En tioårig lärare
”Jag [skall] göra er till ett redskap i mina händer till många själars frälsning” (Alma 17:11).
Chance sprang in till sin moster efter en lång bilresa. Han och hans mamma och lillebror tyckte det var roligt att besöka henne. ”Hej, moster Barbie”, ropade Chance och kramade henne. ”Har du några kritor och sax?”
Moster Barbie log och ordnade så att Chance kunde sitta vid köksbordet med allt material.
Medan moster Barbie lagade middag tittade hon på Chances projekt. ”Vad är det du ritar, Chance?” frågade hon.
”Jag färglägger en bild jag fick i Primär”, sade Chance. Han färglade noga de svartvita figurerna med starka färger. ”Kan vi ha hemafton när vi har ätit?” frågade Chance. ”Jag har en lektion som jag skulle vilja hålla.”
”Det skulle vara jättetrevligt”, sade moster Barbie. ”Tack, Chance!”
Efter middagen frågade moster Barbie sin rumskamrat om hon ville vara med på hemaftonen. Rumskamraten var inte medlem i kyrkan så hon var nyfiken på familjeaktiviteten.
Chance inledde lektionen med att fråga: ”Var kommer vi ifrån?” Sedan höll han upp en bild där han hade färglagt andevärlden. Han ställde fler frågor och visade färgglada bilder på vår himmelske Faders plan. Som avslutning frågade Chance: ”Vet någon vad planen heter?”
Moster Barbies rumskamrat sade: ”Inte jag. Vad heter den?”
”Den heter frälsningsplanen”, sade Chance och log. ”Tack vare den kan vi vara tillsammans med vår familj för evigt.”
Efter lektionen tog moster Barbie Chance åt sidan. ”Chance, du hjälpte just min rumskamrat att lära sig om vår himmelske Faders plan. Tack”, sade hon.
Chance sade inget på en stund. Sedan frågade han: ”Varför känns det så konstigt? Jag känner mig varm och glad.”
”Det är den Helige Anden som vittnar för dig att det du har undervisat om är sant”, sade moster Barbie. ”Jag är säker på att vår himmelske Fader är mycket nöjd med dig.”
Chance log stort. Han var glad att han kunde undervisa någon om vår himmelske Faders plan för lycka.