Kapitel 3

Jesus Kristus: Min Frälsare, min Herre

Jesus Kristus är Guds Son och människosläktets Frälsare och vi kan få alla de välsignelser som han levde och dog för att ge oss.

Spencer W Kimballs liv och verksamhet

I början av sin verksamhet som apostel drabbades äldste Spencer W Kimball av tre hjärtattacker inom en period av ungefär två veckor. Efter nästan sju veckor av återhämtning i hemmet ”började han söka efter ett sätt att komma ifrån sin monotona isolering i hemmet”. Han bestämde sig för att återhämta sig bland sina älskade Navajo-vänner i staten New Mexico¹.

”En morgon under denna återhämtningsperiod upptäcktes det att äldste Kimballs säng var tom. Eftersom de trodde att han tagit en morgonpromenad och skulle vara tillbaka i tid till frukost, återgick hans skötare till sina plikter. Men när han inte återvänt till klockan 10:00 började de oroa sig. Ett sökande inleddes.

Slutligen upptäckte man honom flera kilometer bort under ett pinjeträd. Hans Bibel låg bredvid honom, uppslagen på det sista kapitlet i Johannes evangelium. Hans ögon var slutna och när spaningspatrullen kom fram till honom förblev han lika stilla som när de först fick syn på honom.

Deras skrämda röster väckte honom emellertid till liv och när han lyfte på huvudet kunde de se spår av tårar på hans kinder. På deras frågor svarade han: ’Det var idag [fem] år sedan jag kallades att vara en Herren Jesu Kristi apostel, och jag ville bara tillbringa dagen med honom vars vittne jag är’”².

President Kimball bar vittne om Frälsarens gudomlighet ”om och om och om igen”.³ Han förkunnade: ”Oavsett hur mycket vi säger om honom är det ändå för lite”⁴. Och president Kimballs goda liv motsvarade kraften i hans vittnesbörd. Äldste Neal A Maxwell i de tolv apostlarnas kvorum observerade: ”President Kimball var Herrens man och ingen annans. Hans djupaste önskan var att tjäna Herren, och han lät inget annat få inflytande över hans beslut”⁵.

Spencer W Kimballs lärdomar

Jesus Kristus är mer än en stor lärare, han är den levande Gudens Son och människosläktets Frälsare.

I tidningen Time, i ett färskt nummer, redogör en berömd pensionerad professor från en av våra största universitet i ett långt citat för sina rationalistiska uppfattningar. Han tillskriver Jesus av Nasaret mänsklig värme, en stor förmåga till kärlek, ovanlig insikt. Han kallar honom för en stor humanist, en stor lärare, en stor dramatiker. I typisk rationalistisk stil förklarar han att Lasarus inte var död, utan bara ”’återförd till hälsa’ av Jesus, genom sinnets och kunskapens kraft och genom hans ’överflödande vitalitet’ ”!

Jag vill idag bära vittne om att Jesus inte bara är en stor lärare, en stor humanist och en stor dramatiker, utan att han i varje avseende är den levande Gudens Son, Skaparen, denna världs Återlösare, människosläktets Frälsare⁶.

Jag vet att Jesus är Kristus, den levande Gudens Son. Jag vet det⁷.

Kristus förkunnade själv att han var Herren Gud den Allsmäktige, Messias Herren, begynnelsen och änden, världens Återlösare, Jesus Kristus, den starke i Israel, Skaparen, den levande Gudens Son, Jehova.

Fadern Elohim presenterar Jesus som min enfödde Son, min makts ord. Och vid åtminstone två tillfällen, vid dopet i Jordanfloden och på Förklaringsberget, förkunnade han:

”Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje” (Mark 1:11; Luk 3:22) och fastslog att ”världarna blevo till genom honom. Människorna blevo till genom honom. Allting blev gjort genom honom och av honom.” [L&F 93:10]⁸

Vi vittnar tillsammans med Johannes Döparen, som, när han såg Herren närma sig, sade: ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” (Joh 1:29) Inte bara en människa med mänsklig värme, utan Guds Lamm.

Vi vittnar tillsammans med Natanael, en israelit utan svek: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” (Joh 1:49) Inte bara en stor lärare, utan Guds Son själv.

Vi vittnar återigen tillsammans med den älskade lärjungen Johannes, som när han såg Jesus på stranden utropade med övertygelse: ”Det är Herren.” (Joh 21:7) Inte bara en stor humanist utan Herren, himmelens Gud.

Och tillsammans med Simon Petrus, som när han blev tillfrågad av Herren: ”Vem säger ni att jag är?” sade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son” (Matt 16:15, 16), och fick höra Frälsaren säga följande: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.” (Matt 16:17)

Och slutligen vittnar vi med profeten Joseph Smith som var villig att ge sitt liv för sitt vittnesbörds skull⁹.

Jag vet att Jesus Kristus är den levande Gudens Son, och att han korsfästes för världens synder. Han är min vän, min Frälsare, min Herre och min Gud¹⁰.

Frälsarens verksamhet sträcker sig genom evigheterna — det förflutna, nuvarande och framtiden.

Jag vill … vittna om att [Jesus Kristus] inte bara levde i tidens mitt i ungefär trettiotre år, utan att han levde i evigheterna före detta, och kommer att leva i evigheterna efter detta, och jag vittnar om att han inte bara organiserade Guds rike på jorden, utan att han är denna världens Skapare, människosläktets Återlösare¹¹.

Jesus Kristus var Gamla testamentets Gud. Det var han som samtalade med Abraham och Moses. Det var han som inspirerade Jesaja och Jeremia. Det var han som genom utvalda män förutsade framtiden, ända till den sista dagen och stunden¹².

Det var han, Jesus Kristus, vår Frälsare, som presenterades för överraskade åhörare vid Jordanfloden (se Matt 3:13–17), vid det heliga Förklaringsberget (se Matt 17:1–9), vid nephiternas tempel (se 3 Nephi 11–26), och i lunden i Palmyra i New York [se J S skrifter 2:17–25]; där han introducerades av ingen mindre än sin bokstavlige Fader, den helige Elohim, i vars avbild han skapades och vars vilja han genomförde¹³.

Jag vet att Herren lever och jag vet att han uppenbarar sitt sinne och sin vilja för oss dagligen, så att vi kan få inspiration om vad vi behöver göra¹⁴.

Han är hörnstenen. Han är rikets överhuvud — dessa är hans efterföljare — detta är hans kyrka — dessa är hans lärdomar och förordningar — dessa är hans bud¹⁵.

Idag ser vi fram emot att han ska komma en andra gång, vilket han har lovat. Detta löfte kommer bokstavligen att uppfyllas liksom hans många andra löften, och under tiden prisar vi hans heliga namn och tjänar honom, och bär vittne om hans gudomliga mission, tillsammans med profeterna under generationernas lopp! …

Jag vet att Jesus, genom förflutna och framtida evigheter, är Skaparen, Återlösaren, Frälsaren, Guds Son¹⁶.

Genom sin försoning räddar Jesus Kristus alla människor från fallets följder och frälser den botfärdige från personliga synder.

Mina älskade bröder och systrar, Gud lever och jag bär vittnesbörd om det. Jesus Kristus lever och han är upphovsmannen till livets och frälsningens sanna väg.

Detta är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas budskap. Det är det allra viktigaste budskapet till världen i dag. Jesus Kristus är Guds Son. Han utvaldes av Fadern till Frälsare för denna värld¹⁷.

När Adam avsiktligt och klokt tog del av den förbjudna frukten i Edens lustgård bringade han två slags död över oss alla, sina efterkommande — den fysiska eller ”kroppsliga döden”, och den andliga döden eller förvisningen från Herrens närhet¹⁸.

I Guds gudomliga plan ingick att en återlösare skulle bryta dödens bojor och genom uppståndelsen möjliggöra en återförening av anden och kroppen för alla människor som levt på jorden.

Jesus av Nasaret var den som innan världen skapades valdes att komma till jorden för att utföra denna tjänst, att besegra den kroppsliga döden. Denna frivilliga handling skulle försona Adams och Evas fall och göra det möjligt för människans ande att återta sin kropp och därigenom återförena kropp och ande¹⁹.

Den uppståndelse vi talar om är Jesu Kristi, Frälsarens verk, som, emedan han var både dödlig (Marias son) och gudomlig (Guds Son) kunde övervinna de krafter som styr köttet. Han gav faktiskt sitt liv och tog bokstavligen upp det igen som ”förstlingen”, och kommer häri att följas av varje själ som någonsin har levat. [Se 1 Kor 15:22–23.] Eftersom han var en Gud, gav han sitt liv. Ingen kunde ta det ifrån honom. Han hade utvecklat, genom sin fullkomning i att övervinna allt, kraften att ta upp sitt liv igen. Döden var hans sista fiende och han övervann också den och inledde därigenom uppståndelsen²⁰.

Det är tack vare vår himmelske Faders gåva, hans Son, som alla människor — förr, nu och i framtiden — kan återvända för att leva hos honom som är våra andras Fader. Men för att möjliggöra detta, var det först nödvändigt att Jesus kom till jorden för att genom sitt exempel lära människor det rätta sättet att leva och sedan villigt ge sitt liv och på något förunderligt sätt ta på sig bördan av människosläktets synder²¹.

Att rensa ut synden vore omöjligt utan en total omvändelse från syndarens sida och Jesu Kristi stora nåd och försoningsoffer. Endast genom dessa kan människan återhämta sig, bli frisk och renad och fortfarande ha möjlighet att uppnå evighetens härlighet. Helaman påminde sina söner om kung Benjamins ord om Frälsarens stora del i detta:

”… inget annat sätt eller medel finns, varigenom en människa kan bliva frälst, utom genom Jesu Kristi försonande blod, hans, som skall komma, ja, kommen ihåg, att han kommer för att återlösa världen!” (Helaman 5:9)

Helaman mindes också de ord som Amulek talade till Zeezrom och betonade vad människan måste göra för att få förlåtelse — omvända sig från sina synder:

”… han sade till honom, att Herren visserligen skall komma för att återlösa sitt folk, men icke att han skall komma för att återlösa dem i deras synder utan för att återlösa dem från deras synder.

Honom är makt given av Fadern att återlösa dem från deras synder, om de omvända sig” (Helaman 5:10–11. Kursiveringar tillagda.)²²

[Frälsaren] dog till försoning för våra synder för att öppna vägen för vår uppståndelse, för att visa oss vägen till fullkomning, för att visa vägen till upphöjelse. Han dog avsiktligt, frivilligt. Han föddes i ringhet, hans liv var utan vank, hans föredöme manade till efterföljd. Hans död upplät dörrar för oss, och människan erbjöds varje god gåva, varje välsignelse²³.

För att få alla välsignelser i Frälsarens försoning måste vi samarbeta med honom.

Varje själ har sin handlingsfrihet. Vi kan alla få de välsignelser som Kristus levde och dog för att ge oss. Men Kristi död och plan är förgäves om vi inte drar nytta av dem: ”Ty se, jag, Gud, har lidit detta för alla, på det att de som omvända sig icke måtte lida.” (L&F 19:16)

Frälsaren kom för att ”åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan”. (Moses 1:39) Hans födelse, död och uppståndelse åstadkom odödligheten. Men vi måste hjälpa till för att åstadkomma och nå det eviga livet²⁴.

När vi tänker på vår Herre Jesu Kristi stora offer och det lidande han genomled för oss, skulle vi vara otacksamma om vi inte uppskattade det så långt vi kan. Han led och dog för oss. Men om vi inte omvänder oss, var all hans vånda och smärta för vår skull förgäves²⁵.

Hans lidande före och på korset och hans stora offer kan betyda lite eller ingenting för oss om vi inte lyder hans bud. För han säger:

”Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’, när ni inte gör vad jag säger?” (Luk 6:46)

”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.” (Joh 14:15)²⁶

De som känner Gud och älskar honom och efterlever hans bud och lyder hans sanna förordningar, kan i detta liv, eller i det kommande livet, se hans ansikte och veta att han lever och kommunicerar med dem²⁷.

Vi tror, och det är vårt vittnesbörd och vi förkunnar det för världen ”att intet annat namn skall givas, ej heller någon annan väg eller något annat medel varigenom människobarnen kunna erhålla frälsning än i och genom Kristi namn, hans, som är Herren, den Allsmäktige.” (Mosiah 3:17)

Vi vet, och det är vårt vittnesbörd, och vi förkunnar också detta för världen, att för att bli frälsta måste människor ”tro att frälsning kom, kommer och skall komma i och genom Kristi försonande blod, hans, som är Herren den Allsmäktige.” (Mosiah 3:18)

Sålunda med Nephi, ”arbeta [vi] flitigt med att skriva för att förmå våra barn och likaledes våra bröder att tro på Kristus och låta försona sig med Gud, ty vi veta, att trots allt vad vi förmå göra så är det dock av nåd vi äro frälsta …

Vi tala om Kristus, vi fröjda oss i Kristus, vi predika om Kristus, vi profetera om Kristus och vi skriva i överensstämmelse med våra profetior, på det våra barn må veta på vilken källa de måste rikta sina blickar för att få förlåtelse för sina synder.” (2 Nephi 25:23, 26; kursivering tillagd.)²⁸

Vi behagar Herren när vi efterlever hans evangelium.

Jag kan föreställa mig att Herren Jesus Kristus [under sin jordiska verksamhet] log när han betraktade hängivenheten hos sitt folk …

Jag tror att Herren Jesus Kristus ler när han blickar in i hemmen hos detta folk och ser dem knäfalla i familjebön morgon och kväll, och att också barnen deltar. Jag tror att han ler när han ser unga män och hustrur, och de som är äldre, som med djup tillgivenhet mot varandra fortsätter att uppvakta varandra … som fortsätter att älska varandra av hela sin själ tills den dag då de dör och därefter fortsätter med detta genom evigheten.

Jag tror att han är nöjd med de familjer som gör uppoffringar och delar med sig … Jag tror att Herren Jesus Kristus ler när han ser ned på och ser [tusentals] som var inaktiva för ett år sedan, men som idag är lyckliga i riket, varav många har varit i Guds heliga tempel och tagit emot sina begåvningar och beseglingar, och som med tårar av tacksamhet tackar Herren för hans program.

Jag tror att jag ser tårar av glädje i hans ögon och ett leende på hans läppar när han ser … nya själar som kommit till honom detta år, som har bekänt hans namn, som har gått ned i dopets vatten, och jag tror också att han älskar dem som har hjälpt dem att omvända sig.

Jag ser honom le när han ser sitt talrika folk falla på knä i omvändelse, när de förändrar sitt liv, gör det ljusare och renare, och mer likt deras himmelske Fader och deras broder, Jesus Kristus.

Jag tror att han är nöjd och ler när han ser ungdomar som organiserar sitt liv och tar avstånd från felaktiga inflytanden. Jag tror att han först är sorgsen, och kanske därefter nöjd, när han ser, som han måste ha gjort för några dagar sedan på mitt kontor, ett ungt par som begått ett allvarligt fel och som nu knäfaller tillsammans medan de håller varandras händer i ett fast grepp. Det måste ha varit glädje i hans leende när han såg in i deras själ och såg att de utförde förändringen, då deras tårar vätte mina händer vilka jag ömt hade lagt på deras.

O, jag älskar Herren Jesus Kristus. Jag hoppas att jag kan visa det för honom och lägga i dagen min uppriktighet och hängivenhet. Jag vill leva nära honom. Jag vill bli som han, och jag ber att Herren ska hjälpa oss alla att bli sådana som han sade till sina nephitiska lärjungar: ”Vad slags män bören I då icke vara!” och han besvarade sin egen fråga genom att säga: ”Sådana som jag är.” (3 Nephi 27:27)²⁹

Försoningen ger oss hopp i detta liv och för den evighet som ligger framför oss.

Vi har vårt hopp i Kristus här och nu. Han dog för våra synder. Tack vare honom och hans evangelium är våra synder tvagna i dopets vatten. Synd och orenhet har bränts bort från vår själ som genom eld. Vi har blivit rena, vi har ett rent samvete och har erhållit den frid som övergår allt förstånd. (Se Fil 4:7.)

Genom att efterleva hans evangeliums lagar når vi timlig framgång och bibehåller hälsa till kropp och sinne. Evangeliet välsignar oss i dag.

Men i dag är endast ett sandkorn i evighetens Sahara. Vi har också ett hopp i Kristus för evigheten som ligger framför oss. Om så icke vore skulle vi som Paulus säger vara ”de mest beklagansvärda av alla människor”. (1 Kor 15:19)

Hur stor skulle inte vår sorg vara — och det med rätta — om ingen uppståndelse fanns! Hur eländigt skulle inte vårt tillstånd vara om inget hopp om evigt liv fanns! Om vårt hopp om frälsning och eviga belöningar skulle gå om intet, skulle vi förvisso vara mera beklagansvärda än de som aldrig haft en sådan förhoppning.

”Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.” (1 Kor 15:20)

Nu ska frukten av hans uppståndelse tillfalla alla människor, ty ”liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande”. (1 Kor 15:22)

”Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild.” (1 Kor 15:49)

Kristus har åstadkommit att ”detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet … då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.” (1 Kor 15:53, 54) …

Vi har ett evigt hopp i Kristus. Vi vet att detta liv getts oss som förberedelse för evigheten och att ”samma sällskaplighet, som finnes ibland oss här, skall finnas ibland oss där men bliver där förenad med evig härlighet, vilken härlighet vi icke nu njuta”. (L&F 130:2)³⁰

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–IX.

Läs berättelsen på sidan 23. På vilka sätt kan vi närma oss Herren och ”tillbringa dagen” med honom, som president Kimball gjorde?
Gå igenom sidorna 25–26, och sök efter namn och titlar som president Kimball använde för Jesus Kristus. Vilka av Jesu Kristi namn och titlar har särskild mening för dig och varför? Vad säger du till någon som påstår att Jesus bara vara en stor lärare?
Begrunda president Kimballs vittnesbörd om Frälsarens förjordiska, jordiska och efterjordiska verksamhet (s 26–27). Fundera över vad du kan göra för att fördjupa ditt vittnesbörd om Frälsarens mission.
Studera sidorna 27–30 och sök efter anledningar till varför vi behöver en Frälsare. Vad har Jesu Kristi försoning haft för betydelse för dig i ditt liv?
På sidorna 25–30 vittnar president Kimball om det som Frälsaren har gjort för oss. På sidorna 30–32 får vi veta vad vi måste göra för att ta del av alla försoningens välsignelser. Vilka känslor får du när du jämför det som Frälsaren har gjort för oss med det som han ber oss göra?
Gå igenom president Kimballs reflektioner över hur vi kan behaga Herren (s 31–32). Fundera över hur du känner dig när du vet att Herren är nöjd med dig.
President Kimball lärde att vi kan ha ett hopp i Kristus både nu och för den evighet som ligger framför oss (s 32–33). Hur förändras människors liv när de har ett hopp i Kristus?

Skriftställen som hör till detta ämne: Johannes 14:6, 21–23; 2 Nephi 9:5–13, 21–23; Moroni 7:41; 10:32–33; L&F 19:15–19