Kapitel 17

Trons stärkande kraft

Tron är en Herrens gåva som gör det möjligt för de rättfärdiga att uträtta stora ting.

Ur George Albert Smiths liv

År 1919 kallades George Albert Smith som då var medlem av de tolv apostlarnas kvorum till president över Europamissionen. Kort efter sin ankomst skrev president Smith ett budskap till de lokala medlemmarna i kyrkan där han tog upp de svåra förhållandena i Europa, som fortfarande höll på att återhämta sig från första världskrigets förödelse: ”Jag inser att vi lever i en betydelsefull tid i världshistorien. Med tanke på de spända förhållanden som nationerna nu står inför och den utbredda oron nästan överallt bland människorna känner jag därför det stora ansvar som jag tagit på mig att övervinna dessa svårigheter och ber innerligt om gudomlig vägledning när jag söker fullgöra mina plikter.” President Smith hade tro på att medlemmarnas och missionärernas ansträngningar skulle belönas med framgång trots svåra tider. ”Jag har vid min sida goda, dugliga medarbetare här på huvudkontoret [i missionen] och trofasta män och kvinnor på fältet och ser därför med glad förväntan fram emot en rik skörd av ärliga själar.”¹

En av president Smiths mest angelägna uppgifter som missionspresident var att öka antalet missionärer i Europa. Kyrkan hade sänt få missionärer till Europa under kriget, och nu under rådande matbrist och ekonomiska svårigheter var statliga tjänstemän ovilliga att ge utlänningar visum. President Smith hade den svåra uppgiften att försöka förmå dessa tjänstemän att släppa in missionärer i sina länder. I ett brev till sin dotter Emily berättade president Smith om en resa till London i det syftet.

”Vår amerikanske ambassadör var ytterst vänlig och lyckades ordna ett möte åt oss med sir Robert Horne, Storbritanniens arbetsmarknadsminister. Vi infann oss på hans kontor och överlämnade vårt brev från ambassadören till sir Roberts sekreterare, som frågade oss om vi kunde uppskjuta vårt ärende eftersom hans chef skulle resa till Skottland om några minuter och vara borta i tre veckor. Jag sade att vi skulle vara djupt tacksamma om han kunde låta oss få fem minuter nu eftersom vi inte bodde i London och vårt ärende var brådskande. Sekreteraren gick in till sir Robert och kom snart tillbaka och meddelade att denne skulle senarelägga sin resa och träffa oss klockan fyra den dagen. Jag hade bett innerligt den morgonen att en väg skulle öppnas för oss och var djupt tacksam mot vår himmelske Fader när vi blev ombedda att komma tillbaka.

På utsatt tid blev president Smith och hans medarbetare ombedda att stiga in på sir Roberts privatkontor. ”Vi försökte förklara för honom vad vi behövde och försäkrade honom om att Storbritannien behövde det vi bad om. I nästan en och halv timme lyssnade han uppmärksamt på vad vi berättade för honom om kyrkans historia och vår tro osv.

När jag var färdig frågade han på nytt vad vi begärde av honom och när vi sade att vi bad om förmånen att få öka vårt antal missionärer till tvåhundrafemtio, det antal vi hade före kriget, sade han att det skulle bli ett sant nöje för honom att ge sitt departement anvisningar om att tillåta det antalet att gå i land så snart de bara anlände. Vi var givetvis mycket belåtna och när vi gick försäkrade vi honom om att han hade lyft en stor börda från våra sinnen.

Jag är säker på att vi har fått en god vän i en av Englands mest inflytelserika personer och jag skulle aldrig tveka att vända mig till honom om det blev nödvändigt.”²

James Gunn McKay, en av president Smiths missionärer som var närvarande vid mötet, sade senare: ”Det var fantastiskt vad han åstadkom. Det fanns bara några få äldster där [i missionen]. Vägen tycktes stängd och trots det var president Smith uppfylld av Herrens inspiration och lyckades knacka på tjänstemännens dörrar för att vinna deras förtroende. Och så småningom fick vi de tillstånd vi ville ha så att äldster kunde komma och börja missionera igen och fullgöra sitt uppdrag att främja Guds sak och utföra Guds arbete. Det vittnade för oss om att Gud leder detta verk.”³ Äldste McKay sade att president Smiths framgång kunde tillskrivas dennes ”tro och hängivenhet och kristuslika kärlek till alla som han umgicks eller kom i kontakt med”. ”Jag arbetade tillsammans med honom”, sade han. ”Jag rådgjorde med honom. Jag bad med honom, och jag vet att hans tro och lojalitet är lika djup som livet självt.”⁴ [Se förslag 1 på sidan 180.]

George Albert Smiths lärdomar

Trons kraft är påtaglig i skrifterna.

Vi får veta att utan tro kan vi inte behaga Gud [se Hebreerbrevet 11:6]. Tro är drivkraften bakom all handling, och skrifterna är fyllda av bevis på trons kraft. Det var Noas tro som gjorde det möjligt för honom att bygga en ark, och till följd av hans lydnad mot Guds bud blev han och hans familj räddade, medan de som saknade tro drunknade i den stora floden [se 1 Mosebok 6:13–22; 7:1–24].

Det var genom tro som Lot och hans familj bevarades när det regnade eld från himlen som förintade städerna Sodom och Gomorra och dess invånare som inte hade tro [se 1 Mosebok 19:12–25].⁵

I tro förde Mose Israels barn ut ur träldomen, och de gick genom Röda havet som på torr mark, men när de förföljande egyptiernas här försökte, dränktes de. Folket försågs med bröd från himlen. När Mose slog på Horebs klippa flödade vattnet och släckte deras törst. Och de leddes genom öknen till det utlovade landet. [Se 2 Mosebok 14:21–31; 16:14–15; 17:5–6.]⁶

När Daniel fortsatte att be öppet till Israels Gud i strid mot ett påbud som hans fiender hade utarbetat för att förgöra honom, kastades han i lejongropen och kvarlämnades där hela natten. Han visste att hans himmelske Fader kunde bevara honom och hans tillförsikt var orubblig. Tidigt nästa morgon gick kungen till gropen och fann Daniel i livet. Daniels tro hade gjort vilddjuren ofarliga. Genom sin tro vann han kungens tillgivenhet. [Se Daniel 6:4–28.]

Tre judiska män, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, som vägrade att tillbe den gyllene staty som Nebukadnessar låtit ställa upp, kastades i en brinnande ugn som gjorts sju gånger hetare än vanligt. De litade på den levande Guden och deras tro belönades och deras liv skonades. [Se Daniel 3:8–28.]

I tro kallade profeten Elia ner eld från himlen som förtärde hans offer, och kungen och folket övertygades om att Israels Gud, inte Baal, var Gud [se 1 Kungaboken 18:36–40].

Genom tro bevarade Jareds broder och hans följeslagare sina fäders språk när språken förbistrades vid Babels torn, och de fördes hit till det västra halvklotet [se Ether 1:33–43] … Liknande tro gjorde det möjligt för Lehi att föra sin familj över havet och sätta sin fot i detta land, utvalt framför alla andra länder.

Det var tro som gjorde det möjligt för Jesu lärjungar att uthärda de förföljelser som de drabbades av och trots judarnas motstånd etablera det evangelium som Frälsaren hade givit dem.⁷

Det var genom tro som alla underverk utfördes av världens Återlösare och av dem som var tillsammans med honom. Från tidens början till nu har bara den trofaste haft Guds kraft.⁸ [Se förslag 2 på sidan 180.]

Trons kraft är påtaglig i rättfärdiga heligas liv i denna tidsutdelning.

Det var tack vare sin obetingade tro på Gud som den unge profeten [Joseph Smith] gick in i skogen och föll på knä och bad och fick sin första stora himmelska uppenbarelse, genom vilken människorna på nytt fick kunskap om Gudomens egenskaper. Det var genom tro som han kunde gå till kullen Cumorah och av ängeln få de heliga uppteckningar som han senare översatte genom Guds gåva och kraft. Det var i tro som han ledde sitt folk från Kirtland till Missouri och tillbaka till Illinois, och trots att man upprepade gånger plundrade deras hem och fördrev dem, kvarstod den tro som hade inympats i deras hjärtan, och de visste att Gud tänkte på dem. Det var genom tro som staden Nauvoo grundades under ledning av profeten Joseph Smith, och det var genom tro som han fick de stora och härliga sanningarna i Läran och förbunden.

Det var i tro som Brigham Young ledde folket till dessa västliga trakter [Saltsjödalen]. Och när han kom fram och stod på bergets krön fick han ett vittnesbörd från Gud om att detta var den plats där Israel skulle slå sig ner … Det var med tro som folket i sin svaghet och fattigdom lade hörnstenen till detta stora tempel [Salt Lake-templet] med tro på att Gud skulle bereda vägen och förse dem med det som behövdes för att byggnaden skulle kunna uppföras. Det var genom tro som vår himmelske Faders barmhärtighet sträcktes ut till folket när de i sin förtvivlan såg sina grödor bli uppätna av gräshoppor, utan någon möjlighet att förhindra det. Och då de upplevde hur deras böner blev besvarade genom Guds försyn och de fick ett vittnesbörd om att så hade skett när de såg måsarna komma och deras grödor därmed bevarades och de räddades från svält …

Det har varit genom tro som de män som har lett detta verk gång på gång har blivit inspirerade att ge oss de anvisningar vi behöver. Det är genom tro som vi blir uppbyggda … av dem som tjänar i Herrens namn, och Hjälparen upplivar deras förstånd och påminner dem om allt som har varit och allt som ska ske. Det är ett bevis på uppenbarelsens ande.⁹

Det är i tro som Israels äldster har gått ut och lämnat hem och nära och kära och fått utstå världens smälek för att vittna om att Gud lever och att Jesus är Kristus och att Joseph Smith var en Herrens profet. Genom tro har era sjuka blivit botade, era döda väckts till liv. Hade vi haft uppteckningarna över de under som har gjorts bland detta folk … skulle de utgöra ett vittnesbörd om Guds makt, genom tro — oöverträffade i varje annan jordisk tidsålder.

Det är den här principen, bröder och systrar, som får oss att blicka mot himlen, som ger oss hopp i livets strid. När vi är förvirrade, när vi står inför hinder som tycks vara oöverkomliga, kan vi med tro på världens Återlösare vända oss till Gud och veta att våra böner ska besvaras till vårt bästa.¹⁰ [Se förslag 3 på sidan 180.]

Frågan har ofta ställts: Skulle de pojkar och flickor, de unga män och kvinnor som har uppfostrats i den här generationen i kyrkan vara villiga att utstå de umbäranden och prövningar som deras fäder och mödrar utstod för evangeliets skull? Skulle de för sin tros skull lämna sina komfortabla hem för att befolka ett nytt land?

Jag säger er att om kunskapen om detta gudomliga verk har inympats i deras hjärtan, om de har fått tro tack vare att vi har hållit Herrens bud, om de har blivit lärda att Jesus är Kristus och att Joseph Smith var en Herrens profet, då säger jag er: Ja! Då skulle de göra vad deras fäder och mödrar gjort och inta sina platser i det nutida Israel led.

Om det innebar umbäranden, om det innebar sjukdom, om det innebar att de måste fly från sina hem, så finns det tusentals av våra söner och döttrar som på grund av att de vet att detta är Jesu Kristi evangelium skulle besegla sitt vittnesbörd med sitt liv om så krävdes.¹¹ [Se förslag 2 på sidorna 180.]

Herren öppnar vägen för oss så att vi kan göra det han ber oss göra, om vi utövar tro.

Jag minns en gång när jag kände mig manad att säga följande till en missionär som skulle åka till en viss stad där man inte tillät oss att ha gatumöten.

”Kom ihåg att ge Herren en chans. Du tänker be om en tjänst. Ge Herren en chans. Be honom att öppna vägen.”

Den unge mannen åkte till staden, gick till borgmästarkontoret och frågade om han kunde få tala med borgmästaren. Han tänkte fråga dem om de kunde ändra den regeln.

När han kom dit fick han veta att borgmästaren var bortrest. Den unge mannen kom ut ur kontoret och såg längst ner i korridoren en dörr med skylten ”polismästare”. Han tvekade ett ögonblick och någonting sade honom: ”Ge Herren en chans.” Han gick in på polismästarens kontor och talade om varför han hade kommit dit. Mannen sade:

”Vilket gathörn vill ni ha?”

Han sade: ”Jag är inte lika hemmastadd här som du. Jag vill inte be om ett gathörn som vore olämpligt eller där vi hindrar trafiken. Skulle du kunna följa med mig och välja ett gathörn?

Tänka sig en missionär som ber polismästaren välja ett gathörn där man skulle predika evangeliet!

Polismästaren sade:

”Visst kan jag följa med dig om du vill.”

Femton minuter senare hade de ett av de bästa gathörnen i staden och tillstånd att predika Jesu Kristi evangelium på en plats där man inte hade predikat det på gatorna sedan före kriget [första världskriget] …

Herren kan åstadkomma vad vi inte kan göra och ber oss aldrig att göra något utan att bereda en utväg. Det sade han till oss genom Nephi. Han kräver aldrig någonting utan att bereda en utväg.

”Och jag, Nephi, sade till min far: Jag skall gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet att Herren inte ger människobarnen några befallningar utan att bereda en utväg för dem att utföra det som han befaller dem.” [1 Nephi 3:7.]

Om det finns något som Herren ber dig eller förväntar sig att du ska göra och du inte riktigt vet hur du ska gå till väga, gör då helt enkelt ditt bästa. Rör dig åt det håll du bör gå. Lita på Herren, ge honom en chans. Han sviker dig aldrig.¹²

Det är underbart att veta att om vi vill kan vi hålla vår himmelske Fader i handen och ledas av honom. Inget annat folk i världen har den tillförsikt som vi har.¹³ [Se förslag 4 på sidan 180.]

Tro är en Guds gåva till de rättfärdiga.

Vår tro avgörs av hur rättfärdigt vi lever. Vi kan inte leva orätt och ha den tro som vi bör ha, men om vi håller Herrens bud kan vi ha tro, och den kommer att växa allteftersom vi blir mer rättfärdiga.¹⁴

Om någon av oss brister i tro på detta verk så är det därför att vi inte har hållit Guds bud. Om det finns någon som inte vet att det här är vår Faders verk så beror det på att han inte har gjort sin plikt. Jag vet lika säkert som jag lever att det här är Herrens verk och den kunskapen är en följd av att ha hållit hans bud.¹⁵

Vi vet att tron är en Guds gåva, att den är frukten av ett rättfärdigt liv. Den kommer inte på vår befallning utan är en följd av att vi gör vår himmelske Faders vilja. Om vi brister i tro, låt oss då granska oss själva och se om vi har hållit hans bud och omvända oss utan dröjsmål om vi inte har gjort det … Må Herren ge oss större tro och må vi leva på ett sådant sätt att vi värdiga det.¹⁶

Jag hoppas att de som har fått trons underbara gåva lever på ett sådant sätt att de kan behålla den.¹⁷ [Se förslag 5 längre ner på den här sidan.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Leta efter bevis på George Albert Smiths tro i berättelsen på sidorna 171–174. En av president Smiths missionärer sade att det som denne åstadkom ”vittnade för oss om att Gud leder detta verk” (sidan 173). Hur har du påverkats av andras tro, till exempel en släktings eller en nära väns?
Gå igenom exemplen på tro på sidorna 174–178. Vilka andra exempel på tro är särskilt betydelsefulla för dig? Hur skulle du kunna använda dessa exempel till att hjälpa någon som utövar tro men ännu inte har fått de välsignelser som han eller hon önskar?
Hur har din tro gett dig hopp ”i livets strid”? Hur kan tron hjälpa oss att övervinna fruktan eller andra ”hinder som tycks vara oöverkomliga”? (Sidan 177.)
Läs berättelsen som börjar på sidan 178 och jämför den med berättelsen i ”Ur George Albert Smiths liv”. Vad har du haft för liknande upplevelser? Vad tror du det innebär att ”ge Herren en chans”?
President Smith sade att ”tron är en Guds gåva” och ”den kommer inte på vår befallning” (sidan 179). Hur påverkar den här principen på vilket sätt du försöker få större tro och inspirera andra att tro? Vad kan vi göra konkret för att ”behålla” trons gåva? (Se Alma 32:35–43.)

Skriftställen: Hebreerbrevet 11:1–11, 17–34; Jakobs brev 2:17–24; Alma 32:26–43; Ether 12:6–22; Moroni 7:27–39; Läran och förbunden 136:42

Undervisningstips: ”För att hjälpa eleverna förbereda sig på att besvara frågor, kanske du innan något läses eller framförs vill berätta för dem att du kommer att vilja höra deras åsikter … Du kan till exempel säga: ’Lyssna när jag läser det här avsnittet, så att ni kan berätta vad ni tycker är mest intressant i det.’ Eller: ’Se om ni kan förstå vad Herren säger oss om tro, när vi läser skriftstället’” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 69).

”Skrifterna är fyllda av bevis på trons kraft … I tro kallade profeten Elia ner eld från himlen som förtärde hans offer.”

”I tro förde Mose Israels barn ut ur träldomen, och de gick genom Röda havet som på torr mark.”

”Det var i tro som Brigham Young ledde folket till [Saltsjödalen].”