Vi talar om Kristus
Han vet vad jag heter
År 2007 blev jag inbjuden av Washington-universitetet till en bankett för kvinnliga idrottare. Jag hade spelat tennis vid universitetet 44 år tidigare och min tennispartner och jag hade vunnit Northwest-mästerskapet i dubbel. På banketten skulle jag uppmärksammas för min insats.
På vägen till middagen hämtade min make och jag upp Lynda, en vän från våra dagar som elever. Hon var också den som berättade om Jesu Kristi kyrka av Sista Dagars Heliga för mig när jag var 33 år. Vi gladdes båda åt att få se vårt tidigare universitetsområde och gamla vänner.
Men när jag hämtade ett paket och en namnbricka före banketten upptäckte jag besviket att de hade gett mig namnet ”Sharon Krull”, inte Sherry Krull. ”Nåväl”, tänkte jag och kryssade över Sharon och skrev Sherry i stället. Men misstaget upprepades under hela kvällen. Senare på kvällen när värden presenterade mig som mottagare av en utmärkelse, kallade han mig ”Sharon”. På plaketten han överlämnade fanns också samma fel.
Det var inget stort problem. Jag var tacksam över att ha blivit inbjuden till banketten och de som var ansvariga för evenemanget lovade att ersätta plaketten med en som hade mitt rätta namn.
Nästa dag var det påsksöndag. Min make och jag hade tillbringat långfredagen i templet och använt mycket av tiden under veckan till att begrunda Frälsarens sista dagar på jorden. Men den mäktigaste delen av påsken det året kom under sakramentsmötet när vår biskop sade följande: ”Jag är så tacksam för att Herren vet vad jag heter.”
Jag kände en stor glädje forsa igenom mig. Jag hade verkligen trevligt under den föregående kvällen, men lyckan jag kände över den här sanningen överträffade mer än väl det jag kände över att få ta emot ”ära av människor”.
Jag är också tacksam för att Herren vet vad jag heter, men ännu viktigare är det att jag vid 33 års ålder fick veta vad han heter. Jag är evigt tacksam för att Lynda inte var rädd för att förolämpa mig utan gav två missionärer mitt namn när de frågade henne om hon kände någon de kunde besöka.
Jag fick veta att Frälsaren lever genom att läsa Mormons bok som vittnar om honom. Och när jag lärde känna Frälsaren och blev medlem i hans kyrka blev jag en ny person genom honom.
Mitt liv förändrades då, under mitt dop och min konfirmation, och det förändrades igen den härliga påskmorgonen när jag fick ett vittnesbörd om att vår himmelske Fader och Frälsaren verkligen vet vad vi heter. Jag kan inte helt uttrycka min glädje över att jag känner min himmelske Fader och Frälsaren — och vet att de känner mig.
Till höger: I hans ljus, av Greg Olsen, kopiering förbjuden