Kapitel 3

Vårt vittnesbörd om Jesus Kristus

Det återställda evangeliet utgör för sista dagars heliga ytterligare bevis för att Jesus Kristus är Guds Son.

Ur George Albert Smiths liv

Ibland under sina resor som generalauktoritet träffade George Albert Smith personer som hade uppfattningen att de sista dagars heliga inte tror på Jesus Kristus. Den här missuppfattningen förvånade och bekymrade president Smith och han försökte rätta till den genom att själv vittna om Frälsaren.

Vid ett tillfälle talade han på ett kyrkans möte i Cardston i Kanada om Kristi liv och mission. Morgonen därpå gick han till järnvägsstationen för att köpa tågbiljett. Medan han stod i kö hörde han ett samtal mellan en kvinna och biljettförsäljaren. Kvinnan nämnde att hon kvällen innan hade bestämt sig för att besöka en gudstjänst hos de sista dagars heliga.

Biljettförsäljaren såg förvånad ut. ”Du milde”, sade hon, ”du menar väl inte att du gick i kyrkan hos dem.”

”Jo, det gjorde jag”, svarade kvinnan. ”Är det något fel med det?”

Biljettförsäljaren sade: ”Men de tror ju inte ens på Jesus Kristus.”

Då sade kvinnan: ”Så sent som i går hörde jag en äldste i deras kyrka predika om Jesu liv, och jag har då aldrig lyssnat på någon som tycktes vara mer uppfylld av insikten att Jesus är Kristus än talaren vid det tillfället.”¹ [Se förslag 1 på sidan 30.]

George Albert Smiths vittnesbörd om Jesus Kristus gav honom kraft och han bar det gärna för andra. Vid 44 års ålder, efter att ha verkat som apostel i elva år, sade han:

”Jag har hållits uppe och har så att säga lyfts ut ur mig själv och fått kraft utöver min egen att undervisa om de underbara sanningar som världens Återlösare förkunnade. Jag har inte sett honom ansikte mot ansikte men har kunnat glädja mig åt att ledsagas av hans ande och har känt hans närvaro på ett sätt som är omöjligt att ta miste på. Jag vet att min Återlösare lever och ägnar glatt och villigt min ringa förmåga åt att etablera hans lära … Hela min varelse är uppfylld av kunskapen om att han lever och att alla en dag ska veta det.

Frälsaren dog för att vi skulle få leva. Han övervann döden och graven och ger alla som följer hans lära hopp om en härlig uppståndelse … Jag vet att detta är Herrens verk, att Jesus är vår Frälsare.”²

President Smith avled på sin 81-årsdag, den 4 april 1951, omgiven av sin familj. När slutet nalkades frågade hans son: ”Far, är det något du vill säga till familjen — något särskilt?”

Med ett leende bekräftade han på nytt det han hade vittnat om så många gånger i sitt liv: ”Ja, bara det här: Jag vet att min Återlösare lever. Jag vet att min Återlösare lever.” ³

George Albert Smiths lärdomar

Jesus Kristus är Guds Son, och han lever i dag som vår uppståndne Frälsare.

Jag har träffat många i världen som inte vet att vi tror på vår Herres gudomliga mission, något som vid mer än ett tillfälle har föranlett mig att säga att det inte finns något folk i världen som har en sådan insikt om Jesu Kristi gudomliga mission som de sista dagars heliga har, som så helt och fullt tror att han var Guds Son, som så starkt förtröstar på att han nu sitter i härlighet på sin tron på sin Faders högra sida.⁴

Jag vet lika säkert som att jag lever att han var Guds Son, att vi genom honom och endast genom honom kan nå upphöjelse i det celestiala riket, att alla som går i hans fotspår och lever efter den lära han predikade blir lyckliga i detta liv och bereder en boning i hans celestiala rike där de ska bo hos honom för evigt.⁵

Människosläktets Återlösare var mer än en god människa som kom till världen för att undervisa oss om etiska principer. Människosläktets Återlösare var i besittning av mer än vanlig intelligens. Han var verkligen Guds Son, Guds Enfödde i köttet … Han kom för att kalla människor till omvändelse, för att förmå dem att vända om från sina villovägar. Han gick omkring bland dem som företrädare för Gud den evige Fadern och förkunnade att han var sin Faders avbild och att de som hade sett honom hade sett Fadern. Han sade att han hade sänts för att göra sin Faders vilja och uppmanade alla människor att vända om från den förvillelse som hade insmugit sig bland dem, omvända sig från sina synder och gå ner i dopets vatten.⁶

På Frälsarens tid viskade den onde till folket och sade: Han är inte Guds Son, ni tänker väl inte ta emot honom, han är ju bara en vanlig människa, han är bara Josefs och Marias son och är lika lite Guds Son som ni är. Och folket lyssnade på den lömske, på den onde och korsfäste människosläktets Återlösare.⁷

Han var verkligen Guds Son. Han verkade med kärlek och godhet bland [folket], men de smutskastade honom … Han var Guds Son och hade verkligen rätt att tala i Faderns namn. De sanningar som han förde med sig till jorden kom från Fadern. Och trots att de spikade fast honom på korset, trots att de flätade en krona av törne och satte på hans huvud, satte en käpp till spira i hans hand, trots att de utgöt hans blod med det grymma spjutet, var det ord han framförde till dem ändå Herrens ord, och han var i sanning Guds Son.⁸

Vi tror inte bara att Jesus från Nasaret levde här på jorden utan vi tror att han fortfarande lever. Inte som ett väsen, inte som någonting okroppsligt eller opåtagligt, utan vi tror på honom som upphöjd människa, för han uppstod med samma kropp som lades i Josef från Arimateas grav, med samma kropp som de som älskade honom förberedde inför begravningen. Samme Jesus Kristus som kom fram ur graven hade med sig den kropp som hade renats …och han tog med sig den när han försvann ur mänsklighetens åsyn i Jerusalem och de två männen i vita kläder sade: ”Han ska komma tillbaka på samma sätt som ni har sett honom försvinna.” [Se Apostlagärningarna 1:10–11.]

Detta är den Jesus från Nasaret som de sista dagars heliga tror på. Vi tror också att löftena som givits i fråga om människosläktet ska gå i uppfyllelse, att när tiden är inne och evangeliet har predikats på hela jorden, för alla folk, stammar, språk och folkslag och människorna inte längre kan komma med undanflykter i fråga om det här, att människosläktet då ska få den underbara välsignelsen att uppstå från de döda och att människosläktets Återlösare ska komma på himlens moln med stor makt och härlighet för att bo här på jorden. Vi tror att Jesus från Nasaret ska komma för att bo med dem som är värdiga en celestial härlighet.⁹ [Se förslag 2 på sidan 30.]

Vi tar emot Bibelns vittnesbörd om Jesu Kristi gudomliga mission.

Jesus från Nasaret gick ner i vattnet och blev döpt av Johannes, och när han kom upp ur vattnet sänkte sig den Helige Anden över honom i form av en duva. Och en röst från himlen sade: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.” [Se Matteus 3:13–17.]

Kan det finnas något som är mer definitivt än det? I vår underbara Bibel står allt det här att läsa och naturligtvis mycket annat. När man säger eller tror att vi inte tror på Jesu Kristi gudomliga mission, tala då om för dem att vi tror på allt som Bibeln lär i fråga om honom. Vi tror på redogörelsen för hur han skapade en organisation för sitt folk och undervisade dem, och att han slutligen … korsfästes.¹⁰

Vi tar förbehållslöst emot samtliga evangelisters vittnesbörd i Nya testamentet i fråga om Återlösarens uppståndelse. Det är så uppenbart att jag menar att ingen som tänker efter kan undgå att begripa det. Det är ett faktum att Frälsaren efter att ha blivit korsfäst och lagd i graven kom fram ur den, att han umgicks med sina lärjungar i fyrtio dagar, att han åt fisk med dem, att de kände hålen efter spikarna i hans händer och märket efter spjutet i hans sida. Medan han stod tillsammans med dem förkunnade han: ”Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.” [Se Lukas 24:39–43.] Det här ett obestridligt bevis, och ändå finns det många av vår himmelske Faders barn som inte begriper det.¹¹ [Se förslag 3 på sidan 30.]

Mormons bok och Joseph Smiths vittnesbörd ger oss ytterligare bevis på Kristi gudomlighet.

I Gamla världen har framkommit uppfattningen att Jesus inte var av gudomlig härkomst eftersom han föddes som ett litet barn och lades i en krubba, eftersom hans mor var Maria och hans far, enligt vad de flesta menade, var snickaren Josef. Många har medgett att han var en stor och god man, men de har velat beröva honom hans gudomliga födelse.

Men lyckligtvis har de sista dagars heliga fått ett vittnesbörd om att det här är sant, och vi har dessutom fått ett vittnesbörd om att han kom till västra halvklotet, vilket skildras i Mormons bok, och betjänade nephiterna i den här världsdelen. Den här gången kom han inte som ett litet barn utan kom bland himlens moln, och hans ankomst kungjordes av en röst som genomträngde det innersta hos varje person som bodde i landet. Den här gången kom han som människa från himlen och de såg honom komma. De visste att han var Kristus, för hans ankomst hade förutsagts av deras profeter. Han skänkte dem samma organisation som fanns i kyrkan i Jerusalem. Han lärde dem att de måste döpas liksom han hade blivit döpt, av någon som hade myndighet att utföra den förrättningen. [Se 3 Nephi 11:1–27.] Det här var ingen vanlig människas ord, det var Guds Sons ord, han som hade farit upp till sin Fader och som kommit tillbaka för att människorna skulle få ytterligare ett vittne som tillägg till de vittnesbörd som de redan hade fått.¹²

Kunde det ha funnits ett mer omedelbart bevis på uppståndelsen från de döda än att han kom i sin uppståndna kropp till [nephiterna] och predikade samma evangelium som han hade predikat i Jerusalem? Och nu uppfyllde han ett löfte som han hade gett i Jerusalem då han sade: ”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde.” [Johannes 10:16.] Han kom i sin uppståndna kropp för att ge dem den kunskap som han hade förutsagt skulle ges till dem som han nu betjänade.

Det var en underbar upplevelse för människorna där. Efter att ha undervisat dem hela dagen … botade han deras sjuka och välsignade deras barn och fortsatte att undervisa dem om sitt evangeliums skönhet. Ingen av dem tvivlade på att han var världens Frälsare. De såg honom komma ner från himlen och bevittnade hans oerhörda makt … han kom i härlighet. Änglar kom ner från himlen liksom i eld och omgav de små barnen så att dessa blev omslutna av eld. Och änglarna betjänade dem. [Se 3 Nephi 17:6–24.]

Det här var inga hallucinationer utan upplevelser som var så storslagna att de som upplevde dem aldrig någonsin skulle glömma dem. Som sista dagars heliga betraktar vi den här uppteckningen som ett bevis på vår Herre Jesu Kristi uppståndelse.¹³

I vår tid trädde en annan person fram … [Joseph Smith] hade inte bara Bibelns vittnesbörd om att Jesus var Kristus utan såg Gud Fadern stå bland himlens moln klädd i härlighet och Jesus Kristus, människosläktets Återlösare upphöjd på Faderns högra sida, och han hörde Herrens röst säga: ”Denne är min älskade Son. Hör honom!” [Se Joseph Smith — Historien 1:16–17.] Han vittnade om denna härliga syn för dem han umgicks med. Även andra fick ett vittnesbörd från ovan. Deras vittnesbörd om Frälsarens gudomliga mission hade stärkts och fördjupats och det var nu inte längre bara ett historiskt faktum att Gud levde och att Jesus var Kristus, utan de visste det för egen del därför att de själva hade fått ett vittnesbörd.¹⁴

Ett av de kraftfullaste vittnesbörd som enligt min mening burits om vår Frälsares gudomliga mission är profeten Joseph Smiths vittnesbörd, han som gav sitt liv som vittne om Jesu Kristi evangeliums sanning.¹⁵ [Se förslag 3 på sidan 30.]

Var och en av oss kan få ett eget vittnesbörd om att Jesus är Kristus.

Det finns ett annat vittnesbörd, ett annat bevis som till och med är fullkomligare och mer övertygande än de andra, eftersom det är ett vittnesbörd som den enskilde får efter att ha uppfyllt vår himmelske Faders krav. Det är ett vittnesbörd som bränns in i vår själ genom den Helige Andens kraft sedan vi gjort det som Herren säger att vi måste göra för att få veta om läran är från Gud eller från människor.¹⁶

Han har själv sagt: ”Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv” (Johannes 7:16–17). Det var hans eget löfte. Vi kristna i hela världen tar emot det löftet och bör pröva om det fungerar. Många har gjort det. Jag inser att … många har prövat det, många som vet att Gud lever och att Jesus är Kristus, att han är världens Frälsare.¹⁷

Vi har således inte bara det bevis som uppteckningarna utgör … vi har inte bara goda mäns vittnesbörd som levt på jorden i vår tid, ty om vi har uppfyllt vår himmelske Faders krav, om vi har trott på Gud, om vi har omvänt oss från våra synder, om vi har tagit emot den Helige Anden under Herrens bemyndigade tjänares händer, ja, jag säger att om vi har gjort allt detta, då har varje själ den säkra kunskapen, som inte kan förnekas, att Gud lever och att Jesus Kristus var mänsklighetens Återlösare …

Som en av de enkla medlemmarna i vår kyrka vittnar jag om att jag vet att han lever lika sant som jag lever … Jesus är Kristus, och jag vet att människorna måste komma till insikt om den sanningen, att de måste ta emot den och ”varje knä böjas och varje tunga bekänna att Jesus är Kristus”, som himlens Gud säger. [Se L&F 88:104.]¹⁸ [Se förslag 4 på sidan 30.]

Det är vårt uppdrag att berätta för alla vad vi vet om Jesus Kristus.

Jag säger er sista dagars heliga att det inte finns något annat folk i hela världen som har alla de fakta som vi har i fråga om Frälsarens gudomlighet. Om vi inte tror på honom får vi en strängare dom än de som aldrig haft dessa fakta. Så det är utan att tveka som vi kan säga till världen att vi tror på detta …

Jag lyckönskar er till att ni har fått den här förmånen och den här välsignelsen. Och nu uppmanar jag er enträget som er broder, vädjar till er som en av de ringaste bland er: Sätt inte ert ljus under en skäppa. Dölj inte den kunskap ni har fått av Gud från era medmänniskor.

Besvära dem inte, men var inte heller så oförståndiga att ni döljer Jesu Kristi evangelium för dem. Det är den enda Guds kraft genom vilken människor kan bli frälsta i det celestiala riket.¹⁹

De lyckligaste männen och kvinnorna i världen är de som rättar sig efter Jesu Kristi evangeliums lära. De har löfte om evigt liv, de förstår syftet med vår tillvaro … När jag har rest hit och dit i världen och framburit det här budskapet har min själ fyllts av glädje och mina ögon av tårar då jag iakttagit hur fullständigt människors liv förändras av Jesu Kristi evangelium. Jag har sett dem som var modlösa, som befann sig i mörker, som ifrågasatte meningen med sitt liv, och när de blev undervisade om de underbara sanningarna i Jesu Kristi evangelium så förändrades de. De lärde sig att glädjas, att vara nöjda och belåtna, att med entusiasm tro på och undervisa om det evangelium som Jesus Kristus förkunnade när han bodde här på jorden och vandrade kring i Galiléen.

Bröder och systrar, det där förstår inte världen, men det är vårt uppdrag att hjälpa dem att begripa det. Men budskapet sprids inte av egoistiska skäl, i övermod, utan med kärlek till alla och med ömhet …

Som en av de ringaste bland er tackar jag honom av hela mitt hjärta för den visshet som jag har fått … Framför allt tackar jag honom för kunskapen som bränts in i min själ. Jag vet att min himmelske Fader lever. Jag vet att Jesus Kristus är människosläktets Frälsare och att det under himlen inte finns något annat namn genom vilket vi får upphöjelse än genom Jesus Kristus, vår Herre. Jag vet att han kom till jorden i vår tid, att han förlänade gudomlig myndighet till en oansenlig pojke som sökte sanningen, vilket ledde till att den kyrka som vi tillhör organiserades, och i den finns den Guds kraft som frälser alla som tror.²⁰

Min bön är att vi ska leva på ett sådant sätt att vi är värdiga representanter för hans verk. Min bön är att vårt liv ska vara sådant att det vittnar om att vi verkligen tror på Herren Jesus Kristus.²¹ [Se förslag 5 på sidan 30.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Läs berättelsen på sidan 21. Vad skulle du säga till någon som påstod att sista dagars heliga inte tror på Jesus Kristus?
President Smith sade: ”Vi tror inte bara att Jesus från Nasaret levde här på jorden, utan vi tror också att han fortfarande lever” (sidan 23). Vilka skäl har sista dagars heliga att tro att Jesus Kristus lever i dag? Vilka skäl har du personligen att tro det?
Gå kortfattat igenom sidorna 24–27. Vilka berättelser i skrifterna eller skriftställen har stärkt ditt vittnesbörd att Jesus Kristus är Guds Son? Läs 1 Nephi 10:17 och fundera på hur du kan fördjupa din insikt om Frälsarens gudomliga mission.
När du läser sidorna 27–28, fundera då över hur efterlevnaden av evangeliets principer och förrättningar har stärkt ditt vittnesbörd om Jesus Kristus. Vad kan föräldrar göra för att hjälpa sina barn att få det vittnesbördet?
Vilka tankar eller känslor fick du när du läste president Smiths vittnesbörd på sidorna 28–29? Tänk på tillfällen då du såg hur människors liv förändrades på grund av Jesu Kristi evangelium. Hur har evangeliet förändrat ditt liv?

Skriftställen: Matteus 16:15–17; 17:1–5; 2 Nephi 25:26; Alma 5:45–48; Läran och förbunden 76:22–24; 110:1–4

Undervisningstips: ”[Undvik] frestelsen att ta med för mycket material … Det [är] människor vi undervisar, inte ämnet i sig. Och … alla lektionsöversikter jag någonsin sett [har] mer material att gå igenom än vad som är möjligt att ta med på den tilldelade tiden” (Jeffrey R. Holland, ”Undervisning och inlärning i kyrkan”, Liahona, juni 2007, s. 59).

”Jag vet att min Återlösare lever och ägnar glatt och villigt min ringa förmåga åt att etablera hans lära.”

”Vi tar förbehållslöst emot … vittnesbörd i Nya testamentet i fråga om Återlösarens uppståndelse.”

När den uppståndne Frälsaren besökte nephiterna ”kom änglar ner från himlen liksom i eld och omslöt de små barnen”.