Kapitel 7

Ett personligt vittnesbörd

En säker kunskap om evangeliets sanningar är en öppen dörr till stora belöningar och outsäglig glädje.

Spencer W Kimballs liv och verksamhet

År 1947 fick äldste Spencer W Kimball ett brev från sin son Andrew, som verkade som heltidsmissionär. Andrew skrev: ”Jag sade till en viss person … att jag visste att det som jag sagt till honom var sant, och att den Helige Anden hade burit vittne om det för mig … När jag senare funderade över detta var jag lite bekymrad över att jag sagt detta.” Till följd av sina samvetsbetänkligheter sade han: ”Jag har noggrant undvikit att bära mitt vittnesbörd utöver att säga ’jag känner, jag tror, o s v’.”

Äldste Kimball svarade på sin sons brev. ”Jag tror att jag vet exakt hur du kände dig”, sade han, ”för jag genomgick samma erfarenhet på min egen mission. Jag ville vara mycket ärlig mot mig själv, mot programmet och mot Herren. Under en tid vägde jag noga mina ord så att jag skulle kunna bygga upp andra utan att behöva använda de definitiva orden jag vet. Jag kände mig också lite tveksam inför detta, för när jag var redo att lyssna och gjorde min plikt så kände jag Anden. Jag ville verkligen säga det som jag verkligen kände, att jag visste, men jag tvekade. När jag närmade mig ett direkt påstående blev jag rädd, men ändå, när jag var helt i harmoni och andligt inspirerad så ville jag vittna. Jag trodde att jag var ärlig, mycket ärlig, men därefter kom jag fram till att jag lurade mig själv …

Otvivelaktigt var det så att den dag då du vittnade för din undersökare om att du VISSTE att det var sant, då försökte Herren av all kraft uppenbara denna sanning för dig genom den Helige Andens kraft. Medan du hade Anden och var i harmoni med den och försvarade det heliga programmet, då kände du det djupt, men när du ’kom bort från Anden’ och började resonera med dig själv och ifrågasätta dig själv, så ville du ta ett steg tillbaka …

Det råder inget tvivel i mitt sinne om ditt vittnesbörd. Jag är säker på att du (liksom jag hade) har otaliga av vittnesbördets gyllene trådar som bara väntar på att Mäster-vävaren ska samla ihop och väva in dem i en gobeläng av utsökt och fullkomlig formgivning. Nu min son, ta mitt råd och KVÄV INTE ANDEN, utan när Anden viskar, följ dess heliga maningar. Bevara den andliga harmonin, lyssna efter maningarna och när du är inspirerad förmedla då dina intryck på ett rättframt sätt. Herren kommer att förhärliga ditt vittnesbörd och vidröra hjärtan. Jag hoppas att du vet att det inte ligger någon kritik i detta, utan endast ett försök att vara till hjälp …

Jag kan inte avsluta mitt brev till dig utan att bära mitt vittnesbörd. Jag vet att det är sant — att Jesus är Skaparen och Återlösaren, att det evangelium som lärs ut av oss och våra 3000 missionärer är återställt och uppenbarat genom en verklig profet, Joseph Smith, att det kommer från Gud, och jag har avsatt resten av mitt liv åt att ’predika om riket’. Jag [har burit] mitt vittnesbörd oförskräckt … och jag bekräftar det om och om igen. Jag är säker på att du har ett liknande vittnesbörd förutom att dina gyllene trådar kanske behöver vävas in i en fullständig gobeläng, vilket snabbt kommer att ske när du som missionär låter ditt hjärta öppnas och låter det styra ditt sinne.

Må Gud hjälpa dig att väva ett vackert mönster av dina gyllene trådar av erfarenheter och inspiration och må du med allt större kraft fortsätta … att leva efter och undervisa om den eviga sanningen”¹.

Spencer W Kimballs lärdomar

Var och en av oss kan få ett vittnesbörd — en uppenbarelse från vår himmelske Fader genom den Helige Anden.

Frälsaren frågade Petrus: ”Vem säger ni att jag är?” Och Petrus, som talade för sina bröders räkning, de andra apostlarna, sade: ”Du är Messias, den levande Gudens son.” Det som Frälsaren sade därefter är mycket betydelsefullt. Han sade: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.” (Matt 16:13–17)

Vem uppenbarade denna häpnadsväckande sanning för honom? Vår himmelske Fader. Hur gjorde han det? Genom uppenbarelse. Denna grundläggande kunskap om att Jesus var Kristus, Återlösaren, Frälsaren, kom inte från någon människa eller från någon bok eller från någon skola. Petrus tog direkt emot den från vår himmelske Fader genom den Helige Andens förmedling …

Varje själ i denna värld kan få samma uppenbarelse som den Petrus hade. Denna uppenbarelse är ett vittnesbörd, en kunskap om att Kristus lever, att Jesus Kristus är denna världs Återlösare. Varje själ kan få denna förvissning och när detta vittnesbörd kommer så kommer det ifrån Gud och inte enbart genom studier. Studier är naturligtvis en viktig beståndsdel, men studierna måste utföras under mycket bön och strävande efter högre sanningar, och därefter kommer denna uppenbarelse.

När du personligen vet att Jesus inte bara var en stor filosof utan att han verkligen var Guds Son, att han kom till världen på det sätt som han påstod att han gjorde, och att han gick ut ifrån världen i den avsikt som vi påstår att han hade — när du verkligen vet detta, och vet att Joseph Smith var en Guds profet och att detta är den gudomliga kyrka som upprättades av Jesus Kristus, då har du fått en uppenbarelse².

Det finns människor som berömmer sig över sitt skarpa intellekt, som tror att de kan fördjupa sig i mysterier, men de kan aldrig definiera eller förklara eller förstå de andliga tingen genom logik eller tänkande. Andliga ting kan bara förstås genom Anden. Det måste komma genom hjärtat och det är där som vittnesbördet bor³.

En säker kunskap om det andliga är en öppen dörr till stora belöningar och outsäglig glädje. Att ignorera vittnesbördet är som att treva sig fram i grottor av ogenomträngligt mörker, att krypa i dimma över farliga motorvägar. Den person är att beklaga som fortfarande vandrar i mörkret vid middagstiden, som snubblar över hinder som kan avlägsnas, och som vistas i osäkerhetens och skepticismens skymning när han inte behöver göra det. Sanningens andliga kunskap är det elektriska ljus som upplyser grottan, den vind och sol som skingrar dimman, den kraftfulla utrustning som avlägsnar stenblock från vägen⁴.

Ett vittnesbörd förvärvas och bibehålls genom intensiva bemödanden.

Ett vittnesbörd är en personlig uppenbarelse — en av de viktiga gåvorna — och kan åtnjutas av varje själ som är villig att betala priset⁵.

En bra fråga har ställts av miljontals människor sedan Joseph Smith uttalade den: Hur ska jag veta vilken av alla, om ens någon, av organisationerna som är äkta, gudomlig och erkänd av Herren?

Han har gett oss nyckeln. Du kan veta. Du behöver inte tvivla … Den nödvändiga proceduren är: Studera, begrunda, be och handla. Uppenbarelse är nyckeln. Gud kommer att kungöra det för dig när du väl har kapitulerat och blivit ödmjuk och mottaglig. Då du kastat av dig allt högmod över din intelligens, då du inför Gud erkänt din förvirring, då du gjort dig av med din självtillräcklighet och underkastat dig den Helige Andens undervisning, är du redo att börja lära⁶.

Vi kan ha absolut kännedom om att det finns en personlig Gud, att Kristus fortsätter att verka, skild från men lik sin Fader, om gudomligheten i återställelsen genom Joseph Smith och andra profeter i organisationen och lärdomarna i Guds kyrka på jorden, och om kraften i det gudomliga, auktoritativa prästadöme som gavs till människorna genom uppenbarelser från Gud. Detta kan varje ansvarig person få veta lika säkert som kunskapen om att solen skiner. Att misslyckas med att få denna kunskap är att erkänna att man inte har betalat priset. Liksom akademiska betyg erhålls detta genom intensiva bemödanden. Den själ som är ren genom omvändelse och förordningar får den om han önskar och strävar efter den, samvetsgrant undersöker, studerar och trofast ber⁷.

Återlösaren förkunnade:

”Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig.

Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.” (Joh 7:16–17)

Vad innebär det att förstå läran? Det är att ha en orubblig förvissning. Herren har erbjudit en rik belöning, men ordnat det så att den endast kan tas emot om vissa fordringar tillgodoses. I detta fall är den utlovade välsignelsen en kunskap om lärans gudomlighet. Och i detta fall är lagen eller fordringen att man måste ”göra hans vilja” …

Att bara passivt acceptera lärdomarna för inte med sig ett vittnesbörd. Inget halvhjärtat samtycke till programmet för med sig denna förvissning, bara en helhjärtad ansträngning att lyda hans bud.

Vi bevittnar ofta detta i kyrkans medlemmars liv. En medlem sade till mig i en stav som jag besökte: ”Jag undviker noga alla vittnesbördsmöten. Jag står inte ut med det sentimentala och känslomässiga ordsvallet från en del människor. Jag kan inte acceptera vad som sägs om jag inte på ett intellektuellt och rationellt sätt kan bevisa varje steg.” Jag känner till den här sortens människor eftersom jag har mött andra som påminner om honom. I inget fall hade de helhjärtat strävat efter att lyda buden: lite eller inget tionde, bara tillfällig närvaro på mötena, betydande kritik av lärdomarna, organisationerna och ledarna. Vi vet mycket väl varför de inte kunde få något vittnesbörd. Kom ihåg att Herren sade:

”Jag, Herren, är bunden, när I gören vad jag säger, men när I icke gören vad jag säger, haven I intet löfte.” (L&F 82:10)

Sådana människor har underlåtit att ”göra vad han säger”, så naturligtvis har de inget löfte …

Det är inte blind lojalitet utan samvetsgrant iakttagande och användande av nycklarna som öppnar förrådshuset till andlig kunskap. Herren gör inte skillnad på sina barn utan finner behag i att känna och välsigna oss alla, om vi bara släpper in honom⁸.

Vad ska du göra med ditt vittnesbörd? Ska du hålla det lika vasst som den kniv med vilken våra mödrar skär köttet? Tänker du låta det bli trubbigt och rostigt? … Det har vissa likheter med en ros. Håll den bara borta från regnet, håll den bara borta från konstbevattningen ett litet tag. Vad händer då med din ros? Den dör. Ditt vittnesbörd dör. Din kärlek dör. Allting måste få näring. Du ger mat till din kropp tre gånger om dagen. Herren säger att för att bevara ditt vittnesbörd, för att hålla din ande vid liv, så måste du ge det näring varje dag … Det är därför han säger att vi ska be varje morgon och kväll. Det är därför han säger att vi ständigt ska be så att vi håller denna linje öppen⁹.

Vi behöver delta i vittnesbördsmöten.

Vittnesbördsmöten är några av [kyrkans] bästa möten under hela månaden, om du har Anden. Om du är uttråkad på ett vittnesbördsmöte så beror det på dig och inte på andra. Du kan gå upp och bära ditt vittnesbörd och tycka att det är det bästa mötet under hela månaden, men om du sitter där och räknar de grammatiska misstagen och skrattar åt den som inte kan uttrycka sig särskilt väl, då blir du uttråkad … Glöm inte det! Du måste kämpa för ett vittnesbörd. Du måste fortsätta kämpa!

Herren säger i det 60:e kapitlet av Läran och förbunden: ”Jag har icke välbehag i alla, ty några vilja icke öppna sin mun.” (L&F 60:2) Vad menar han? Han säger att om de inte använder den så kommer de att förlora det som han har gett dem. De förlorar Anden. De förlorar sitt vittnesbörd. Och du kan tappa greppet i ditt liv om det ovärderliga som du har fått.

Varje månad kommer första presidentskapet och de tolv apostlarna samman med samtliga generalauktoriteter i templet. De bär vittnesbörd och de berättar för varandra om hur de älskar varandra precis som ni gör. Varför behöver generalauktoriteterna ett vittnesbördsmöte? Av samma anledning som du behöver ett vittnesbördsmöte. Tror du att du kan gå tre, sex, nio och tolv månader utan att bära ditt vittnesbörd och ändå behålla dess fulla värde? …

Detta vittnesbörd är någonting oerhört, det är ytterst viktigt. Varje predikant eller präst kan citera skriftställen och framföra dialoger. Men inte varje präst eller predikant kan bära sitt vittnesbörd. Sitt inte där på vittnesbördsmötet och bedra dig själv och säg: ”Jag förmodar att jag inte behöver bära mitt vittnesbörd idag. Jag antar att det inte är rättvist mot de andra medlemmarna eftersom jag fått så många andra tillfällen.” Bär ditt vittnesbörd. Och en minut räcker för att bära det.

Du har ett vittnesbörd! Det behöver naturligtvis byggas upp, och det är vad du gör. Varje gång du bär ditt vittnesbörd blir det starkare¹⁰.

Vittnesbörd uttrycks i ord som är enkla men kraftfulla.

”Jag vet att det är sant.” Bara för att dessa få ord har sagts miljardtals gånger av miljontals människor innebär inte att de är triviala. De blir aldrig utslitna. Jag känner mig ledsen över dem som försöker uttrycka detta med andra ord, eftersom det inte finns några ord som kan jämföras med ”jag vet”. Det finns inga ord som förmedlar de djupa känslor som kan komma från det mänskliga hjärtat som ”jag vet”.¹¹

En del av våra goda medlemmar blir så rädda för upprepningar att de försöker beskriva sitt vittnesbörd med andra ord och tappar bort sig i utsvävningen. Oroa er aldrig över att fraser ska bli utslitna i ett vittnesbörd. När kyrkans president bär sitt vittnesbörd säger han: ”Jag vet att Joseph Smith kallades av Gud, att han var en gudomlig representant. Jag vet att Jesus är Kristus, den levande Gudens Son.” Som ni ser är det samma sak som alla ni andra säger. Det är ett vittnesbörd. Det åldras aldrig, åldras aldrig! Tala ofta om för Herren hur mycket ni älskar honom.

Ett vittnesbörd är inte en uppmaning, inte en predikan (ingen av er är där för att uppmana de övriga), det är inte en reseskildring. Du är där för att bära ditt eget vittnesbörd. Det är förbluffande vad du kan säga på 60 sekunder i ett vittnesbörd, eller 120, eller 240, eller vilken tid du än får, om du begränsar dig till vittnesbördet. Vi vill veta hur du känner det. Hyser du verkligen kärlek till verket? Känner du glädje i verket? Älskar du Herren? Är du glad över att vara medlem i kyrkan?¹²

Berätta bara hur det känns inombords. Detta är vittnesbördet. Det ögonblick du börjar predika för andra så upphör ditt vittnesbörd. Berätta bara hur du känner dig, vad ditt sinne och ditt hjärta och varje fiber i din kropp talar om för dig¹³.

Fullkomligt medveten om att jag inom kort, under normala förhållanden, måste stå inför Herren och lämna redogörelse för mina ord, bär jag nu mitt personliga och allvarliga vittnesbörd om att Gud, den Evige Fadern och den uppståndne Herren, Jesus Kristus, uppenbarade sig för den unge Joseph Smith. Jag vittnar om att Mormons bok är en översättning av en forntida uppteckning om folkgrupper som en gång bodde på den västra hemisfären, där de hade framgång och blev mäktiga när de höll Guds bud, men som till större delen tillintetgjordes genom hemska inbördeskrig när de glömde Gud. Denna bok bär vittnesbörd om att Herren Jesus Kristus verkligen lever och att han är människosläktets Frälsare och Återlösare.

Jag vittnar om att det heliga prästadömet, både aronska och melkisedekska, med auktoritet att handla i Guds namn återställdes till jorden av Johannes döparen och Petrus, Jakob och Johannes; att andra nycklar och annan auktoritet återställdes till följd härav och att den kraft och auktoritet som tillhör dessa olika gudomliga förlänanden finns bland oss idag. Jag bär allvarligt vittnesbörd om dessa ting för alla som kan höra min röst. Jag lovar i Herrens namn att alla som lyssnar till vårt budskap och accepterar och lever efter evangeliet kommer att tillväxa i tro och kunskap. De kommer att känna en djupare frid i sina liv och i sina familjer och genom den Helige Andens kraft uttala liknande ord av vittnesbörd och sanning¹⁴.

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–IX.

Gå igenom det brev som äldste Spencer W Kimball skrev till sin son Andrew (s 71–72), och lägg märke till jämförelsen av ett vitt- nesbörd med en gobeläng. Vilka upplevelser och känslor utgör ”de gyllene trådarna” i ditt eget vittnesbörd? Fundera över vad Herren har gjort för att hjälpa dig väva dina egna vittnesbördets trådar till en gobeläng.
Hur tror du att det hjälpte Andrew Kimball att få detta brev från sin far? Vilka möjligheter har föräldrar att förmedla sitt vittnesbörd till sina barn? Hur kan vi hjälpa ungdomar att ta emot och känna igen de andliga maningar som leder till ett vittnesbörd?
Gå kortfattat igenom sidorna 74–79 och sök efter ord och fraser som president Kimball använde för att beskriva våra försök att få och stärka vårt vittnesbörd. Om en person känner att hans eller hennes vittnesbörd vacklar, vad kan hon då göra?
Studera president Kimballs råd om faste- och vittnesbördsmöten (s 77–78). Varför tror du att vi har dessa möten? Varför växer sig vårt vittnesbörd starkare när vi delar med oss av det? Vad kan vi göra för att förvissa oss om att vi tycker att vittnesbördsmötet är ett av månadens bästa möten?
Gå igenom president Kimballs råd om hur vi bör bära vårt vittnesbörd (s 78–79). Varför är orden ”jag vet” så kraftfulla?

Skriftställen som hör till detta ämne: 1 Korintierbrevet 12:3; 1 Petrusbrevet 3:15; Alma 5:45–46; Moroni 10:4–7; L&F 42:61; 62:3