Kapitel 13

Trosviss lydnad

Tro på Herren kan hjälpa oss att leva efter buden med ett villigt hjärta och ta emot otaliga välsignelser.

Spencer W Kimballs liv och verksamhet

I mars 1972, när Spencer W Kimball verkade som tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, drabbades han av allvarliga hjärtproblem. En av hans läkare var då Russell M Nelson, som senare blev medlem i de tolv apostlarnas kvorum. Äldste Nelson berättade:

”När president Kimballs hjärta blev allt sämre och han kände att döden var nära, sammankallade han ett möte med sina ledare i kyrkan, första presidentskapet. För att bidra med medicinsk information inbjöd han sin hängivne hjärtspecialist, dr Ernest L Wilkinson, och mig.

President Kimball började andfått: ”Jag är en döende man. Jag känner hur jag tynar bort. Om det fortsätter i samma takt så tror jag att jag bara kan leva i två månader till. Nu skulle jag vilja att min läkare framför sin åsikt.’

Dr Wilkinson bekräftade sedan president Kimballs känslor, och avslutade med att ett tillfrisknande var föga troligt och att döden inte var alltför avlägsen.

Därefter vände sig president Kimball till mig som hjärtkirurg: ’Vad kan kirurgin erbjuda?’

Jag påpekade att en operation, om den skulle utföras, skulle bestå av två delar. För det första var det nödvändigt att en aortaklaff byttes ut. För det andra skulle en viktig kransartär som var blockerad behandlas med en bypass-transplantation.

President Harold B Lee i första presidentskapet ställde därefter den avgörande frågan: ”Hur stora är riskerna med operationen?’

’Jag vet inte’, svarade jag. ’Bägge operationerna medför en betydande risk för någon som är sjuttiosju år. Men att utföra båda på någon vars hjärta sviktar innebär en så stor risk att operationen inte kan rekommenderas’ …

När en trött president Kimball svarade, ’jag är en gammal man och redo att dö’, avbröt president Lee. Han reste sig upp, dunkade knytnäven i bordet och sade, med sin profetiska kraft, ’Spencer, du har blivit kallad! Du ska inte dö! Du ska göra allting du behöver för att ta hand om dig själv och fortsätta att leva.’

President Kimball svarade: ’Då ska jag genomgå operationen.’

Han genomgick inte den komplicerade operationen därför att den ansågs vara rimligt säker enligt sina medicinska rådgivare, utan därför att han lydde Herrens råd, formulerat genom kyrkans ledare — oavsett personlig risk.

Utgången är välkänd. Han välsignades med att överleva operationen vilket satte stopp för den nedgående tendensen”¹.

Genom sitt exempel och sina råd till de heliga lärde president Kimball att vi välsignas när vi visar vår tro på Gud genom att lyda hans vilja.

Spencer W Kimballs lärdomar

Sann tro motiverar oss att utföra Guds vilja.

Att utöva tro är en villighet att utan sedvanliga vetenskapliga bevis acceptera, gå framåt och utföra goda gärningar. ”Tron utan gärningar [är] död” [Jak 2:26], och en död tro får en inte att gå framåt för att sätta sitt liv i ordning eller utföra hängivet tjänande. En verklig tro driver en framåt till konstruktiva och nyttiga handlingar som om man hade en fullständig kunskap².

Man kan njuta av fördelarna med mirakel i den fysiska världen utan att helt känna till de underliggande principerna. Man kan förvandla mörker till ljus genom att trycka på en knapp och läsa i den mörkaste natt. Kanske man inte kan producera elektricitet, eller veta hur man kopplar ledningar i hemmet. Men man måste ha tillräckligt med tro för att installera lampor och tro för att vrida om strömbrytaren. Därefter kan man ta emot ljuset … Man kan ställa in en radiostation och njuta av vacker musik långt bortifrån utan att kunna bygga en radio eller helt förstå hur den fungerar, men välsignelsen blir aldrig vår om man inte kopplar den till en strömkälla och ställer in stationen korrekt. På samma sätt kan man få andliga välsignelser och manifestationer genom att etablera kontakt genom att ställa in frekvensen. Man gör detta genom att visa sin tro genom bön och gärningar³.

Vi ber om upplysning och fortsätter sedan med all vår styrka, alla våra böcker, tankar och vår rättfärdighet för att få inspiration. Vi ber om urskillningsförmåga och använder sedan all vår förmåga till att handla klokt och utveckla visdom. Vi ber om framgång i vårt arbete och studerar sedan hårt och strävar av all vår kraft för att våra böner ska bli besvarade. När vi ber om hälsa måste vi efterleva hälsolagarna och göra allt som står i vår makt för att hålla våra kroppar friska och spänstiga. Vi ber om beskydd och vidtar sedan rimliga åtgärder för att undvika faror. Gärningar måste åtfölja tron⁴.

Det måste finnas en tro på Gud som får människor att rena sitt liv, att glömma sig själva i sina medmänniskors tjänst och att övervinna alla köttets svagheter, en tro som för med sig en omvändelse som är fullständig, som fortgår och som för dem till dopet, prästadömet och tempelförordningarna⁵.

Häri ligger det geniala i Jesu Kristi evangelium, som bara kan förnimmas genom andliga ögon. Under evangeliets välgörande lagar blir alla — rik som fattig, lärd som olärd — uppmuntrade att först förnimma med trons ögon och därefter, genom ansträngningar, uttrycka denna tro i ett högre, ädlare liv⁶.

Lydnad grundad på tro är inte blind lydnad.

Vi visar prov på intelligent, konstruktiv lydnad när vi frivilligt, ödmjukt och glatt lyder Herrens befallningar⁷.

Att lyda! Att lyssna! Vilket svårt krav! Vi hör ofta: ”Ingen skall komma och säga åt mig vilka kläder jag skall ha på mig och vad jag skall äta eller dricka. Ingen skall komma och säga till mig vad jag skall göra på min sabbat, lägga beslag på min lön eller på något sätt begränsa min personliga frihet! Jag gör vad jag behagar! Jag tror inte på blind lydnad!”

Blind lydnad! Så litet de förstår! …

När människan åtlyder sin skapares befallningar är det inte blind lydnad. Hur mycket skiljer sig inte hukandet inför en totalitär monarki från den upphöjda, villiga lydnad man skänker sin Gud. Diktatorn är ärelysten, självisk och har dolda avsikter. Varje Guds befallning är rättfärdig, varje föreskrift meningsfull, och helt och hållet till det bästa för den som leds. Det första kan vara blind lydnad, men det senare är förvisso lydnad som är grundad på tro …

Är det blind lydnad, när man iakttar skylten ”högspänningsledning — vidrör ej”, eller är det en lydnad som grundar sig på tro på experternas bedömning — de som känner till riskerna?

Är det blind lydnad, när flygpassageraren spänner fast säkerhetsbältet då texten lyser, eller är det tilltro till deras erfarenhet och visdom, som bättre känner till farorna?

Är det blind lydnad, när det lilla barnet glatt hoppar ned från bordet i sin leende fars famn, eller är detta obetingad tillit till en kärleksfull förälder som vet att han kan ta emot barnet och som älskar barnet mer än livet självt? …

Är det då blind lydnad, när vi med vår begränsade syn, vår grundläggande kunskap, våra själviska önskningar, låga motiv och köttsliga drifter, accepterar och följer vår kärleksfulle Faders vägledning och lyder hans bud? … [som] skapade en värld åt oss, älskar oss och har byggt upp en frälsningsplan för oss, helt utan låga motiv. Hans största glädje och härlighet är att ”åvägabringa odödlighet och evigt liv” för alla sina barn. [Se Moses 1:39.]⁸

Det är inte blind lydnad, inte ens om man inte förstår allting, att följa en Fader som har visat vad han går för⁹.

Skrifterna ger exempel på en lydnad som är född ur tron.

Våra rättfärdiga och kloka föräldrar, Adam och Eva, var exempel på en lydnad som fötts ur en barnslig tro:

”Och Adam åtlydde Herrens befallningar.

Och många dagar därefter uppenbarade sig en Herrens ängel för Adam och sade: Varför offrar du offer åt Herren? Och Adam sade till honom: Jag vet ej, endast att Herren befallt mig.

Då talade ängeln och sade: Detta är en sinnebild på offret av Faderns Enfödde, som är full av nåd och sanning.” (Moses 5:5–7)

Blind lydnad? Förvisso inte. De hade lärt känna Jehova, hört hans röst, vandrat med honom i Edens lustgård och kände till hans godhet, rättvisa och förståelse. Därför hände det sig att de i ”många dagar” dödade de felfria lammen och offrade dem utan att veta varför, men med total tillit till att det fanns en rättfärdig avsikt med lagen och att anledningen senare skulle visa sig när de tillmötesgått den¹⁰.

Paulus sade till hebréerna:

”I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett.” (Hebr 11:7)

Eftersom det ännu inte fanns några bevis på regn och översvämning hånade hans folk honom och kallade honom dåre. Hans predikan möttes med döva öron. Hans förmaningar ansågs oförnuftiga. Det fanns ingen likartad händelse, man hade aldrig hört talas om att en översvämning kunde omfatta hela jorden. Så dåraktigt att bygga en ark på torra marken medan solen skiner och livet pågår som vanligt! Men tiden tog slut. Arken var färdigbyggd. Floden kom. De olydiga och de upproriska drunknade. Arkens under följde på den tro som visades genom att den byggdes.

Paulus sade åter:

”Genom tron fick också Sara kraft att bli mor för en avkomma fast hon var överårig. Hon litade på honom som hade gett löftet.” (Hebr 11:11) …

Hur absurt det var att få höra att barn kunde födas av hundraåringar! Till och med Sara tvivlade först. Men tron hos ett ädelt par segrade och mirakelsonen föddes åt den som skulle bli fader till många nationer.

Abraham visade prov på utomordentlig tro när han utsattes för ett övermänskligt prov. Hans unga ”löftets barn”, bestämd att bli far över riken, måste nu frambäras på offeraltaret. Det var Guds befallning, men det verkade så motsägande! Hur kunde hans son, Isak, bli far till en oräknelig avkomma om hans liv skulle avbrytas i unga år? Varför skulle han, Abraham, kallas att utföra denna motbjudande handling? Det var oförenligt, omöjligt! Och ändå trodde han på Gud. Hans oförfärade tro bar honom med krossat hjärta mot Morias land med sin unge son …

”Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran.

Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.” (Rom 4:20–21)

Men fader Abraham och moder Sara visste — de visste att löftet skulle uppfyllas. Hur — visste de inte och krävde inte att få veta. Isak skulle utan tvekan leva för att bli fader till en talrik avkomma. Det visste de, även om han skulle behöva dö. De visste att han ändå kunde uppväckas från de döda för att uppfylla löftet, och tron föregick här underverket¹¹.

Kom ihåg att Abraham, Mose, Elia och andra inte tydligt kunde se slutet från begynnelsen. De … vandrade i tro utan att se. Betänk på nytt att inga portar var öppna. Laban var inte drucken, och inget jordiskt hopp tycktes för ögonblicket berättiga att Nephi skulle utöva sin tro och slutligen ge sig iväg för att hämta plåtarna. Inga asbestkläder eller andra skyddsåtgärder fanns i den brinnande ugnen för att skydda de tre hebréerna från att bli dödade. Det fanns inga läder- eller metallkorgar på lejonens mun när Daniel stängdes in i gropen …

Kom ihåg att det inte fanns några byar eller städer, inga gårdar eller trädgårdar, inga hem eller förrådshus, ingen blomstrande öken i Utah när de förföljda pionjärerna färdades över prärien. Och kom ihåg att det inte fanns några himmelska varelser i Palmyra, på Susquehannafloden eller på Cumorah när den kunskapstörstande Joseph försiktigt steg in i lunden, knäböjde i bön på flodstranden och klättrade uppför den heliga kullens sluttningar¹².

Tro föregår underverket.

I tro planterar vi frön, och snart ser vi blomstrandets underverk. Människor har ofta missförstått och kastat om processen. De vill ha skörden innan de har planterat, belöningen före tjänandet, underverket före tron … Många av oss vill ha hälsa utan att iaktta hälsolagar, välstånd genom himlens öppna fönster utan att betala vårt tionde. Vi vill ha innerlig gemenskap med vår Fader utan att fasta och be. Vi vill att regnet ska falla i rätt tid och ha fred i landet utan att helga sabbaten och utan att hålla Herrens andra bud. Vi vill plocka rosen innan vi har planterat den. Vi vill skörda vetet innan vi har sått och brukat jorden.

Om vi bara kunde inse det som Moroni skriver:

”Ty om det icke finnes någon tro ibland människobarnen, kan Gud icke göra något under ibland dem …

Ej heller har någon någonsin gjort under, som icke först haft tro, ty först hava de trott på Guds Son.” (Ether 12:12, 18)¹³

Om vi nu kan vandra i tro, om vi kan tro på Guds rika löften, om vi kan lyda och tålmodigt vänta, kommer Herren att uppfylla alla sina rika löften till oss:

”Ögat har inte sett och örat har inte hört och människohjärtat har inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.” (Se 1 Kor 2:9.)¹⁴

Det krävs stor tro för att betala tionde när medlen är knappa och behoven stora. Det krävs tro för att fasta, ha familjeböner och att iaktta visdomsordet. Det krävs tro att utföra hemundervisning, [medlems]missionsarbete och att utföra annat tjänande när uppoffringar krävs. Det krävs tro för att fullgöra en heltidsmission. Men det ska ni veta — allt detta handlar om att plantera, och trofasta, hängivna familjer, andlig trygghet, frid och evigt liv är skörden …

På samma sätt som oförfärad tro har stängt lejonens gap, gjort våldsamma lågor ofarliga, öppnat torr väg genom floder och hav, skyddat mot syndafloder och torka, och fört med sig himmelska manifestationer på anmodan av profeter, så kan i allas vårt liv tron bota de sjuka, skänka tröst till de sörjande, stärka kraften att stå emot frestelser, befria från slaveri under skadliga vanor, skänka styrka att omvända oss och förändra vårt liv och leda till en säker kunskap om Jesu Kristi gudomlighet. Okuvlig tro kan hjälpa oss att efterleva buden med ett villigt hjärta och därigenom föra med sig otaliga välsignelser, frid, fullkomning och upphöjelse i Guds rike¹⁵.

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–IX.

Titta på rubriken till detta kapitel. Varför är lydnad en troshandling?
Läs om beslutet som president Kimball var tvungen att fatta i mars 1972 (s 136, 137). Vilka evangelieprinciper tror du är tillämpliga när vi ställs inför svåra beslut?
När du läser om president Kimballs jämförelse mellan ”blind lydnad” och ”lydnad som är grundad på tro”, vilka skillnader ser du? (Se s 139–141.) Vad vet vi om vår himmelske Fader som kan hjälpa oss att lyda honom ”frivilligt, ödmjukt och glatt”? Vad kan du säga till någon som påstår att kyrkans medlemmar blint följer sina ledare?
Gå igenom skriftberättelserna på sidorna 140–142. Nämn några saker som människorna i dessa berättelser har gemensamt. Vad har du gemensamt med dem? Vad kan du lära dig av dem?
Vilka exempel har du sett på att tro föregår underverk? (Några exempel finns på sidorna 143–144.) Hur kan vi undervisa vår familj om att tro föregår underverk?

Skriftställen som hör till detta ämne: Josua 22:5; Jakobs brev 2:14–26; Ether 12:4–21; Moroni 7:33; L&F 130:20–21