Endast digitalt
Ge mig ett ljus, så att jag tryggt kan träda ut i det okända!
Från ett examenstal vid Brigham Young University – Hawaii den 8 december 2023. Gå till speeches.byuh.edu för hela talet.
Era nästkommande steg kan mycket väl vara ut i det okända. Men ”lägg er hand i Guds hand” så vet jag att hans vägledning är ”bättre än ljus och tryggare än en bekant väg” för er.
Rädda det som gått förlorat, av Michael T. Malm
Mina kära vänner, det är ett nöje att få vara här hos er på denna vackra plats och en ära att få tala till er på en sådan betydelsefull dag i era liv.
När jag förberedde tankar att dela med mig av till er kunde jag förstås aldrig föreställa mig att jag skulle dela med mig av dem samma dag som jag skulle utnämnas till den nyaste medlemmen i de tolv apostlarnas kvorum. Det känns förunderligt att ens säga det. Jag fick den här kallelsen i går. Jag kunde knappt sova i natt, som ni säkert kan föreställa er. Jag inser nu, på det mest förbluffande sätt, att jag aldrig förr har förberett ett tal till andra som så perfekt passar in på ett specifikt tillfälle i mitt eget liv. Gud, som råder över allt, och för vilken gårdagens kallelse inte kom som en överraskning (men dock som överraskning för mig och definitivt för alla som känner mig väl), ledde mig till dessa budskap för er. Men de är också, i denna stund, i allra högsta grad för mig. Och jag kommer att vara i desperat behov av dem under de närmaste veckorna, månaderna och faktiskt också åren.
Att vara apostel är att vara ett särskilt vittne om Herren Jesus Kristus. Jag är nyktert medveten om att jag behöver utvecklas på alla tänkbara bra sätt för att bli den tjänare som Frälsaren behöver. Mina otillräckligheter, svagheter och brister är smärtsamt tydliga för mig, men jag förlitar mig på min Faders tålamod, Jesu Kristi nåd och den Helige Andens handledning.
Jag vill dela med mig av några ord skrivna av poeten Minnie Louise Haskins:
”Jag sa till mannen vid porten till det nya året: ’Ge mig ett ljus, så att jag tryggt kan träda ut i det okända!’
Och han svarade: ’Gå ut i mörkret och lägg din hand i Guds hand. Det är för dig bättre än ljus och tryggare än en bekant väg.’
Så jag gick framåt, och då jag fann Guds hand gick jag glatt ut i natten.
Era nästkommande steg kan mycket väl bli ut i det okända – och förvisso kommer det att finnas många sådana trösklar i ert liv, då mycket framför er inte är kartlagt. Men om ni ”lägger er hand i Guds hand” vet jag, som dikten lovar, att hans vägledning för er är ”bättre än ljus och tryggare än en bekant väg”.
”Lägg din hand i Guds hand”
Vad innebär det att ”lägga sin hand i Guds hand”? Kanske innebär det att utöva samma tro som änkan i Sarefat, som använde sina sista knappa tillgångar till att ge profeten Elia mat. Hon lade sin hand i Guds hand med häpnadsväckande tillit, och hennes kruka med mjöl och kanna med olja tog inte slut, utan försåg henne och hennes son med mat nog att överleva hungersnöden (se 1 Kungaboken 17). Eller kanske ser vi en skymt av det i den stapplande men i slutändan ödmjuka lydnaden hos Naaman, befälhavaren som led av spetälska och lydde profeten Elisha genom att doppa sig sju gånger i Jordanfloden för att bli botad (se 2 Kungaboken 5). Det kan föra tankarna till Maria, Jesu moder, som tog emot en häpnadsväckande livsförändrande befallning med de få kraftfulla orden: ”Jag är Herrens tjänarinna” (Lukas 1:38).
Att lägga sin hand i Guds hand innebär sannerligen en ständig strävan att närma sig vår himmelske Fader och vår Frälsare Jesus Kristus, och känna glädjen i deras fullkomliga kärlek. Det innebär att vädja om att kunna förstå att de alltid är med oss, att uppfatta deras närvaro i våra liv och uppleva den glädje och tacksamhet som deras sällskap oundvikligen inspirerar till. Det innebär att ”tänka celestialt”, se framåt mot ”gryningen” som Gud så tålmodigt leder oss mot, och hänge oss åt detta strålande mål. Mina vänner, om vi strävar efter att enbart ledas av Guds hand och inte av något annat inflytande, får vi kraft att möta det okända i vår framtid med upprätthållande tro och varaktig tillit.
”Jag fann Guds hand”
Hur kan vi då komma dit? Hur kan vi finna Guds hand och, som det står i dikten, gå ”glatt ut i natten”? Jesu Kristi evangelium är fyllt av ljus som kan och kommer att hjälpa oss att ”finna Guds hand”.
Jesus Kristus, vår älskade Frälsare, är vår överjordiska källa till ljus i livet. Han förkunnade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Johannes 8:12). Livets ljus! Det är vad han är. Det är vad han erbjuder oss. Tack vare hans ljus kan vi faktiskt välja hopp och glädje mitt i livets förvirrande stormar. Om ni har upptäckt det får ni uppleva miraklet av hans ljus som kan genomtränga allt mörker.
Att dra nytta av denna ledstjärna i våra liv innebär att upptäcka det som president Russell M. Nelson har beskrivit som glädjen i daglig omvändelse. Han har sagt att ”omvändelse är en enastående gåva. Det är en process som vi inte ska vara rädda för. Det är en gåva som vi ska ta emot med glädje och använda – ja, omfamna – dag för dag medan vi strävar efter att bli mer som vår Frälsare.” Genom att gång på gång vända tillbaka till Gud varje gång vi kommer ur kurs befrias vi från syndens och eländets bojor som motståndaren vill kväva oss i. Vi kan lära oss att uppskatta möjligheten till daglig – eller ständig – omvändelse och göra så med uppriktig tacksamhet.
Skrifterna är ännu en dyrbar källa till ljus i våra liv. Den nederländske konstnären Vincent van Gogh skrev en gång i ett brev till sin bror: ”Du skulle bara veta hur dragen jag känner mig till Bibeln; jag läser den dagligen men jag skulle vilja kunna den utantill och se livet i ljuset av dessa ord: ’Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.’” När jag betraktar den komplexa skönheten i hans målningar, och särskilt hans virvlande skildringar av ljus, föreställer jag mig att han i sin konst skildrade världen genom ett filter av denna önskan att kunna se livet i ljuset av Guds ord.
Belyser och formar skrifternas ord ert sätt att se på världen? Kanske har ni redan blivit så förtrogna med Guds ord – kanske inte. Var ni än befinner er med era personliga skriftstudier uppmanar jag er att fortsätta söka och lära. Det är aldrig för sent för oss att öppna hjärtat för skrifterna och låta oss vägledas av deras ljus. President Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet, har sagt: ”Vi säger att skrifterna innehåller svaret på alla frågor eftersom skrifterna kan leda oss till alla svar. De (skrifterna) sätter oss i en position där vi kan få inspiration till att besvara alla doktrinära eller personliga frågor, vare sig frågan direkt berör ämnet vi studerar i skrifterna eller inte. Det är en storslagen sanning som inte många har förstått.”
Som ett fyrtorn i en storm är templet en orubblig källa till ljus och en symbol för trygghet. Den oföränderliga läran om tillbedjan i templet erbjuder en stabiliserande beständighet i en värld av tumult och ovisshet. Förbunden vi ingår i templet begåvar oss med kraft – Guds kraft – och fyller oss med Herrens ljus. Vi går ut från templet med hans namn över oss, hans härlighet runt omkring oss och med hans änglar som fått befallning om oss.
President Russell M. Nelson har sagt att ”när vi ingår förbund med Gud förändras vår relation med honom för evigt. Den välsignar oss med ett extra mått av kärlek och barmhärtighet. Den påverkar vilka vi är och hur Gud hjälper oss att bli det vi kan bli.” Att ingå och hålla sådana förbund är i sanning att ”lägga sin hand i Guds hand”. Om templet ännu inte fyller er med ljus och frid uppmanar jag er att gå dit oftare. Sök Gud i hans heliga hus. För ”det som är av Gud är ljus, och den som tar emot ljus och förblir i Gud får mer ljus, och detta ljus växer sig klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen” (Läran och förbunden 50:24).
Detta värdefulla skriftställe gäller allt evangelieljus. När ni ”lägger er hand i Guds hand” i ert sökande efter Kristus, i era meningsfulla skriftstudier och när ni ingår heliga förbund i templet, blir ljuset i ”gryningen”, på ”den fullkomliga dagen”, gradvis klarare. Faktiskt blir ni själva en del av det ljuset.
Ett livslångt tjänande
Dikten som jag har hänvisat till i dag blev känd genom ett julbudskap som kung George VI av Storbritannien gav. I december 1939 befann sig Europa mitt i en konflikt, och miljoner människor påverkades av krigets svallvågor. Medborgarna räknade med att det nya året skulle komma med hot om ransoneringar, strömavbrott och flygräder. Många sörjde redan förluster, och framtiden verkade inte bjuda på något annat än mörker.
Det var mot denna bakgrund som kung George VI talade till sitt folk och delade med sig av Minnie Louise Haskins ord: ”Gå ut i mörkret och lägg din hand i Guds hand. Det är för dig bättre än ljus och tryggare än en bekant väg.” Kungens ord skänkte tröst, mod och en känsla av nationell enighet genom att sätta tonen för denna krigstidens anda som skulle vara utmärkande för åren som följde. Framtiden bar förvisso med sig stora svårigheter och ovisshet för Europas folk år 1939, och framtiden bär utan tvekan med sig utmaningar och tillväxtmöjligheter även för oss. Det evangeliet lovar oss är att om vi leds av Gud, med vår hand i hans, blir vi vägledda genom livets prov och svårigheter och in i hans ständigt tilltagande ljus.
Kung George VI ledde sitt folk igenom en av historiens plågsammaste konflikter. Hans tjänande för fosterlandet krävde stora personliga uppoffringar – han tog motvilligt på sig tronens plikter efter att hans äldre bror abdikerat. Ledarskap, särskilt offentliga tal, kom inte naturligt för honom. Det var endast genom långvariga ansträngningar, som att övervinna sin stamning, som han så effektivt kunde tjäna sitt folk.
Att leda andra på det sätt som Frälsaren gjorde, på det sätt som han vill att vi ska leda, är att tjäna dem. Ofta kräver sådant tjänande uppoffringar och tillväxt av oss. Sådant tjänande förfinar och helgar oss alltid genom att förändra vårt hjärta och forma vår personlighet till att bli mer som vårt föredöme Jesus Kristus, den störste tjänaren av alla.
President Henry B. Eyring, andre rådgivare i första presidentskapet, har sagt:
”Din och min nyckel till att uppnå potentialen som tjänare är att känna vår Mästare, att göra det vi kan för honom och vara tillfreds med att lämna resten i hans händer. Låt mig ge ett exempel som du kommer att möta i kommande dagar. Du kommer att slitas mellan kraven att sätta bröd på bordet och tak över huvudet, att sörja för familjens behov, att hörsamma nödrop från änkor eller föräldralösa omkring dig, samtidigt som du uppfyller kraven för det ämbete du tackat ja till i kyrkan. När det händer kommer du att bli mycket frestad att gnälla, kanske till och med klaga.
Men kom ihåg att du tjänar en Mästare som älskar dig, som känner dig och som är allsmäktig. Han har inte skapat krav på ditt tjänande utan möjligheter för din tillväxt. Du kan be till honom med tillförsikt och fråga: ’Vad vill du att jag ska göra härnäst?’ Om du lyssnar med ödmjukhet och tro kommer du att känna ett svar. Och om du är vis och god kommer du att börja göra det som din Mästare har befallt. Och du kommer att lämna resten i hans händer.”
När ni träder ut ”i det okända” och håller er till rena källor till sanning och ljus, låt då ert mantra vara: ”Vem kan jag tjäna?” Kom ihåg Jesu Kristi uppmaning: ”Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare” (Matteus 23:11). I Herrens ögon mäts inte storhet i våra personliga prestationer utan i den kärlek varmed vi behandlar hans barn.
Er Fader i himlen tror på er
Jag vittnar om vår kärleksfulle Fader i himlen som hör alla era böner, om hans levande Son, vår Frälsare Jesus Kristus, och om allas vår Återlösares oändliga försoningsgåva. En återställelse av evig kunskap och sanning har ägt rum. Den fortsätter nu och kommer att fortsätta fram till den härliga dag då Jesus Kristus återvänder. Ni är var och en älskade på sätt som ni inte kan förstå.
Jag är så tacksam över att veta att framtiden kommer att formas av trofasta tjänarledare som ni. På hur många otaliga sätt kommer ni var och en att ”lyfta upp händerna som hänger ner” (se Läran och förbunden 81:5)? Jag tror på er förmåga att tjäna mänskligheten. Ännu viktigare är att er Fader i himlen tror på er. Han känner er var och en personligen och han räcker er handen för att leda er mot ”gryningen”. Gå framåt, mina vänner, med glädje, ”lägg er hand i Guds hand” och låt honom leda er ”tryggt … ut i det okända”.