Kapitel 16

Sabbaten — en glädje

Sabbaten är en dag för aktiv, glädjefylld gudsdyrkan.

Spencer W Kimballs liv och verksamhet

När president Spencer W Kimball reste runt i kyrkan gladdes han då han fann att de heliga hedrade sabbatsdagen. Han berättade om hur han träffade två män som välsignats för sina ansträngningar att helga sabbaten:

”I en stav nyligen intervjuade jag en man för en viktig uppgift i stavens omorganisation. Och jag sade till honom: ’Vad har du för yrke?’ Och han sade: ’Jag driver en bensinmack.’ Och jag frågade: ’Har du öppet på sabbaten?’ Han svarade: ’Nej, det har jag inte.’ ’Hur klarar du dig då? De flesta som äger bensinmackar tycks tro att de måste ha öppet på sabbaten.’ ’Jag klarar mig bra’, sade han. ’Herren är god mot mig.’ ’Är inte konkurrensen svår?’ frågade jag. ’Jo, verkligen’, svarade han. ’Tvärs över gatan har en man öppet hela söndagen.’ ’Och du har aldrig öppet?’ frågade jag. ’Nej’, sade han, ’och jag är tacksam, och Herren är god och jag har tillräckligt för mina behov.’

Jag befann mig i en annan stav, också för att omorganisera den, och en annan broder var i åtanke för ett av de högsta ämbetena, och när vi frågade honom vilket yrke han hade så sade han att han drev en livsmedelsbutik. ’De flesta affärer har öppet på söndagen. Har du?’ ’Vår affär är stängd på söndagen’, sade han. ’Men hur kan du konkurrera med dem som har öppet sju dagar i veckan?’ ’Vi konkurrerar. Åtminstone klarar vi oss mycket bra’, svarade han. ’Men skulle inte söndagen vara er bästa dag?’ ’Ja’, svarade han, ’vi skulle troligen sälja dubbelt så mycket på sabbaten som en genomsnittlig dag, men vi klarar oss utan det, och Herren har varit hjälpsam, han har varit nådig, han har varit god.’ … Och jag kunde inte låta bli att säga: ’Må Gud välsigna dig, min trofaste broder. Herren kommer inte att låta denna uppoffring gå obemärkt förbi. Dina pengar är rena. De hindrar dig förvisso inte från att finna din väg till Guds rike’”¹.

President Kimball ansåg att sabbaten var en dag för aktiv, glädjefylld gudsdyrkan — en tid då man lägger bakom sig det som är världsligt och fyller dagen med rättfärdiga aktiviteter. Genom att citera skrifterna uppmuntrade han de heliga att göra sabbaten till sin ”lust” och att nalkas dagen ”med glada hjärtan och anleten”. (Jes 58:13; L&F 59:15)²

Spencer W Kimballs lärdomar

Herren har alltid befallt sitt folk att helga sabbatsdagen.

Mose kom ned från det skälvande, rykande berget Sinai och förde till Israels barn på deras vandring de tio budorden, grundläggande regler för vår livsföring. Dessa bud var emellertid inte nya. Adam och hans efterkommande kände till dem, vilka befallts att efterleva dem från begynnelsen. De endast upprepades av Herren för Mose. Dessa befallningar till och med föregick jordelivet, och var en del av det prov som rådet i himlen hade bestämt för människorna.

Det första av de tio buden kräver att människan dyrkar Herren. Det fjärde budet utser en sabbatsdag speciellt för denna dyrkan:

”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig …

Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.

Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor.

Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar.

Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.” (2 Mos 20:3, 8–11)

För många är det av föga betydelse att hålla sabbatsdagen helig, men för vår himmelske Fader innebär detta lydnad mot en av de viktigaste befallningarna. Det är ett bevis på att människan inte bryr sig om att uppfylla det individuella prov som förelagts var och en av oss före världens skapelse, ”för att se, om de vilja göra allt vad Herren, deras Gud, befaller dem”. (Abraham 3:25) …

Den allvarliga befallning som fördes ned från det dundrande berget Sinai var: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.” Denna befallning har aldrig tagits tillbaka eller förändrats. Istället har den åter betonats i vår tid:

”Men kom ihåg att på denna Herrens dag skall du offra dina gåvor och sakrament åt den Allrahögste, bekännande dina synder för bröderna och för Herren.

På denna dag skall du inte göra något annat än tillreda din föda i hjärtats enfald, så att din … glädje må vara fullkomlig.” (L&F 59:12–13)³

Sabbaten är inte en dag för affärer eller rekreation.

Jag uppfordrar alla heliga överallt att mer tillfullo iaktta sabbatsdagen. Herrens heliga dag förlorar snabbt sin heliga betydelse över hela världen … I allt högre grad förstör människan sabbatens heliga ändamål för att eftersträva rikedomar, nöjen, rekreation och dyrka falska och materiella gudar. Vi fortsätter att uppmana alla heliga och gudfruktiga människor överallt att iaktta sabbatsdagen och helga den. Affärer skulle inte vara öppna på sabbatsdagen om de inte gynnades på denna heliga dag. Detsamma gäller idrottsevenemang och rekreationsorter och -sporter av alla slag. Önskan om att tjäna mer pengar tycks ta överhanden över Herrens bud: ”Mina sabbater skall ni hålla, och för min helgedom skall ni visa vördnad.” (3 Mos 19:30)⁴

Vi ser att det i vår kristna värld fortfarande på många platser finns företag som har sin affärsverksamhet öppen på den heliga sabbatsdagen. Vi är säkra på att botemedlet till detta ligger inom oss själva, den köpande allmänheten. Säkerligen skulle inte varuhusen och affärerna förbli öppna på söndagen om vi, allmänheten, lät bli att handla hos dem. Vill ni vara vänliga och tänka på denna sak. Tag upp det på era hemaftnar och tala om det med era barn. Det skulle vara underbart om varje familj beslöt sig för att inga inköp hädanefter skulle göras på sabbaten⁵.

Vi har i stort sett blivit en värld av sabbatsbrytare. På sabbaten är sjöarna fulla av båtar, trängseln på stränderna är stor, biograferna har sin största besöksfrekvens, golfbanorna är översållade med spelare. Sabbaten är den dag som används för rodeos, affärskonferenser, familjeutflykter. Till och med matcher spelas denna heliga dag. ”Business as usual” — affärerna går som vanligt — är mångas slagord och vår heliga dag har blivit en vanlig fridag. På grund av att så många människor behandlar dagen som en fridag, finns det många andra som betjänar de nöjestörstande och penninghungriga …

Att jaga och fiska på Herrens dag är inte att hålla den helig. Att så eller harva eller skörda på sabbaten är inte att hålla Herrens dag helig. Att bege sig ut i naturen på utflykter, att bevista matcher, rodeos, kapplöpningar, uppträdanden eller annan underhållning den dagen är inte att hålla den i helig åminnelse.

Hur underligt det än kan verka så finns det sista dagars heliga, trofasta på alla andra sätt, som rättfärdigar sig själva med att gå miste om kyrkans möten då och då för rekreationens skull. De anser att de går miste om det bästa fisket om de inte är vid vattendraget från första dagen på säsongen eller att semestern inte blir lång nog om man inte reser hemifrån på söndagen eller att man går miste om en film man vill se om man inte går på sabbaten. De som bryter sabbaten på detta sätt drar ofta sin familj med sig …

Jag kritiserar på intet sätt nyttig rekreation — idrott, utflykter, teater och film. Alla dessa kan verka livgivande, och kyrkan som organisation stöder aktivt sådana verksamheter. Men det finns en tid och en plats för allt som är värt att göra — en tid för arbete, en tid för lek, en tid för dyrkan …

Det är sant att vissa människor måste arbeta på sabbaten. Faktum är att en del av arbetet verkligen är nödvändigt. Att ta hand om de sjuka, till exempel, kan till och med tjäna till att helga sabbaten. I sådana fall är det emellertid våra motiv som avgör detta⁶.

Ibland karaktäriseras sabbatsdagens helgande som en uppoffring och självförsakelse, men så är det inte. Det är helt enkelt en fråga om att välja en lämplig tid för det man gör. Det finns tillräckligt med tid, särskilt i vår tidsålder av världens historia, under de sex veckodagarna då vi kan utföra vårt arbete och leka. Mycket kan göras för att organisera och uppmuntra verksamheter under veckan så att de inte inkräktar på sabbaten⁷.

Sabbaten är en dag då vi kan bli andligen berikade genom gudsdyrkan och värdiga aktiviteter.

Sabbaten är en helig dag. Då ska vi göra värdiga och heliga ting. Att avstå från arbete och rekreation är viktigt, men otillräckligt. Sabbaten kräver uppbyggliga tankar och gärningar, och om man bara går omkring sysslolös på sabbaten så bryter man mot den. För att iaktta den ska man knäfalla i bön, förbereda lektioner, studera evangeliet, meditera, besöka sjuka och lidande, skriva brev till missionärer, ta en tupplur, läsa sund litteratur och vara närvarande på alla de möten som man förväntas delta i⁸.

Ta er därför tid [på sabbaten] tillsammans som familjer. Tala med varandra. Studera skrifterna. Besök vänner, sjuka samt ensamma. Detta är också ett utmärkt tillfälle att arbeta på dagböcker och släktforskning⁹.

På hebreiska betyder termen Sabbath ”vila”. Den förutsätter lugn och ro, frid i sinne och själ. Det är en dag då vi gör oss fria från själviska intressen och aktiviteter.

Sabbatsdagen ges till varje generation som ett evigt förbund. [Se 2 Mos 31:16.] Den är ett tecken mellan Herren och hans barn till evärdlig tid. [Se 2 Mos 31:17.] Det är en dag då vi skall dyrka och uttrycka vår tacksamhet och uppskattning för Herren. Det är en dag då vi skall överge alla världsliga intressen och ödmjukt lovprisa Herren, ty ödmjukhet är början till upphöjelse. Det är inte en dag då vi skall känna oss sorgsna och betungade utan då vi skall vila och njuta på ett rättfärdigt sätt. Det är inte en dag för påkostade middagar, utan en dag för enkla måltider och en andlig fest … Det är en dag som vår himmelske Fader i sin nåd har givit oss. Det är en dag då djuren kan släppas ut på bete och för att få vila: då plogen kan stå i ladan och andra maskiner få vila: en dag då arbetsgivare och arbetstagare, herre och tjänare, kan slippa plöja, gräva och streta. Det är en dag då vi kan stänga kontoret, skjuta upp affärer och låta problem bero. Det är en dag då vi tillfälligt befrias från det första budet: ”I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden …” [1 Mos 3:19] Det är en dag då kroppen kan få vila, sinnet koppla av och anden tillväxa. Det är en dag då vi kan sjunga sånger, uppsända böner, hålla tal och bära vittnesbörd, och då människan kan höja sig avsevärt så att tid, rum och avstånd mellan henne själv och hennes Skapare nästan upphör.

Sabbaten är en dag då vi skall rannsaka oss själva — analysera våra svagheter, bekänna våra synder för våra syskon i förbundet och för vår Herre. Det är en dag då vi skall fasta i ”säck och aska”. Det är en dag då vi skall läsa god litteratur, tänka och begrunda, studera lektioner för prästadömet och biorganisationerna, studera skrifterna och förbereda tal, tar oss tupplur, vila och koppla av, besöka de sjuka, predika evangeliet, berätta för andra om evangeliet, ha stillsamt umgänge med familjen och lära känna våra barn, på rätt sätt umgås parvis med det motsatta könet, göra gott, dricka från källan till kunskap och undervisning, söka förlåtelse för våra synder, berika vår ande och själ, återfå och bygga upp vår andlighet, ta del av symbolerna för [Herrens] offer och försoning, låta sinnet vila på härligheten hos evangeliet och de eviga världarna. Det är en dag som tar oss högt upp på den stig som leder till vår himmelske Fader¹⁰.

Vi hoppas … att ni antingen före eller efter söndagsmötena, beroende på just ert tidsschema, gör det som Frälsaren bad sina lärjungar bland nephiterna att göra: Sedan han undervisat dem, bad han dem gå till sina hem och begrunda och be om det som sagts. (Se 3 Nephi 17:3.) Låt oss hålla detta mönster i sinnet¹¹.

En fullödig och givande sabbat inkluderar att besöka kyrkans möten och att ta del av sakramentet.

Det tycks som om Herrens föreställning om en fullständig och överflödande sabbat är att dyrka och lära av honom och att ta emot hans sakrament. Han vill att vi ska fylla dagen med nyttiga och andliga aktiviteter. Han vill att vi ska göra det med tacksamhet, med glada hjärtan och anleten, och inte med mycket skratt. Han vill att våra män och pojkar ska komma till prästadömsmötet med förberedda lektioner och med ett glatt hjärta. Han vill att hans folk ska närvara vid Söndagsskolan och där få undervisning om hans frälsningsplan. Han vill att hans folk ska besöka sakramentsmötet för att sjunga med de heliga och be i anden med den som är språkrör i bönen, och ta del av sakramentets emblem, och på nytt lova total hängivenhet, ovillkorlig underkastelse, ståndaktiga gärningar, att alltid minnas honom¹².

Vilka bör närvara på sakramentsmötet? Befallningen riktades genom profeten till dem ”vilkas fötter stå i Sions land”, medlemmarna i hans kyrka. [Se L&F 59:3, 9.] Befallningen är inte begränsad till de vuxna utan inkluderar såväl ung som gammal … Finns det något bättre föräldrar kan göra för att skänka stabilitet åt familjen än att ta med alla i den, stor som liten, till möteshuset och till sakramentsmötena? Där lär sig barnen den regelbundna närvarons betydelse, förhindras från att bryta sabbaten, och även de mycket små tar till sig lärdomarna och vittnesbörden och den anda som finns där. Ledare i stav, församling och kvorum bör i detta avseende vara ett exempel inför medlemmarna¹³.

Som mycket liten pojke blev jag lärd vanan att besöka sakramentsmötena. Mamma tog mig alltid med sig. Dessa varma eftermiddagar blev jag snabbt dåsig och lutade mig över till hennes knä för att sova. Jag lärde mig kanske inte mycket av dessa predikningar, men jag lärde mig vanan ”att komma till mötet”. Vanan har förblivit hos mig under hela mitt liv¹⁴.

Inget litet barn absorberar medvetet solens ljus, men omedvetet skänker ljuset kraft till hans lilla kropp. Inget barn känner till värdet av hans mors mjölk, eller maten från öppnade burkar som ger honom näring. Men ändå är det genom det som han får styrka och kraft att växa och slutligen bli fullvuxen …

Och varje barn, utan att förstå allt, kan få ut mycket av ett sakramentsmöte. Varje gång tillgodogör de sig något¹⁵.

Vore det inte att gå miste om en hel del tid och energi om vi varje söndagsmorgon behövde stanna till och säga: ”Ska jag, eller ska jag inte besöka prästadömsmötet? Ska jag eller ska jag inte besöka sakramentsmötet idag? Ska vi eller ska vi inte bege oss dit?” Vilken massa bortslösad energi … Bestäm er en gång för alla¹⁶.

En man i min bekantskapskrets stannade hemma varje sabbat och ursäktade sig med att han fick ut mer av att läsa en god bok i hemmet än att närvara vid sakramentsmötet och lyssna till en dålig predikan. Men hemmet, hur heligt det än är, är inte bönehuset. I det förrättas inte sakramentet, i det känner man inte samhörighet med medlemmarna, där bekänner man inte heller sina synder för bröderna. Bergen kan kallas för Guds tempel och skogarna och bäckarna hans händers verk, men det är bara i möteshuset, eller i bönehuset, som alla Herrens fordringar kan uppfyllas. Och därför har han i oss inskärpt: ”Det är rådligt att kyrkan ofta kommer tillsammans för att deltaga av brödet och vinet till Herren Jesu åminnelse.” (L&F 20:75)¹⁷

Vi går inte på sabbatens möten för att bli underhållna eller ens enbart för att få undervisning. Vi går för att dyrka Herren. Det är ett individuellt ansvar, och oavsett vad som sägs från talarstolen så kan man, om man önskar dyrka Herren i anda och sanning, göra detta genom att gå på sina möten, ta del av sakramentet och begrunda evangeliets skönhet. Om du tycker att mötet är misslyckat, är det du som misslyckats. Ingen kan dyrka åt dig. Du måste själv närma dig Herren¹⁸.

Herren har lovat att välsigna dem som trofast iakttar sabbaten.

Avsikten med budet [att helga sabbatsdagen] är inte att beröva människan någonting. Varje bud som Gud gett till sina tjänare är till för att tjäna dem som tar emot och lyder det. Det är människan som har nytta av att noggrant hålla sabbatsbudet. Det är människan som lider då Guds lagar bryts …

Under mina resor finner jag trofasta människor som avstår från förtjänst på sabbatsdagen och att handskas med förbjudna ting. Jag har funnit boskapsuppfödare som inte samlar in boskapen på en söndag; fruktstånd längs vägen, annars öppna dag och natt under fruktsäsongen, stängda på sabbaten; kvartersbutiker, restauranger och kiosker stängda på Herrens dag — och ägarna verkar klara sig bra och samtidigt finna verklig glädje i att åtlyda lagen. Och varje gång jag ser goda människor avstå från detta slags förtjänst gläds jag och känner att jag vill välsigna dem för deras tro och ståndaktighet¹⁹.

Jag vet att människan i långa loppet aldrig kommer att förlora något genom det som ser ut som ekonomiska uppoffringar, för [Gud] har befallt oss att efterleva hans lagar och därefter har han uppmanat oss:

”Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.” (Mal 3:10)²⁰

Med respekt för denna befallning, bland alla andra, låt oss följa profeten Josua: ”Så frukta nu HERREN och tjäna honom helhjärtat och i sanning … ”Välj i dag vem ni vill tjäna … men jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN.” (Josua 24:14–15)

Då kan vi hoppas på de välsignelser som han har lovat Israels barn: ”Mina sabbater skall ni hålla, och för min helgedom skall ni ha vördnad. Jag är HERREN.

Om ni vandrar efter mina stadgar och håller mina bud och följer dem,

skall jag ge er regn i rätt tid, så att jorden ger sin gröda och träden på marken bär sin frukt.

Trösktiden skall hos er räcka till vinbärgningen, och vinbärgningen skall räcka till såningstiden, och ni skall ha bröd nog för att äta er mätta och ni skall bo trygga i ert land.

Och jag skall ge frid i landet, ni skall få ro och ingen skall förskräcka er.” (3 Mos 26:2–6)²¹

Om vi älskar Herren så iakttar vi och helgar sabbatsdagen.

Det tycks som om anledningen till att sabbatsdagen är så svår för många människor att leva efter är att den fortfarande är skriven på tavlor av sten och inte skrivna i deras hjärta …

I våra dagar tycks det som om [Herren] vet att hans folk är intelligent och därför har antagit att de skulle fånga hela andan i gudsdyrkan och i iakttagandet av sabbaten när han sade till dem:

”Du skall offra ett offer i rättfärdighet åt Herren, din Gud, ja, ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande.” (L&F 59:8) …

Han gav oss det största och främsta budet:

”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” (Matt 22:37)

Det är otänkbart att den som älskar Herren av hela sitt hjärta och hela sin själ, och som med ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande erkänner de obegränsade gåvor som Herren har gett henne, skulle underlåta att tillbringa en dag av sju i tacksamhet, och frambära Herrens goda gärningar. Efterlevnaden av sabbaten är ett tecken på djupet av vår kärlek till vår himmelske Fader²².

Människor undrar ofta var de ska dra gränsen: vad är värdigt och vad är ovärdigt att göra på sabbaten. Men om man älskar Herren av allt hjärta, makt, själ och förmåga, om man avlägger själviskhet och tyglar önskningarna, om man kan bedöma varje aktivitet på sabbaten med vördnadsfullhetens måttstock, om man är ärlig mot Herren och mot sig själv, om man offrar ”ett förkrossat hjärtat och en bedrövad ande”, är det föga troligt att det förekommer något sabbatsbrytande i den personens liv²³.

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–IX.

Gå igenom sidorna 167–169. Fundera över den vikt som Herren har fäst vid sabbaten och på vad sätt sabbaten skiljer sig från de andra dagarna i veckan. Vad gör sabbaten till en ”lust”?
Gå igenom sidorna 169–170, och sök efter sådant som vi inte ska göra på sabbaten. Varför är dessa aktiviteter olämpliga på sabbaten? På sidorna 171–173 ger president Kimball exempel på ”nyttiga och andliga aktiviteter” på sabbaten. Vad har du och din familj gjort för att bli bättre på att iaktta sabbaten?
President Kimball sade att det är våra ”motiv som avgör” för dem som behöver arbeta på sabbaten (s 171). Vad kan människor göra för att bibehålla andan i sabbatsdagens gudsdyrkan när det krävs av dem att de arbetar?
Vad menar vi när vi säger att sabbaten är en dag för vila? (På sidorna 171–173 finns några exempel.) Varför är det för fel med att bara driva omkring och inte göra någonting på sab-aten?
Gå igenom avsikterna med att besöka kyrkans möten på sidorna 173–175. När kände du dig senast andaktsfull på ett möte i kyrkan och varför? Hur kan du göra din närvaro i kyrkan och din gudsdyrkan mer meningsfull?
President Kimball vittnade om de välsignelser vi får när vi helgar sabbatsdagen (s 175–176; se också berättelserna på sidorna 166–167). Kan du nämna några välsignelser du har fått av att lyda detta bud?
Beakta under en hemafton eller under ett familjeråd vad din familj kan göra för att hjälpa varandra att helga sabbatsdagen.

Skriftställen som hör till detta ämne: 1 Mosebok 2:1–3; Markus 2:23–28; 3:1–5; Mosiah 13:16–19; L&F 68:29