Unika men eniga
För att kunna vara tillsammans för evigt måste vi vara eniga nu.
Diana Vasquez fick ingen chans att ta farväl av sin pappa. Hon visste inte att hon behövde göra det. När hon och hennes två bröder gick till skolan den 9 juni 2007 verkade han må bra. Men innan hon kom tillbaka hem hade han lagt sig ner för att vila och vaknade inte igen.
”Det var så oväntat”, säger Diana som var 16 år när det hände. ”Först kunde jag inte acceptera det.”
Också de som vet att familjen kan vara tillsammans för evigt tar ibland sin familj för given. Visst, syskon kan vara irriterande, föräldrar och barn kommer inte alltid överens och det kan ofta kännas roligare att vara med vännerna.
Men när en tragedi inträffar utan förvarning, som var fallet i Dianas familj, blir plötsligt det som verkligen betyder något — som familjen — viktigare.
Som väl var för Dianas familj så arbetade de redan på att vara eniga här och i livet efter detta. Det faktum att de höll ihop när den svåra tiden kunde ha splittrat dem har gett dem frid och glädje i det här livet och hopp om att de kan vara tillsammans i nästa.
Vad är enighet?
Diana och hennes familj bor i Cusco, en stad högt uppe i Anderna, i hjärtat av det gamla inkariket.
Åren innan Dianas pappa dog hade familjen en favoritplats för picknickar vid Sacsayhuamán, ruinerna av ett inkafort, inte så långt från deras hem. Murarna inkafolket byggde är så starka att de har stått kvar i över 500 år och motstått oräkneliga jordbävningar.
För Diana är familjen som en av de där murarna. De har skakats av svårigheter, men de har inte fallit.
Stenarna som Sacsayhuamáns murar är byggda av har olika storlek och form. Vissa är höga, andra är låga, vissa är fyrkantiga och några är helt enkelt enorma. Men stenarnas olika storlekar försvagar inte muren. När de placeras rätt håller de olika storlekarna ihop muren. Stenarnas olikheter hjälper egentligen till att uppfylla deras gemensamma syfte.
Samma sak kan sägas om våra olikheter.
”Vi har alla olika gåvor och talanger”, säger Diana. ”Vi ska använda dem till att hjälpa andra” (se 1 Kor 12).
När Dianas pappa hade dött antog hon och hennes mamma och två bröder olika roller som passade deras talanger och förmågor, men var och en hade ett gemensamt mål: att ta hand om varandra. När de gjorde det var deras ”hjärtan förenade i enighet och i kärlek till varandra” (Mosiah 18:21).
President Henry B Eyring, förste rådgivare i första presidentskapet, har sagt: ”Vår himmelske Fader vill att våra hjärtan ska vara förenade. Denna enighet i kärlek är inte bara ett ideal. Det är en nödvändighet.”1
Hur blir vi eniga?
Inkafolket använde inte murbruk till sitt bästa stenarbete. De fick stenarna att passa ihop så perfekt att det inte fanns plats att föra in ett pappersark mellan dem. Den utomordentliga precisionen var möjlig eftersom de här mästerbyggarna kunde se en plats för varje sten och hur den skulle formas för att passa in i den övergripande planen.
När vi låter Byggmästaren forma oss kan vi bli ett med varandra och med honom.2 President Eyring säger att den här enigheten uppkommer när vi följer evangeliets förordningar och förbund.3
Dianas familj påverkades dramatiskt av att ta emot evangeliets förrättningar och hålla förbunden. Diana och hennes lillebror Emmanuel var de första som blev medlemmar i kyrkan. Innan dess, säger Diana, bråkade familjen en hel del. Hon visste att föräldrarna ville hennes och hennes bröders bästa, men de var strikta.
”Vi kände mer rädsla än kärlek för pappa”, säger hon.
Flera månader efter Dianas dop blev hennes pappa och storebror Richard medlemmar i kyrkan, och över ett år senare åtföljdes de av hennes mamma.
”Pappa förändrades”, säger Diana om sin pappas omvändelse. ”När vi gjorde något som var fel så pratade han med oss om det. Vi bråkade mindre. Det fanns större harmoni hemma.”
De kom Jesus Kristus och varandra närmare genom att ingå förbund om att följa honom. De hade ett gemensamt mål: att bli en evig familj. Ett år efter det att Dianas mamma hade döpts beseglades familjen i templet.
”Det var en underbar upplevelse”, säger Diana. ”Jag kan inte förklara hur det kändes när vi kom in i beseglingsrummet och såg våra föräldrar där. Jag ville inte gå därifrån.”
Efter det hade familjen en ännu större önskan att hålla buden så att de kunde bli en evig familj. Mindre än en vecka innan Dianas pappa dog höll han en hemaftonslektion om att de skulle vara eniga i att hålla sina förbund så att de kunde vara tillsammans för evigt. ”Det finns ingen garanti för någon att morgondagen kommer”, sade han. ”Vi behöver vara förberedda så att vi fortfarande kan vara tillsammans om någon av oss dör.”
Våra hjärtan förvandlas om vi håller förbunden
Diana har lärt sig att familjemedlemmarna kan komma varandra närmare av att arbeta tillsammans, och hon är tacksam för att hon lärde sig det innan det var för sent.
Det sista Dianas pappa sade till henne när hon gick till skolan dagen han dog var: ”Te quiero mucho, Dianita.” (Jag älskar dig väldigt mycket, lilla Diana.)
Diana litar på Herrens löfte att hennes familj kan vara tillsammans igen om de fortsätter att hålla sina förbund.
”Jag har sett hur vår himmelske Fader har fört oss närmare varandra när vi har följt Frälsaren”, säger hon. ”Jag måste tro på att han också håller sitt löfte att vi kan vara tillsammans för evigt om vi håller buden.
Jag vet att vår familj verkligen kan vara evig tack vare den gudomliga planen.
Jag vet att vi kan förverkliga den eviga härlighet som vår himmelske Fader utlovar. Det är bara genom att härda ut till änden, vända vårt hjärta mot det som hör Gud till och hjälpa varandra som vi kan uppnå målet att bli en evig familj.”
Efter sin pappas död lärde sig Diana Vasquez något viktigt om enighet av stenmurarna vid Sacsayhuamán, ett femhundraårigt inkafort i Peru.
Till höger: Diana, hennes mamma Duvalie och hennes bröder Richard och Emmanuel (överst), har kommit varandra närmare när de har stöttat varandra i att hålla buden.
Foto Adam C. Olson om inget annat anges
Fotografi av president Eyring, Craig Dimond