Kapitel 19

Stärka vår familj

Vi behöver stärka och beskydda våra familjer genom att undervisa om och efterleva evangeliet i vårt hem.

Spencer W Kimballs liv och verksamhet

President Spencer W Kimball framhöll ofta behovet av att stärka familjen genom att efterleva evangeliet i hemmet. Han beskrev sina egna erfarenheter på följande sätt: ”Som ung man med hustru och barn i eget hem minns jag våra omtyckta familjeaktiviteter. Himlen fanns i vårt hem. Då var och en gjorde någonting, vare sig det var att sjunga en sång, leda en lek, läsa upp en trosartikel, berätta något, utöva någon talang eller utföra någon uppgift, fanns där tillväxt och goda känslor”¹.

President Kimball och hans hustru Camilla stärkte sina barn genom att undervisa och uppmuntra dem och därefter låta dem ta ansvar för sina egna val. Deras dotter Olive Beth erinrade sig att de ”vägledde hellre än att tvinga oss fram på de vägar som de ville att vi skulle gå”.²

President och syster Kimball visade stor kärlek för vart och ett av sina barn. En son, Edward, sade: ”Min far var alltid mycket kärleksfull. Jag visste att han älskade mig.” Edward erinrade sig en upplevelse han hade när han besökte en högtidlig församling i Salt Lake-templet: ”Det fanns tusentals män där. När mötet var slut fick [min far] syn på mig där jag sjöng i kören. På sin väg ut kom han över till mig, omfamnade och kysste mig”³.

Spencer W Kimballs lärdomar

Familjen har en central roll i vår himmelske Faders plan och utgör samhällets grundpelare.

Familjelivet är det bästa sättet att uppnå lycka i denna världen, och det är ett klart mönster som Herren givit oss på vad som ska ske i den nästkommande världen⁴.

Herren organiserade hela programmet i begynnelsen, med en man som blir far och försörjer, älskar och leder, med en mor som blir havande och föder, vårdar och ger mat och uppfostrar. Herren kunde ha organiserat det på annat sätt men valde att ha en enhet med ansvar och meningsfullt umgänge, där barn uppfostrar varandra och lär sig älska, hedra och uppskatta varandra. Familjen är den stora planen i livet och den har tänkts ut och organiserats av vår himmelske Fader⁵.

Familjen är grundenheten i Guds rike på jorden. Kyrkan kan inte vara starkare än dess familjer⁶.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har alltid betonat familjelivet. Vi har alltid vetat att grunden till familjen, uppfattad som en evig enhet, lades innan jorden skapades. Ett samhälle utan familj är ett samhälle utan grund, och det kommer följaktligen att upplösas i intet …

Vi bör absolut inte låta oss luras av dem som säger att familjen hör till en viss utvecklingsfas i historien. Det står oss fritt att motstå de rörelser som söker betona självisk individualism på bekostnad av familjen. Vi vet att familjen är evig. Vi vet att samhället sviktar då familjen sviktar …

Våra samhälleliga institutioner … kan inte rädda oss om inte den grundläggande institutionen, familjen, bevaras ren. Fredsfördrag kan inte rädda oss om det i familjerna råder fiendskap i stället för kärlek. Åtgärder mot arbetslöshet blir verkningslösa när människor inte får lära sig arbeta, inte ges tillfälle till arbete eller i vissa fall inte har lust att arbeta. Polisen kan inte skydda oss om alltför många människor är ovilliga att disciplinera sig⁷.

Vi har inget val … utom att fortsätta att hålla den sista dagars heliga familjens ideal högt. Det faktum att somliga inte idag har förmånen att leva i en sådan familj är inte orsak nog att sluta tala om den. Vi diskuterar emellertid familjelivet med lyhördhet eftersom vi inser att många … för närvarande inte har förmånen att tillhöra eller bidra till en sådan familj. Men vi kan inte åsidosätta denna norm, för det är så många andra saker som är beroende av den⁸.

Föräldrar behöver bygga reservoarer av andlig styrka för att stödja sina barn genom livets erfarenheter.

Det finns i vårt liv reservoarer av många slag. En del reservoarer är till för att lagra vatten. En del är till för att lagra mat, såsom vi gör i familjens välfärdsprogram och som Josef gjorde i Egyptens land under de sju åren av överflöd. Men det borde finnas reservoarer av kunskap för framtida behov. Reservoarer av mod för att övervinna fruktans floder som kan skapa osäkerhet i våra liv. Lager av fysisk styrka för att hjälpa oss att klara vanligt förekommande bördor av [arbete och sjukdom]. Reservoarer av godhet, reservoarer av uthållighet, reservoarer av tro. Ja, reservoarer av tro så att vi, när världen trycker på, kan stå fasta och starka. När frestelser från en värld stadd i förruttnelse suger musten ur oss, tär på vår andliga vitalitet och försöker dra oss ned till världens nivå, behöver vi förråd av tro som kan föra oss genom våra tonår och genom senare års problem. Tro att klara oss igenom de tråkiga, de svåra, de skrämmande ögonblicken, igenom besvikelser, desillusioner och år av motgångar, nöd, förvirring och besvikelser …

Jag är tacksam för mina föräldrar, för att de skapade reservoarer åt mina bröder, mina systrar och mig. Reservoarerna fylldes av vanan att be, studier, aktiviteter, uppbyggande tjänande, sanning och rättfärdighet. Varje morgon och varje kväll knäböjde vi vid våra stolar vid bordet och turades om med att be. När jag gifte mig fortsatte vanan och vår nya familj har fortsatt med sedvänjan⁹.

Hemlivet, en rätt undervisning i hemmet, föräldrarnas ledning — dessa är universalbotemedlen för det onda som angripit världen och dess barn. De är botemedlen för andliga och känslomässiga störningar och läkemedlet för dess problem. Föräldrar bör inte överlämna fostrandet av barnen till andra.

Det tycks finnas en växande tendens att föra över detta ansvar från hemmet till yttre inflytanden, till exempel skolan och kyrkan samt, vilket bekymrar oss mera, på olika dagishem och institutioner. Även om dessa yttre influenser är viktiga, kan de aldrig ersätta faderns och moderns påverkan. Ständig uppfostran, oupphörlig vaksamhet, kamratskap, att vara våra egna barns väktare, är nödvändigt för att bevara våra hem intakta och att välsigna våra barn på Herrens eget sätt¹⁰.

Kyrkans biorganisationer är mycket viktiga och vi bör alla ta del av de välsignelser de erbjuder. Men vi får aldrig, aldrig låta dem ersätta föräldrarna. Biorganisationerna befriar inte föräldrarna från ansvaret att lära barnen Jesu Kristi evangelium¹¹.

Biorganisationernas ledare och lärare för ungdomen bör fråga sig hur de kan hjälpa dessa ungdomar att älska och lyda sina föräldrar, hedra dem och stödja dem i deras familjeansvar. Hur kan vi planlägga möten, aktiviteter och liknande för att undvika att man hindrar dem från att utföra sina plikter i hemmet och att störa familjerelationerna och i stället ge dem tid till familjeaktiviteter?

Vårt stöd för efterlevnad av evangeliet i hemmet bör vara det klara budskapet i vart och ett av prästadömets och biorganisationernas program och om det behövs får man minska på några av de valfria aktiviteterna som kan hindra att familjen och hemmet sätts främst¹².

Endast genom att på rätt sätt planera vårt familjeliv kan vi leda våra barn och hjälpa dem undvika de fallgropar som leder till synd och förgörelse och leda dem in på vägen mot lycka och upphöjelse. I detta arbete finns ingenting mäktigare än föräldrarnas eget exempel och inverkan av deras hemliv. Våra barns liv blir i mycket detsamma som de ser i sina egna hem när de växer upp till män och kvinnor. Vi bör därför lägga ut vår kurs längs den väg som vi vill att våra barn skall följa¹³.

Ett barn för i sitt eget liv in mycket av det som hon sett i det egna familjelivet. Om barnet ser föräldrarna besöka templet ofta, kommer hon att börja planera ett liv grundat på templet. Om hon får lära sig att be för missionärerna, kommer hennes själ och hjärta att dras till missionärsprogrammet. Detta är mycket enkelt, men det är så livet fungerar. Och vi lovar er att era barn kommer att vara till ära och heder för er när ni ger dem ett rätt exempel och god uppfostran¹⁴.

Jag har ibland sett barn från goda familjer göra uppror, kämpa emot, gå vilse, synda och till sist till och med kämpa mot Gud. I detta gör de sina föräldrar stor sorg, dessa som har gjort sitt bästa … för att lära och leva som exempel. Men jag har upprepade gånger sett många av dessa barn efter år av kringirrande mjukna och inse vad de har gått miste om, omvända sig och i hög grad bidra till samhällets andliga liv. Orsaken till att detta kan ske är, tror jag, att trots alla de motvindar som dessa människor utsätts för har de blivit än mer påverkade, mycket mer än de insett, av de livets strömmar som funnits i det hem där de vuxit upp. När de senare känner en längtan efter att i sina egna familjer återskapa samma atmosfär som de åtnjöt som barn är det troligt att de återvänder till den tro som gav mening åt deras föräldrars liv¹⁵.

Fäder och mödrar, ert främsta ansvar är familjen. Genom att arbeta tillsammans kan ni få det slags hem som Herren förväntar sig att ni ska ha. Genom att visa kärlek och omtanke om varandra och era barn kan ni bygga en reservoar av andlig styrka som aldrig kommer att sina¹⁶.

Vi behöver befästa våra familjer mot det onda i vår omgivning.

Den tid skall komma då endast de som har en djup och verklig tro på familjen skall vara i stånd att bevara sina familjer mitt ibland den tilltagande ondskan runt omkring oss¹⁷.

Den onde vet var han ska angripa. Han ämnar gå till angrepp mot hemmet. Han ämnar förstöra familjen. Det är det han vill göra … Låt oss besluta oss för att han inte ska lyckas med det i våra familjer¹⁸.

Vi behöver ständigt stärka vårt hem och vår familj och försvara den mot ondskans angrepp i form av skilsmässor, splittrade familjer, brutalitet och misshandel, särskilt av hustru och barn. Vi måste ständigt vara på vår vakt mot omoral, pornografi och sexuell lössläppthet som kan förgöra familjemedlemmarnas renhet, ung som gammal …

Vi finner dessa onda krafter nästan överallt där vi går. Exponeringen är nästan konstant. Vi tar dem med oss hem från skolan, från lekplatsen, från teatern, från kontoret och affärerna. Det finns endast få ställen dit vi kan gå i denna värld där vi kan undfly dem.

Hur ska vi då reagera? Vad måste vi göra? Vi måste ständigt vara på vår vakt mot det ondas närvaro i vårt hem och utrota det som vi skulle utrota sjukdomsbakterier och smuts. Vi måste jaga bort det från vårt sinnes kamrar, befria oss från sådan världslighet, utsläcka denna ondskas glödande kol innan den blir en ödeläggande eld. Hur gör vi detta?

Om vi vill undfly den ondes dödliga anslag och hålla vårt hem och vår familj rena och befästa mot alla förgörande inflytanden som härjar omkring oss, måste vi ha hjälp från grundaren och organisatören av denna familjeplan — Skaparen själv. Det finns endast ett säkert sätt och det är genom Herrens Jesu Kristi evangelium och genom lydnad till dess grundläggande och inspirerade lärdomar. Vi måste förvisso inse att priset för att få en familjehärd fri från sådana onda inflytanden är att hålla Guds befallningar¹⁹.

Då föräldrar läser tidningar och tidskrifter och ser vad världen försöker lära deras barn, borde de bli ännu mer beslutsamma i att inte låta sina barn förstöras av denna synd och villfarelse. De borde då ge dem det hemliv, den uppfostran och undervisning som ersätter och neutraliserar allt det onda som sker i världen. Barn får uppleva så mycket av det onda i världen att de också måste få erfara allt det goda i den och lära sig hur de ska reagera på och ha för inställning till saker och ting²⁰.

För några år sedan besökte vi ett land där man undervisade om några underliga ideologier, och varje dag förkunnades fördärvliga lärdomar i skolan och i den censurerade pressen. Varje dag lyssnade barnen på de lärdomar, filosofier och ideal som deras lärare berättade om.

Någon har sagt att ”ett ständigt droppande urholkar den hårdaste sten”. Jag visste detta och ställde därför några frågor rörande barnen: ”Behåller de sin tro? Överväldigas de inte av de ständiga påtryckningarna från sina lärare? Hur kan ni vara säkra på att de inte kommer att överge sin enkla tro på Gud?”

Svaret blev: ”Vi reparerar skadan varje kväll. Vi lär våra barn positiv rättfärdighet, så att de falska filosofierna inte tar överhand. Våra barn växer upp i tro och rättfärdighet trots det nästan överväldigande trycket utifrån.”

Även brustna dammar kan lagas och räddas, och sandsäckar kan hålla tillbaka översvämningar. Och upprepade sanningar, enträgna böner, evangelielärdomar, kärleksbevis och föräldrars intresse kan rädda barnet och hålla honom kvar på den rätta vägen²¹.

Hemmet är den plats där andlighet bör läras ut och ges näring.

Ett sant sista dagars heliga hem är en skyddad hamn mot livets storm och strid. Andlighet skapas och får näring genom dagliga böner, studium i skrifterna, evangeliediskussioner och liknande aktiviteter, hemaftnar, familjeråd, arbete och lek tillsammans, att tjäna varandra och att dela evangeliet med människor omkring oss. Andlighet får också näring genom våra handlingar i tålamod, vänlighet och förlåtelse mot varandra och i vårt tillämpande av evangeliets principer i familjekretsen. Det är i hemmet vi kan bli experter och lärda i evangeliets rättfärdighet, när vi tillsammans lär och efterlever evangeliets sanningar²².

Hemmet bör vara en plats där tillit till Herren är något gemensamt, inte reserverat för speciella tillfällen. Ett sätt att göra detta är genom regelbundna, uppriktiga böner. Det är inte tillräckligt att bara be. Det är nödvändigt att vi verkligen talar till Herren, har tro på att han kommer att uppenbara för oss som föräldrar vad vi behöver veta och göra för vår familjs välbefinnande²³.

Att studera skrifterna enskilt och i familjen är grundläggande för studium av evangeliet. Att dagligen läsa skrifterna och diskutera dem tillsammans har länge föreslagits som en hjälp mot okunnighet och mot Satans frestelser. Sådana vanor skapar stor lycka och hjälper familjens medlemmar att älska Herren och hans godhet.

När det gäller att styra våra familjer har vi lärts att familjerådet är kyrkans mest grundläggande råd. Under fars och mors ledning, som också bör samråda, kan familjeråden diskutera familjefrågor, diskutera familjens ekonomi, göra upp planer samt stödja och stärka familjens medlemmar²⁴.

Beträffande våra hemaftnar, så fyller en kväll hemma med familjen eller en kväll ute med familjen på något trevligt ställe endast delvis behovet av hemaftnar. Det i grunden viktigaste är att undervisa barnen om den livsstil som är ytterligt betydelsefull. Att enbart gå på bio eller på en fest tillsammans, eller åka ut och fiska, tillgodoser endast till hälften det verkliga behovet, men att stanna hemma och undervisa barnen om evangeliet, om skrifterna och om kärlek till varandra och till föräldrarna är ytterst viktigt²⁵.

Genom att åta oss att ha inspirerade familjehemaftnar regelbundet och genom att noga planera innehållet i denna kväll, skickar vi en signal till våra barn, som de kommer att minnas för alltid. När vi sålunda ger våra barn av vår egen tid, ger vi av vår närhet, en gåva som alltid uppmärksammas²⁶.

Jag skulle vilja jämföra hemaftonen, familjebönen och andra liknande aktiviteter i kyrkan som är till för familjens frälsning, och när de samvetsgrant genomförs, med ett paraply. Om paraplyet inte slås upp är det föga mer värt än en käpp och kan inte ge mycket skydd för naturens oväder. På samma sätt är gudagivna planer av föga värde om de inte används.

Det uppfällda paraplyet spänner det silkesmjuka materialet. När regnet träffar det så rinner det av. När snön träffar det så glider det av. När haglet kommer så studsar det bort. När vinden blåser så hejdas den av paraplyet. På samma sätt avvärjer detta andliga paraply fienderna okunskap, vidskepelse, skepticism, avfall, omoral och andra former av ogudaktighet.

Det är min bön att vi alla ska fälla upp våra andliga paraplyer till skydd för vår familj²⁷.

Vi bör älska våra barn som Gud älskar oss.

Gud är vår Fader. Han älskar oss. Han ägnar mycket energi åt att uppfostra oss och vi bör följa hans exempel och älska våra barn djupt och uppfostra dem i rättfärdighet²⁸.

Hur länge sedan var det som ni tog era barn, hur stora de än är, i famnen och talade om för dem att ni älskar dem och att ni är glada över att de tillhör er för evigt?²⁹

Mina bröder och systrar, familjer kan bestå för evigt! Låt inte stundens lockelse leda er bort från den! Gudomligheten, evigheten, och familjen — de går hand i hand, och det skall vi också göra!³⁰

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–IX.

Angående sitt eget familjeliv erinrade sig president Kimball: ”Himlen fanns i vårt hem” (s 204). Hur kan vi skapa en himmelsk atmosfär i vårt hem? På vilka sätt kan hemmet förbereda oss för evigt liv?
Nämn några av de viktigaste ting som föräldrar kan göra för att bidra med reservoarer av andlig styrka åt sina barn. (På sidorna 207–210 finns några exempel.)
Vilka är riskerna med att föräldrar överlämnar barnens uppfostran åt andra? Vilka resurser finns det i kyrkan som hjälper föräldrar att undervisa sina barn? Hur kan kyrkans ledare och lärare vara till stöd för föräldrarna? (På sidorna 208–209 finns några exempel.)
Beakta president Kimballs råd på sidorna 212–214. Vilka bevis har du sett på att det verkligen är betydelsefullt med familjebön, familjestudier i skrifterna, familjeråd och familjens hemafton?
Läs sista stycket på sidan 204. Begrunda sedan president Kimballs fråga på sidan 214: ”Hur länge sedan var det som ni tog era barn, hur stora de än är, i famnen och talade om för dem att ni älskar dem och att ni är glada över att de tillhör er för evigt?”

Skriftställen som hör till detta ämne: 5 Mosebok 6:3–7; 2 Nephi 25:26; Mosiah 4:14–15; L&F 68:25–28