Kapitel 15

Främja Herrens verk

Gud leder sitt verk och uppmanar varje medlem i kyrkan att hjälpa till att föra verket framåt.

Ur George Albert Smiths liv

När George Albert Smith 1903 kallades till medlem av de tolv apostlarnas kvorum hade kyrkan drygt 300 000 medlemmar. I slutet av hans ämbetstid som kyrkans president översteg medlemsantalet en miljon. President Smith gladde sig över tillväxten eftersom det innebar att frälsningens budskap nådde ut till allt fler människor. ”Vi har all anledning att glädja oss”, sade han 1950 vid generalkonferensen, ”inte för att den organisation som vi tillhör har ökat till antalet utan därför att fler av vår Faders barn, fler av hans söner och döttrar, har fått insikt om sanningen och ansluter sig till den organisation som han har förberett för att undervisa oss om livets väg och leda oss på vägen till evig lycka.”¹

Mellan 1903 och president Smiths död 1951 stod kyrkan inför många utmaningar när det gällde dess globala tillväxt. Händelser som första världskriget, andra världskriget och den stora depressionen (en omfattande ekonomisk kris) begränsade antalet missionärer som kunde skickas utomlands. Trots dessa svårigheter var George Albert Smith säker på att kyrkan skulle fortsätta växa och slutligen nå sin bestämmelse att ”uppfylla hela jorden” (Daniel 2:35). År 1917, under första världskriget, sade han i ett tal till de heliga: ”Jag är inte missmodig för att denna sanning inte sprids snabbare. Tvärtom ser jag en allvis Faders finger i händelserna i dag för att bana väg så att evangeliet kan spridas som han återställt till jorden i vår tid.”²

Även om första häften av 1900-talet innebar stora svårigheter skapades också ny teknik under den tiden vilket president Smith trodde skulle främja Herrens verk. Han var en ivrig förespråkare för flyget och såg det som en möjlighet att på ett effektivare sätt fullgöra sina uppdrag som generalauktoritet. Han förespråkade också att kyrkan skulle använda radio och television för att Herrens ord skulle nå ut till en större krets. ”Vi bör betrakta dessa [uppfinningar] som en Herrens välsignelse”, sade han. ”De ökar vår förmåga i hög grad. De kan bli till välsignelse om vi använder dem på ett rättfärdigt sätt för att sprida sanningen och för att främja Herrens verk bland människorna. Den stora utmaning vi står inför i dag är hur vi ska använda dessa uppfinningar. Vi kan använda dem till att förstöra, vilket vi ibland gjort tidigare, eller vi kan använda dem till att upplysa och välsigna mänskligheten, vilket vår himmelske Fader vill att vi gör.”³

År 1946 i ett tal på generalkonferensen profeterade president Smith om hur sådan teknik skulle komma att användas: ”Det dröjer inte länge förrän Herrens tjänare från denna talarstol och från andra platser som ges oss, kan sprida budskap till isolerade grupper som är så långt borta att de inte kan nås på annat sätt. På det sättet och på andra sätt kommer vår Herre Jesu Kristi evangelium, den enda Guds kraft som frälser, att som en förberedelse för det celestiala riket höras i alla delar av världen. Många av er som är här kommer att få uppleva den dagen.”⁴ [Se förslag 1 på sidan 159 och förslag 4 på sidan 160.]

President Smith förstod att kyrkans verk är framgångsrikt därför att det är Herrens verk och undervisade de heliga om att möjligheten att delta i det verket är en välsignelse som Herren erbjuder varje medlem i sin kyrka. Vid den första generalkonferensen efter att ha blivit avskild till kyrkans president, sade han: ”Jag inser det stora ansvar som vilar på mina axlar. Jag vet att utan vår himmelske Faders hjälp kan den organisation vi tillhör inte ha framgång. Ingen människa eller grupp människor kan göra den framgångsrik, men om medlemmarna i denna kyrka fortsätter att hålla Guds bud, lever efter sin religion, är föredömen för världen [och ] älskar sin nästa som sig själva, ska vi gå framåt och uppfyllas av allt större lycka.”⁵

George Albert Smiths lärdomar

Varje medlem har rika möjligheter att delta i Herrens verk.

Ansvaret att utföra detta verk vilar inte enbart på [kyrkans president], eller hans rådgivare, eller de tolv apostlarnas kvorum, utan det vilar också på varje man och kvinna som har blivit döpt av Guds tjänare och blivit medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga … Vi kan inte flytta över det ansvaret även om vi vill. Vår Fader har lagt det på våra axlar, och vi måste samla in dem och hjälpa till att bära hem segern.⁶

Jag tror på er, mina bröder och systrar. Jag har förtroende för er tro och er redbarhet … Var och en av er [har ] också ansvaret inför [Herren] att främja detta verk, liksom de som presiderar över er. Jag kan inte säga: ”Ska jag ta vara på min broder?” Jag kan inte flytta över det ansvaret … utan måste bära min del där jag står i vår Faders barns led. Jag måste bära den del av bördan som Herren lägger på mig. Och om jag drar mig undan så inser jag att jag förverkar de välsignelser som jag skulle ha fått om jag hade hållit min Faders bud.⁷

Vi borde vara ivriga att gå omkring och göra gott. Han är en lat tjänare som väntar tills han får befallning i allt. [Se L&F 58:26–27.] Vår himmelske Fader förväntar sig att vi ärar vår kallelse, oavsett var den må vara, oavsett hur enkel vår lott i livet må vara.⁸

En man behöver inte vara medlem i de tolv apostlarnas kvorum eller i kyrkans presidentskap för att få de största välsignelserna i vår himmelske Faders rike. De här är bara nödvändiga ämbeten i kyrkan. Det finns många trofasta och hängivna män som är värdiga att inneha dessa ämbeten vars tid och talanger behövs runtom i kyrkan … Kom ihåg att det i leden och runtom i kyrkan finns rika möjligheter för varje man och kvinna att göra något som blir till välsignelse för medmänniskorna och som främjar Herrens verk.⁹

Det finns en benägenhet hos somliga som innehar prästadömet och hos somliga som har ämbeten i denna kyrka att försumma sakramentsmöten och andra viktiga plikter och att inskränka sitt arbete till en viss kallelse. Det kan vara ledare och lärare i söndagsskolan som när de har utfört sina uppgifter i sabbatsskolan tycker att det är tillräckligt. Det kan vara ämbetsmän i [Unga män eller Unga kvinnor] eller i Primärföreningen eller medlemmar med uppgifter inom släktforskning eller välfärd eller med någon annan uppgift. Om de har fullgjort sin plikt i det avseendet anser de att de har uppfyllt alla sina plikter.

Även om vi älskar och tackar alla dessa för de stora tjänster de gör så är vi skyldiga att påminna oss själva om att det krävs av oss alla att vi lever efter varje ord som utgår från vår himmelske Faders mun [se L&F 84:44]. Särskilda uppgifter befriar oss vanligtvis inte från våra övriga plikter. Särskilda möten ersätter vanligtvis inte de allmänna mötena i kyrkan. Och utöver våra särskilda plikter och uppgifter förväntas vi dag för dag uppföra oss som sista dagars heliga i uttryckets vidaste mening så att om vi ser nöd och elände vid något tillfälle eller någon som behöver råd att vi då omedelbart skrider till verket som Herrens tjänare.

Och sedan finns det de som är medlemmar blott till namnet och tror att de är befriade från varje slags tjänande. Men förr eller senare grips de av osäkerhet och tvivel, det gör vi alla om vi försummar att uppfylla det vi vet är vår plikt. Den som lever efter Jesu Kristi evangelium tvivlar aldrig på dess framgång, men den som försummar sin plikt, den som inte håller sina förbund, går miste om Herrens ande och börjar sedan undra hur det ska gå för Sion …

Alltid när du uppfyller alla dina plikter vet du lika säkert som att du lever att det är vår Faders verk och att han ska hemföra segern.¹⁰

Ser du inte att ett stort och förunderligt verk har gått framåt? Ser du inte att vi som enskilda medlemmar bara har bidragit med vår skärv, men den stora massan av medlemmar har förenat sig och Herrens ord har spritts bland människorna, inte aggressivt utan vänligt och kärleksfullt, med en önskan att det ska bli till välsignelse för hela människosläktet.¹¹ [Se förslag 2 på sidan 159.]

Motstånd kan inte hejda kyrkans framgång eftersom det är Guds och inte människors verk.

Kyrkan började med bara sex medlemmar. Den har vuxit dag för dag trots den ondes motstånd. Men om det inte hade varit för rättfärdighetens mäktiga arm, om det inte hade varit för vår himmelske Faders vaksamma omsorg skulle kyrkan ha krossats som ett äggskal för länge sedan. Herren har lovat att han ska skydda oss om vi ärar honom och håller hans bud.¹²

Att denna kyrka har vuxit beror inte på popularitet. Den har vuxit trots motståndet från de lärde i världen, trots motståndet från lärare i olika kyrkor och har fortsatt att här och där samla utvalda andar som levt på ett sådant sätt att de kunde förstå sanningen.¹³

Jag har läst den dagbok som fördes av min farfar George A. Smith … Jag har läst om hans personliga upplevelser, några av dem smärtsamma, andra mirakulösa. I sin ungdom sändes han ut för att predika vår Herres evangelium. Han fick uppleva detsamma som andra män som kallats till verket. Illasinnade personer kom med falska beskyllningar mot honom och hans medarbetare, men han fortsatte trofast och Herren gav dem upprättelse och gjorde dem stora i folkets ögon och gav dem ett så säkert vittnesbörd om att detta verk är gudomligt att ingen uppgift var för svår för dem när det gällde att sprida sanningen.

Farfar ingick i den grupp som 1839 sändes till England för att predika evangeliet. Där försökte den onde hindra dem på alla sätt och vis. De dagböcker de förde på den tiden avslöjar att de framställdes i falsk dager av onda människor, och angreps av onda andar, men Herren bevarade dem och de utförde ett stort verk. Åtta medlemmar i de tolvs kvorum var där. I den grupp som kallades att resa till England fanns män som inte hade pengar till resan utan måste påbörja den med att gå hemifrån till fots. På grund av långvarig sjukdom var en av de här männen för svag för att gå de tre kilometerna till diligensen men fick hjälp av en vän att ta sig dit. De hade tro på Gud och visste att det var hans kyrka så de gav sig i väg, och Herren lät vänner som inte tillhörde kyrkan träda fram och ge dem pengar och betala resan över havet till England, där de framförde sitt budskap och många trofasta människor tog emot sanningen till följd av deras tjänst.¹⁴

Detta är Guds verk. Det är inte någon människas verk. Ingen människa eller grupp av människor kunde ha fört det framåt och gjort verket framgångsrikt, inte med det motstånd som fanns i världen. Många gånger har de som [är motståndare till verket] trott att det nu är slut med kyrkan, men varje gång har Herren med sin makts majestät lyft upp den. Och den har gått framåt, från stad till stad, från by till by, från land till land.¹⁵

Jag vet att det finns många svårigheter och det kommer att finnas ännu större svårigheter allteftersom dagarna går, men samme himmelske Fader som ledde Israels barn, samme himmelske Fader som bevarade Daniel och de tre judiska männen från tillintetgörelse, samme himmelske Fader som bevarade våra förfäder som kom till [Saltsjödalen] och etablerade dem här och välsignade dem och gjorde det möjligt för folket i dess fattigdom att få detta stora tempel [i Salt Lake City] och andra stora tempel … samme Fader, er Fader och min Fader, är beredd att låta välsignelser flöda över oss i dag.¹⁶

Det finns ingen anledning att misströsta. Jesu Kristi evangelium fortsätter att rulla fram. Vår himmelske Fader har lovat oss att det ska fortsätta att rulla fram. Ingen annan tidsutdelning har fått det löfte som vi fått. I gångna tidsutdelningar blev evangeliet borttaget från jorden. När det återställdes i vår tid var det med löftet att det aldrig mer ska tas bort från jorden eller ges till ett annat folk. Så jag ber er som har satt handen till plogen att inte vända om. Tjäna Gud och håll hans bud.¹⁷

Vi behöver inte oroa oss för Sions framåtskridande, för den gamla skutan seglar stolt vidare och de som är trofasta ska lägga till i säkerhet med henne i Guds hamn, krönta med härlighet, odödlighet och evigt liv. Jag är inte orolig för de åldriga män och kvinnor som har bevarat tron. Jag är inte orolig för de pojkar och flickor som vandrar i lydnad mot Herrens bud … Men jag befarar att de sista dagars heliga som vet Guds vilja och inte gör den, de som tid efter annan hör Herrens ord och vänder ryggen åt dem, att de inte ska nå sitt mål såvida de inte omvänder sig av hela sitt hjärta.¹⁸

Hans verk skrider oavbrutet framåt. Vi måste röra oss för att hålla jämna steg. För varje år som gått sedan kyrkans grundande har den vuxit och blivit starkare. I dag är utsikten till fortsatt framgång bättre än någonsin tidigare. Fler människor får veta sanningen om oss och om vår inställning till dem. Fördomar på grund av okunnighet försvinner allteftersom ljuset sprids bland massorna …

Det borde vara uppenbart för alla, och det ska det vara en dag, att motståndet mot detta verk skulle ha besegrat det för länge sedan om det inte hade varit gudomligt. Låt hela världen veta att det inte kan besegras, för det ”är en Guds kraft som frälser var och en som tror”. [Se Romarbrevet 1:16.]¹⁹ [Se förslag 3 på sidan 160.]

Gud ordnar förhållanden i världen så att hans verk kan spridas över hela jorden.

[Gud] har bestämt att det budskap ska höras som förkunnades av hans tjänare i forna tider och som på nytt predikas av hans tjänare i de sista dagarna, och med sin väldiga makt ska han påverka och avpassa tillståndet i världen och göra människorna ödmjuka tills de är ångerfulla och villiga att lyssna. De sanningar som vi undervisar om, det vill säga de sanningar som Gud kräver att vi ska undervisa om i världen, de når nu fram.²⁰

Herren uppenbarade för en av sina profeter att han i samband med att Mormons bok kom fram skulle påbörja sitt verk bland nationerna för sitt folks återupprättelse. [Se 2 Nephi 30:3–8; 3 Nephi 21:1–14; 29:1–2.] När vi inser hur snabbt Jesu Kristi evangelium kan spridas i dag jämfört med år 1830 ser vi att Herren har sträckt ut sin hand och att människor ges möjlighet att veta. Det dröjer inte länge förrän evangeliets budskap ska höras i alla delar av världen, där det kraftfullt ska predikas av Herrens tjänare. Vår himmelske Fader ska ordna förhållanden i världen så att evangeliet kan bli predikat.²¹

Frälsaren sade att evangeliet om riket ska predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla nationer, och sedan ska änden komma. [Se Joseph Smith—Matteus 1:31.] Herren skulle aldrig kräva det omöjliga. Han är i färd med att ta bort hindren, och evangeliet ”skall predikas”.²²

Sion ska återlösas och världen, som nu missförstår ”mormonismens” verk, ska få erfara att det är en Guds kraft som frälser dem som håller vår Faders bud. Mitt vittnesbörd är att verket växer hastigt, att människorna tar emot ”mormonismen” i sina hjärtan, att det är Faderns verk. Vi må vara obetydliga och svaga själva, men om vi är rena och dygdiga, om vi gör det som vi vet är rätt, ska män och kvinnor fostras att fortsätta Herrens verk tills vår Faders verk har utförts på det sätt han vill. De som nu missförstår oss ska lära känna oss. De som tror att vi har själviska avsikter, deras ögon ska öppnas, och våra bröder och systrar i världen som söker sanningen och vill veta vad Herren begär av dem, ska känna ett hugg i hjärtat och ta emot evangeliet. Sion ska stå upp och stråla och ska vara härligast på hela jorden. Det har Herren bestämt.²³ [Se förslag 4 på sidan 160.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

President Smith profeterade att ”vår Herre Jesu Kristi evangelium … [ska] höras i alla delar av världen” (sidan 153). Vilken teknik gör det här möjligt? På vilka andra sätt bidrar ny teknik och vetenskapliga framsteg till Herrens verk?
Läs det första avsnittet av lärdomarna (sidorna 153–155) och tänk på din nuvarande kallelse eller uppgift i kyrkan. Hur bidrar du till att ”främja Herrens verk” genom att utföra dina uppgifter i kyrkan? Hur bidrar din insats som hemlärare eller besökslärare till verket? På vilka sätt kan vi alla delta utöver våra kallelser och uppgifter?
På sidorna 155–158 vittnar president Smith om att Herren leder sin kyrkas verk. Vilka upplevelser har du haft som har visat dig att det är så? Hur visar vi vår tro på Herrens verk när vi undervisar om och lever efter evangeliet i våra hem?
Leta på sidorna 153 och 158–159 efter sådant som president Smith sade skulle bana väg så att hans evangelium kunde predikas. Vilka bevis ser du på att det har skett eller sker i världen i dag?

Skriftställen: Daniel 2:44–45; Joel 2:27–28; Mosiah 27:13; Läran och förbunden 64:33–34; 65:1–6; 107:99–100; Moses 1:39

Undervisningstips: ”Det kan … finnas tillfällen när du inte vet svaret på en fråga. Om så är fallet, säg då bara att du inte vet. Du kanske vill säga att du ska försöka hitta svaret. Eller också kanske du vill be eleverna hitta svaret, och ge dem tid under en annan lektion att rapportera vad de kommit fram till” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 64).

President Smith trodde att tekniska framsteg ”kan bli till välsignelse om vi använder dem på ett rättfärdigt sätt för att sprida sanningen och för att främja Herrens verk bland människorna”.

”Runtom i kyrkan finns rika möjligheter för varje man och kvinna att göra något som blir till välsignelse för medmänniskorna och som främjar Herrens verk.”