Vi är alla skor
”Herren Gud ger förståndet ljus eftersom han talar till människorna på deras språk så att de förstår” (2 Nephi 31:3).
Barnen i Ryans nya bostadsområde var från hela världen: Australien, Kanada, Egypten, England, Indien, Kuwait, Mexiko, Saudiarabien, Skottland, USA och Vietnam.
Ryan tyckte det var spännande att träffa personer från så många platser, men han märkte att ibland lekte barnen i parken bara med de barn som pratade samma språk. Ryan kunde inte förstå varför inte alla ville leka med varandra, fastän de kom från olika platser och pratade olika språk. Ibland brukade barnen från ett land vara dumma mot barnen från ett annat land. Det gjorde Ryan ledsen.
Ryan undrade vad han kunde göra, men det var svårt att komma på något. Han kunde ju inte bara säga till alla att de skulle vara vänner. Eftersom de pratade så många olika språk skulle de inte förstå.
En dag gick Ryans familj på en promenad nerför gatan. Några av pojkarna som hade varit dumma var ute. En av dem höll i en fotboll. Ryan tyckte också om att spela fotboll. Ryan tog mod till sig och gick fram till pojkarna. Han kunde några ord på deras språk, och de kunde några ord på hans. Ryan och pojkarna log och skrattade medan de försökte prata på det andra språket. Sedan pekade Ryan på fotbollen. ”Vill ni spela fotboll med mig?” frågade han sakta och hoppades de skulle förstå. Han log extra brett.
Pojkarna tittade på honom och sedan på varandra. De pratade en stund men Ryan kunde inte förstå orden. Sedan tittade de tillbaka på Ryan och nickade. Ryan log och så sprang de till en park i närheten. Ryan vinkade till sina vänner som pratade engelska och de gick dit lite tveksamt. En pojke lade ner fotbollen och så började matchen.
En stund senare tog Ryan en kort paus för att springa hem och dricka vatten.
”Hur går det där ute?” frågade mamma.
”Jättebra!” sade Ryan. ”Det är så här, mamma. Vi är alla skor!”
”Skor?” frågade mamma.
”Javisst. Vi är alla olika, men vi har alla två skor — och det är allt man behöver för att spela fotboll.”
”Det var en bra upptäckt”, sade mamma. ”Ni är alla barn till vår himmelske Fader och ni är mer lika än ni tror.”
Ryan vinkade medan han sprang ut genom dörren för att leka med sina nya vänner.
Efter den dagen gick barnen i området till parken varje torsdag för att spela fotboll tillsammans. Det hade ingen betydelse vilket språk de pratade eller varifrån de kom. De var alla skor, och det räckte.
Illustration John Zamudio