Kapitel 14

”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”

Vi måste sätta Herren och hans sak främst och avstå från att dyrka falska gudar.

Spencer W Kimballs liv och verksamhet

President Spencer W Kimball uppmanade de sista dagars heliga att sätta Herren främst i sitt liv och att inte fästa sitt hjärta vid det som hör världen till. Han lärde att när man sätter sådant som materiella tillgångar, affärer, rekreation och prestige före Herren så dyrkar man falska gudar. Han framhöll att falska gudar eller avgudar inbegriper ”allting som lockar någon bort från plikten, lojaliteten samt kärleken till och tjänande av Gud”.¹

Helhjärtad förpliktelse mot Herren var det grundläggande i president Kimballs och hans föräldrars liv. I slutet av 1890-talet, när Spencer var en liten pojke, kallades hans far Andrew att verka som stavspresident i sydöstra Arizona. Att lämna den relativa bekvämligheten i Salt Lake City för att bo i en nybyggarstad i öknen skulle inte bli lätt för familjen Kimball, men för Andrew Kimball ”fanns det bara ett svar och det var att ge sig av”.²

Flera år senare visade Spencer W Kimball en liknande hängivenhet mot Herren när han kallades till andre rådgivare i ett stavspresidentskap. Han och hans hustru, Camilla, ”hade planer på att han skulle återvända till college för att bli revisor eller lärare”, men att acceptera detta kyrkliga ämbete innebar att han skulle behöva lägga sådana planer åt sidan³.

När president Kimball ordinerades till apostel förstärkte president Heber J Grants råd till honom denna princip om att sätta Herren och hans rike främst: ”Låt ditt hjärta vara inriktat på att tjäna Herren din Gud. Besluta dig från och med nu för att sätta denna sak och detta verk först och främst i alla dina tankar”⁴.

Spencer W Kimballs lärdomar

När vi fäster vårt hjärta och vår tillit vid någonting annat än Herren så dyrkar vi våra egna falska gudar.

Då jag studerar de forna skrifterna blir jag mer och mer övertygad om att det är ett betydelsefullt faktum att budet ”du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig” är det första av de tio budorden.

Få människor har någonsin medvetet och avsiktligt valt att förkasta Gud och hans välsignelser. Istället lär vi av skrifterna att eftersom trons utövande alltid tyckts svårare än att lita på det som ligger mera omedelbart till hands, så har den naturliga människan tenderat att överföra sin förtröstan på Gud till materiella ting. Sålunda har människorna i alla tider, när de hamnat i Satans grepp och förlorat tron, i dess ställe satt förtröstan på ”köttslig arm” och till ”silver och guld, av koppar, järn, trä och sten, gudar som varken ser eller hör eller vet något”. (Daniel 5:23) — det vill säga avgudar. Jag finner detta vara ett dominerande tema i Gamla testamentet. Vad än en människa lägger ner sin själ och sin förtröstan på, så är detta hennes Gud. Om denna inte också råkar vara Israels sanne och levande Gud, så är denna människa en avgudadyrkare.

Det är min fasta tro att när vi läser dessa skrifter och försöker ”tillämpa dem på oss själva”, som Nephi sade (se 1 Nephi 19:24), så ser vi många likheter mellan denna forntida dyrkan av avgudabilder och beteendemönster som vi själva erfarit⁵.

Avguderi hör till de allvarligaste synderna …

Vår tids avgudar eller falska gudar kan ta formen av kläder, hem, affärer, maskiner, bilar, nöjesbåtar och många andra ting som hindrar oss från att nå gudaskap …

Abstrakta ting kan lika gärna bli våra gudar. Lärdomsgrader och titlar kan bli avgudar …

Många bygger ett hus, möblerar det och köper bilen först. Sedan finner de att de inte ”har råd” att betala tionde. Vem dyrkar de? Tydligen inte himmelens och jordens Herre …

Många dyrkar jakten, fisketuren, semestern, veckoslutspicknicken och utflykten. Andra har som sina avgudar baseboll, fotboll, tjurfäktning eller golf …

En annan avgud för människor är makt och prestige … Dessa maktens, välståndets och inflytandets gudar är mycket krävande och lika verkliga som Israels barns gyllene kalv i ödemarken⁶.

Om vi fäster oss vid världsliga ting blir vi sårbara för Satans inflytande.

Trots vår förtjusning i att anse oss moderna och vår tendens att tro att vi är mera förfinade än något folk i det förgångna — trots allt detta är vi på det hela taget ett avgudadyrkande folk — något som är avskyvärt i Herrens ögon⁷.

Jag minns en artikel som jag läste för några år sedan om en grupp män som for till djungeln för att fånga apor. De prövade många olika metoder för att fånga aporna, inklusive nät. Men då de fann att näten kunde skada dessa små djur kom de slutligen på en genial lösning. De byggde ett stort antal små lådor, och i locket till varje låda borrade de ett hål som var just så stort att en apa kunde få in handen. Sedan satte de ut dessa lådor under träden och placerade i var och en av dem en nöt som aporna var särskilt förtjusta i.

När männen gick sin väg började aporna komma ned från träden och undersöka lådorna. Då de fann att där fanns nötter att hämta, sträckte de in handen i lådorna för att få tag i dem. Men när en apa försökte dra ut sin hand med nöten, kunde han inte få ut sin hand från lådan eftersom hans lilla knytnäve med nöten i nu var alltför stor.

Då kom männen ut från buskarna och omringade aporna. Och nu händer det underliga: När aporna såg männen komma skrek och hoppade de omkring för att försöka fly. Men trots att det skulle varit så lätt så ville de inte släppa nöten så att de kunde få ut sin hand från lådorna och komma undan. Männen fångade dem lätt.

På samma sätt tycks det ofta vara med människor. De har ett så fast grepp om det som tillhör världen — det som är telestialt — att varken varningar eller kunskap om ett nödläge kan förmå dem att släppa detta till förmån för det som är celestialt. Satan fångar dem lätt i sitt grepp. Om vi envisas med att använda all vår tid och våra resurser till att bygga oss ett världsligt rike, så är detta precis vad vi kommer att ärva⁸.

Hellre än att fästa våra hjärtan vid det som hör världen till bör vi använda våra resurser till att bygga upp Guds rike.

Att ha rikedomar är inte i sig någon synd, men synd kan förekomma vid förvärvandet eller användandet av rikedomarna …

Mormons bok avslöjar vältaligt det fördärvliga inflytandet av kärlek till välstånd. Varje gång folket blev rättfärdigt hade det framgång. På framgången följde välstånd, kärlek till välstånd och sedan kärlek till ett behagligt liv i lyx. Därefter följde andlig overksamhet, stor synd och ogudaktighet. Och sedan var man nära att förgöras av fienderna … Om folket använt sitt välstånd till goda ändamål kunde de ha åtnjutit ständigt välstånd⁹.

Herren har välsignat oss såsom ett folk med en rikedom som inte finner sin like i gångna tider. De resurser som ställts till vårt förfogande är goda och nödvändiga för vårt arbete här på jorden. Men jag är rädd att många av oss fått för mycket av hjordar, åkrar, lador och rikedomar och har börjat dyrka dem som falska gudar, så att de har fått makt över oss … De har glömt det faktum att vår uppgift är att använda dessa resurser i vår familj och våra kvorum för att bygga upp Guds rike — för att främja missionsarbetet och släktforskning och tempelarbete, att uppfostra våra barn till goda tjänare till Herren, att välsigna andra på varje sätt så att också de kan bära goda frukt. Istället använder vi dessa välsignelser för att uppfylla våra egna önskningar och, som Moroni sade: ”I [smycken] eder med sådant som intet liv har, medan I tillåten den hungriga och de behövande och de nakna och de sjuka och de lidande att gå förbi eder utan att I läggen märke till dem.” (Mormon 8:39)

Herren har i vår egen tid sagt: ”De söka icke Herren för att införa hans rättfärdighet, utan var och en vandrar sin egen väg och efter sin egen guds avbild, som är en avbild av världen och till sitt väsen en avgud, som blir gammal och som skall förgås i Babylon, ja, det stora Babylon, skall falla.” (L&F 1:16; kursivering tillagd.)¹⁰

Herren har sagt: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt 6:33) Men alltför ofta vill vi ha ”det andra” först¹¹.

Kanske ligger synden inte i ”det andra” utan i vår inställning till och dyrkan av ”det andra”. Såvida inte en förvärvslysten person på ett positivt sätt kan samla och bevara rikedom samtidigt som han visar fullständig lojalitet mot Gud och hans verk — såvida inte den rike personen kan helga sabbaten, bevara sitt sinne och sin kropp obefläckade, och frikostigt betjäna sina medmänniskor på Guds fastställda sätt — såvida inte den välbärgade personen har fullständig kontroll över och låter sina egendomar komma andra till godo, och underkastar sig Herrens kallelse genom hans bemyndigade tjänare, bör denna person, för sin själs bästa, förvisso ”gå och sälja vad han äger och ge åt de fattiga … och följa honom”. (Se Matt 19:21.)

”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt 6:21)¹²

De välsignelser vi får av att tjäna Herren är långt mer värdefulla än de belöningar som världen erbjuder.

En man jag känner kallades att tjäna i kyrkan, men han tyckte inte att han kunde acceptera kallet emedan hans investeringar krävde större uppmärksamhet och mera av hans tid än han kunde ägna Herrens verk. Han lämnade Herrens tjänst för att söka Mammon och idag är han miljonär.

Men nyligen fick jag veta ett intressant faktum: Om en man äger guld till ett värde av en miljon dollar enligt dagens priser, så äger han ungefär en 27-miljarddel av allt guld som finns enbart i den jämförelsevis tunna jordskorpan. Detta är en förhållandevis så liten del att det blir ofattbart för människans sinne. Dessutom: Herren som skapade och har makt över hela jorden skapade också många andra jordar, ja, ”otaliga världar” (Moses 1:33); och när denne man mottog prästadömets ed och förbund (L&F 84:33–44), mottog han ett löfte från Herren om att få ”allt vad min Fader har” (v 38). Att skjuta dessa storslagna löften åt sidan till förmån för en kista med guld och en känsla av en materiell säkerhet är ett misstag av kolossala mått. Att tänka sig att han nöjt sig med så lite är sannerligen nedslående och ömkligt. Människornas själar är mycket dyrbarare än så.

En ung man svarade då han kallades på mission att det inte var en av hans talanger. Vad han var bra på var att hålla sin nya bil med dess många hästkrafter i topptrim. Han njöt av känslan av kraft och acceleration, och när han körde bilen gav den ständiga rörelsen honom illusionen av att han verkligen kom någonstans.

Hans far hade hela tiden nöjt sig med att säga: ”Han tycker om att arbeta med sina händer. Det duger åt honom.”

Duger åt en Guds son? Denne unge man insåg inte att motorkraften i hans bil är oändligt liten i jämförelse med havets kraft eller solens, och att det finns många solar vilka alla kontrolleras av lagen och ytterst av prästadömet — en prästadömets kraft som han kunde få genom att utvecklas i Herrens tjänst. Han nöjde sig med en mager gud, sammansatt av stål, gummi och blänkande krom.

Ett äldre par drog sig tillbaka från arbetet och också, i praktiken, från kyrkan. De köpte sig en liten pickup och en husvagn, skilde sig från alla sina skyldigheter och föresatte sig att se världen och bara njuta av det lilla de samlat ihop under resten av sina dagar. De hade ingen tid för templet, var alltför upptagna för släktforskning och för missionsarbete. Han förlorade kontakten med högprästernas kvorum och var inte hemma tillräckligt mycket för att arbeta på sin personliga historia. Deras erfarenhet och ledarförmåga behövdes verkligen i deras gren, men de klarade inte av att ”uthärda intill änden”, de fanns inte till hands¹³.

Vi bör älska och följa Herren av allt vårt hjärta.

Det är inte tillräckligt för oss att erkänna Herren som den högste och avstå från att dyrka avgudar, vi bör älska Herren av allt vårt hjärta, förmåga, sinne och styrka. Vi bör hedra honom och med honom arbeta med det eviga livets verk. Hur han gläder sig över sina barns rättfärdighet!¹⁴

Vår uppgift är fastslagen: att avstå från det som hör världen till och inse att det inte leder oss vidare, att avstå från avgudar och gå framåt i tro, att föra evangeliet till våra fiender så att de inte längre behöver vara våra fiender.

Vi måste lämna dyrkan av nutida avgudar och vår förtröstan på ”köttslig arm”, ty Herren har sagt till hela världen i vår tid: ”Jag skall icke skona någon som bliver kvar i Babylon.” (L&F 64:24)

När Petrus predikade detta budskap till människorna på pingstdagen, kände många av dem ett styng i hjärtat och de sade till Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” (Apg 2:37)

Och Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den Helige Anden.” (Apg 2:38) …

Vårt budskap är detsamma som det Petrus gav. Det är också samma budskap som Herren själv gav ”över hela jorden, på det alla som vilja må höra:

Bereden eder, bereden eder, för vad som skall komma, ty Herren är nära.” (L&F 1:11–12)

Vi tror att varje person och varje familj bör förbereda sig såsom Herren sagt genom att utöva större tro, omvända sig och börja arbeta i hans rike på jorden, vilket är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Det kan tyckas en smula svårt till en början, men när man börjar fånga visionen av det sanna verket, när man börjar se någonting av evigheten i dess sanna perspektiv, börjar välsignelserna att mer än väl uppväga förlusten av att lämna ”världen” bakom sig¹⁵.

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–IX.

Varför tror du att ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig” är det första av de tio budorden?
Begrunda detta uttalande: ”Vad än en människa lägger ner sin själ och sin förtröstan på, så är detta hennes Gud” (s 147). Kan du nämna några falska gudar i dagens värld? (Se exemplen på sidorna 147–148.)
Vad kan vi lära oss av berättelsen om apfällorna? (Se s 148–149.) Vad riskerar vi om vi fäster oss alltför mycket vid det som hör världen till?
Gå igenom sidorna 149-151. Nämn några faror med att vara välbärgad. På vilka sätt kan vi på ett rättfärdigt sätt nyttja de tillgångar som Herren ger oss?
Gå igenom berättelserna på sidorna 151–152. Varför tror du att en del villigt går miste om välsignelserna som kommer av att verka i Herrens rike? Vilken bör vara vår motivation när vi tjänar?
Vad tror du det innebär att ”älska Herren av allt sitt hjärta, förmåga, sinne och styrka”? (Se s 152-153.) Vad kan föräldrar göra för att hjälpa sina barn att älska Herren?

Skriftställen som hör till detta ämne: 2 Mosebok 20:3–6; Matteus 6:24; 22:36–38; Kolosserbrevet 3:1–5; 2 Nephi 9:30, 37; L&F 133:14