Liahona
Gå inte miste om en seniormission
Juli 2024


”Gå inte miste om en seniormission”, Liahona, juli 2024.

Trofast åldrande

Gå inte miste om en seniormission

Våra förbund inbjuder oss att tjäna varandra, stå som ett vittne om Gud och trösta dem som behöver tröst. Att verka som seniormissionär är ett sätt att uppfylla de här inbjudningarna och välsigna oss själva och dem vi tjänar.

äldre par skyndar sig att gå ombord på ett flygplan

Det finns 34 000 seniormissionärer som verkar på heltid eller som servicemissionärer just nu och som, liksom sina yngre motsvarigheter, finner stor glädje på färden. Ensamstående och par kan verka som seniormissionärer i olika uppdrag.

Och behoven är betydande. Under generalkonferensen i oktober 2023 uppmanade äldste Ronald A. Rasband i de tolv apostlarnas kvorum äldre medlemmar att överväga att verka som seniormissionärer. Han frågade: ’”Vad gör ni i det här stadiet i era liv?’ Det finns så mycket äldre missionärer kan göra som ingen annan kan. Ni är en anmärkningsvärd kraft för det goda, erfarna i kyrkan och redo att uppmuntra och rädda Guds barn.”

President Russell M. Nelson förklarade hur seniormissionärer kallas: ”Tillfällena för seniormissionärer att tjäna är varierande och omfattande. Kallelsen till dem att tjäna görs på ämbetets vägnar efter det att yrkesbakgrund, språkkunskaper och personliga förmåga noggrant och under bön beaktats. Av alla kvalifikationer för att tjäna är en önskan att tjäna nog den allra viktigaste.” Han beskrev också seniormissionärers bidrag som ”oersättliga”.

”En del seniormissionärer arbetar på missionskontoret eller med BYU–Pathway eller humanitära projekt som har en väl definierad struktur”, skrev en seniormissionär. ”Vi har själva tjänat i flera sådana missioner. Så vi var lite osäkra när vi kallades till en MLS-mission (stöd till medlemmar och ledare). När vi väl hade börjat, gillade vi verkligen flexibiliteten och kreativiteten som den typen av mission gav oss till att besöka medlemmar och stärka lokala grenar.”

En äldre syster som verkade vid ett besökscenter sa: ”När min man gick bort visste jag inte vad jag skulle göra med min tid. Nu har jag saker att göra, platser att besöka, människor att träffa. Jag har människor som förlitar sig på mig.”

”Det finns ingen anledning att vara orolig även om man inte var missionär när man var yngre”, sa en syster efter att ha återvänt hem från sin seniormission. ”Det är en ny roll för alla. Vi lärde oss alla tillsammans att lita på Herren och varandra och fann att ’med små och enkla medel uträttas mycket stort’ [Alma 37:6].”

Välsignelser till missionärerna

Seniormissionerna är lika varierande som seniormissionärerna. Det finns alla sorter – var och en med sina egna utmaningar, glädjeämnen och personliga fördelar. Men det finns några gemensamma nämnare för alla seniormissioner: meningsfulla skriftstudier, regelbundna och uppriktiga böner, engagerat tjänande, fortlöpande vägledning från den Helige Anden och en unik möjlighet att göra skillnad.

”Jag kände mig aldrig närmare Herren än när vi verkade som seniormissionärer”, sa en seniormissionär. ”Jag visste att en del saker var bortom min kontroll, särskilt där hemma med barnen och barnbarnen. Så jag lade saker och ting i Herrens händer. Och han välsignade vår familj. Vi har aldrig varit så nära våra barnbarn som när vi träffade dem via zoom varje vecka. Vi pratade om saker som de aldrig skulle ha intresserat sig för tidigare. Det händer inte alla, men i vårt fall kom en son tillbaka till kyrkan medan vi tjänade, och en annan son gifte om sig och beseglades senare i templet.

En annan seniormissionär sa: ”Våra dagliga personliga och gemensamma skriftstudier blev mer meningsfulla eftersom vi sökte efter sätt att tillämpa skrifterna, inte bara läsa dem. Jag var inte bara fokuserad på hur mycket jag läste, som jag ibland varit tidigare. När vi tjänade verkade det som om jag ständigt hänvisade till ett skriftställe som vi läst den dagen eller den veckan, så jag började förvänta mig att få använda de skriftställen jag hade läst varje dag. Jag var mindre passiv i mina skriftstudier eftersom jag förväntade mig att få hänvisa till något som jag hade läst under dagen.”

”Att verka som missionär har gett mig ett nytt liv”, säger en seniorsyster. ”Det gav mig ett meningsfullt syfte, en ny livslust och något att göra utöver att spela golf eller att sitta barnvakt åt barnbarn.”

”Tjänande är tvåfaldigt”, sa en annan seniormissionär. ”När vi – lite förmätet – tänkte på hur mycket vi gjorde för andra, hade vi inte någon större framgång. Men när vi insåg hur mycket vi lärde oss och utvecklades själva, var det inte bara vi som förändrades utan andra verkade dessutom mer intresserade av vad vi sa och gjorde. Vi kastade ut vårt bröd i vattnet och det kändes som att det kom tillbaka med smör på.”

Starkare relationer

När människor verkar som seniormissionärer utvecklar de djupa relationer som varar hela livet. Många kommer nära dem de tjänar. De utvecklar också starka relationer till andra missionärer och lokala ledare. ”Vi skapade vänskapsband med yngre missionärer, andra par och människor som vi aldrig skulle ha träffat om vi hade stannat hemma”, sa en seniormissionär. ”Vi håller fortfarande kontakten med varandra. Vid en tid då jag trodde att varje dag skulle bli densamma, gav missionen oss en nystart och nya vänner att färdas tillsammans med.”

Seniormissioner kan också hjälpa par att stärka sitt äktenskap. När människor går i pension eller går ner i arbetstid kan par upptäcka att de behöver tänka om gällande ett gemensamt syfte tillsammans eftersom de kanske inte längre tar hand om barn i hemmet. De kan också vara vana vid att göra saker på sitt eget sätt efter sina egna scheman. Åldrande eller pension kan ändra på det. Genom att påbörja en ny, gemensam upplevelse tillsammans, vare sig det är hemifrån eller på heltid som seniormissionärer, kan det bidra till att skapa ett nytt syfte för ett par och stärka deras ömsesidiga beroende av varandra.

”Det finns ett gammalt talesätt att när man går i pension ’får man hälften så mycket inkomst och dubbelt så mycket make som tidigare’”, sa en syster skrattande. ”Genom att verka som missionärer på en plats långt hemifrån kunde vi prata igenom de här förändringarna på sätt som vi aldrig skulle ha gjort före vår mission. När min man hade gått i pension lät vi bara ilskan sjuda under ytan när det uppstod konflikter. Nu, i stället för att gå iväg på egen hand och ignorera varandra, vill vi inte påverka Herrens verk negativt, så vi pratar igenom det som stör oss.”

”Min fru och jag började prata varje kväll om den ömma barmhärtighet vi fick varje dag när vi verkade som missionärer”, sa en seniormissionär. ”Det hjälpte oss inte bara att fokusera mer på det som hände och mindre på oss själva, det gav oss också en chans att se godhet överallt omkring oss även när delar av dagen inte hade gått bra.”

”Och eftersom det var det sista vi gjorde varje kväll”, tillade hans fru, ”gick vi och lade oss mindre stressade och nöjdare än på flera år. Det hjälpte mig till och med att sova bättre!”

Välsignelser till dem de tjänar

Det går upp och ner i livet, det finns bra och dåliga dagar. Så är det även på mission. Men att tjäna Herren har många inneboende belöningar, inte bara efter missionen utan också under missionen. Som Esters kusin Mordokaj sa till henne: ”Vem vet, kanske är det just för en tid som denna som du har uppnått kunglig värdighet?” (Ester 4:14; betoning tillagd). När de ser tillbaka på sitt tjänande har många seniormissionärer känt att de tilldelats en uppgift eller ett område där de var unikt kvalificerade för att uppfylla ett visst behov.

Jag upplevde personligen det mäktiga och goda som ett seniormissionärspar kan göra när jag bodde i Louisiana. En kort tid efter att jag kallats att verka i stavens högråd i New Orleans fick jag i uppdrag att stödja Port Sulphurs gren. Det fanns bara några få aktiva prästadömsbröder i grenen. De flesta lärar- och ledarskapsämbetena innehades av kvinnor vars män inte var medlemmar. Då och då tilldelades grenen seniormissionärer eller stavsledare, men de hade begränsad framgång i att nå dessa familjer där inte alla tillhörde kyrkan.

Sedan fick ett seniorpar från Wyoming i uppdrag att stödja grenen. De hade varit bönder i många år och hade arbetat i en lokal ostfabrik nära sitt hem. På grund av sin bakgrund och livserfarenhet var det lätt för dem att relatera till många människor i Port Sulphur som arbetade inom oljeindustrin. Det äldre paret ägnade en hel del tid åt att bygga relationer till och betjäna familjerna där inte alla var medlemmar. Tack vare deras tjänande och kärlek stärktes grenen på ett unikt sätt och välsignades under deras tid i Port Sulphurs gren genom deras trofasta tjänande. Flera män från dessa familjer där inte alla var medlemmar gick med i kyrkan och stärkte äldstekvorumet och grenen.

Seniormissionärer välsignar liv – både sina egna och andras. Gå inte miste om underbara möjligheter att tjäna och utvecklas!

Slutnoter

  1. Ronald A. Rasband, ”Hur stor blir då inte er glädje”, Liahona, nov. 2023, s. 53.

  2. Russell M. Nelson, ”Seniormissionärer och evangeliet”, Liahona, nov. 2004, s. 81.

  3. Russell M. Nelson, ”Predika fredens och fridens evangelium”, Liahona, maj 2022, s. 7.

  4. ”Glädje. Hopp. Guds upprätthållande kraft. Skydd mot frestelser. Läkedom. Alla dessa – och mer därtill (inklusive syndernas förlåtelse) – faller som dagg över våra själar från himlen när vi delar med oss av evangeliet” (Marcus B. Nash, ”Håll upp ert ljus”, Liahona, nov. 2021, s. 72).