Endast digitalt
6 förslag på hur man pratar med barn om känslomässig motståndskraft
Gör tillämpning av känslomässig motståndskraft till en vana i ert hem.
Känslomässig motståndskraft är ”förmågan att anpassa sig till känslomässiga utmaningar med mod och tro som centreras på Jesus Kristus”.
Känslomässig motståndskraft kommer av vår gudagivna inre styrka som växer med erfarenhet och i vår relation med Herren. Första presidentskapet har i samband med ämnet känslomässig motståndskraft uppmanat till att ”flitigt studera och tillämpa dessa principer och undervisa din familj om dem” och lovat att ”när du tar till dig och följer de här principerna [för känslomässig motståndskraft] har du större möjlighet att ta emot den kraft som Herren har utlovat”.
Hur inleder vi dessa samtal?
I vår strävan att följa den här uppmaningen att undervisa våra familjemedlemmar om känslomässig motståndskraft kan det vara svårt att veta var vi ska börja. Här är några sätt att få de här samtalen att komma naturligt:
1. Led genom exempel.
Vi lär oss att ”ropa till Gud om allt vad [vi] behöver” (Alma 37:36). Vi kan vara föredömen för våra barn i att ta bekymmer eller problem till vår himmelske Fader och visa dem hur vi får motståndskraft och styrka genom hans kärlek och vägledning. Vi kan be om den styrka och frid som kommer genom Jesu Kristi möjliggörande kraft tack vare hans försoning. När barnen hör oss kommunicera med vår himmelske Fader på ett positivt och motståndskraftigt sätt kan de också tryggt och säkert vända sig till honom.
Precis som vi vänder oss till vår himmelske Fader för att uttrycka våra tankar och känslor och söka hans hjälp och vägledning, kan vi också sträva efter att vara en förlängning av hans kärlek och utgöra en trygg hamn som våra barn kan vända sig till och anförtro sina känslor åt. Visa dem att de kan reda ut de här känslorna i en kärleksfull relation med dig, och om så är lämpligt kan du tillsammans med dina barn be vår himmelske Fader om vägledning och styrka för de känslomässiga behoven.
2. Lyssna med alla sinnen på vad dina barn säger.
”Tiden att lyssna är när någon vill bli hörd”, har president Nelson sagt. Han fortsatte:
”Barn är till naturen ivriga att berätta om sina upplevelser, alltifrån glädjens triumfer till sorgens prövningar. Är vi lika ivriga att lyssna? Om de försöker uttrycka sin ångest, kan vi då lyssna oförbehållsamt när de berättar om chockartade händelser utan att själva bli skrämda? Kan vi lyssna utan att avbryta och utan att vara snara till domar, som sätter stopp för vidare samtal. Dialogen kan hållas öppen genom en lugnande försäkran om att vi tror på dem och förstår hur de känner sig. Vuxna bör inte låtsas som om ingenting har hänt, bara för att de kanske önskar att det varit så …
Föräldrar med tonåringar märker kanske att [när ungdomar känner sig ensamma eller bekymrade är det inte lika lätt, men desto viktigare, att lyssna på dem i rätt stund. Och när de verkar göra sig minst förtjänta av uppmuntran, kanske de behöver den mest.”
Syster Joy D. Jones, tidigare Primärs generalpresident, har också uppmanat oss att se till att elektroniska enheter inte kommer emellan oss och våra barn: ”Låt oss inte tillåta att bekvämligheten med elektroniska enheter håller oss från att undervisa och lyssna på våra barn och se in i deras ögon.”
3. Uttryck förtroende för dina barn.
”Våra barn har förmågan att växa och frodas trots vår tids utmaningar”, lärde äldste Lynn G. Robbins när han var medlem i de sjuttios kvorum.
Vi kan visa våra barn att vi tror på dem genom att säga: ”Det här är jobbigt. Du hanterar det bra. Med övning klarar du ännu bättre av det.”
4. Ha familjeråd och lyssna på dina barns perspektiv.
När president M. Russell Ballard (1928–2023) undervisade om familjeråd sa han: ”Barn är i desperat behov av föräldrar som är villiga att lyssna på dem.” Han sa också: ”När föräldrarna är förberedda och barnen lyssnar och deltar i samtalet fungerar familjerådet verkligen!”
Försök be barnen om råd om att hantera svåra situationer. Det kan betyda jättemycket för dem att få veta att deras åsikter är uppskattade.
5. Vittna om den kärlek och styrka du får från din himmelske Fader och Jesus Kristus.
President Dallin H. Oaks, förste rådgivare i första presidentskapet, har sagt: ”Våra barn behöver också höra oss bära vårt vittnesbörd ofta” så att vi kan ”stärka våra barn genom att uppmuntra dem att mäta sina framgångar i tillväxten av sitt vittnesbörd.”
6. Uppmuntra barnen att vara lugna och bekväma med att bearbeta sina känslor.
Vi kan visa våra barn att det är normalt att uppleva känslor. Du kan ibland säga: ”Jag känner mig X för att Y.” När dina barn blir känslosamma eller kämpar med starka, jobbiga känslor kan du uppleva att dina egna känslor stegrar och du känner dig kanske till och med överväldigad av egna känslor. I stället för att reagera på de känslor du upplever, håll dig lugn och visa att känslor är normala och kan uttryckas på sundare sätt.
Erkänn dina egna svagheter då och då. Som förälder kan du säga: ”Jag var 10 år en gång. Jag fick problem i skolan på grund av ilska, precis som du. Så här gjorde jag för att hantera min ilska.” Vi kan låta våra barn veta att vi förstår deras upplevelser. Genom vår kärleksfulla och lugnande respons kan de känna att de inte är ensamma.
Det kan vara viktigt att hjälpa våra barn förstå vikten av att lugna sina starka känslor och förstå hur vissa känslor påverkar den andliga hälsan. Äldste Dale G. Renlund i de tolv apostlarnas kvorum har beskrivit det så här: ”Anden har en avgörande uppgift i hur Guds kärlek förmedlas till oss [se Galaterbrevet 5:22]. Men den Helige Andens inflytande kan skymmas ’av starka känslor som vrede, hat … [eller] rädsla … [Det är] som att försöka uppskatta en vindruvas delikata smak samtidigt som man äter en jalapeño … [En smak] tar helt över.’”
När vi arbetar med våra egna och våra barns känslor kan det vara bra att komma ihåg att känslor ofta är uppskattningar av hur förmånligt eller hotfullt något är. Vi kan i lugn och ro bedöma hur verklighetsförankrade känslorna är och öva på respons utifrån en mer lämplig intensitetsnivå.
Ett exempel på detta är när en vuxen tog ett argt barn åt sidan och sa: ”Det är okej. Jag är inte arg. Jag är orolig för att din aggression ska skada någon eller stöta bort människor. Vad är det du känner? Du har rätt till dina känslor. Hur kan vi hantera det?” När ett barn är upprört kan du fråga: ”Hur är det? Vad handlar det här om?”
Äldste Robert D. Hales (1932–2017) manade oss att ”lyssna med kärlek och avstå från att avbryta”. Hjälp barnen att känna sig trygga med att prata om sina känslor och glöm inte att också glädjas åt deras positiva upplevelser och känslor. När till exempel ett barn har fått bra betyg i skolan kan en förälder säga: ”Så roligt! Jag är glad att det känns bra för dig när det går bra i skolan. Varför tror du att det känns så bra när det går bra i skolan? Vad hjälpte dig att lyckas så bra?”
När är det dags att inleda samtal?
Även om det är mycket viktigt att undervisa om metoder för känsloreglering när dina barn har det svårt, är det inte det enda tillfället då dessa samtal bör äga rum. Du kan undervisa dina barn om metoder för känslomässig motståndskraft i normala stunder i livet – de ord och färdigheter ni pratar om stärker dem inför svårare stunder.
Tillfällen då det är bra att prata om känslomässig motståndskraft kan vara följande:
-
Hemaftonen varje vecka.
-
Månatliga personliga intervjuer med varje barn.
-
Familjemiddagar. Berätta om släktingar som övervunnit motgångar. Prata om vilka styrkor som hjälpte dem att ta sig igenom prövningar. Eller låt varje familjemedlem berätta om en framgång och en utmaning den dagen och vad han eller hon gjorde. För att inspirera till lagarbete och kreativ problemlösning kan ni som familj fundera över andra bra sätt att hantera svåra situationer.
-
Skriftstudier med familjen eller diskussioner om innehåll i Kom och följ mig. Titta efter hur skriftställen och berättelser undervisar om sådant som rör känslomässig motståndskraft.
-
Lässtunder. Böcker kan vara ett bra sätt att diskutera känslor. För yngre barn kan du välja att läsa böcker som involverar känslor och prata om hur figurerna visar motståndskraft. För äldre barn kan du välja att ha en familjebokklubb där alla läser samma bok och sedan har ni ett möte varje vecka för att diskutera de grundtankar om motståndskraft som ni lär er av boken.
-
Familjemöten. Ha möten under flera veckor och gå tillsammans igenom kursen Finna styrka i Herren: känslomässig motståndskraft. Anpassa materialet efter barnens åldrar. Gå gärna kursen själv först.
Börja smått
Gör tillämpning av känslomässig motståndskraft till en vana i ert hem. Börja med enkla diskussioner och hitta sätt att uppmuntra dina barn att lära sig vilka tekniker som hjälper dem att känna sig lugnare och ta kontroll över sitt beteende. Det här är något vi ständigt bör göra hela livet.
Som syster Jones sa om att undervisa barn om andlig motståndskraft, vilket också kan tillämpas på känslomässig motståndskraft: ”Det måste inte vara komplicerat eller tidskrävande … Omtänksamma samtal, som sker naturligt och konsekvent, kan leda till bättre insikter och svar.”
Herren välsignar våra ansträngningar när vi strävar efter att bygga upp känslomässig motståndskraft i våra familjer.