Ett vittnesbörd vid soluppgången
Jag växte upp som medlem i kyrkan. Jag undervisades om evangeliets principer av mina föräldrar och döptes och konfirmerades och fick prästadömet av min värdige far. Jag kände Andens inflytande i mitt liv men fick inte något vittnesbörd om försoningen förrän en påsk under mina tonår.
Flera hundra seminarieelever hade samlats för ett vittnesbördsmöte före gryningen. Jag antar att jag bar mitt vittnesbörd den morgonen, men jag är inte säker. Det jag vet är att under mötet, medan solen steg mot en ny påsk, kom Anden in i mitt hjärta och vittnade om Jesus Kristus, hans liv, hans lärdomar, hans försoning och hans uppståndelse. Jag har känt det vittnesbördet bekräftas många gånger under de över 30 åren som jag har vittnat om Jesus Kristus som missionär, far, vän och ledare i kyrkan. Men mitt ankare har varit vittnesbördet jag fick av Anden den där påskmorgonen.