”En underbar förberedelse för livet”, Liahona, juli 2024.
En underbar förberedelse för livet
Det som unga män och unga kvinnor lär sig på mission välsignar deras liv för evigt.
Från tidig ålder var jag alltid fängslad av missionärernas entusiasm. Under ett sakramentsmöte i min lilla gren i Minas i Uruguay bar en missionär sitt vittnesbörd och uttryckte sina känslor för sin mission. Hans ord blev kvar i mitt sinne och hjärta.
”En dag”, sa jag till mig själv, ”ska jag verka som missionär.”
En tid senare, som präst, fick jag möjlighet att följa med missionärerna på lektionerna. Det var en oförglömlig upplevelse att vara missionär som 16-åring!
När jag fyllde 18 återvände flera ungdomar från min gren från sina missioner, bland annat min syster Ana, som hade återvänt från en mission i Argentina. Deras upplevelser och vittnesbörd berörde också mitt hjärta.
När min nittonde födelsedag närmade sig ville jag skicka in mitt namn för att gå ut och förkunna Frälsarens evangelium och tjäna i hans vingård (se Läran och förbunden 75:2). Jag förberedde mig och skickade in mina missionspapper. När min kallelse kom öppnade jag brevet som undertecknats av president Spencer W. Kimball och läste att jag skulle verka i Uruguay/Paraguaymissionen. Jag skulle tjäna i mitt eget land! Jag var glad för möjligheten att förkunna ”glada budskap om stor glädje, ja, det eviga evangeliet” (Läran och förbunden 79:1).
Jag kom till missionskontoret efter att ha färdats två timmar med buss till Montevideo i Uruguay. Missionspresidenten avskilde mig som missionär för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och gav mig en kamrat. Den eftermiddagen började vi knacka dörr.
Till en början fanns det tillfällen när missionen inte var så spännande som jag hade föreställt mig att den skulle vara. Tack och lov hade jag en lydig och hårt arbetande kamrat som hjälpte mig upptäcka glädjen i att förlora mig själv i Herrens tjänst. Hans exempel välsignade mig under hela min mission.
Men min förberedelse för att vara en representant för Frälsaren Jesus Kristus hade börjat långt tidigare.
Allt började med en slipsnål
I januari 1962, när jag var sex år, kom missionärer till min fars juvelerarbutik för att byta ut en slipsnål som en av dem hade tappat bort. Medan de var där hörde de någon spela gitarr. När de frågade om det bad pappa dem komma in och träffa hans vän.
Under samtalet frågade pappa och hans vän missionärerna om de spelade gitarr. En äldste sa att han spelade lite. Pappas vän gav honom gitarren och bad honom spela. Han började spela några sånger medan hans kamrat sjöng.
Missionärernas enkla sökande efter en slipsnål ledde till att min familj introducerades till Jesu Kristi evangelium. Vi blev goda vänner till missionärerna och började lyssna på lektionerna. Evangeliefröet såddes och det började växa först hos min mamma Elsa och mina systrar Ana och Stella och sedan i mig.
Sedan den dagen har kärleken till missionsarbete vuxit i min familj. Jag verkade som missionär, mina söner har verkat som missionärer, och nu börjar våra barnbarn förbereda sig för och verka som missionärer och skapar en tredje generation missionärer.
Det är inte alltid lätt att vara missionär. Det krävs förberedelser innan en ung man eller kvinna är redo att gå ut på missionsfältet. Det är här föräldrar, familj och ledare i kyrkan kan vara goda exempel och arbeta som ett team för att förbereda ungdomar i tidig ålder.
Ett sätt att hjälpa dem förbereda sig är att visa praktiska färdigheter för dem. Färdigheter som att spara pengar, tvätta och stryka kläder, sy, putsa skor, laga mat, prata med andra och tjäna andra hjälper dem på deras mission. Deltagande i seminariet och institutet bidrar också till den förberedelsen och kompletterar det de lär sig hemma och i sina kvorum och klasser.
Vårt stöd bör fortsätta medan de är på mission. Det är vackert att höra om de underbara upplevelser våra missionärer har nästan dagligen. Vi kan också vara en del av de här upplevelserna genom att nå ut till dem de undervisar. Mamman till en av missionärerna som undervisade vår familj kontaktade till exempel min mor och skrev till henne i många år och hjälpte mamma att stanna kvar på förbundsstigen.
När vi hjälper framtida missionärer att förbereda sig bör vi komma ihåg att missionsarbete är mycket mer än en tradition i kyrkan – det är en inbjudan och befallning från Herren (se Matteus 28:19). I begynnelsen undervisades Adam och Eva om evangeliet. Sedan undervisade de sina barn om evangeliet (se Mose 5:6–12). ”Och på så sätt började evangeliet att predikas från begynnelsen, och det förkunnades av heliga änglar, utsända från Guds närhet” (Mose 5:58).
Detta predikande fortsätter nu med en armé på över 71 000 missionärer. Men vi behöver fler, många fler, i frontlinjen – en armé av missionärer och medlemmar.
Det här kan vi lära oss på mission
När jag var missionär blev jag van vid missionsarbete och började tänka djupare på vårt budskap. Jag hade alltid känt att evangeliet var sant, men jag hade en stark önskan att veta att det var sant. Jag bad, fastade, studerade, arbetade och väntade sedan på ett svar.
Under en lektion en dag återgav jag Joseph Smiths redogörelse för den första synen:
”Jag [såg] en ljuspelare alldeles över mitt huvud, klarare än solen, som sänkte sig gradvis tills den föll på mig …
När ljuset vilade på mig såg jag två personer, vilkas glans och härlighet trotsar all beskrivning, stående över mig i luften. En av dem talade till mig och nämnde mig vid namn och sa, medan han pekade på den andre: ’Denne är min älskade Son. Hör honom!’” (Joseph Smith – Historien 1:16–17).
I det ögonblicket kände jag hur den Helige Anden bekräftade för mig att det jag undervisade om var sant. Profeten Joseph Smith hade verkligen sett Fadern och Sonen, och Mormons bok är Guds ord och vittnar tillsammans med Bibeln om vår Frälsare. Vilken frid det gav mig. Till och med årtionden senare värmer det fortfarande mitt hjärta.
Min mission var som att ta en andlig magisterexamen. Det som unga män och unga kvinnor lär sig på mission välsignar deras liv för evigt. Bland mycket annat lär de sig:
-
hur man studerar, ber, undervisar om och tillämpar evangeliets principer dagligen
-
hur man lever med en kamrat 24 timmar om dygnet
-
hur man tar hand om sin hälsa
-
hur man planerar
-
hur man förbättrar ledarskapsförmågor
-
hur man relaterar till andra på lämpligt sätt
-
hur man söker, lyssnar på och vägleds av den Helige Anden.
Unga män och unga kvinnor som verkar som missionärer stärks och förbereds för att möta livets utmaningar när de fortsätter att tillämpa det de lärde sig under sin mission.
Det är i dag
Vår älskade profet, president Russell M. Nelson, har lärt oss:
”Det har aldrig funnits en tid i världshistorien då kunskapen om vår Frälsare har varit viktigare för oss personligen och mer relevant för varje mänsklig själ. Föreställ er hur snabbt de förödande konflikterna i hela världen – och i våra egna liv – skulle kunna lösas om vi alla valde att följa Jesus Kristus och vägledas av hans lärdomar.”
Det är i dag vi ska visa karaktär och mod och berätta om Jesu Kristi evangelium. Det är i dag våra ungdomar ska förbereda sig för att verka i Herrens bataljon på en undervisnings- eller servicemission. Världen behöver er! Det finns knän att stärka, händer att lyfta och sanning att predika (se Läran och förbunden 81:5).
Må följande uppmaning från Herren mana oss till handling och till att med kraft höja sanningens baner:
”Se, jag säger er att det är min vilja att ni går ut …
Höj era röster som med en basuns ljud och förkunna sanningen enligt de uppenbarelser och befallningar som jag har gett er.
Och följaktligen, om ni är trofasta … ska [ni] bli krönta med ära och härlighet och odödlighet och evigt liv” (Läran och förbunden 75:3–5).