Kapitel 16

”Offra dina sakrament på min heliga dag”

Genom att helga sabbatsdagen och värdigt ta del av sakramentet får vi större andlig kraft.

Ur George Albert Smiths liv

George Albert Smith lärde sig som barn hur viktigt det är att ära sabbatsdagen. Ofta på söndagarna kom en grupp grannpojkar hem till honom efter söndagsskolan och frågade honom om han ville sparka boll. ”Jag var som pojkarna”, sade han, ”jag tyckte det skulle vara jättekul att sparka boll och ha skoj. Men jag hade en underbar mor. Hon sade inte: ’Det får du inte’, utan hon sade: ’Du blir mycket gladare om du inte gör det …’ Jag vill tala om för er att jag är tacksam för att jag fick en sådan fostran i mitt hem.”¹ Moderns undervisning gjorde djupt intryck på honom och fick till följd att han senare ofta påminde de heliga om de stora välsignelser de får om de helgar sabbatsdagen.

Som generalauktoritet hade George Albert Smith tillfälle att besöka kyrkans söndagsmöten på många olika platser. När han iakttog hur de heliga tillbad Gud tillsammans på sabbaten gladde han sig över deras vördnadsfulla inställning till sakramentet: ”Jag anser att det är viktigt att kyrkans medlemmar förstår hur heligt sakramentet vid Herrens nattvard är … Jag gläder mig när jag ser bröder och systrar komma till helgedomen och värdigt äta och dricka av dessa sinnebilder.”² [Se förslag 1 på sidan 169.]

George Albert Smiths lärdomar

Guds befallning att vi ska helga sabbatsdagen är inte någon börda utan en välsignelse.

[Herren] har undervisat oss om att iaktta sabbatsdagen och helga den. En av veckans sju dagar har han avskilt till sin dag. Med tanke på alla de välsignelser vi får av honom under veckans övriga dagar tycker jag att vi borde glädja oss åt att göra sådant på hans heliga dag som han ber oss göra. Gör vi inte det så tror jag inte att vi blir lyckliga … Han vill att vi ska vara lyckliga och har talat om för oss hur vi blir det.³

Vi bör tänka på syftet med [Herrens] dag och ta del av gemensam gudsdyrkans inverkan. Vad skulle det betyda för världen om alla vår himmelske Faders barn — vi är alla hans barn — skulle respektera hans önskan att sabbatsdagen ska vara en dag för tillbedjan? Det är omöjligt att uppskatta värdet av den välgörande förändring som kunde äga rum, inte bara i vårt eget land utan i världens alla länder, om vi ärade och helgade sabbatsdagen.⁴

Sabbaten har blivit nöjesdagen … den dag i veckan som tusentals har avsatt för överträdelse av det bud som Gud gav för länge, länge sedan. Jag är övertygad om att mycket av den nöd och det elände som hemsöker och ska fortsätta att hemsöka mänskligheten kan spåras tillbaka till den omständighet att de inte har brytt sig om hans uppmaning att helga sabbatsdagen.⁵ [Se förslag 2 på sidan 169.]

Brigham Young höll en av de första predikningarna här i dalen [Saltsjödalen] och i den varnade han folket och sade att de skulle ära och helga sabbatsdagen. Han sade att hur svåra förhållanden de än levde under så skulle de inte gå ut och utföra kroppsarbete på sabbatsdagen … Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har uppmuntrat sina medlemmar att tänka på sabbatsdagen så att de helgar den därför att det gläder vår himmelske Fader att vi gör det.⁶

Låt oss lära pojkarna och flickorna [i kyrkan] när de växer upp att göra allt som vår himmelske Fader vill att de ska göra på sabbatsdagen. Det ska förvåna oss vilket inflytande de sedan kan ha i samhället där de bor. Om inte världen omvänder sig från sin likgiltighet, om vi inte i många fall omvänder oss från vår likgiltighet inför vår himmelske Faders heliga dag, då får vi inte den glädje och lycka som vi önskar här och inte heller i evigheten.⁷

Somliga tycks tro att om de har varit på en religiös sammankomst eller gjort någon del av den tjänst som förväntas av dem på söndagen, att det sedan står dem fritt att ägna sig åt nöjen och aktiviteter som är oförenliga med sabbatens ande och ändå fortsätta att behaga vår Fader. Jag säger er att om kyrkans medlemmar mot bättre vetande fortsätter att vanhelga sabbatsdagen genom att ägna sig åt världsliga nöjen, ska de förlora sin tro, och vår himmelske Faders ande ska dra sig bort från dem.⁸

Att bryta mot sabbatsbudet är ingen bagatell. Jag vill säga er att ni förlorar något varje gång ni bryter mot sabbatsbudet, ni förlorar mer än ni kan få, oavsett vad det är ni tror att ni ska få.⁹

Att glömma att [sabbatsdagen] är Herrens dag, vilket somliga tycks göra, är otacksamt. Han har avskilt en av veckans sju dagar, inte för att göra det till en börda, utan för att vi ska få glädje i livet och för att våra hem ska bli en samlingspunkt för familjen, för att föräldrar och barn ska samlas vid hemmets härd och få större kärlek till varandra …

Sista dagars heliga, ära och helga sabbatsdagen så får ni stor glädje. Då ska vår himmelske Fader ge er de välsignelser som följer av att man lyder hans råd och bud.¹⁰

Att gå i kyrkan på söndagen är en viktig del av sabbatsbudet.

Om vi vill göra vår himmelske Faders vilja så går vi till hans helgedom på sabbatsdagen och tar sakramentet till minne av det offer som människosläktets Återlösare gjorde för oss.¹¹

Detta [sabbatsdagen] är Herrens heliga dag. Det är den dag som han har avskilt för oss att tillbe honom. Och i vår tid har han gjort tillägget och befallt att vi på hans heliga dag ska gå till böne- och fastehuset och där bekänna våra synder och bära vittnesbörd inför varandra [se L&F 59:9–12] …

I denna härliga tid när människor kan sitta bekvämt hemma hos sig och lyssna på musik från hela världen och på tal och predikningar, blir de sittande vid sin egen härd och tycker kanske att de får allt det som de skulle få om de gick till den plats som avsetts för gudstjänster.

De sista dagars heliga behöver inte bli vilseledda när det gäller den saken. Det är inte bara det ord vi hör som är till nytta för oss. Det inflytande som härskar i våra bönehus och som kommer från vår himmelske Fader är oumbärligt. Vi kanske har en radio i vårt hem, men det är inte till lika stor nytta för oss i andligt avseende som att vi går till Herrens hus på hans heliga dag, där vi tillåts ta sakramentet och där vi ber och nedkallar vår himmelske Faders välsignelser och får [ett] vittnesbörd om den sanning som är avsedd att frälsa människosläktet.¹² [Se förslag 3 på sidan 170.]

Det är en helig förmån att få ta sakramentet på sabbatsdagen.

Jag tror att de flesta av oss nog inser vilken gåva vi får vid de tillfällen när vi får samlas i lugn och ro och äta och dricka av sinnebilderna för Mästarens brutna kropp och utgjutna blod. Det borde vara ett ytterst heligt och högtidligt tillfälle för oss, och jag utgår från att det också är det, när vi inser att vi förnyar våra förbund med honom som gav sitt liv för att vi skulle kunna uppstå och upphöjas. Jag är säker på att när vi äter och dricker av dessa sinnebilder vi alla inser att sakramentet som instiftades av honom innan han dog ska vara någonting som uppbygger och inspirerar och är till välsignelse för oss evigheten igenom.¹³

Sakramentet är av stor betydelse. Herren själv har befallt oss att äta och dricka av dessa sinnebilder. Det finns många som tror att det är nödvändigt att bli döpt och att andra förrättningar i evangeliet utförs för deras skull. Och ändå blir de likgiltiga i fråga om sakramentet som ges vid Herrens nattvard. Det står i skrifterna att vår himmelske Fader ansåg sakramentet vara så viktigt att han genom sin älskade Son och apostlarna och profeterna uppmanade de heliga att ta sakramentet regelbundet. Tre av evangelisterna skriver om detta [se Matteus 26:26–28; Markus 14:22–24; Lukas 22:19–20] och vi finner många andra ställen i skrifterna som betonar vikten av sakramentet, vilket Herren själv betonade då han var i köttet. Vår himmelske Fader ger oss inte bud eller råd som är oviktiga. Han undervisar oss för att vi ska bli uppbyggda, för att vi ska växa och utvecklas. Om vi följer hans råd så förbereder det oss för att återvända till hans närhet … Det förväntas att vi samlas varje sabbat och äter och dricker av sinnebilderna för vår uppståndne Återlösares kropp och blod …

Det här står också att läsa i artonde kapitlet i Tredje Nephi, där Frälsaren, liksom han hade undervisat sina lärjungar i Gamla världen, undervisar folket på den här [den amerikanska] kontinenten om sakramentet. Så här står det:

”Se, en bland er skall bli ordinerad, och honom skall jag ge fullmakt att bryta brödet och välsigna det och ge det till min kyrkas folk, till alla dem som tror och blir döpta i mitt namn.

Och detta skall ni alltid vinnlägga er om att göra, på samma sätt som jag har gjort, på samma sätt som jag har brutit bröd och välsignat det och givit det till er.”

… Nästa vers lyder så här:

”Och detta skall ni göra till minne av min kropp som jag har visat för er. Och det skall vara ett vittnesbörd för Fadern att ni alltid kommer ihåg mig. Och om ni alltid kommer ihåg mig skall ni ha min Ande hos eder.” [3 Nephi 18:5–7.]

… Förutom detta har Herren också i vår egen tid gett oss uppenbarelse om det ämnet. I tjugonde kapitlet i Läran och förbunden undervisar han oss om det här. I den uppenbarelsen, i vers 75 och framåt, säger han:

”Det är viktigt att kyrkan ofta kommer tillsammans för att ta del av bröd och vin till minne av Herren Jesus.

Och äldsten eller prästen skall välsigna det, och på detta sätt skall han välsigna det: Han skall knäfalla med kyrkan och åkalla Fadern i högtidlig bön och säga —”

Lägg märke till den vackra bön som följer … :

”O Gud, du evige Fader, vi ber dig i din Sons, Jesu Kristi, namn att välsigna och helga detta bröd för alla deras själar som äter därav, så att de kan göra det till minne av din Sons kropp och betyga för dig, o Gud, du evige Fader, att de är villiga att ta på sig din Sons namn och alltid minnas honom samt hålla de bud som han har givit dem, så att de alltid kan ha hans Ande hos sig. Amen.” [L&F 20:75–77.]

Sakramentsbönen för vattnet är tämligen likalydande [se L&F 20:78–79].

Hur heliga, hur ytterst heliga är inte de tankar som uttrycks i sakramentsbönen. Jag uppmanar er, bröder, att när vi välsignar och utdelar sakramentet att vi då använder … exakt de ord vi fått genom uppenbarelse och att vi gör det med Herrens ande. Vi bör känna innebörden i de ord vi uttalar när vi uppsänder dessa böner.¹⁴

Jag befarar att den högtidliga anda som borde råda när sakramentet välsignas och utdelas ibland saknas på våra möten. Det är en helig förmån … De som [tar] sakramentet bör tänka på den förpliktelse som nämns i bönen.¹⁵ [Se förslag 4 på sidan 170.]

Genom att värdigt ta del av sakramentet får vi ny andlig kraft.

Vi äter och dricker mat —det vill säga bröd, vatten och annat — för att ge våra kroppar näring. Lika nödvändigt är det att äta och dricka av sinnebilderna för vår uppståndne Herres kropp och blod för att vi ska få större andlig kraft. Man lägger märke till att män och kvinnor som går år efter år utan att äta och dricka vid Herrens måltid gradvis förlorar vår himmelske Faders ande. Om de har möjlighet att ta del av sakramentets välsignelse men försummar att göra det så förverkar de Andens vägledning …

Jag har slagit upp ett skriftställe i det elfte kapitlet i Första Korintierbrevet. Det börjar med vers 23 och lyder:

”Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd,

tackade Gud, bröt det och sade: ’Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig.’

På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: ’Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig.

Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod.

Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren.

Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.

Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade.” [1 Korintierbrevet 11:23–30.]

… Jag vill göra er uppmärksamma på att det ligger en fara i att göra det [ta sakramentet] ovärdigt. Innan vi tar sakramentet ska vi ha oskyldiga händer och rent hjärta. Vi ska ha frigjort oss från all fiendskap mot närstående och vänner och bekanta. Vi ska leva i fred med vår nästa och i våra hjärtan ha en önskan att göra vår Faders vilja och hålla alla hans bud. Om vi gör det och tar sakramentet så blir det till välsignelse för oss och förnyar vår andliga kraft …

Vi bör noga tänka på de förbund vi ingår med vår Fader. Låt oss strikt iaktta dessa förbund och se till att äta och dricka värdigt så att det blir till välsignelse för våra själar och vi får större andlig kraft. De här välsignelserna är till för er, mina bröder och systrar, mina medsyskon i tron. Låt oss uppskatta dem och leva på ett sådant sätt att vi är värdiga dem, så att vi därigenom är exempel på vår tro. Låt ingen av oss komma under fördömelse genom att ta sakramentet ovärdigt och på så sätt berövas vår Faders andes vägledning.¹⁶

Vi bör ta det [sakramentet] ödmjukt, efter att ha förberett oss genom att ha oskyldiga händer och rent hjärta, med en önskan att behaga vår Fader, för då tar vi det värdigt och gläder oss över de välsignelser vi får.¹⁷

Må Herren välsigna oss. Må hans Ande fortsätta att utgjutas över oss. Må vi älska varandra som vår Fader har befallt oss att göra. Om vi kan ta sakramentet värdigt, då kan vi älska varandra som vår Fader har påbjudit. Vi tänker på vad han har sagt: ”Om ni inte är ett är ni inte mina.” [Se L&F 38:27.]¹⁸ [Se förslag 5 på sidan 170.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Läs det sista stycket på sidan 161. Vilket intryck tror du att kyrkans president skulle få om han var på ett sakramentsmöte i din församling? Vad kan du själv göra för att visa större vördnad för Herren och sakramentet?
Tänk igenom president Smiths ord i andra och tredje avsnittet på sidan 163. Hur skulle samhället i stort vinna på att fler människor helgade sabbatsdagen? Vad finns det för lämpliga sätt att hjälpa våra familjer och andra att se sabbatsbudet som en välsignelse snarare än en börda?
Vilka fördelar har gemensam tillbedjan i kyrkan på söndagen som vi inte får om vi stannar hemma och studerar evangeliet i vårt hem? (Se exempel på sidorna 164–165. Se också L&F 59:9–12.)
Läs avsnittet som börjar på sidan 165 och tänk på vad du kan göra för att sakramentets förrättning ska få en djupare innebörd i ditt liv. Vad finns det för verksamma sätt att hjälpa barn förbereda sig för sakramentet och behandla det med vördnad?
Läs de fyra sista styckena av lärdomarna (sidorna 168–169) och leta efter sådant som president Smith säger gör oss värdiga att ta sakramentet. Varför tror du att vi får större andlig kraft om vi tar sakramentet värdigt?

Skriftställen: 2 Mosebok 20:8–11; Jesaja 58:13–14; Matteus 18:20; 3 Nephi 18:1–12; 20:8–9; Moroni 6:5–6

Undervisningstips: ”En duktig lärare tänker inte: ’Vad ska jag göra i klassen i dag?’ Han frågar sig i stället: ’Vad ska mina elever göra i klassen i dag?’ Han frågar inte: ’Vad ska jag undervisa om i dag?’ utan snarare: ’Hur ska jag hjälpa mina elever att förstå vad de behöver lära sig?’” (Virginia H. Pearce, i Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 61).

”Sista dagars heliga, ära och helga sabbatsdagen så får ni stor glädje.”

”Sakramentet som instiftades av [Mästaren] innan han dog ska vara någonting som uppbygger och inspirerar och är till välsignelse för oss evigheten igenom.”