2010
Vår plikt som föräldrar mot Gud och mot den uppväxande generationen
Augusti 2010


Vår plikt som föräldrar mot Gud och mot den uppväxande generationen

Herren har gett oss uppmaningen att ”fostra [våra] barn i ljus och sanning”. Må vi följa denna uppmaning med tro och beslutsamhet och fullfölja vår plikt mot den uppväxande generationen.

Elder Robert D. Hales

En av föräldrarnas viktigaste ansvarsuppgifter är att undervisa. Som det står i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” har föräldrar ”ett heligt ansvar … att lära [sina barn — söner och döttrar] älska och tjäna varandra, att hålla Guds bud och vara laglydiga medborgare var än de bor.”1

Jag kan fortfarande minnas en mäktig lärdom som jag fick av min mor i Brooklyn i New York i USA för 70 år sedan. När min far hade döpt mig och jag fortfarande hade på mig mina våta dopkläder satte mor ner mig på en rostig metallstol framför dopbassängen. Hon pratade om hur viktigt det var att döpas genom prästadömets myndighet, syftet med mitt dopförbund; att ta på mig Jesu Kristi namn, och lagen om lydnad. Sedan frågade hon hur jag kände mig. Jag minns att jag sade att jag kände mig varm i hela kroppen och att jag ville känna så i resten av mitt liv.

Mor tittade mig i ögonen och sade att om en stund skulle min far lägga händerna på mitt huvud och konfirmera mig som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Han skulle ge mig den Helige Andens gåva, sade hon, och om jag förblev värdig, sann och trofast mot buden skulle den Helige Anden vara med mig och ge mig vägledning hela livet. Trots att det här skedde för många år sedan har jag aldrig glömt det viktiga undervisningstillfället.

Inser vi som föräldrar vilken kraft som finns i att undervisa våra barn vid liknande tillfällen? Inser vi hur brådskande vår plikt är att hjälpa våra barn förstå och efterleva evangeliets principer? En grundval av tro och vittnesbörd hjälper våra barn att inte bara uthärda livets svårigheter utan också att glädjas åt vår himmelske Faders rika välsignelser.

Sätt ditt hus i ordning

Ändamålet med Herrens verk är att ”åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39). Föräldrar kan hjälpa till att åstadkomma detta verk genom att undervisa sina barn om ”läran om omvändelse, tro på Kristus, den levande Gudens Son, och om dopet och den Helige Andens gåva genom handpåläggning” (L&F 68:25).

I en uppenbarelse som gavs genom profeten Joseph Smith tillrättavisade Herren Frederick G. Williams (1787–1842), en medlem i första presidentskapet, för att han inte hade undervisat sina barn som han borde:

”Du har inte undervisat dina barn om ljus och sanning i enlighet med befallningarna, och den onde har ännu makt över dig, och detta är orsaken till din bedrövelse.

Och nu ger jag dig en befallning: Om du vill bli befriad skall du sätta ditt eget hus i ordning, ty det finns mycket i ditt hus som inte är rätt” (L&F 93:42–43).

Har vi modet att undervisa om ljus och sanning i vårt hem? Eller upplever vi svårigheter inom familjen på grund av att vi har försummat denna plikt? När vi begrundar och ber får vi andlig styrka och vägledning som hjälper oss sätta vårt hus i ordning.

Ett hus för lärdom

Skrifterna uppmanar oss att ”upprätta … ett hus för lärdom” (L&F 88:119). Låt mig föreslå flera sätt varpå vi som föräldrar kan utföra denna plikt mot Gud och mot våra barn.

Inrikta barnens sinne och hjärta på Frälsaren. Jesus Kristus och hans försoningsoffer måste vara det centrala i tron och vittnesbördet. Vi bör uttrycka våra egna känslor för Frälsaren för våra barn och återge skriftställen eller upplevelser som har stärkt vårt vittnesbörd om honom. Vi bör hjälpa dem förstå vikten av försoningen och hur den dagligen kan vara till välsignelse för dem.

Enos hade kunskap om Jesus Kristus och hans evangelium eftersom han ”ofta hade hört [sin] far tala om evigt liv” (Enos 1:3). De unga krigarna ”hade av sina mödrar lärt att om de inte tvivlade skulle Gud rädda dem” (Alma 56:47). Vi blir inspirerade av nephiternas ord: ”Vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus, och vi skriver i enlighet med våra profetior så att våra barn skall kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder” (2 Nephi 25:26; kursivering tillagd).

Led och undervisa genom exempel. På många sätt säger våra handlingar mer än våra ord. President Brigham Young (1801–1877) sade: ”Vi bör vara ett sådant exempel [för våra barn] som vi vill att de ska följa. Förstår vi detta? Hur ofta ser vi inte föräldrar kräva lydnad, gott uppförande, vänliga ord, ett glatt anlete, och en mild stämma från sitt barn eller sina barn då de själva är fulla av bitterhet och träter! Så inkonsekvent och absurt detta är!”2 Våra barn ser denna inkonsekvens hos oss och finner kanske ursäkter för att handla på liknande sätt.

Vi kan mycket väl ställa oss sådana frågor som: Ser våra barn oss trofast uppfylla våra kallelser i kyrkan, att vi går till templet regelbundet när så är möjligt och att vi tjänar andra med kristuslik omsorg och medkänsla? Visar våra handlingar att det inte är en börda utan en glädje att följa evangeliet? Låt oss se till att vårt exempel hjälper våra barn förstå vad det innebär att bygga sitt liv på en grundval av tro och vittnesbörd.

Etablera rättfärdiga mönster i hemmet. Vi behöver ta varje tillfälle i akt att inbjuda Herrens Ande till vårt hem. Ett sätt att göra det på är att regelbundet göra ”små saker” — familjebön, familjeskriftstudier och hemaftnar. När vi gör detta till en del av vårt livs mönster så har det stor betydelse för hur våra barns vittnesbörd utvecklas. Låt oss komma ihåg de ord Herren gav genom profeten Joseph Smith: ”Bli därför inte trötta av att göra gott, ty ni lägger grundvalen till ett stort verk. Och av det ringa kommer det som är stort” (L&F 64:33).

Ett annat viktigt mönster i hemmet är att följa Herrens normer angående media. Med tillkomsten av digital media har vi fått ökad tillgång till fördärvligt material, men vi har också ökad tillgång till sådant som är vackert och uppbyggande. Låt oss uppmuntra våra barn genom ord och exempel att söka efter det som är ”dygdigt, älskligt eller hedrande eller berömvärt” (TA 1:13).

Uppmuntra till meningsfulla personliga böner och skriftstudier. Så mycket av våra barns tillväxt när det gäller tro och vittnesbörd beror på deras personliga religiösa vanor. Vi kan hjälpa dem sätta upp mål som kan göra bön och skriftstudier till en regelbunden vana i deras liv.

Vi lyckas bättre med att göra skrifterna till en del av våra barns liv om skrifterna också är en del av vårt liv. När vi umgås med våra barn kan vi ofta nämna skrifterna i olika sammanhang. Undervisningstillfällen kan inträffa nästan var som helst så länge som vi är redo att utnyttja dem.

Måltider, till exempel, kan vara ett underbart tillfälle för föräldrar och barn att berätta om tankar och känslor. Vi kan fråga våra barn vad de har lärt sig när de har studerat skrifterna. Vilka frågor har de om det de har läst? Vilka är några av deras favoritskriftställen? Vi kan återge några av våra favoriter och berätta varför dessa skriftställen betyder så mycket för oss. Vi bör ta upp de levande profeternas ord i våra samtal och uppmuntra våra barn att läsa dessa ord som finns i kyrkans tidningar.

Använd redskapen som kyrkan gett till föräldrarna. Varje god byggmästare vet hur värdefulla bra verktyg är — de kan göra en till synes överväldigande uppgift mycket mer hanterbar. Kyrkan har många bra redskap som föräldrar kan använda för att hjälpa sina barn bygga en grundval av tro och vittnesbörd.

Ett redskap vi fått nyligen är den nya versionen av Plikt mot Gud-programmet för unga män. Personlig tillväxt-programmet, som också reviderades nyligen, är ett underbart och mäktigt redskap för unga kvinnor. Förmånerna som våra ungdomar får av Plikt mot Gud- och Personlig tillväxt-programmen blir ännu större om föräldrarna deltar och stöder dem i deras ansträngningar.

De nya inslagen i Plikt mot Gud- och Personlig tillväxt-programmen uppmuntrar ungdomarna att berätta för familjen om målen, upplevelserna och känslorna de får när de gör upp planer och tillämpar det de har lärt sig. Föräldrar, det här är ett gyllene tillfälle för er att ha samtal om evangeliet med era barn som kan berika er relation till dem. Sådana samtal behöver inte vara formella. Några av de bästa möjligheterna för att stärka era barn kan inträffa under informella ”samtal längs vägen”.3

Ta er tid till att bekanta er med revisionerna av Plikt mot Gud- och Personlig tillväxt-programmen och att stödja era söner och döttrar i deras mål. Berätta om era upplevelser för era söner och döttrar och fråga dem regelbundet vad de lär sig och upplever medan ni arbetar tillsammans med dem. Utnyttja dessa redskap väl för att stärka era barns grundval av tro och vittnesbörd.

Jag hoppas att vi, genom att följa de här råden, som föräldrar i kyrkan kan hjälpa våra barn lägga en grundval av tro och vittnesbörd som står emot vilka stormar som än kommer i livet. Samtidigt kommer vår egen andlighet att stärkas och vi utvecklar band av kärlek till våra barn som räcker in i evigheten. Herren har gett oss uppmaningen att ”fostra [våra] barn i ljus och sanning” (D&C 93:40). Må vi följa denna uppmaning med tro och beslutsamhet och fullfölja vår plikt mot den uppväxande generationen.

Slutnoter

  1. Se ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Liahona, okt. 2004, s. 49.

  2. Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young (1997), s. 173.

  3. Min Plikt mot Gud: För aronska prästadömsbärare (häfte, 2010), s. 98.

För mer information om ändringarna i Personlig tillväxt-programmet, gå till PersonalProgress.lds.org och se Elaine S. Dalton, ”What’s New in Personal Progress?” New Era, jan 2010, s. 32–35 och Heather Whittle, ”Världen förändras en dygdig kvinna åt gången”, Liahona, jan. 2010, s. 74–75.

För mer information om Plikt mot Gud-programmet, se ”Nytt Plikt mot Gud-program tillkännagivet”, Liahona, maj 2010, s. 136 och gå till DutyToGod.lds.org. Den här webbsidan innehåller en interaktiv version av häftet och resurser som hjälper de unga männen att bättre förstå hur de kan uppfylla sin plikt mot Gud.

Fotoillustrationer John Luke om inget annat anges

Fotoillustration Ruth Schonwald