffrar och utövar osjälviskhet.

Två människor med olika bakgrund upptäcker mycket snart efter vigselceremonin att de måste möta den bistra verkligheten. Det är inte längre ett fantasiliv eller en låtsaslek. De måste komma ner på jorden igen och återgå till verkligheten. De måste ta på sig ansvar och acceptera nya förpliktelser. De måste avstå från en del personliga förmåner och göra många anpassningar, osjälviska anpassningar.

Man kommer mycket snart efter vigseln underfund med att den andra parten har svagheter som inte tidigare avslöjats eller upptäckts. De dygder som ständigt förstorades upp under uppvaktningstiden blir nu förhållandevis mindre, och de svagheter som tidigare verkade så små och obetydliga får nu ansenliga proportioner. Tiden har kommit då båda parterna behöver ha förstående hjärtan och sunt förnuft, rannsaka sig själva, resonera med varandra och göra upp planer …

Det finns ett ofelbart recept som garanterar varje par ett lyckligt och evigt äktenskap. Men i likhet med alla recept får inte huvudingredienserna utelämnas, minskas eller begränsas. Valet av vem man vill uppvakta är mycket viktigt, och den fortsatta uppvaktningen efter vigseln likaså, men ingetdera är viktigare än äktenskapet självt. Framgången i äktenskapet beror på båda parter — inte bara på den ena, utan på båda.

Ett äktenskap som inleds och grundas på sådana rimliga normer … kan inte förgöras av någon kraft utom den kraft som finns inom antingen den ena eller båda makarna, och de måste gemensamt axla ansvaret för sitt äktenskap. Andra människor och annan inverkan kan påverka det på ett positivt eller negativt sätt. Ekonomiska, sociala, politiska och andra förhållanden kan nog ha sin betydelse, men framgången i äktenskapet beror först och främst alltid på de två makarna. De kan alltid skapa ett lyckligt och framgångsrikt äktenskap om de är beslutsamma, osjälviska och rättfärdiga.

Receptet är enkelt, det innehåller endast några få ingredienser, men varje ingrediens kan verka på många sätt.

För det första måste det finnas en riktig inställning till äktenskapet, en inställning som påverkar valet av en partner som är så fullkomlig som möjligt i alla de avseenden som är av betydelse för personerna i fråga. Sedan måste dessa två personer tillsammans komma inför altaret i templet med en förvissning om att de måste arbeta hårt för att få ett framgångsrikt liv tillsammans.

För det andra måste det finnas ett stort mått av osjälviskhet. Det gäller för båda att glömma sig själv och planera familjelivet och allt som hör därtill efter vad som är bäst för familjen, att undertrycka själviskheten.

För det tredje måste kärleken hållas levande och tillåtas växa genom ständig uppvaktning och fortsatta uttryck för tillgivenhet, vänlighet och omtanke.

För det fjärde måste makarna helt och fullt leva efter Herrens bud, såsom de fastställts i Jesu Kristi evangelium.

Om dessa ingredienser alltid finns med och blandas ordentligt, är det ganska osannolikt att lyckan ger vika, att missförstånd fortsätter och att brytningar inträffar. Skilsmässoadvokater skulle tvingas söka sig till andra områden och skilsmässodomstolarna skulle vara igenbommade¹⁵.

Osjälviskhet och lydnad mot buden leder till framgång i äktenskapet.

Fästfolk bör, innan de ger några löften, vara på det klara med att de båda bokstavligen helt och fullt måste acceptera att den nya, lilla familjens bästa alltid måste få företräde framför de enskilda makarnas egenintressen. Varje partner måste ersätta ”jag” och ”min” med ”vi” och ”vår”. När de fattar ett beslut måste de alltid ta med i beräkningen att två eller flera påverkas av det. När nu hustrun ska fatta större beslut måste hon tänka på vilken inverkan det får på föräldrarna, barnen, hemmet och deras andliga liv. Mannens val av yrke, hans umgängesliv, hans vänner och hans intressen måste nu anpassas till det förhållandet att han är en del av en familj och att han måste ta hänsyn till alla i den¹⁶.

För två människor som tillsammans utarbetar sitt äktenskap behövs en budget, som noggrant utarbetas av både mannen och hustru, och därefter en noggrann efterlevnad av densamma. Många äktenskap omintetgörs på stormarknaden, när oplanerade inköp görs. Kom ihåg att äktenskapet är ett kompanjonskap, och att det troligen inte lyckas på något annat sätt¹⁷.

Ett äktenskap kanske inte alltid är jämlikt och fritt från motsättningar, men det kan skänka stor frid. Ett par kan uppleva fattigdom, sjukdom, besvikelser, misslyckanden och till och med dödsfall inom familjen utan att detta berövar dem den frid de känner. Äktenskapet kan vara framgångsrikt så länge inte själviskhet inträder. Svårigheter och problem för föräldrarna närmare varandra och svetsar dem samman om det råder fullkomlig osjälviskhet …

Kärleken är som en blomma och liksom kroppen behöver den regelbunden näring. Den fysiska kroppen skulle snart utmärglas och dö om den inte fick regelbunden näring. Den ömtåliga blomman vissnar och dör utan näring och vatten. På samma sätt kan inte kärleken förväntas bestå för evigt om den inte ständigt får näring genom små portioner av kärlek, uttryck för uppskattning, beundran och tacksamhet samt av osjälviska tankar.

Total osjälviskhet åstadkommer med all säkerhet också något som är ännu en viktig faktor för ett framgångsrikt äktenskap. Om man alltid söker att befrämja den andres intressen, välbefinnande och lycka kommer den kärlek som finns under uppvaktningstiden och som stärks genom äktenskapet att anta väldiga proportioner. Många par tillåter att deras äktenskap stagnerar och att deras kärlek torkar likt gammalt bröd, slitna skämt eller kall sås. Den näring som kärleken behöver mest är utan tvekan omtanke, vänlighet, hänsynsfullhet, omsorg, uttryck för tillgivenhet, ömsinta kramar, beundran, stolthet, kamratskap, tillit, tro, gemenskap, jämställdhet och ömsesidigt beroende.

För att bli riktigt lycklig i äktenskapet måste man fortsätta att troget hålla Guds bud. Ingen människa, gift eller ogift, har någonsin varit verkligt lycklig om hon inte varit rättfärdig. Det finns tillfällig tillfredsställelse och man kan luras för stunden, men varaktig, fullständig lycka kan endast komma av renhet och värdighet …

Om två människor älskar Herren mer än sina egna liv och sedan älskar varandra mer än sig själva och arbetar tillsammans i fullständig harmoni med evangeliets program som grund, kommer de utan tvivel att erfara denna stora lycka. Då en man och hans hustru regelbundet besöker templet tillsammans, knäböjer i bön i hemmet tillsammans med sin familj, går hand i hand till kyrkans möten, håller sina liv fullkomligt kyska — mentalt och fysiskt — så att alla deras tankar och önskningar och all deras kärlek koncentreras på en person, deras livsledsagare, och båda arbetar tillsammans för att bygga upp Guds rike, når lyckan sin höjdpunkt¹⁸.

Äktenskapet kräver total lojalitet och total trohet.

Det finns gifta människor som låter sina ögon och hjärtan irra, som inte tycker det är fel att flörta en smula, dela sitt hjärta och ha lust till någon annan än hustrun eller mannen. Herren säger i bestämda ordalag: ”Du skall älska din hustru av allt ditt hjärta och hålla dig till henne och ingen annan.” (L&F 42:22)

När Herren säger av allt ditt hjärta, ger detta inte utrymme för något delande eller något berövande. Omskrivet för kvinnan: ”Du skall älska din man av allt ditt hjärta och hålla dig till honom och ingen annan.”

Orden ingen annan utesluter alla och allting. Makan eller maken blir sålunda det viktigaste i mannens eller hustruns liv och varken umgängesliv eller yrkesverksamhet eller det politiska livet eller annat intresse eller person eller angelägenhet får någonsin komma före make eller makan. Vi finner ibland kvinnor vars liv kretsar kring barnen på bekostnad av maken och som ibland till och med fjärmar dem från honom.

Herren säger till dem: ”Du skall hålla dig till honom och ingen annan”¹⁹.

Människor fortsätter ofta att hålla sig till sina mödrar och fäder och sina vänner. Ibland vill mödrar hålla kvar sitt grepp om sina barn, och såväl män som hustrur återvänder till sina mödrar och fäder för att få råd och vägledning och anförtro sig åt dem, då de i de flesta fall borde hålla sig till sin äkta hälft. Alla intima saker bör hållas strängt konfidentiella och inte diskuteras med andra²⁰.

Äktenskapet förutsätter fullständig lojalitet och fullständig trohet. Makarna äktar varandra på det villkoret att den andre ger hela sitt hjärta, hela sin styrka, lojalitet, heder och tillgivenhet, och detta i all värdighet. Varje avvikelse är synd — att dela hjärtat på något sätt är överträdelse. På samma sätt som vi bör ha ”blicken endast på Guds ära”, bör vårt öga, vårt öra, vårt hjärta vara helt inställda på äktenskapet, maken eller makan samt familjen²¹.

Jag vädjar till alla de som är bundna genom äktenskapslöften och förbund att göra sitt äktenskap heligt, hålla det levande och uttrycka uppskattning på ett meningsfullt och äkta sätt och ofta.

Män, kom hem — med kropp, ande, sinne, lojaliteter, intressen och ömhetsbetygelser — och älska er livskamrat i ett heligt och oförstörbart förhållande.

Hustrur, kom hem med alla era intressen, trohet, längtan, lojaliteter och ömhetsbetygelser — och arbeta tillsammans på att göra ert hem till en välsignad himmel. På detta sätt behagar ni storligen er Herre och Mästare och garanterar er själva en upphöjd lycka²².

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–IX.

Vilka tror du är några tecken på att ett äktenskap är hedervärt? lyckligt? framgångsrikt? Vilka av dessa tecken ser du återspeg-lade i president Kimballs förhållande till sin hustru Camilla? (Se s 191-192.)
Gå igenom avsnittet som börjar på sidan 192. Kan du nämna några inflytanden i dagens värld som du anser motverka äktenskapet? Vilka följder har sådana angrepp? Vad kan vi göra för att ”uppväga och neutralisera” dem, särskilt i vårt hem?
Vilka av president Kimballs lärdomar om att förbereda sig för evigt äktenskap gör störst intryck på dig och varför? (Se s 195–197.) Vilka lärdomar kan vara till hjälp för dem som redan är gifta?
President Kimball talade om ett ”ofelbart recept” för äktenskap (s 197–199). Hur kan det påverka äktenskapet om någon ingrediens saknas?
President Kimball lärde att äkta makar ska ”hålla sig” till varandra och ingen annan (s 201-202). Vad kan äkta makar göra för att försäkra sig om att yttre åtaganden och intressen inte inkräktar på deras lojalitet mot varandra?

Skriftställen som hör till detta ämne: 1 Mosebok 2:18, 21–24; 1 Korintierbrevet 11:11; Efesierbrevet 5:22–25; L&F 132:7–21