”Familjesamtal om självmord”, Liahona, juli 2024.
Familje-samtal om självmord
Som föräldrar vill vi förbereda våra barn för alla tänkbara faror de kan ställas inför. Det kan kännas obehagligt att prata om, men självmord är en av de här farorna.
Familjelivet är som en forsränningstur. Medan familjen sätter på sig flytvästar och hjälmar är föräldrarna lika forsränningsguiderna som har gjort det här förr. Barn har behov av att vi varnar dem för starka strömmar eller stenar som ligger framför dem. Om det skulle komma ett förödande vattenfall längre ner längs floden, skulle vi varna våra barn för det? Skulle vi undervisa dem om hur de ska ro och vart de ska styra för att lägga om sin kurs, eller skulle vi vänta tills de dinglar från klippan med att varna dem?
Som föräldrar kanske vi känner oss obekväma med att prata om ett ämne som är så obehagligt som självmord, men vi kan hjälpa till att skydda och förbereda våra barn innan de får farliga tankar.
Föräldrar kan hjälpa barn lära sig att bli känslomässigt motståndskraftiga och veta vart de kan vända sig när de behöver känslomässig hjälp. Reyna I. Aburto, tidigare andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap, har sagt att ”det kan innefatta att lära oss om psykisk ohälsa, hitta resurser som kan hjälpa oss prata om de här svårigheterna, och slutligen att föra oss själva och andra till Kristus, som är den store läkaren”.
Ett viktigt problem att prata om
Vissa självmord inträffar utan någon uppenbar förvarning. Hos vissa finns det bara subtila tecken, men ibland är tecknen omisskännliga. Vi kan inte med säkerhet veta vad våra barn tänker, så vi behöver förbereda dem medan de är barn – om självmordstankar skulle få fäste i deras sinnen.
Syster Aburto bekräftade: ”Det är viktigt att prata om dessa frågor med våra barn, familjer och vänner i våra hem, församlingar och samhällen.”
Äldste Dale G. Renlund i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Var och en av oss har familjemedlemmar, kära vänner eller bekanta som har haft självmordstankar, försökt ta självmord eller tagit sina liv … Många församlingar och stavar [och familjer] överväger att ha ett samtal om att förhindra självmord efter att någon har tagit sitt eget liv. Min fråga är: Varför vänta? Varför inte göra det nu? För någon i församlingen eller staven har självmordstankar.”
Jag satte mig ner med mina egna barn för flera år sedan efter en lokal tragedi. Jag kände mig manad att berätta för dem att det alltid finns en väg framåt genom Jesus Kristus. Det finns inget de kan göra, eller underlåta att göra, som skulle göra att självmord är svaret. Så unga och oskyldiga som de var hade jag ingen anledning att tro att de var i fara, men jag visste att det fanns mer jag kunde göra för att förbereda mina barn för att hantera farliga, potentiella självmordstankar.
Att tala om självmord förhindrar självmord
Kyrkans resursguide för att förhindra självmord informerar: ”Att prata om självmord gör det inte mer troligt att någon försöker begå självmord. Faktum är att ett öppet samtal om självmord är ett effektivt sätt att förhindra självmord.”
Enligt John Ackerman, fil. dr, chefsöverläkare för suicidprevention vid Nationwide Children’s Hospital, ”kan det rädda ett barns liv att skapa en trygg plats där man kan prata om självmord”. Faktum är att han tillägger: ”Om ett barn har kämpat med självmordstankar, är vetskapen om att en bekymrad vuxen är villig att ha ett öppet samtal ofta en lättnad.”
”När vi pratar om självmord på ett lämpligt sätt kan vi faktiskt förhindra snarare än uppmuntra det”, lärde syster Aburto. Hennes far begick självmord. I många år undvek hon att prata om hans död med sin familj. Men sedan dess har hon lärt sig värdet av att tala ärligt och tydligt om det. ”Jag har nu pratat öppet om pappas död med mina barn och bevittnat den läkedom Frälsaren kan ge oss på båda sidor om slöjan.”
Öppna samtal om självmord kan ge barnen kraften att komma till sina föräldrar och andra pålitliga vuxna i stället för att försöka navigera självmordstankar på egen hand, om de någonsin skulle uppstå.
Barn så unga som sex eller sju år har uppgett att de har självmordstankar. ”Det brukade vara så att … terapeuter och forskare och föräldrar inte trodde att unga barn under 10 eller 11 ens hade tankar på självmord”, säger dr Ackerman. ”Vi vet att det faktiskt inte är sant.” Han säger att även små barn kan koppla ihop självmordstankar med att känna sig som en börda, känna känslomässig smärta eller uppleva hopplöshet.
Syster Aburto försäkrade: ”Det kan vara värdefullt att kunna känna igen tecken och symptom hos sig själv och andra. Vi kan också lära oss upptäcka felaktiga eller ohälsosamma tankemönster och hur man ersätter dem med riktigare och sundare sådana.”
Självmord är vanligare än vi tror
Världen över inträffar nästan ett dödsfall genom självmord var 40:e sekund, och det är den näst vanligaste dödsorsaken i världen för människor mellan 15–24 år. I en nyligen genomförd studie bland tusentals tonåringar i Utah upptäckte forskare från Brigham Young University att ungefär 12 procent av sista dagars heliga ungdomar allvarligt hade övervägt självmord, och 4 procent hade gjort ett försök.
För att ge ett sammanhang har i en grupp på 25 tonåringar tre av dessa, statistiskt sett, allvarligt övervägt självmord, och en har gjort ett självmordsförsök.
Om vi kan hjälpa våra barn hitta det stöd de behöver innan de når en kritisk punkt – när tanken övergår i en plan – kan vi kanske hjälpa dem att ändra kurs innan det är för sent.
Var vi kan börja
I mycket unga år kan barn börja förstå känslor, men vi kan ge dem ett språk som beskriver deras känslor på rätt sätt. Det första steget kan vara att hjälpa ett litet barn bygga upp sitt känslomässiga ordförråd. Vi kan lära barnen förstå skillnaderna mellan ilska, sorg, frustration och så vidare. Om barnet kan förklara vad han eller hon känner kan vi arbeta tillsammans utifrån det. På ett åldersanpassat sätt kan vi samtala om deras intensiva känslor med barn så unga som sex år och hjälpa dem identifiera och hantera de här känslorna.
De här tidiga samtalen hjälper också föräldrar att bekanta sig med sina barns typiska känslospann. De flesta barn går igenom upp- och nedgångar i känslomässigt välbefinnande. Det är normalt. Att ha samtal tidigt och ofta med små barn kan ge föräldrar en känslomässig termometer för att urskilja skillnaderna mellan barndomens normala upp- och nedgångar och farliga tankar.
Förebyggande samtal om självmord är som annan förebyggande undervisning som föräldrar ger. Vi kan förbereda barn och ungdomar för möjligheten att uppleva självmordstankar på samma sätt som vi kan förbereda dem för hur de ska köra bil och vad de ska göra i händelse av en olycka. ”Vi vill förbereda våra barn för att förstå vad som kan hända känslomässigt och vad de kan se hos sina vänner”, säger dr Ackerman.
Fortsätt samtalet
När barnen blir äldre mognar också samtalen vi har med dem. Vi kan ställa öppna frågor och sedan låta barnen svara uppriktigt. Uppmuntra barnen att vara ärliga med sina svåra känslor. Forskning visar att intensiteten och varaktigheten kan minska när man tar itu med svåra känslor.
Genom öppen kommunikation om depression, självmord eller missmod lär barnen sig att de kan dela med sig av sina uppriktiga tankar och att de är känslomässigt trygga med oss. ”De får också det otvetydiga budskapet att ni bryr er djupt om dem, och att deras lycka och välbefinnande är viktigt för er”, säger en terapeut.
Vår kärlek och vårt stöd till våra barn kan efterlikna den kärlek vår himmelske Fader har till var och en av oss. ”Er himmelske Fader älskar er – var och en”, lärde president Thomas S. Monson (1927–2018). ”Den kärleken förändras aldrig … Den finns för er när ni är ledsna eller glada, nedslagna eller hoppfulla. Guds kärlek är er vare sig ni tror att ni förtjänar den eller inte. Den är helt enkelt alltid där.”
Omedelbart efter att jag samtalat om självmord med mina egna barn frågade min nioårige son om han fick prata med mig enskilt. Han berättade för mig om tillfällen då han hade föreställt sig att han skulle ta sitt eget liv och hur han skulle göra det. Jag hade aldrig kunnat drömma om att han hade de här tankarna. Jag kramade honom, tackade honom för hans mod att berätta för mig, och sa till honom att oavsett vad han någonsin gjorde eller någonsin tänkte var han värdefull och behövd i vår familj. Och jag bestämde mig för att vara uppmärksam på fler tecken på självmordstankar eller psykisk ohälsa.
Självmord är inte lösningen
En del ungdomar är kanske rädda att självmord är deras enda väg ut ur deras hopplöshet. President Jeffrey R. Holland, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum försäkrar oss: ”Hur många misstag du [än] känner att du har gjort … eller hur långt ifrån ditt hem och din familj och Gud du känner att du kommit, vittnar jag om att du inte hamnat utom räckhåll för den gudomliga kärleken. Det är omöjligt för dig att sjunka så lågt att Kristi försonings oändliga ljus inte kan nå dig.”
Förutom att prata med våra små barn kan vi prata med ungdomar enligt modellen som president Holland gav oss: ”Till alla av våra ungdomar där ute som har det svårt, oavsett era bekymmer eller svårigheter, är död genom självmord uppenbarligen inte svaret. Det lindrar inte smärtan som du känner eller som du tror att du orsakar. I en värld som så förtvivlat behöver allt ljus den kan få, snälla minimera inte det eviga ljus som Gud satte i din själ innan den här världen var till … Förgör inte ett liv som Kristus gav sitt liv för att bevara. Du kan bära jordelivets svårigheter, för vi hjälper dig att bära dem. Du är starkare än du tror. Hjälp finns att få från andra och särskilt från Gud. Du är älskad, och du behövs! Vi behöver dig!”
Du och din äkta hälft kan samtala om när det är ett bra tillfälle att börja prata om det – långt före krisen, om någon kommer. Ni kan under bön söka Anden som vägledning för både tidpunkten och orden i samtalen med era barn.
Vi är aldrig ansvariga för någon annans val att avsluta sitt liv, men det finns saker vi kan göra för att förhindra det. Som president Holland har sagt:
”Guds enfödde Son [kom] för att ge oss liv genom att besegra döden.
Vi måste engagera oss helt och fullt för denna livets gåva och skynda att hjälpa de människor som riskerar att ge upp denna heliga gåva.”