Kapitel 12

En brinnande önskan att dela med sig av evangeliet

Våra bröder och systrar runtom i världen behöver evangeliets budskap och vi har förmånen att få dela med oss av det.

Ur George Albert Smiths liv

En nära vän till George Albert Smith skrev: ”Det faller sig naturligt för president George Albert Smith att missionera. Ända sedan sin ungdom har han haft en brinnande önskan att dela med sig av evangeliets lärdomar till sina medmänniskor och berätta för ’Guds söner och döttrar’ — han betraktar dem alla som sina bröder och systrar — om de sanningar som uppenbarades för profeten Joseph Smith.

Jag har vid flera tillfällen haft förmånen att följa med president Smith på tågresor. Varje gång lade jag märke till att så snart tåget hade kommit ett stycke på väg tog han fram några evangeliebroschyrer ur sin väska, stoppade dem i fickan och började gå omkring bland passagerarna. På sitt älskvärda sätt gjorde han snart någon medresenärs bekantskap och inom kort hörde jag honom berätta hur kyrkan grundades av profeten Joseph Smith eller skildra de heligas uttåg ur Nauvoo och deras prövningar och svårigheter när de korsade slätterna på väg till Utah eller förklara några av evangeliets principer för den nya bekantskapen. Han samtalade med den ena passageraren efter den andra tills resans slut. Under hela min bekantskap med president Smith, som har varat i över fyrtio år, har jag lärt mig att var han än befinner sig så är han i första hand en missionär för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.”¹

Det skrevs också om president Smith: ”Han pratade religion med sotaren som arbetade hemma hos honom. Han försummade sällan ett tillfälle att förklara ’det återställda evangeliets eviga sanningar’ för en vän eller främling. Från hans synpunkt sett var det den största vänlighet man kunde visa någon, för Kristi budskap var den viktigaste gåva han hade att ge.”² [Se förslag 1 på sidan 127.]

Eftersom president Smith ofta talade om vikten av att dela med sig av evangeliet är det här det första av tre kapitel i boken som behandlar det ämnet. Det här kapitlet behandlar skälen till att vi delar med oss av evangeliet. Kapitel 13 tar upp olika sätt att delta i detta viktiga arbete. Kapitel 14 beskriver hur vi allra bäst delar med oss av evangeliet.

George Albert Smiths lärdomar

Världen behöver det vi har: Jesu Kristi evangelium i dess fullhet.

Världen lider och är i nöd från ena änden till den andra. Män och kvinnor letar här och där och försöker få reda på vart de ska ta vägen för att göra det som skänker frid … Jesu Kristi evangelium har blivit återställt. Sanningen som uppenbarats från himlen finns här och det är den sanningen, det evangeliet som om världen bara insåg det skulle bli botemedlet mot allt deras elände och alla deras missförhållanden. Det är det enda som kan skänka frid medan de är på jorden.³

Människorna i världen behöver vända om och återvända till den grundval som himlens och jordens Mästare lade, den grundval som utgörs av tro, omvändelse, dop genom nedsänkning till syndernas förlåtelse och handpåläggning för den Helige Andens gåva av dem som innehar gudomlig myndighet. Det är det som världen behöver. Jag är tacksam att det finns många som ser åt det hållet. De har blint gått på en väg som har lett till sorg och bedrövelse, men ett botemedel har satts inom räckhåll för dem, ett botemedel mot allt elände och alla missförhållanden: Jesu Kristi evangelium. En väg har stakats ut för alla som, fastän den är trång och svår att gå på, leder tillbaka till allas vår Fader, och det finns ingen annan väg som leder dit.⁴

Världens kyrkor försöker på sitt sätt hjälpa människor att få frid i hjärtat. De har många förtjänster och många sanningar och uträttar mycket gott, men de saknar gudomlig myndighet. Deras präster har inte tillsatts med gudomlig fullmakt.⁵

De sista dagars heliga är de enda som innehar vår himmelske Faders myndighet att utföra evangeliets förrättningar. Världen behöver oss.⁶

Det finns en hunger i världen efter att höra Herrens ord och många uppriktiga själar söker ivrigt efter att få veta vad vår himmelske Fader önskar av dem. Jag har träffat ledarna för många av världens kyrkor och har funnit ädla personer bland dem som ägnar sig åt att göra gott, men jag har sällan träffat någon som kallats till prästämbetet i de olika kyrkorna som förstår syftet med sin tillvaro eller som inser varför vi är här på jorden. Människor kan inte undervisa om det som de inte själva vet. Dessa goda män som inte förstår evangeliet och behovet av dess förrättningar inskränker sin undervisning huvudsakligen till moraliska lärdomar och till att läsa psalmerna för sina församlingar. Fristående skriftställen tas till utgångspunkt för tal om dygd, ärlighet osv., och allt det är nyttigt och uppbyggligt, men få predikningar hålls som förklarar de krav som varje person måste uppfylla för att kunna komma in i himmelriket. Det är den upplysningen som världen är i störst behov av. Få präster har ett budskap till sin församling som inspirerar den att tro på Jesu Kristi gudomlighet och på att det är nödvändigt att ta emot de evangeliets förrättningar som Kristus har föreskrivit.⁷ [Se förslag 2 på sidan 127.]

Det finns många som skulle ta emot sanningen om de gavs tillfälle till det.

Vår Faders barn är överallt ivriga att få veta vad de ska göra men har blivit vilseledda på grund av det onda inflytande som varit förhärskande på jorden. Hedervärda människor har förblindats och ser inte sanningen … Motståndaren är i verksamhet och den enda kraft som kan neutralisera hans inflytande är Jesu Kristi evangelium.⁸

Människor har varit misstänksamma mot varandra. De har inte trott på det de har hört och har inte varit beredda att göra det som Filippus, en av Frälsarens lärjungar, föreslog Natanael att göra när han pratade med honom. Filippus sade: ”Herren har kommit.”

Han beskrev honom och Natanael frågade: ”Var kom han ifrån?”

Filippus sade: ”Från Nasaret.” Då sade den gode mannen: ”Kan något gott komma från Nasaret?” Filippus svarade: ”Kom och se!” (Se Johannes 1:43–46.)

Natanael hade fått lära sig att inget gott kunde komma från Nasaret, och ändå var han den man som Frälsaren senare kallade en israelit utan svek — en god man men vilseledd av det som berättats för honom.

Men när han väl hade fått veta det, när han hade tackat ja till lärjungarnas inbjudan att komma och se, då kom han och såg.

Vi har haft stor glädje under Guds andes påverkan. Vi vill att alla ska få den välsignelsen, så när man frågar: ”Vad är ni för slags människor?” blir vårt svar: ”Kom och se!”⁹

Vår himmelske Fader … har kallat mig att resa till många delar av världen, och jag har tillryggalagt över 150 000 mil sedan jag kallades till hans tjänst. Jag har rest i många länder och trakter och varthelst jag begett mig har jag funnit goda människor, söner och döttrar till den levande Guden som väntar på Jesu Kristi evangelium, och det finns tusentals, hundratusentals, miljontals av dem som skulle ta emot sanningen om de bara visste vad vi vet.¹⁰

Det finns många betydande kyrkliga organisationer i världen, många fromma män och kvinnor som lever i enlighet med vår himmelske Faders vilja som de uppfattar den …

Alla som lever enligt det ljus som Herren har gett dem och söker honom i uppriktig bön, deras hjärtan berörs, deras sinnen påverkas och de ges tillfälle att få veta att Gud har talat på nytt.¹¹ [Se förslag 3 på sidan 127.]

Vi är ivriga att dela med oss av evangeliet därför att vi älskar vår nästa.

Kanske tycker en utomstående betraktare att de sista dagars heliga är osedvanligt entusiastiska. En man sade nyligen: ”Jag förundras över med vilken glädje ni för ert verk framåt. Det spelar ingen roll om jag talar med en ungdom eller med en man i mogen ålder, med en trädgårdsmästare eller en polis bland er, de är alla glada och helt säkra på att de har Jesu Kristi evangelium” …

Är det att undra på att vi är entusiastiska i vår gudsdyrkan, att vi är benägna att ivrigt dela med oss av dessa underbara sanningar till vår nästa? Är det att undra på att när dagen kommer och våra söner kallas att gå ut som missionärer eller vi ombes att lägga våra arbetsuppgifter åt sidan och bege oss ut som den levande Gudens tjänare, begåvade med kraft från höjden, i besittning av myndighet som förlänats i vår tid, för att till alla dela med oss av denna underbara sanning som så till den grad har berikat vårt liv … att vi då gör det villigt och glatt?¹²

Det är Jesu Kristi evangelium vi för ut. Det är önskan att frälsa människornas själar som brinner i våra hjärtan. Det är inte för att vi ska utökas och bli ett mäktigt folk i ekonomiskt avseende, inte för att man ska prisa våra namn här på jorden för det vi uträttat, utan det är för att Guds söner och döttrar, var de än är, ska få höra detta evangelium som är Guds kraft som frälser var och en som tror och håller dess bud. Och de som tror följer det mönster som Frälsaren gav då han sade till sina lärjungar: ”Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.” [Markus 16:16.]¹³

Tänk på det ansvar som vilar på oss om vi är likgiltiga och inte försöker dela med oss av sanningen till dem som Herren älskar lika mycket som oss och som är dyrbara i hans ögon. Jag anser att det behövs ett uppvaknande hos somliga medlemmar i kyrkan. Jag anser att vi bör anstränga oss mer för att dela med oss till vår Faders barn av de sanningar som finns i denna kyrka.¹⁴

Om vår granne är sjuk så hjälper vi honom villigt. Om någon dör i hans familj så försöker vi trösta honom. Men år efter år låter vi honom gå på vägar som förstör hans möjligheter till evigt liv. Vi går förbi honom som om han inte var någonting värd.¹⁵

Inser vi att varje man är skapad till Guds avbild och är en Guds son och varje kvinna en Guds dotter? Var de än bor är de hans barn och han älskar dem och vill att de ska bli frälsta. Inte kan vi väl då som medlemmar i denna kyrka sitta med armarna i kors. Vi kan inte ta emot vår himmelske Faders ynnest, den kunskap vi fått om det eviga livet, och vara så själviska att vi behåller den för egen del och tro att det blir till välsignelse för oss. Det är inte det vi får som berikar vårt liv, det är det vi ger.¹⁶

Låt oss vara så intresserade av människornas frälsning att vi med heligt nit försöker omvända dem, så att vi kan glädja oss åt deras eviga tacksamhet och kärlek och åt vår himmelske Faders uppskattning över vårt osjälviska intresse för hans barn.¹⁷

Vår mission bland vår Faders barn … är en fredsmission, för frid åt alla människor. Det är en innerlig och brinnande önskan att till alla hans barn dela med oss av allt det goda som han så frikostigt har gett oss, och det är i förhoppningen att de ska förstå som vi dag efter dag faller på knä och ber att deras hjärtan ska påverkas, att de ska uppfyllas av Guds ande så att de förstår sanningen när de hör den.¹⁸

O att denna stora kyrka med den makt som Gud har gett den skulle kunna sprida sanningen snabbare och rädda folken från undergång. Vi växer snabbt som organisation, men jag gläder mig mindre över tillväxten i siffror än åt övertygelsen att det inflytande vi sprider har en positiv verkan och att vår Faders barn från norr till söder och från öster till väster får höra livets och frälsningens budskap, för utan det budskapet kan de inte bo i människosläktets Återlösares närhet.¹⁹ [Se förslag 4 på sidan 127.]

Vi är ansvariga inför Herren för våra ansträngningar när det gäller att dela med oss av evangeliets gåva.

Vi har fått en underbar gåva men med den gåvan kommer också ett stort ansvar. Herren har välsignat oss med kunskap utöver vad våra medmänniskor har fått och därför krävs det av oss att vi delar med oss av den kunskapen till alla hans barn var de än bor.²⁰

Jag förstår inte hur vi kan tjäna Gud av hela vår kraft om vi sviker hans barn eller tillbringar en stor del av vår tid med att gynna oss själva och samlar på oss det som hör det här livet till och låter hans barn förbli i mörkret när vi skulle kunna föra dem in i ljuset. Som jag förstår saken är min viktigaste uppgift i livet att för det första hålla Guds bud så som jag blivit lärd och för det andra att undervisa min Faders barn om dessa bud som de inte känner till.²¹

Det finns inget annat frälsningens evangelium, och det är vår plikt, som bröder som bär det heliga prästadömet, att föra ut det budskapet, inte bara till alla folk på jorden utan också att själva vara exempel på evangeliet i vårt dagliga liv och undervisa våra grannar om det, som är av annan trosuppfattning. Jag varnar er i dag och säger att vi är ansvariga inför Herren att kalla hans barn till omvändelse och förkunna hans sanning. Om vi försummar tillfällen som ges att undervisa Guds söner och döttrar som bor mitt ibland oss och är av en annan trosuppfattning om vår Herres evangelium, ska han på andra sidan av förlåten utkräva av vår hand det som vi har försummat att göra.²²

Efter en tid kommer vi att ställas inför det som står skrivet om oss, och har vi varit trofasta är jag säker på att allas vår Fader ska tacka och välsigna oss för att vi gett så många av hans söner och döttrar insikt om livets mening och hur man njuter av livet under hans Andes påverkan.²³

Har vi evangeliets anda så vill vi undervisa så många som möjligt av vår himmelske Faders barn som vi kan nå ut till om de underbara sanningar som är nödvändiga för deras upphöjelse, så att när dagen kommer då vi ska stå inför människosläktets Återlösare vi då kan säga till honom: ”Med den kraft som du gav mig, med den visdom och kunskap som du gav mig, har jag med uppriktig kärlek, ömt, beslutsamt och vänligt, försökt att ge så många av dina barn kunskap om sanningen som jag bara kunnat.”²⁴ [Se förslag 5 på sidan 127.]

Om vi delar med oss av evangeliet till Guds barn blir vår lön att vi får glädjas med dem i det celestiala riket.

Många av oss tillbringar en stor del av vår tid med att sträva efter det som hör det här livet till och som vi är tvungna att lämna kvar när vi lämnar jordelivet. Ändå finns det odödliga själar runtomkring oss som vi, om vi bara ville, kunde undervisa och inspirera till att undersöka sanningen och i vars hjärtan vi kunde inympa kunskapen om att Gud lever. Kan det för vår del finnas någon kostbarare skatt i hela världen? För vi skulle äga deras tacksamhet här och deras eviga uppskattning i livet efter detta. Det är ett mycket viktigt uppdrag.²⁵

Tänk på vad det skulle innebära om vi i stället för att själviskt bara ha försökt rädda vår egen lilla familj, vi kunde räkna de män och kvinnor i dussintal eller i hundraden som vi påverkat att ta emot vår Herres evangelium. Då skulle vi känna oss rikt välsignade och kunna glädja oss åt deras kärlek och uppskattning i all evighet.²⁶

Hur stor ska vår glädje inte vara på andra sidan av förlåten när vi träffar dessa goda män och kvinnor som levde enligt det ljus de hade och försökte fullgöra sin plikt mot Gud och som tack vare kontakten med oss, tack vare vår iver och villighet att dela med oss till dem, fick ytterligare kunskap om vår Herres evangelium och tog emot förrättningarna i hans heliga hus och blev redo för medlemskap i det celestiala riket. Hur glad ska du inte vara när den tiden kommer, när du står inför den store Domaren för att redogöra för dina få år här på jorden, om dessa vår Faders barn som han älskar lika mycket som oss och som står där bredvid oss då säger: ”Himmelske Fader, det var den här mannen, den här kvinnan som först berättade för mig om din stora sanning och det sporrade mig att söka dig med större iver än tidigare. Det var den här mannen eller den här kvinnan som gjorde detta underbara för mig.” Och det är inte allt.

När den tiden kommer ska du i evigheternas evighet, och det är länge, få känna varje mans, kvinnas och barns kärlek och tacksamhet som du hjälpte att få evig lycka. Är inte det mödan värt? Vi kan leva vårt liv här och tjäna ihop hundratals eller tusentals dollar, vi kan ha hjordar, hus och mark, men vi kan inte ta med oss dem till den andra sidan. De är inte nödvändiga för evigt liv, de är bara nödvändiga för oss här, men har vi vunnit Guds barns kärlek och tacksamhet ska den strömma till oss i evighet. Tänk på vad det innebär! När tiden är inne och världen ska renas med eld och blir det celestiala riket och all orenhet och allt som inte är önskvärt har blivit bortsvept, hur glädjande ska det då inte vara att finna att vi är i sällskap med dem som vi betjänade i jordelivet, att vi är vår Herres Jesu Kristi medarvingar och ska ledas av honom i evighet. Är inte det mödan värt? Är inte det en glädjande möjlighet?²⁷ [Se förslag 6 på sidan 127.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Gå igenom ”Ur George Albert Smiths liv” (sidorna 117–119). Varför tror du att president Smith var så entusiastisk över missionsarbetet? Vad innebär det för dig att ”i första hand” vara en missionär för kyrkan?
Vad har det återställda evangeliet att erbjuda utöver de ”moraliska lärdomar” som de flesta religioner erbjuder? (Se exempel på sidorna 119–120.)
Läs avsnittet som börjar på sidan 120 (se också L&F 123:12). Vilka exempel har du sett på att människor övervunnit missuppfattningar om kyrkan genom att tacka ja till inbjudan att ”komma och se”? Vad finns det för effektiva sätt att komma med en sådan inbjudan?
Läs det första hela stycket på sidan 123. Varför tror du att vi ibland tvekar att dela med oss av evangeliet till våra grannar? När du studerar sidorna 121–124, fundera då över hur vi kan övervinna den här tvekan.
Läs avsnittet som börjar på sidan 124 och tänk igenom om du gör det som Herren förväntar sig att du ska göra för att dela med dig av evangeliet. Fundera på och be om vägledning om hur du kan hålla det här budet mer fullständigt.
Gå igenom det sista avsnittet av lärdomarna (sidan 125–126) och tänk på den person som presenterade Jesu Kristi återställda evangelium för dig eller din familj. Vad kan du göra för att visa din tacksamhet mot den personen?

Skriftställen: Amos 8:11–12; Mosiah 28:1–3; Alma 26:28–30; Läran och förbunden 4:4; 18:10–16

Undervisningstips: ”Det är bättre att bara ha med några bra tankar och ha en bra diskussion — och bra inlärning — än att desperat försöka lära ut varje ord i lektionsboken … En lugn atmosfär är absolut nödvändig för att Herrens ande ska kunna råda under er lektion” (Jeffrey R. Holland, ”Undervisning och inlärning i kyrkan”, Liahona, juni 2007, s. 59).

”Det är Jesu Kristi evangelium vi för ut. Det är önskan att frälsa människornas själar som brinner i våra hjärtan.”

”De som tror följer det mönster som Frälsaren gav då han sade till sina lärjungar: ’Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.’”

”Har vi evangeliets anda så vill vi undervisa så många som möjligt av vår himmelske Faders barn som vi kan nå ut till.”