”Hur kunde jag lita på min himmelske Fader när det kändes som att jag stod ensam?” Liahona, juli 2024.
Unga vuxna
Hur kunde jag lita på min himmelske Fader när det kändes som att jag stod ensam?
Jag försökte ha tro men ställdes hela tiden inför så många prövningar. Hur kunde jag fortsätta lita på Herren?
Illustrationer: Kathleen Peterson
Mina kusiner presenterade mig för missionärerna när jag var nio år. Jag gick med i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga men var en av de enda i min närmaste familj som gjorde det. Sedan dess har jag lärt mig att älska Jesu Kristi evangelium mer och mer. Men ett tag var det oerhört svårt för mig att lita på min himmelske Fader och hans sanningar, och jag hade verkligen svårt att fortsätta framåt i tro.
Att leva på ett annat sätt än världen som lärjunge till Jesus Kristus kan vara svårt på vilken plats som helst, men det var svårare att växa upp i Hongkong som medlem i kyrkan än man kan tro.
För det första tycker många människor i det här området inte om kyrkan och tror att den har anknytning till dåliga saker. Ett tidigare använt kinesiskt ord för ”Mormon”, med hänvisning till kyrkan, innehöll ett ljud som förknippar det med det kinesiska ordet för ”djävulen”. För vissa skapade det en olycklig missuppfattning om kyrkans värderingar.
Och eftersom det finns så många andra traditionella religioner som redan är etablerade och få medlemmar i kyrkan i Hongkong kan det vara lätt att känna sig ensam eller isolerad. Många ifrågasätter kyrkan, förstår inte helt dess lära och är inte villiga att lyssna för att höra vad medlemmarna vill dela med sig av.
Jag kände mest av följderna av de här barriärerna när jag var tonåring, men de upplevelserna lärde mig väldigt mycket om vad det innebär att lita på min himmelske Fader och Jesus Kristus.
Var det värt att leva efter evangeliet?
På high school var mina föräldrar vänner med en av mina lärare. Den här läraren var en praktiserande kristen i ett annat samfund. Just då var jag den enda medlemmen i kyrkan i min klass, och många klasskamrater och lärare hade redan några spekulationer om Jesu Kristi kyrka och dess medlemmar.
Just den läraren hade mycket starka negativa åsikter om min tro, vilket gjorde saker och ting komplicerade eftersom hon var vän till familjen.
För det första var jag ofta sömnig på hennes lektioner eftersom jag gick upp tidigt för att gå på tidigt morgonseminarium, vilket gjorde henne orolig att jag skulle halka efter i mitt skolarbete. Hon satte mig också på prov och utmanade mig med många komplicerade doktrinära frågor som jag inte visste hur jag skulle besvara. Hon gav mig till och med som läxa att läsa litteratur som var emot kyrkan! Hon gjorde sitt bästa för att förmå mig att överge min tro.
Det var en prövande tid för min tro. Varför, när jag försökte hålla mig nära min himmelske Fader och Jesus Kristus, ledde min ständiga trofasthet till prövningar och svårigheter i mitt liv? Skulle jag inte bli välsignad för att jag höll buden och offrade sömn för att gå i seminariet?
I stället sjönk mina betyg, min tro minskade och mina relationer till mina lärare, min familj och min himmelske Fader led.
Ett tag började jag undra om det var värt besväret att leva efter evangeliet. Jag började hoppa över seminariet och kände snart att min tro blev svagare. Det verkade lättare att bara ge efter för det världen omkring mig pressade mig att göra.
Att välja tillit
Jag fortsatte att be till min himmelske Fader om vägledning och förståelse. Trots den djupa förvirring och frustration jag kände över min situation fortsatte något i hjärtat att hålla fast vid tron. Jag pratade med trofasta vänner och anförtrodde mig till kamrater från kyrkan om vad jag upplevde, och jag uppmuntrades att prata med min seminarielärare om mina svårigheter.
Hon svarade med medkänsla och uppmuntrade mig att fortsätta gå i seminariet med ett hoppfullt hjärta. Hon lovade mig att jag skulle få se välsignelser komma om jag fortsatte att hålla fast vid tron och litade på att Herren hade mycket i beredskap åt mig och skulle helga mina lidanden (se 2 Nephi 2:1–2).
Så trots utmaningarna jag stod inför valde jag att ha tillit.
Efter ett tag kände jag att min inställning förändrades. I stället för att fokusera på svårigheterna jag stod inför fokuserade jag på tacksamheten jag kände för evangeliet. Jag började fokusera på välsignelsen som var min familj, min gudomliga identitet och evangeliets eviga sanningar. Och så småningom lärde jag mig att min himmelske Fader och Jesus Kristus är medvetna om mina omständigheter och alltid stod med mig i de stunder när det kändes som att jag stod helt ensam.
Det förändrade allt.
När jag fortsatte att lita på dem, hålla buden, omvända mig dagligen och göra de små sakerna varje dag för att få kontakt med dem, kände jag hur min grund av tro fördjupades och stärktes.
President Russell M. Nelson sa nyligen: ”Ta ansvar för ert eget vittnesbörd om Jesus Kristus och hans evangelium. Kämpa för det. Ge det näring så att det växer. Ge det sanning. Förorena det inte med icke troende mäns och kvinnors falska filosofier. När ni ger ert vittnesbörd högsta prioritet bör ni vara uppmärksamma på att underverk kommer att ske i ert liv.”
Och när jag gjorde det skedde ett underverk.
Vad det innebär att förtrösta på Herren
Efter att ha undvikit samtal om tro med min lärare ett tag, kände jag mig redo att besvara dem med min förnyade tro när hon en dag kom till mig med frågor. Jag frågade henne vänligt om hon någonsin hade besökt något av våra möten i kyrkan eller läst något i Mormons bok. När hon sa nej kände jag mig inspirerad att bära mitt vittnesbörd om enkla sanningar.
Jag sa till henne att man aldrig kan veta om något är sant utan att själv uppleva det eller söka efter svar. Jag förklarade att jag visste att evangeliet var sant eftersom jag hade arbetat för de här svaren och känt i mitt hjärta att de var sanna. Jag uppmanade henne att göra detsamma, och från och med då var vår relation mycket fridfullare.
Att min tro utmanades på detta sätt som tonåring förberedde mig verkligen för min framtid som Kristi lärjunge. Jag har sett så många välsignelser och löften förverkligas när jag har fortsatt lita på Herren mer än på alla andras åsikter. Som Nephi förkunnade: ”O Herre, jag har förtröstat på dig och ska för evigt förtrösta på dig. Jag ska inte lita till köttslig arm” (2 Nephi 4:34).
När saker och ting inte går som planerat eller vi står inför svårigheter som vi aldrig förutsåg kan det vara lätt att känna att vår himmelske Fader har styrt oss fel, övergett oss eller helt enkelt inte bryr sig.
Men det är inte sant.
Faktum är att det alltid är i dessa förvirrande och smärtsamma prövningar som jag påminns om vad det innebär att helt och fullt förtrösta på Herren. Jag måste låta mitt lärjungeskap och min tro bli meningsfulla och livsförändrande i stället för robotliknande och rutinmässiga. President Nelson lärde även: ”Er blomstrande tro kommer att hjälpa er att vända utmaningar till oförliknelig utveckling och möjligheter.”
Jag kan se hur valet av tro på Jesus Kristus har välsignat mig på fler sätt än jag någonsin trott var möjligt. Det betyder inte att jag alltid undkommer sorg, svårigheter eller förvirring, men det betyder att jag vet vart jag ska vända mig för att få frid och stabilitet.
President Nelson påminner oss kärleksfullt: ”Om allt annat och alla andra i världen som du litar på sviker, så sviker Jesus Kristus och hans kyrka dig aldrig.”
Vad du än står inför i ditt liv, vare sig det är ouppfyllda förväntningar, påtryckningar från världens röster, familjeproblem, psykisk ohälsa, ekonomisk instabilitet, sorg, orättvisa eller andra utmaningar, vill jag uppmana dig att fortsätta lita på Herren. Han är fullt medveten om dina omständigheter. Han känner dig. Han har fantastiska välsignelser i beredskap åt dig. Även i de stunder när du inte vill lita på honom – välj att göra det ändå. Hans löften är säkra. Han kommer att leda dig till glädje, hopp och underverk i sinom tid.
Han gör det för mig när jag fortsätter att lita på honom.