Kapitel 4

Profeten Joseph Smith, Guds redskap till att återställa sanningen

Gud återställde Jesu Kristi evangelium i dess renhet genom profeten Joseph Smith.

Ur George Albert Smiths liv

Inför hundraårsjubileet av profeten Joseph Smiths födelse reste äldste George Albert Smith tillsammans med president Joseph F. Smith och andra för att besöka viktiga platser i profetens liv. På morgonen den 23 december 1905 invigdes ett monument till minne av Joseph Smith i hans födelseort i Vermont. Det var en gripande upplevelse för George Albert Smith och hans resesällskap att få stå på en plats som betytt så mycket för evangeliets återställelse. ”Tårarna flödade fritt”, sade han. ”Anden påverkade oss alla och varje själ ödmjukades, varje hjärta smälte och vi fröjdades åt vår himmelske Faders välsignelser. ”¹ George Albert Smith ombads att uppsända avslutningsbönen vid invigningen. Efter att ha sammanfattat dagen i sin dagbok, skrev han: ”Så avslutades en av de händelserikaste dagarna i mitt liv. Jag är tacksam över att ha fått vara en av de få i kyrkan som fick hjälpa till med den uppgift som just avslutats.”²

De åkte senare till den plats i Palmyra i delstaten New York där den första synen hade ägt rum. Äldste Smith erinrade sig: ”Vi gick till den lund där Joseph hade fallit på knä och bett Herren upplysa honom om vilken av kyrkorna han skulle gå med i. Där på denna heliga plats kände vi oss manade att sjunga den vackra psalmen ’O, hur skön var morgonstunden’.”³

Efter att ha besökt kullen Cumorah, templet i Kirtland och andra platser förknippade med profeten Joseph Smiths livsverk, sammankallades gruppen på resans sista kväll av president Joseph F. Smith. ”Efter att ha sjungit flera av Sions sånger tilläts varje medlem i sällskapet vittna om vår Faders godhet och nåd mot oss. Herrens ande utgöts över oss och vi grät av glädje och lycka.”⁴ [Se förslag 1 på sidorna sidan 42.]

Många år senare, under George Albert Smiths tid som kyrkans president, trycktes några böcker vas syfte var att svärta ner Joseph Smith. President Smith försvarade profeten kraftfullt vid en av kyrkans generalkonferenser och vittnade om hans verk. Han sade:

”Många av de förmåner och välsignelser jag har fått har jag fått tack vare den man som gav sitt liv för Jesu Kristi evangelium. Det har funnits några som har talat nedsättande om honom, men jag vill påstå att de som har gjort det kommer att glömmas bort och deras kvarlevor återvända till moder jord, om de inte redan har gjort det, men stanken av deras skändlighet ska aldrig dö, medan däremot den ära och härlighet, det majestät och mod och den trohet som profeten Joseph Smith lade i dagen ska förknippas med hans namn för evigt.”⁵

Äldste Harold B. Lee, då medlem av de tolv apostlarnas kvorum, var så imponerad av det här uttalandet att han hade ett urklipp med det i sin plånbok och ofta citerade det, för han ville att president Smiths ord ”skulle höras intill jorden ändar”.⁶

George Albert Smiths lärdomar

Joseph Smiths första syn bevisade att himlen inte är tillsluten.

Vi tror att vår himmelske Fader har talat i vår egen tid … att han hörde och besvarade den ödmjuka bön som uppsändes av en yngling i Palmyra och att han välsignade honom med kunskap om sin person, så att alla människor som ville skulle kunna känna Herren.

Det var helt naturligt att Joseph Smith skulle söka Herren. Han kom från ett … folk som trodde på vår himmelske Fader, på Frälsarens gudomliga mission, på bönens kraft och på att Gud skulle höra och svara sitt folk om de kom inför honom i rätt anda. Det var lätt för den här unge mannen att tro eftersom han hade fötts och uppfostrats i ett troende hem. Och när han gick ut i skogen därför att han hade läst befallningen i skriften (Jakobs brev 1:5): ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den”, så trodde han att hans bön skulle bli besvarad. Vår himmelske Fader har ända från början lovat sina barn att de ”genom att tro kan veta allt”.⁷

Hans tro på Gud fick honom att avlägsna sig från den rådande uppfattningen på den tiden att Bibeln innehöll all uppenbarelse som människan någonsin kunde få och att himlen ovanför hans huvud var tillsluten. Han bad till Gud och hans bön besvarades. Han såg Fadern och Sonen stiga ner till jorden i strålande ljus. Han fick oemotsäglig kunskap om att de hade kroppar liksom människan och var fysiska personer. De talade till honom och han hörde deras röster.⁸

Följden [av Josephs bön] var den underbara uppenbarelse som skiljer sig från alla andra uppenbarelser som vi någonsin hört talas om i världshistorien. Vi har hört talas om fall då vår himmelske Fader uppenbarade sig. Vi har hört talas om fall då människosläktets Återlösare uppenbarat sig. Men vi har aldrig hört talas om något tidigare fall då Fadern och Sonen uppenbarat sig för någon levande varelse och talat till den personen.

Människor i världen tror inte på det. Män och kvinnor har fått lära sig att himlen är tillsluten … och när den här unge mannen kungjorde att Herren har uppenbarat sig i vår tid — vid just den tidpunkt då vi behövde ljus mest av allt, då människor sprang hit och dit efter Guds ord men inte kunde finna det [se Amos 8:11–12] — gjorde man honom [Joseph] till åtlöje … Man förkastade hans påstående, och de som borde ha varit hans vänner vände sig ifrån honom och sade till och med att det kom från den onde. Vad var pojkens vittnesbörd? …

”Jag hade faktiskt sett ett ljus, och mitt i det ljuset såg jag två personer, och de talade verkligen till mig, och trots att man hatade och förföljde mig för att jag sade att jag hade sett en syn var det ändå sant, och medan de förföljde mig, smädade mig och falskeligen talade allt ont om mig för att ha sagt detta, blev jag ledd att i mitt hjärta säga: Varför förföljer man mig för att jag talar sanning? Jag har faktiskt sett en syn, och vem är jag att jag kan stå emot Gud, och varför vill världen få mig att förneka vad jag faktiskt har sett? Ty jag hade sett en syn. Jag visste det, och jag visste att Gud visste det och jag kunde inte förneka det, inte heller vågade jag göra det. I alla händelser visste jag att jag därigenom skulle förtörna Gud och komma under fördömelse.” [Se Joseph Smith—Historien 1:25.]⁹

År 1830 då den här kyrkan grundades fanns det ingen kyrkoorganisation på jorden som skulle ha tillkännagett att de trodde att Gud skulle uppenbara sig för människosläktet. Kyrkornas läror bestred alla att något sådan kunde ske, och vår Fader såg att det var meningslöst att försöka frälsa sina söner och döttrar innan de kunde inspireras att komma till honom med tro på att han skulle höra och besvara deras böner. När den unge profeten i Palmyras skog såg Fadern och Sonen och fick klart för sig att de var personer, att de kunde höra och svara på det han sade, inleddes en ny era i världen och en grundval lades för människornas tro. De kunde nu be till vår himmelske Fader med insikt om att han kunde höra och besvara deras böner, att himlen och jorden var förbundna.¹⁰ [Se förslag 2 på sidan 42.]

Trots sin ungdom och oerfarenhet kallades Joseph Smith att återställa Jesu Kristi sanna kyrka.

Det var tro som fick Joseph att söka Gud i bön och fråga vilken kyrka han skulle gå med i. Vad blev svaret? Sade Herren ”min gosse, de är alla bra, de försöker alla hålla mina bud, jag har själv godkänt ledarna i alla de där kyrkorna, det spelar ingen roll vilken kyrka du väljer, de för dig alla tillbaka till vår himmelske Faders närhet”? Pojken skulle kanske ha förväntat sig ett sådant svar med tanke på rådande förhållanden. Men han ville veta vad han skulle göra, och han trodde helt och fullt att Herren skulle tala om det för honom. Så när han bad, frågade han vilken kyrka han skulle gå med i. Jag antar att han blev förvånad när han [fick svaret]: ”Anslut dig inte till någon av dem. De läror de förkunnar är människobud. De nalkas mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. De har ett sken av gudaktighet, men de förnekar dess kraft.” [Se Joseph Smith—Historien 1:19.] Föreställ er en fjortonårig pojke som stiger upp efter att ha knäböjt i skogen nära sitt hem och tillkännager ett sådant budskap för världen! Kan ni föreställa er att en ung man vågade göra något sådant? Men med tanke på det vittnesbörd han hade fått av vår himmelske Fader och befallningen från Herren själv, vågade han göra något annat än att tillkännage att Herren hade talat till honom?¹¹

Joseph Smith vara bara en pojke när Petrus, Jakob och Johannes lade händerna på honom och ordinerade honom till melkisedekska prästadömet — honom och Oliver Cowdery. En kort tid senare fick Joseph Smith i uppgift att grunda och bygga upp en kyrka. Han var bara en ung man, men han grundade och byggde upp den under ledning av människosläktets Återlösare. Och den är uppbyggd efter samma mönster som den kyrka som Frälsaren grundade när han var på jorden. Jag tvivlar inte på att det fanns många som betraktade den här ynglingen som en uppkomling och fann det skrattretande att någon som inte hade utbildats till ledare skulle vara förmäten nog att tro att han kunde leda. Men det var med honom som med vår himmelske Faders andra tjänare som hade levt på jorden och kallats av Herren att utföra ett särskilt uppdrag: Han saknade kunskap om det som hör världen till, men det uteslöt inte möjligheten att Herren kunde ge honom kunskap som gjorde honom jämbördig med och i många avseenden överlägsen dem som haft stora jordiska chanser vilka förvägrats honom.¹²

Trots att man smädade honom och framställde honom i dålig dager, trots att de som borde ha varit hans vänner föraktade honom, trots motståndet från den tidens lärde, lyckades han återställa livets och frälsningens evangelium och upprätta Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Även om ondskans makter ständigt försökte förgöra honom, bevarades han av Herren tills han hade avslutat sitt arbete och alla nödvändiga nycklar och förrättningar för människosläktets frälsning hade överlämnats till människan på nytt.¹³ [Se förslag 3 på sidan 43.]

De sanningar som återställdes genom Joseph Smith medför frid och glädje till alla som tar emot dem.

Från den där pojken som vid fjorton års ålder såg Fadern och Sonen kom det underbara budskapet att vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus är förhärligade människor, att världens Frälsare hade uppstått från de döda. Den där unge mannen såg det som världen en gång hade vetat men av någon anledning glömt bort och började vittna om det för människorna.¹⁴

I början av 1800-talet var det få människor i världen som trodde på en personlig och kroppslig Gud. Men vid den tiden fick den unge Joseph Smith som ännu inte fyllt femton år en uppenbarelse. Han såg Fadern och Sonen och vittnade om att han hade sett dem. Han fick också besök av andra himmelska varelser, och genom dessa gav Herren honom ytterligare upplysningar till människorna, och Joseph gav oss, eller våra föregångare i kyrkan, insikt om livets syfte … Hans beskrivning av himlen fyller oss med en önskan att vi ska vara värdiga ett hem där när vi har avslutat vårt jordeliv. Den bokstavliga uppståndelsen och himlen och helvetet beskrivs så klart och tydligt att ”vandraren, även om han är en dåre, inte behöver gå vilse”, för att nu citera skriften. [Se Jesaja 35:8.]¹⁵

Genom honom kom uppenbarelser om tempelbyggande, om äktenskapsförbundets eviga karaktär och om de dödas frälsning, till obeskrivlig glädje för tusentals av vår himmelske Faders barn.

De eviga sanningar som han förkunnade når nu ut till jordens folk och skänker alla frid och belåtenhet som tar emot dem.¹⁶

Vår himmelske Fader visste vad som skulle hända när han i vår tid återställde det rena evangeliet. Han kände till det rådande avfallet bland sina barn och att de hade avlägsnat sig från den enkla sanningen. I sin stora barmhärtighet uppenbarade han detta sista dagarnas verk. Han valde ut en pojke bland folket, en pojke från landet, och inspirerade honom att påbörja det verk som skulle komma att revolutionera den religiösa världen. Han visste att världen famlade i mörker och återställde i sin barmhärtighet ljuset. Lycka är endast möjlig om människor lever rättfärdigt, och de kan inte leva rättfärdigt om de inte är i samklang med sanningen. Det fanns mycket sanning i världen men den var så uppblandad med villfarelse att Herren själv talade om för profeten Joseph Smith att de läror som man förkunnade i kyrkorna var människobud, och han varnade honom för att gå med i någon av dem. Han återställde sedan evangeliet, som är en Guds kraft som frälser var och en som tror på och lyder det.¹⁷

Jag säger till alla människor överallt: Studera lärdomarna i vår Herres evangelium som uppenbarades till profeten Joseph Smith, studera dem under bön så ska ni finna universalmedlet mot missförhållanden i den här världen. Man kan inte finna det på något annat sätt.¹⁸ [Se förslag 4 på sidan 43.]

Joseph Smith var villig att ge sitt liv för sitt vittnesbörd.

I likhet med vad som hade krävts av tidigare profeter som Herren lät träda fram, tycktes det också vara nödvändigt för Joseph Smith att besegla sitt vittnesbörd med sitt eget blod. Man kan inte finna någon mer [gripande] sida i världshistorien än den på vilken vår älskade profet Joseph Smiths sista ord står skrivna. Han visste att hans stund vara nära förestående. Han insåg att han hade utfört sitt uppdrag i livet … Och när stunden kom och han stod öga mot öga med döden, sade han: ”Jag går som ett lamm till slakt, men jag är lugn som en sommarmorgon. Jag har ett gott samvete inför Gud och alla människor. Om de tar livet av mig så dör jag oskyldig, och mitt blod skall ropa från marken på hämnd, och det skall sägas om mig: Han blev kallblodigt mördad.” [Se L&F 135:4.]

Han var inte rädd för att träda inför det behagliga skranket … och stå till svars för sina gärningar på jorden. Han var inte rädd för att bemöta de anklagelser som hade riktats mot honom: att han förde folket bakom ljuset och handlade orätt mot dem. Han var inte rädd för resultatet av sitt uppdrag i livet, han tvivlade inte på den slutgiltiga segern för det verk som han visste var av gudomligt ursprung och för vilket han gav sitt liv. Ändå fortsätter världens människor att döma det här verket efter mänskligt förstånd. De har inte Guds ande som skulle hjälpa dem att förstå att det kommer från vår himmelske Fader.¹⁹

Den här unge mannen var så övertygad om den uppenbarelse han hade fått och så ivrig att alla hans Faders barn skulle lära känna sanningen att från den dag han fick Mormons boks plåtar av ängeln Moroni han då ägnade hela sitt liv åt kyrkans organisation och åt att sprida sanningen … I hans själ brann samma insikt som hos Stefanus [se Apostlagärningarna 7:54–60], som hos Återlösaren: att vår himmelske Fader sitter vid rodret, att det är hans verk som är på jorden, att det är hans makt som till sist ska ha herraväldet, att det här livet blott är en del av evigheten. Han var redo att om så behövdes avstå från en del av jordelivet för att kunna glädjas i evighet åt deras sällskap som han så innerligt älskade och få umgås med goda män och kvinnor som har bott och bor och ska bo på jorden igen när den blir det celestiala riket.²⁰

Joseph Smith förkunnade att han visste att det fanns ett liv efter detta, att han visste att Gud levde och att Gud visste att han visste det. Han var redo att ge sitt liv, bröder och systrar, för att stärka er tro och för att er tillit till honom inte skulle svikta. Han visste vad som var meningen med livet. Han visste att vi är här för att förbereda oss för framtiden och en härligare tillvaro. Han var redo att om så behövdes ge sitt liv, inte bara för att mista det, för vår skull, därför att han visste att Fadern hade sagt att den som vill bevara sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för hans skull, han skall vinna det, ja, evigt liv [se Matteus 16:25]. Det var den här kunskapen som gjorde det möjligt för profeten och kyrkans patriark [Hyrum Smith] att [lämna] nära och kära, att låta sig inspärras i fängelse, att ge allt de hade här i världen som människor kan ge för sina bröder — sitt liv.²¹

Kyrkan grundades 1830 med sex medlemmar. Från den dagen och ända tills nu har fienden till all rättfärdighet försökt hindra dess utbredning och förgöra den. Jag undrar om Joseph Smith, denne store man som gav sitt liv för att kyrkans organisation skulle byggas upp och kyrkan fortsätta på det sätt som Herren avsåg, om han kan se den som den är i dag, med grenar som etablerats i alla delar av världen, och inse att för varje dag som gått sedan han led martyrdöden, sedan han gav sitt liv och beseglade sitt vittnesbörd med sitt blod, har kyrkan blivit starkare än föregående dag.²² [Se förslag 5 på sidan 43.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Fundera över de upplevelser som president Smith beskriver i de tre första styckena av ”Ur George Albert Smiths liv” (sidorna 33–34). Vilka upplevelser i ditt liv har stärkt ditt vittnesbörd om profeten Joseph Smith? När du läser det här kapitlet var då uppmärksam på sådant i president Smiths lärdomar som stärker ditt vittnesbörd. Du kanske vill delge dina tankar till familjen, ditt prästadömskvorum eller dina medsystrar i Hjälpföreningen.
Gå igenom det första avsnittet av lärdomarna (sidorna 34–36) och gå också igenom Joseph Smiths egen redogörelse för den första synen (se Joseph Smith—Historien 1:10–19). Hur har den första synen påverkat din tro på Gud? Hur har du sett den påverka andras tro?
Studera avsnittet som börjar på sidan 36 och läs Läran och förbunden 1:17–19. Vad lär vi oss av Joseph Smiths exempel när det gäller att tjäna i kyrkan? Tänk på ett tillfälle då du fick något i uppgift av Herren och kände att du inte räckte till för det. Hur hjälpte Herren dig?
Vilka sanningar uppenbarade Herren genom Joseph Smith? Ge exempel. (Du finner några exempel i avsnittet som börjar på sidan 38.) Hur har kunskapen om de här sanningarna varit till välsignelse i ditt liv?
När du funderar över det sista stycket av lärdomarna (sidan 39), tänk igenom hur du skulle kunna stärka kyrkan.

Skriftställen: Jesaja 29:13–14; 1 Korintierbrevet 1:26–27; 2 Nephi 3:5–9, 11–15; Läran och förbunden 135

Undervisningstips: ”Uppmuntra till diskussion med hjälp av frågorna i slutet av kapitlet … Du kan också formulera egna frågor speciellt för dem du undervisar. Du skulle till exempel kunna fråga deltagarna hur de kan använda president Smiths lärdomar i sina plikter som föräldrar eller hemlärare eller besökslärare” (från sidan VI i den här boken).

Den 23 december 1905 deltog George Albert Smith tillsammans med andra ledare i kyrkan vid invigningen av ett monument på profeten Joseph Smiths födelseort.

Den 23 december 1905 deltog George Albert Smith tillsammans med andra ledare i kyrkan vid invigningen av ett monument i profeten Joseph Smiths födelseort.

I och med Joseph Smiths första syn ”inleddes en ny era i världen och en grundval lades för människornas tro”.

”Jag säger till människor överallt: Studera lärdomarna i vår Herres evangelium som uppenbarades till profeten Joseph Smith, studera dem under bön.”