Jag tackade ja till inbjudan
En av de mest minnesvärda aktiviteterna jag deltog i som ungdom var en stor dansfestival. Jag är ganska säker på att jag aldrig frivilligt skulle ha anmält mig till en sådan aktivitet. Men med lite övertalning tackade jag ja till inbjudan att delta, fastän jag först inte var så förtjust över idén.
Vi övade mycket och det tog lång tid att lära sig danserna. Jag är tacksam för hängivna lärare, för en tålmodig danspartner och för min mor som sydde min kostym och uppmuntrade mig att göra mitt bästa.
Festivalen hölls på ett fotbollsstadion. Jag hade aldrig övat på ett så stort område. Var och en av grupperna underhöll publiken när vi skulle framföra koreograferade danser i färgglada kostymer. Sedan fylldes fotbollsplanen bokstavligt talat av dansare när vi framförde ett avslutande nummer tillsammans. Det var en imponerande show.
Jag tyckte mycket mer om dansfestivalen än vad jag trodde att jag skulle göra. Den gav mig möjlighet att se kyrkan på ett annorlunda sätt. Jag såg ett stort antal ungdomar ha roligt tillsammans. Jag fick nya vänner, utvecklade nya färdigheter och var en liten del av en stor produktion som underhöll tusentals personer.
Tack vare att jag tackade ja till att dansa på festivalen — och till andra inbjudningar som jag har fått i kyrkan — har mitt liv välsignats, och jag har haft möjlighet att välsigna andra. Jag känner mig så privilegierad över att jag har haft så många underbara upplevelser som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.