Kapitel 11

Uppenbarelse från Gud till sina barn

Vår himmelske Fader vägleder oss individuellt och som kyrka genom den Helige Anden.

Ur George Albert Smiths liv

För att belysa vikten av att kyrkan leds genom uppenbarelse berättade George Albert Smith om en upplevelse under en flygresa från Los Angeles till Salt Lake City:

”I närheten av Milford i Utah flög vi plötsligt in i en av de värsta dimmor jag någonsin har sett. Jag försökte titta ut genom fönstret men kunde inte se något i dimman. Man såg inte ett dugg åt något håll utanför flygplanet.

Jag visste att vi närmade oss bergen med en hastighet av cirka 300 kilometer i timmen och att vi måste flyga över dem för att komma in i Saltsjödalen. Jag var orolig och undrade: ’Hur hittar piloten vägen när han inte kan se något?’ Han hade sin kompass men planet kunde ju komma ur kurs. Han hade instrument som visade avståndet till havsytan, men han visste inte hur högt över marken vi befann oss. Jag tänkte att han nog skulle flyga så högt att han säkert kom över bergen mellan oss och Saltsjödalen och försöka finna landningsbanan med hjälp av de blinkande ljusen där nere om vi lyckades komma i närheten, men jag rös vid tanken på att vi kunde flyga vilse och missa ljusen och flygplatsen.

Jag var så orolig att jag gick till det utrymme där piloten och andrepiloten sitter för att ta reda på hur de visste vart vi var på väg. Jag visste inte om vi var trettio meter, trehundra meter eller tretusen meter ovanför marken och jag visste inte hur de kunde veta det annat än på ett ungefär. Jag såg att piloten hade en sådan där liten apparat över örat som telefonisterna i växeln använder för att ta emot samtal. Jag frågade andrepiloten hur de kunde veta om vi flög i rätt riktning eller hade kommit ur kurs. Han sade: ’När vi inte kan se något vägleds vi av en riktad radiosignal eller ledstråle.’

’Hur fungerar det?’ frågade jag. Han förklarade att ledstrålen är som en elektrisk väg mellan två punkter, och i vårt fall var punkterna Milford och Salt Lake City. Han sade att apparaten över pilotens öra fungerade på så sätt att när flygplanet befinner sig i strålen så hörs ett lågt spinnande, men om planet viker av till höger eller till vänster så förändras ljudet och piloten varnas av ett klickande ljud som av en telegrafnyckel. Om han … styr tillbaka planet till ledstrålen, till den säkra vägen, så upphör klickandet och spinnandet börjar på nytt. Om vi fortsätter i ledstrålen så kommer vi fram till vårt mål i säkerhet.

Jag återvände till min plats, mycket lättad över att veta att trots att vi var insvepta i dimma och mörker och inte såg eller hade någon känsla av var vi befann oss så fick piloten ständigt information om att vi var på rätt väg, och han visste att vi snart skulle komma fram till vårt mål. Några minuter senare kände jag hur planet påbörjade landningen. Vi hade flugit över bergstopparna och närmade oss flygplatsen. När vi var nästan nere såg vi de starka ljusen på landningsbanan som visade var vi skulle landa, och planet med dess dyrbara last tog mark, lika mjukt som en fiskmås sätter sig på vattnet, och stannade, och vi steg ur vårt fortskaffningsmedel, glada över att vara hemma igen …

Jag har ofta tänkt på det jag lärde mig i flygplanet och har tillämpat det på förhållanden i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga …

Herren har inte bara gett oss de råd som återfinns i skrifterna till vägledning för oss utan han har också satt en ledare i denna kyrka, en av sina söner som blivit utvald och ordinerad och avskild till president för kyrkan. Han är vår pilot och vägleds av en röst som gör det möjligt för honom att föra oss i den riktning vi bör gå. Om vi är förståndiga så sätter vi oss inte till doms över honom utan ärar honom villigt så länge Herren stöder honom.”

President Smith använde också upplevelsen i flygplanet till att undervisa om att var och en av oss kan få uppenbarelse till vägledning i vårt eget liv om vi är värdiga:

”Om vi lever så som vi vet att vi bör leva har vi rätt att få höra den milda, stilla röstens viskningar som gör oss uppmärksamma på faror och säger att det här är den säkra vägen, gå på den … Om vi har felat i vårt uppträdande så viskar rösten: ’Vänd om, du har begått ett misstag, du har inte lyssnat till din himmelske Faders råd.’ Vänd om från dina villovägar medan tid är, för om du avlägsnar dig för långt från den rätta vägen så hör du inte rösten och är då kanske hopplöst förlorad …

Mitt råd till dig är att se till att du får Guds ande och behåller den, och det enda sättet att behålla den är att leva nära honom, att hålla hans bud … Lyssna till den milda, stilla rösten som — om du är värdig att få höra den — alltid leder dig på en väg som innebär evig glädje.”¹ [Se förslag 1 på sidan 115.]

George Albert Smiths lärdomar

Gud uppenbarar sig för sina barn i vår tid liksom han gjort i gångna tider.

Vilken förmån det är att få leva i en tid när vi vet att Gud lever, när vi vet att Jesus Kristus är världens Frälsare och vår Återlösare, och när vi vet att Herren fortsätter att uppenbara sig för sina barn som förberett sig så att de kan ta emot hans välsignelser. Jag ser ut över en stor skara denna morgon [på generalkonferensen]. De flesta av er kan glädja sig åt den Allsmäktiges inspiration, och när ni ber så ber ni till er himmelske Fader i förvissning om att era böner ska besvaras och välsignelser komma över era huvuden … Vi vet att det finns en Gud i himlen, att han är vår Fader, att han intresserar sig för våra angelägenheter och har gjort det ända från tidens början då hans första barn sattes på jorden.²

Det som ända från början har skilt denna storslagna kyrka från alla andra kyrkor är vår tro på gudomlig uppenbarelse. Vi tror att vår Fader talar till människan i dag precis som han har gjort ända sedan Adams tid. Vi tror, ja, vi vet — och det är mer än att bara tro — att vår Fader har räckt ut sin hand i världen för att frälsa människobarnen.³

Det är inte bara för att vi tror på dessa böcker [Mormons bok, Läran och förbunden och Den kostbara pärlan] som man betraktar oss som ett egendomligt folk utan också därför att vi förlitar oss på och tror att vår himmelske Fader har talat i vår tid. Vi vet att det finns förbindelse med himlen. Vi tror att Jehova har samma känslor för oss, samma inflytande över oss, som han hade för sina barn som levde här i svunna tider.

Icke troende har i alla tidsåldrar betraktat medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka som ett egendomligt folk. När Herren har talat genom sina tjänare har det i olika perioder funnits många på jorden som sagt: ”Jag tror inte på uppenbarelse.” Vår tid är inget undantag från regeln. Historien upprepar sig då tusentals, ja, miljontals av vår Faders barn som nu lever på jorden bestrider att Gud har uppenbarat sin vilja på nytt för människorna och säger att de inte behöver ytterligare uppenbarelse.⁴

Vi tror inte att himlen ovanför oss är tillsluten utan tror att samme Fader som älskade och vårdade sig om Israels barn också älskar och vårdar sig om oss. Vi tror att vi har lika stort behov av vår himmelske Faders vägledning i vårt liv som de hade. Vi vet att himlen har öppnats i vår tid och att Gud återigen har talat från himlen.⁵ [Se förslag 2 på sidan 115.]

Herren vägleder sitt folk genom uppenbarelser till kyrkans president.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga grundades på vår himmelske Faders direkta befallning. På uppenbarelsens klippa grundades den och genom uppenbarelse har den blivit ledd.⁶

Det är unikt i vår tid att tillhöra en kyrka där medlemmarna tror att Herren talar genom deras ledare. När vi undervisas av kyrkans president tror vi att han talar om för oss vad Herren vill att vi ska göra. För oss är det något mer än en människas goda råd. Det tror vi, och det får oss att rannsaka oss själva och på nytt besluta oss för att vara det som Gud vill att vi ska vara.⁷

Det har funnits vilseförda personer i kyrkan som i sin okunnighet har motarbetat [kyrkans presidents] råd och anvisningar utan att förstå att de därmed motarbetade Herren, och de har sjunkit ned i mörker och olycka, och om de inte omvänder sig finner de ingen plats i det celestiala riket.

Låt oss inte glömma att presidenten för denna kyrka officiellt har utsetts till kyrkans ledare här i jordelivet och företräder himlens och jordens Mästare.⁸

När män i avsikt att nå framgång på det ena eller andra sättet har kommit till en eller flera personer och sagt: ”Jag har haft en dröm och Herren vill att vi ska göra så här”, då kan ni vara säkra på att de inte är på Herrens sida av gränsen. Guds drömmar och syner och uppenbarelser till människosläktet har alltid getts genom hans vederbörligen tillsatta tjänare. Ni kan ha drömmar och få uppenbarelser till hjälp för er själva eller till egen belåtenhet men aldrig för kyrkans del … Vi behöver inte bli vilseledda.⁹

Min själ är fylld av tacksamhet i dag därför att jag vet att när vi fortsätter som medlemmar i kyrkan har vi en pilot och ledare som känner vägen, och följer vi hans anvisningar … så drabbas vi inte av de andliga katastrofer som världen drabbas av utan kan gå omkring och göra gott och vara till välsignelse för människor och glädjas åt umgänget med dem vi älskar.¹⁰ [Se förslag 3 på sidan 115.]

Var och en av oss har rätt till inspiration av den Helige Anden om vi håller buden.

Jag tror på er, mina bröder och systrar … Ni har rätt att få samma kunskap som han som presiderar över kyrkan. Ni har rätt att få samma inspiration som strömmar till dem som Gud har låtit ordinera till sina ledare. Ni har rätt att få inspiration av Anden, rätt att få kunskap om att Gud är er Fader, och när jag säger ”ni” så menar jag alla som har hållit Faderns bud och har fått del av Herrens andes ljuva inflytande i Kristi kyrka … Var och en av oss har rätt att få inspiration av Herren i proportion till hur gudfruktigt vi lever.¹¹

Vart ni än går ska ni aldrig finna en annan församlad grupp där var och en tror på Gud. Om vi skulle fråga hur många av er som har ett vittnesbörd, och vi menar inte tro på grund av vad någon annan har sagt, men hur många av er som äger visshet om att det här är Guds verk, att Jesus är Kristus, att vi är eviga varelser, att Joseph Smith var den levande Gudens profet, så skulle ni svara att ni har detta vittnesbörd som håller er uppe och stärker er och skänker tillfredsställelse på er livsväg …

Jag förstod som pojke att det här är Herrens verk. Jag lärde mig att det fanns profeter på jorden. Jag lärde mig att den Allsmäktiges inspiration påverkar dem som lever så att de kan ta emot den, så vi är inte beroende av en eller två eller något halvdussin personer. Det finns tusentals medlemmar i den här kyrkan som vet — det rör sig inte om inbillning — att Gud lever och att Jesus är Kristus och att vi är Guds barn.¹²

Ni är inte hänvisade till historien eller till någon människas lärdomar för att veta att det här är Herrens verk, för den kunskapen har bränts in i era själar genom den Helige Andens gåva. Det finns inga tvivel i ert sinne om ert ursprung eller vart ni kommer efter jordelivets slut om ni är trogna det som har anförtrotts er.¹³

Ett vittnesbörd kan ges oss av någon annan. Övertygelsen kommer från vår himmelske Fader.¹⁴

Jag står här i dag djupt tacksam för den kunskap som jag har fått. Jag är tacksam att jag inte är beroende av någon annan i fråga om mitt vittnesbörd. Självklart är jag tacksam för den uppmuntran jag har fått av andra som äger ljus och sanning och som sporrar mig genom sitt rättfärdiga leverne, men jag är inte beroende av någon av dem när det gäller kunskapen om att Gud lever, att Jesus Kristus är människosläktets Återlösare och Joseph Smith en Guds profet. Det här vet jag av egen erfarenhet …

Jag gläder mig åt att kunna vittna om att evangeliet är sant, och jag tackar min himmelske Fader av hela min själ för att han har uppenbarat det för mig.¹⁵

Den mest värdefulla av alla de välsignelser jag har fått i livet är kunskapen om att Gud lever och att det här är hans verk, eftersom den innefattar alla andra välsignelser som jag kan hoppas få glädja mig åt i det här livet eller i livet efter detta.¹⁶ [Se förslag 4 sidan 115.]

Den Helige Anden är en pålitlig ledsagare på jordelivets väg.

[Guds] andes sällskap … är en pålitlig ledsagare på jordelivets väg och en tillförlitlig förberedelse för en plats i hans celestiala rike.¹⁷

Vi läser i Job att det finns en ande i människan och att den Allsmäktiges livsfläkt ger henne förstånd [se Job 32:8]. Om vi håller Guds bud har vi rätt till den här livsfläkten eller inspirationen, och om vi lever så som Guds söner bör leva kommer vi att få den inspirationen, och ingen kan förhindra det. Följden blir att vi utvecklas här på jorden i kroppsligt, psykiskt och moraliskt avseende och fortsätter att utvecklas i evigheters evighet.¹⁸

Herrens andes sällskap är ett motgift mot trötthet … mot fruktan och allt annat som vi ibland drabbas av här i livet.¹⁹

När Frälsarens lärjungar beundrade honom, beundrade de honom utan att inse hans verkliga storhet. Det var inte förrän den Helige Andens kraft kom över dem och de hade döpts med eld som de kunde möta de problem och utstå den förföljelse som gjorde livet nästan outhärdligt. När den Allsmäktiges inspiration gav dem insikt visste de att deras liv var evigt, och de visste att om de var trofasta så skulle de efter sin död uppstå från graven till ära och odödlighet.

Det här var följden av att Guds Andes inspiration kom över dem, den Allsmäktiges inspiration som gav dem insikt …

Min bön är att den Ande ska vara hos oss som håller oss på sanningens väg, att den önskan vi får genom vår himmelske Faders inspiration ska leda oss på livets väg.²⁰

När vi har avslutat våra jordiska mödor, må vi då finna att vi har lyssnat till den milda, stilla röstens viskningar som alltid leder oss på rättfärdighetens väg och veta att det inneburit att det celestiala rikets portar har öppnats för oss och för dem vi älskar, att vi kan fortsätta tidsåldrarna igenom … och leva lyckliga i all evighet.²¹ [Se förslag 5 på sidan 116.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Läs ”Ur George Albert Smith liv” (sidorna 107–110), och fundera över hur president Smiths analogi passar in på vår resa genom jordelivet. Vad skulle dimman, radiosignalen eller ledstrålen och klickandet kunna stå för? Hur har Herren varnat dig för faror och hjälpt dig att hålla dig på vägen till evigt liv?
På sidorna 110–111) säger president Smith att uppenbarelse är lika nödvändigt i dag som på Bibelns tid. Vad skulle du säga till någon som påstår att uppenbarelserna i skrifterna är tillräckliga för vår tid? Vilka upplevelser har lärt dig att vår himmelske Fader ”intresserar sig för våra angelägenheter”?
Gå igenom avsnittet som börjar på sidan 111. Hur har du kommit till insikt om att profetens råd kommer från Herren och är ”något mer än en människas goda råd”? (Sidan 111.) Hur kan personlig uppenbarelse hjälpa dig ta emot och använda uppenbarelse som ges genom profeten?
Studera avsnittet som börjar på sidan 112 och fundera över hur du själv fick ett vittnesbörd om evangeliet. På vilket sätt var andras vittnesbörd till hjälp för dig? Vad gjorde du för att lära känna sanningen för egen del?
Leta efter ord och uttryck i det sista avsnittet av lärdomarna (sidorna 114–115) som beskriver hur den Helige Anden hjälper oss. Fundera över vad du kan göra så att du oftare är värdig den Helige Andens sällskap i ditt liv.

Skriftställen: Johannes 15:26; 1 Nephi 10:17–19; 2 Nephi 32:5; Moroni 10:3–5; Läran och förbunden 1:38; 42:61; 76:5–10; Trosartiklarna 1:9

Undervisningstips: ”Bli inte orolig om eleverna är tysta några sekunder efter det att du ställt en fråga. Svara inte själv på din fråga. Låt eleverna få tid att tänka på hur de ska svara. Ihållande tystnad kan emellertid tyda på att de inte förstått frågan och att du behöver formulera om den” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 69).

George Albert Smith och hans hustru Lucy. President Smith använde en personlig upplevelse i ett flygplan till att undervisa om vikten av uppenbarelse.

”Var och en av oss har rätt att få inspiration av Herren i proportion till hur rättfärdigt vi lever.”