Kapitel 22

Att fostra barn i ljus och sanning

Herren har gett föräldrar ansvaret att i ord och handling undervisa sina barn om evangeliet.

Ur George Albert Smiths liv

Mot slutet av sitt liv såg president George Albert Smith tillbaka på sin uppfostran och sina föräldrars undervisning:

”Jag föddes i ett enkelt hem … Mina föräldrar levde i små omständigheter och ändå prisar jag min Skapare och tackar honom av hela mitt hjärta för att han sände mig hem till dem.

Jag växte upp i Salt Lake City. Jag döptes vid åtta års ålder i City Creek-ån. Jag konfirmerades som medlem i kyrkan på ett fastemöte i Sjuttonde församlingen, och jag lärde mig som pojke att det här är Herrens verk. Jag lärde mig att det fanns profeter på jorden. Jag lärde mig att den Allsmäktiges inspiration påverkar dem som lever på ett sådant sätt att de kan få den inspirationen …

Jag känner inte till någon människa i hela världen som har större anledning att vara tacksam än jag. Jag är tacksam för arvet från mina föräldrar, tacksam för att de undervisade mig om Jesu Kristi evangelium och var goda föredömen i hemmet. Om jag har gjort någonting i livet som jag inte borde ha gjort så är det inte något jag lärde mig i min mors hem. Vi var en stor familj, vilket krävde en mor med stort tålamod, och det hade hon alltid med oss. Vårt hem var alltid fyllt av vänlighet och kärlek.”¹

George Albert Smith försökte följa sina föräldrars exempel i sitt eget hem och undervisade tålmodigt och kärleksfullt. Hans dotter Edith erinrade sig en upplevelse i sin ungdom.

”Han gav oss ständigt råd i fråga om vårt uppträdande och betonade ärlighet och rättvisa. Jag minns en dag då jag var på väg hem från en pianolektion att spårvagnskonduktören glömde att ta betalt av mig … Av någon anledning gick han bara förbi, så när jag kom fram till hållplatsen hade jag fortfarande femcentaren kvar i handen. Ärligt talat var jag överlycklig över att ha åkt gratis …

Jag sprang glad i hågen till pappa för att berätta vilken tur jag haft. Han lyssnade tålmodigt på min skildring. Jag började tro att jag hade lyckats … Jag var säker på att konduktören inte visste att jag inte hade betalat för resan, och därför var allt bra.

När jag hade pratat färdigt sade pappa: ’Men även om inte konduktören vet det så vet du och jag det och vår himmelske Fader. Så det finns fortfarande tre personer som du måste uppfylla förväntan hos att du ska betala hela summan för den tjänst som du tagit i anspråk.’”

Edith gick tillbaka till gathörnet och betalade för resan när spårvagnen återvände. Hon skrev senare att hon var tacksam för hur hennes far hade hanterat situationen. ”Jag är djupt tacksam för en pappa som var klok nog att vänligt påpeka mitt fel för mig, för om han hade sett genom fingrarna med det kunde jag ju ha trott att han godkände det, och kanske skulle jag då ha försökt med någonting liknade vid ett annat tillfälle”² [Se förslag 1 på sidan 234.]

George Albert Smiths lärdomar

Ansvaret att undervisa barnen om evangeliet vilar först och främst på föräldrarna.

En av de största och kostbaraste av alla välsignelser är den välsignelse ni får då ni undervisar och uppfostrar de utvalda andar som vår himmelske Fader sänder till världen i de sista dagarna … Överlämna inte ansvaret för era barns undervisning till skolan. Överlämna inte ansvaret för era barns undervisning till söndagsskolan, till [kyrkans ungdomsorganisationer]. De hjälper er och bidrar på ett utmärkt sätt, men kom ihåg att Gud själv har sagt att om föräldrar inte lär sina barn att vid åtta års ålder tro på Gud, omvända sig, bli döpta och få den Helige Andens gåva genom handpåläggning så vilar synden på föräldrarnas huvuden [se L&F 68:25–28]. Det här är inget hot, mina bröder och systrar, det är ett vänligt och kärleksfullt råd från vår himmelske Fader som vet allt och som inser vad det kan ha till följd att barn tillåts växa upp utan denna undervisning.³

Det jag nu tänker säga är att jag är ytterst angelägen om att varje förälder i Sion ska förstå att även om Herren har gett oss dessa underbara skolor, även om vetenskapen i så hög grad har bidragit till vår bekvämlighet och lycka, även om kyrkan ställer platser till förfogande dit vi kan skicka våra barn för att få undervisning om Kristi evangelium, så befriar inget av detta dig eller mig från det ansvar och den skyldighet som vår himmelske Fader har ålagt oss att undervisa våra egna barn … Det räcker inte att mina barn får undervisning i biorganisationerna om tro, omvändelse, dop och den Helige Andens gåva genom handpåläggning. Min himmelske Fader har gett befallning om att jag själv ska göra det här.⁴

Ingen annan kan utföra den uppgift som Gud har tilldelat oss som föräldrar. Vi åtog oss en förpliktelse när vi satte barn till världen. Vi kan inte överlämna det ansvaret till någon organisation. Nej, det är vårt ansvar … Det är i första hand din och min skyldighet att inte bara ge råd och anvisningar utan också att undervisa dessa pojkar och flickor — genom föredöme, genom att tillbringa tillräckligt med tid med våra nära och kära — så att de inte leds in på … förbjudna stigar.⁵

Samla er familj omkring er, och om ni tidigare har försummat att ge dem insikt om livets syfte och kunskap om vår Herres evangelium så gör det nu, för jag säger er som en Herrens tjänare att de kommer att behöva det framöver.⁶ [Se förslag 2 på sidorna 234–235.]

Andra intressen får inte göra att vi glömmer plikten att undervisa våra barn.

Vi får veta i Lukasevangeliet att det skulle komma en tid när människor skulle kvävas av bekymmer, rikedom och njutningslystnad [se Lukas 8:14]. Jag tänker nu på … män och kvinnor som jag hyser kärlek till och vars andlighet kvävs av sådant, och den onde leder dem på njutningens väg och de försummar sina plikter som föräldrar och som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka …

Trots den förvirring som råder, trots allt spännande i livet … låt oss inte glömma vår plikt mot dessa pojkar och flickor som är skapade till Guds avbild. Han är deras andars Fader och ställer oss till svars för den undervisning de får. Jag hoppas och ber att vi ska undervisa dem på ett sådant sätt att när änden kommer han då ska välsigna oss och säga: ”Bra, du gode och trogne tjänare. Gå in i din herres glädje”, och att vi ska få vara tillsammans med våra nära och kära i evighet.⁷

Jag tror att jag skulle vilja återge en berättelse för er. För en del år sedan i Indiana fanns det två pojkar som jobbade på bondgårdar som låg åtta till tio kilometer från varandra. De gjorde flitigt sina sysslor varje dag och mjölkade kor osv. Den förste pojken gick till sin far en dag när han var i fjortonårsåldern och sade: ”Pappa, jag skulle vilja åka in till stan. Jag skulle så gärna vilja se neonljusen. Kan jag inte få gå tidigare någon kväll om jag har varit flitig och gjort mina sysslor?” Hans far sade: ”Nej, för det är omöjligt att du hinner med allt arbete.” ”Om jag går upp i gryningen och arbetar hela dagen, får jag då åka in till stan? Det är inte långt dit och jag kan vara där i en eller två timmar och komma hem tidigt.” Fadern sade: ”Om du hinner med alla dina sysslor så kan du få åka.” Fäder, lyssna på det här. Följden blev att han åkte in till stan. Han kom dit i skymningen. Affärer och banker hade stängt. Men spellokalerna hade öppet. Respektabelt folk var inomhus, de flesta inom sina egna fyra väggar. Men allt löst folk var ute på gatan eller i de där lokalerna. De såg pojken komma och plockade upp honom. Det dröjde inte länge förrän de hade visat honom sådant som ingen pojke bör se. Det här var hans upplevelse. Det gav honom smak på någonting som inte var bra för honom.

Den andre pojken gick också till sin far. Han sade: ”Pappa, jag skulle vilja åka in till stan någon gång. Skulle det inte vara bra om jag fick se något nytt? Jag måste åka innan det blir mörkt så att jag ser något.” ”Min son”, svarade fadern, ”jag tycker att du har rätt att få åka till stan, och jag tycker också att du har rätt att få åka dit tillsammans med din far. Välj en dag så ska jag hjälpa dig med dina sysslor så att vi kan åka tidigt och så att du kan få träffa några av mina affärskontakter.

Det är samma plats jag pratar om — bondgårdarna låg inte långt ifrån varandra. Inom en vecka hade de bestämt sig för en dag. De gjorde sysslorna och åkte sedan in till stan. De kom dit före klockan fyra. De kom dit innan bankerna stängde. Pojken hade klätt sig i sina finkläder. Hans far gick med honom till banken och presenterade honom för föreståndaren som skakade hand med pojken och sade: ”Kom och hälsa på oss när du är i stan så ska vi få dig att känna dig välkommen.”

Hans far tog med honom till affärslokaler dit han hade något ärende och där hälsade man vänligt på pojken. När de åkte hem tillsammans efter att ha stannat kvar för att gå på bio, var den pojken bekant med framstående män i staden. Följden blev att när han senare åkte in dit så umgicks han med framstående personer.⁸ [Se förslag 3 på sidan 235.]

Jag framkastar tanken … att det inte finns något bättre sätt att använda eller tillvarata din tid än att undervisa dina pojkar och flickor om att vara värdiga vår himmelske Faders välsignelser.⁹

En förälders goda föredöme kan leda ett barn till trygghet, rättfärdighet och lycka.

Låt oss vara exempel på rättfärdighet för våra barn, hålla våra familjeböner och bordsbön. Må våra barn få se att vi är ömma och kärleksfulla mot varandra som man och hustru. Ta tillfället i akt medan tid är att göra varandra lyckliga med er kärlek, er vänlighet och er hjälpsamhet på alla sätt och vis. Ta tillfället i akt medan tid är att undervisa era söner och döttrar om hur de ska leva för att bli lyckliga … Må våra hem vara en fridens och hoppets och kärlekens tillflyktsort.¹⁰

För bara några dagar sedan såg jag ett brev från en man som förmodligen hade levt halva sitt liv. Han skrev följande till sin far: ”Din omtanke om dina nära och kära, den undervisning jag har fått av dig, den förebild du varit för mig, har inspirerat mig att göra det som Herren vill att jag ska göra. Jag kände att jag skulle vara i säkerhet om jag gick i dina fotspår.” Det här var en klok far, en lycklig far, som kunde inympa ett sådan förtroende hos sin son … Tack vare faderns uppträdande — åtminstone gav han sin far äran i brevet — tack vare faderns föredöme i hemmet, är han i dag en av de trogna kämparna i vår kyrka. Han kan leva i världen och hålla Herrens bud. Hans iver att göra gott väcktes till liv i barndomshemmet. Han fann inte själviskhet i sitt hem utan osjälviskhet. Föräldrarna var inte ivriga att skaffa sig så mycket de kunde och själviskt behålla det för egen del. I stället letade de efter dem som behövde deras hjälp, uppmuntrade dem och försökte vara till välsignelse för dem. Allt prat i världen kunde inte ha ingett den mannen det som han har i sitt hjärta i dag, utan det var föräldrarnas föredöme, deras föredöme som fanns i hans hem.

Jag hyser inget tvivel om att det finns hundratals män och kvinnor, ja, kanske tusentals, där vi bor och i världen som skulle kunna säga detsamma om sina föräldrars undervisning. Men jag befarar att somliga av oss är påverkade av världens sedvänjor och är besatta av tanken att vi måste följa med strömmen och göra som alla andra, oavsett vad de tror eller inte tror på. I det fallet blir vårt exempel inte till välsignelse utan kan förstöra våra barns lycka.¹¹

Må våra ord och handlingar i vardagslivet vittna om att vi tror att det här är vår Faders verk och att vi kan få obeskrivlig lycka, så ska barnen i våra hem växa till i tro och ödmjukhet. De får då större förmåga och ges makt att avvärja den ondes pilar som riktas mot dem, och i stället för den bedrövelse som på grund av synd har hemsökt människorna ska det finnas ro, frid och lycka och … män och kvinnor ska bo på jorden vilka har karaktärsstyrkan att slå bort livets onda.¹² [Se förslag 4 på sidan 235.]

Genom att älska och undervisa våra ungdomar kan vi skydda dem mot det onda.

Sista dagars heliga, undervisa era barn om att lyda morallagen. Omslut dem med er kärleks armar så att de inte har någon som helst önskan att ha del i de frestelser att göra ont som omger dem på alla sidor …

Vilken förmån det är för föräldrar att kunna sitta i sitt eget hem omgiven av en familj bestående av rena pojkar och flickor som de fått i gåva av vår himmelske Fader och vars andar fötts av honom. Vilken lycka det är att låta dem umgås och glädja sig åt vår himmelske Faders välsignelser och åt hans Andes vägledning och att undervisa dem så noggrant i unga år att när de når mogen ålder de då har förblivit moraliskt rena.

Mina bröder och systrar, jag vädjar till er att med större allvar, med större omtanke, med större tålamod än någonsin tidigare bevara det uppväxande släktet för de fällor som den onde har lagt ut för deras fötter. Många av våra [filmer], radioprogram, tidningar, böcker osv. är olämpliga … och några av våra nära och kära kan komma att glida ifrån oss såvida vi inte med hjälp av sund undervisning och en sund miljö neutraliserar dessa mediers påverkan och låter ungdomarna dra nytta av bekantskapen med goda mäns och kvinnors liv och undervisar dem om profeternas dygder och innebörden av Jesu Kristi evangelium …

Låt oss undervisa våra barn om att leva rent, att vara rättrådiga. Undervisa era pojkar om att skydda sina systrars och sina flickvänners dygd. Undervisa era döttrar om att skydda de pojkars dygd som de umgås med … Låt oss specialisera oss, om uttrycket tillåts, på att uppfostra pojkar och flickor genom Guds andes påverkan så att den onde inte får någon makt att vilseleda dem.¹³ [Se förslag 5 and 6 på sidan 235.]

Evangeliestudier tillsammans som familj hjälper oss att hålla barnen nära oss.

Vi har förmånen, bröder och systrar, att i våra hem samla familjen för att ha det trevligt tillsammans, för att stärka och stödja varandra, för att få undervisning om sanningarna i de heliga skrifterna. Barn i varje hem bör uppmuntras att läsa Herrens ord som uppenbarats till oss i alla tidsutdelningar. Vi bör läsa Bibeln, Mormons bok, Läran och förbunden och Den kostbara pärlan i våra hem, men inte bara läsa dem utan också förklara dem för våra barn så att de kan förstå … Guds handlande mot jordens folk.

Låt oss se om vi inte kan göra mer i det avseendet i framtiden än vi gjort tidigare. Låt oss förplikta oss att leva efter principen att samla familjen kring oss i våra egna hem. Må var och en fråga sig själv: ”Har jag gjort min plikt i hemmet i fråga om att läsa och undervisa om evangeliet som uppenbarats genom Herrens profeter? Har jag fått barnen att hålla sig nära mig och gjort hemmet till en angenäm och trevlig plats och till en plats där man är vördnadsfull, kärleksfull, förstående och hängiven?”

Om vi inte har gjort det, låt oss då omvända oss från vår försummelse och samla familjen kring oss och undervisa dem om sanningen …

”Har jag ställt mitt hus i ordning?” Det bör vi alla fråga oss i hjärtat. Inte: Har min granne gjort det? utan: Har jag gjort det som Herren kräver av mig?¹⁴

Våra barn är den dyrbaraste gåva vår Fader ger oss. Om vi kan styra in deras fötter och leda dem på frälsningens väg, får vi och de evig glädje …

Ett sätt att få barnen att hålla sig nära oss är att samlas oftare i våra hem. Kyrkan har bett oss att avsätta minst en kväll i veckan när hela familjen samlas och har trevligt och njuter av familjelivets små enkla glädjeämnen och samtalar om sådant som är av stort och bestående värde …

År 1915 skrev första presidentskapet om det här i ett brev till ”stavspresidenter, biskopar och föräldrar i Sion”, och jag citerar från det som de sade då:

”Vi uppmanar och anmodar till införandet av en ’hemafton’ i hela kyrkan då fäder och mödrar kan samla sina pojkar och flickor kring sig i hemmet och undervisa dem om Herrens ord … Denna ’hemafton’ bör ägnas åt bön, att sjunga psalmer och sånger, spela musikinstrument, läsa i skrifterna, diskutera angelägenheter i familjen, undervisa om principer i evangeliet och moraliska problem i livet samt om de plikter och skyldigheter barnen har mot föräldrar, hem, kyrka, samhälle och land.”

Och det här är den välsignelse som utlovas åt dem som gör det de ombes att göra:

”Om de heliga lyder detta råd lovar vi att stora välsignelser följer. Kärleken i hemmet och lydnaden mot föräldrarna kommer att öka. Tron kommer att utvecklas i hjärtat hos Israels ungdomar och de får kraft att bekämpa ont inflytande och frestelser som ansätter dem.”

Dessa principer och löften gäller fortfarande.¹⁵

Om hemaftonen ändå vore ett faktum bland de sista dagars heliga, om vi en kväll i veckan var tillsammans med familjen i vårt eget hem under Herrens andes inflytande och omgivna av dem som Herren har gett oss och alldeles särskilt sagt att vi ska undervisa, så många lyckliga hem det då skulle finnas där bedrövelse och missämja och nöd nu råder …

När vi utestänger världen och det som hör världen till och med hjälp av bönens och tacksägelsens kraft ger våra söner och döttrar de kostbara sanningar som Herren har anförtrott oss, dels för vår egen och dels för deras välgång, då utvecklas våra barns tro på ett påtagligt sätt. Mitt hopp är att vi ska kunna återgå till att följa det rådet om vi har avvikit från det. Låt oss samla våra barn kring oss och göra vårt hem till en plats där Herrens ande vistas. Om vi gör vår del så kan vi vara säkra på och veta att vår himmelske Fader gör sin.¹⁶ [Se förslag 7 på sidan 235.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Fundera över berättelsen på sidan 226. Varför tror du att George Albert Smith kunde undervisa sin dotter Edith med ett sådant bra resultat? Tänk på något tillfälle under din uppväxt när dina föräldrar lärde dig något som har påverkat dig i livet. Varför hade det de lärde dig en sådan stor verkan?
Studera det första avsnittet av lärdomarna (sidorna 226–227) och Läran och förbunden 93:37–40. Varför tror du att Herren har gett ansvaret till föräldrar och inte andra inrättningar, att undervisa sina barn om evangeliet? Hur kan kyrkans organisationer hjälpa föräldrarna med det ansvaret? Hur kan släkten hjälpa dem? Om du inte har egna barn, tänk efter hur du kan utöva ett rättfärdigt inflytande på kyrkans ungdomar på ett sätt som stöder föräldrarna.
Gå igenom berättelsen på sidorna 228–229. På vilket sätt gagnas barnen av att deras föräldrar tillbringar tid med dem? Vad finns det för ”bekymmer … och njutningslystnad” (sidan 227 som kan få oss att försumma ansvaret för våra familjer? Vad kan vi göra för att övervinna detta?
Läs avsnittet som börjar på sidan 229. Fundera över din egen inställning till ”världens sedvänjor” och hur den inställningen påverkar dina barn. Vilka ”handlingar i vardagslivet” vittnar i särskilt hög grad för våra barn om det vi tror på?
Nämn några av de frestelser som barn och ungdomar ställs inför i samhället. Studera avsnittet som börjar på sidan 231 och leta efter sådant som föräldrar, far- och morföräldrar och andra kan göra för att hjälpa ungdomar att motstå frestelser.
President Smith gav oss rådet att ”specialisera oss på” att fostra pojkar och flickor genom Andens påverkan” (se sidorna 231–232). Vad innebär det här för dig? Vad kan föräldrar göra för att specialisera sig på att undervisa sina barn genom rättfärdighet?
På sidan 233 tar president Smith upp några av de löften som ges till familjer som regelbundet har familjens hemafton. Hur har dessa löften uppfyllts i din egen familj? Vilket råd skulle du ge till en familj som inte har haft familjens hemafton än men vill börja med det?

Skriftställen: Ordspråksboken 22:6; Jesaja 54:13; Enos 1:1–3; Mosiah 4:14–15; Alma 56:45–48; Läran och förbunden 68:25–31; se också ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Liahona, okt. 2004, s. 49.

Undervisningstips: ”Var försiktig med att inte avsluta en bra diskussion för snabbt i ett försök att lägga fram allt material du förberett. Även om det är viktigt att hinna med materialet, är det ännu viktigare att hjälpa eleverna att känna Andens inflytande, besvara deras frågor, öka deras kunskap om evangeliet och stärka deras beslut att hålla buden” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 64).

George Albert Smiths hustru Lucy och deras döttrar Edith (vänster) samt Emily (höger).

”Det finns inte något bättre sätt att använda eller tillvarata din tid än att undervisa dina pojkar och flickor om att vara värdiga vår himmelske Faders välsignelser.”

”Om hemaftonen ändå vore ett faktum bland de sista dagars heliga … så många lyckliga hem det då skulle finnas.”