Kapitel 1
Att leva enligt vår tro
Vår religion måste visa sig i vårt dagliga liv.
Ur George Albert Smiths liv
Vid 34 års ålder skrev George Albert Smith en lista med föresatser som han kallade sin ”personliga trosbekännelse”, elva ideal som han förpliktade sig att leva efter:
”Jag vill vara vän med dem som inga vänner har och finna glädje i att hjälpa de fattiga med det som de behöver.
Jag vill besöka de sjuka och betryckta och inspirera dem till önskan att tro att de kan bli botade.
Jag vill undervisa om sanningen till insikt och välsignelse för hela människosläktet.
Jag vill söka upp syndaren och försöka förmå honom att återvända till ett rättfärdigt och lyckligt liv.
Jag vill inte försöka tvinga människor att leva efter mina ideal, utan i stället älska dem så att de vill göra det som är rätt.
Jag vill dela mitt liv med massorna och hjälpa dem att lösa sina problem så att de blir lyckliga här på jorden.
Jag vill undvika den offentlighet som åtföljer höga ämbeten och inte uppmuntra till smicker från tanklösa vänner.
Jag vill inte medvetet såra någons känslor, inte ens någon som handlat orätt mot mig, utan i stället försöka göra gott mot honom och vinna hans vänskap.
Jag vill övervinna böjelsen att vara självisk och avundsam och i stället glädjas åt min himmelske Faders barns framgångar.
Jag vill inte vara fiende till någon levande själ.
Eftersom jag vet att människosläktets Återlösare erbjuder världen den enda plan som till fullo utvecklar oss och ger oss verklig lycka här på jorden och i livet efter detta, ser jag det inte bara som min plikt utan också som en välsignad förmån att få sprida den sanningen.”1 [Se förslag 1 på sidan 9.]
De som kände president Smith sade att han verkligen levde efter sin trosbekännelse. Ezra Taft Benson som då var medlem av de tolv apostlarnas kvorum berättade om en händelse då president Smith var trogen sin föresats att ”besöka de sjuka och betryckta och inspirera dem till önskan att tro att de kan bli botade”:
”Jag ska alltid vara tacksam för hans besök hos oss när jag var hemifrån som en enkel missionär … Särskilt tacksam är jag för ett besök mitt i natten när vår minsta låg för döden. President Smith tog sig tid att komma hem till oss — oanmäld — och lade händerna på huvudet på vårt lilla barn som hade legat i sin mors armar i timmar, och han lovade att hon skulle bli helt frisk. Sådan var president Smith: Han hade alltid tid att hjälpa andra, särskilt dem som var sjuka, de som mest behövde hans hjälp.”2
Spencer W. Kimball berättade om ett annat tillfälle då president Smith handlade efter sin övertygelse och gjorde gott mot ”någon som handlat orätt mot [honom]”:
”[President Smith] fick veta att någon hade stulit pläden ur hans vagn. I stället för att bli arg sade han: ’Jag önskar vi visste vem det var, så att vi kunde ge honom hästtäcket också, för han måste ha frusit, och lite mat också, för han var säkert hungrig.’”3
En annan iakttagare skrev om George Albert Smith: ”Hans religion utgörs inte av abstrakta lärosatser. Den är inte teori. Den innebär mer för honom än att bara vara en vacker och beundransvärd plan. Den är mer än en livsåskådning. För någon som har en sådan praktisk läggning som han har är religionen den anda i vilken en människa lever och verkar, om det så bara är att säga ett vänligt ord eller ge någon ett glas kallt vatten. Hennes religion måste visa sig i handlingar. Den måste synas i vardagslivets detaljer.”4
En av hans rådgivare i första presidentskapet, president J. Reuben Clark jr, sammanfattade president Smiths redbarhet: ”Han var en av de få personer om vilka det kan sägas att han levde som han lärde.”5
George Albert Smiths lärdomar
Det är vår lydnad mot evangeliet och inte blotta medlemskapet i kyrkan som berättigar oss till att kallas heliga.
I Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga innebär gudsdyrkan hängivenhet och en önskan att vara honom värdig till vars avbild vi skapats och som gett oss allt … som betyder något — Jesu Kristi evangelium.6
Det är underbart att kunna känna att vi tillhör en kyrka som består eller borde bestå av heliga. Det räcker inte att vårt namn finns i medlemsförteckningen. Det är viktigt att vi lever på ett sådant sätt att vi har rätt att kallas heliga, och om vi gör det så blir vi lyckliga …
När Jesus från Nasaret kom till världen och började predika evangeliet om riket fanns det många, i synnerhet de självgoda fariséerna, som avvisade hans budskap och sade att de var avkomlingar till Abraham och att deras härkomst skulle frälsa dem i Guds rike.
Frälsaren talade om för dem att om de var Abrahams barn så skulle de göra Abrahams gärningar. [Se Johannes 8:33–39.] Till oss sista dagars heliga vill jag säga att om vi är värda att kallas sista dagars heliga så är det därför att vi lever på ett sätt som anstår heliga, och syftet med evangeliet är att göra oss berättigade på det sättet. Världen har råkat i ett sådant tillstånd och har så länge vilseletts av den onde och har förkunnat att blotta tron på Gud är allt som krävs, att jag fruktar för dess framtid. Det är bara en list som den onde använder.7 [Se förslag 2 på sidan 9.]
Den så kallade ”mormonismen” är Jesu Kristi evangelium och följaktligen Guds kraft som frälser var och en som tror och som handlar efter dess lära. Det är inte de som säger ”Herre, Herre” som får glädjas åt hans andes vägledning utan de som gör hans vilja [se Lukas 6:46].4
I Matteusevangeliet, kapitel 7 och vers 24, finner jag följande:
”Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan.
Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan.
Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden.
Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.” [Matteus 7:24–27.]
Hur många av oss som hör Faderns vilja gör den också? Hur många av oss lägger dag för dag en grund och reser en byggnad som svarar mot vår Mästares värdighet? ”Människan är Guds tabernakel, det vill säga tempel, och det tempel som förorenas, det templet skall Gud förgöra.” [L&F 93:35.] Han har gett oss intelligens och vishet utöver vad våra medmänniskor har fått. De sista dagars heliga har fått kunskap om en föruttillvaro, kunskap om att vi är här därför att vi höll vårt första tillstånd och att vi genom att hålla vårt andra tillstånd ges möjlighet till evigt liv i vår himmelske Faders närhet. Vi döms inte som våra bröder och systrar i världen döms, vi döms utifrån de större möjligheter vi anförtroddes. Vi tillhör den kategori människor som har fått ta emot och hört Herrens ord, och om vi handlar efter dem får vi evigt liv, men om vi inte gör det blir fördömelse resultatet.9
Låt oss göra bättre ifrån oss än vi någonsin tidigare gjort. Låt oss på nytt besluta oss för att vara sanna sista dagars heliga och inte låtsasheliga … Det finns inte någon som inte kan göra lite bättre ifrån sig än han tidigare gjort om han bestämmer sig för det.10
Vår himmelske Fader förväntar sig att vi förbereder oss och lever på ett sådant sätt att vi är värdiga hans utlovade välsignelser.
Jag har slagit upp det 22:a kapitlet av Matteus redogörelse för Frälsarens undervisning och läser nu den här liknelsen:
”Jesus talade än en gång till dem i liknelser:
’Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son.
Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet …
När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder.
Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg.
Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder.
Ty många är kallade, men få är utvalda.’” [Se Matteus 22:1–3, 11–14.] …
Här kom en man till bröllopsfesten, och när tiden närmade sig såg kungen eller mästaren att denne inte hade på sig bröllopskläder. Han hade uppenbarligen underskattat vikten av rätt klädsel. Han hade kommit dit, men utan att ha förberett sig, och trodde att han skulle få delta. Han hade kommit till festen — de hade alla blivit inbjudna till festen, men jag utgår från att det förutsattes att de visste att bara gäster med rätt klädsel skulle släppas in. Den här mannen var mållös när han fick frågan varför han var där i det tillståndet.
Världen tycks tro att de kan komma närhelst de känner sig redo. Vår himmelske Faders barn förstår inte att de måste förbereda sig. Den onde har så till den grad vilselett dem att de tror att det inte krävs några förberedelser, att allt går an, men budskapet i den här liknelsen som Frälsaren riktade till sina medarbetare är att vi måste förbereda oss och att utan förberedelser tillåts ingen få del av vår himmelske Faders yppersta välsignelser. Det här gäller också medlemmar i vår kyrka som har uppfattningen att eftersom de har blivit inbjudna och eftersom deras namn finns med på inbjudningslistan bland dem som kallats, behöver de alltså inte göra något mer … De har glömt Herren och förbereder sig inte för den festmåltid han inbjudit dem till.
Vår himmelske Fader vill att vi ska förbereda oss för bröllopsfesten, annars utestängs vi. Han förväntar sig att vi fortsätter att fylla vårt sinne med sanningen och sprider den sanningen bland alla hans barn när tillfälle ges. Att våra namn finns med i kyrkans medlemsförteckning är ingen garanti för att vi får vår plats i det celestiala riket. Där får endast de plats som lever på ett sådant sätt att de är värdiga att tillhöra det riket.
Om det någonsin funnits en tid då vi borde rannsaka oss själva för att ta reda på om vi gör det som Herren vill att vi ska göra, sagt med tanke på de oroliga förhållanden och den otrygghet som råder i världen, så är det i dag. Och om det någonsin funnits en tid då vi borde vara angelägna att vandra den väg som leder till evigt liv så är det nu. Vi kan inte ignorera de här möjligheterna. Gud låter inte gäcka sig. Har han erbjudit oss en gåva, har han placerat en välsignelse inom räckhåll för oss, har han bjudit in oss till en fest, och om vi ignorerar detta så kan vi vara förvissade om att vi får lida de kval som drabbar dem som avvisar Herrens välsignelser när de erbjuds.11
Vi kan inte leva som världen gör och förvänta oss att få vår rättmätiga plats i riket. I första kapitlet av Läran och förbunden säger Herren om ondskan att han inte kan se på synd med den minsta grad av överseende [se L&F 1:31]. Det här är besk medicin eftersom somliga av oss i kyrkan tror att vi kan ta lätt på vår Herres evangelium och det eviga livets grundsatser och ändå nå den plats vi önskar. Så är det inte. Herren kommer att vara barmhärtig men också rättvis, och om vi önskar oss en välsignelse så finns det bara ett sätt att få den: att hålla det bud som berättigar oss till den välsignelsen.12 [Se förslag 3 på sidan 9.]
Om vi uppfyller alla våra plikter så vittnar vårt liv om vår tro på evangeliet.
Under året som gått har jag haft förmånen att få samtala om evangeliet med några män som bor här [i Salt Lake City] men som inte är medlemmar i vår kyrka. En av dem har bott här i tjugo år, en oförvitlig person, en god medborgare, en framstående affärsman och välvilligt inställd till oss. Han berättade för mig att han har bott här i tjugo år och att han kommit fram till att vi är precis lika bra som våra grannar som tillhör andra kyrkor. Han såg ingen skillnad.
Det jag vill säga, mina bröder och systrar, är att det här inte är någon komplimang som jag ser det. Om Jesu Kristi evangelium inte gör mig till en bättre människa, har jag inte utvecklats så som jag borde, och om våra grannar som inte tillhör vår kyrka kan bo mitt ibland oss år efter år utan att se några bevis på den nytta man har av att hålla Guds bud, då behövs det en förändring i Israel …
Gör vi vår plikt? Utför vi det verk som Herren har anförtrott oss? Inser vi det ansvar som vilar på oss? Eller flyter vi passivt med strömmen och tar för givet att vi blir återlösta på den yttersta dagen?13
Vi kallas ett utvalt släkte [se 1 Petrus 2:9] kanske för att vi utan förbehåll tror på Jesu Kristi evangelium …
Om vår utvaldhet innebar att vi levde efter varje ord som utgår från vår himmelske Faders mun [se L&F 84:44], skulle vi vara ett rikt välsignat folk. Vi lever i stort sett efter det vittnesbörd som vår Återlösare har gett oss och är hittills ett välsignat folk, men vi skulle vara ett än mer välsignat och blomstrande folk om vi ansträngde oss att uppfylla alla våra plikter.
Min bön är att vi ska påverkas av den ande som gör det möjligt för oss att tjäna trofast, att vår önskan att göra gott ska övervinna de frestelser som satts i vår väg och att var vi än är ska andra se våra goda gärningar och fås att prisa vår Fader i himlen [se Matteus 5:16].14
Låt oss rannsaka oss själva. Gör vi så mycket som vi borde göra? Och om vi inte gör det, låt oss då omvända oss och göra bättre ifrån oss. Om vi gör det vi bör göra, om vi sträcker ut en hjälpande hand i alla riktningar för att göra gott mot vår himmelske Faders barn, då får vi också en allvis Faders välsignelse, då kan vi glädja oss åt det goda vi uträttar här …
Låt oss vara ödmjuka och bedjande och hålla oss nära vår himmelske Fader och visa att vi tror på Jesu Kristi evangelium genom att leva efter dess principer. Låt oss genom att leva rätt och principfast visa att vi tror på Gud och på det verk som han har gett jorden, för det är ju det kraftfullaste vittnesbörd vi någonsin kan bära om det här verkets sanning.15 [Se förslag 4 på sidan 9.]
Förslag till studier och diskussion
Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.
-
När du läser president Smiths trosbekännelse (sidorna 1–2), tänk då på några ideal eller principer som du själv skulle vilja leva efter. Överväg att skriva ner dem i en personlig dagbok.
-
Läs de fyra första fullständiga styckena på sidan 3. Vad innebär det att vara en sista dagars helig? Vad kan en förälder göra för att hjälpa sina barn lära sig leva på ett sätt som anstår heliga?
-
När du läser avsnittet som börjar på sidan 5, fundera då över hur liknelsen om bröllopsfesten kan tillämpas på ditt liv (se också Matteus 22:1–14). Vad tror du till exempel att bröllopsfesten kan tänkas stå för? Vad kan de inbjudna gästerna tänkas stå för? Fundera över vad du kan göra för att ”förbereda [dig] för bröllopsfesten” (sidan 6).
-
Läs det sista stycket av lärdomarna (på sidan 8) och tänk på någon som du vet har ett starkt vittnesbörd om evangeliet. Hur vittnar den personens liv om hans vittnesbörd? Fundera på vad du kan göra för att visa att du har ett vittnesbörd.
Skriftställen: Matteus 7:16–23; Jakobs brev 1:22–25; 2:15–18; 1 Johannes 2:3–6; Moroni 7:3–5; Läran och förbunden 41:5
Undervisningstips: ”För att hjälpa oss undervisa från skrifterna och om nutida profeters ord har kyrkan framställt lektionsböcker och annat material. Det finns föga behov av kommentarer eller hänvisningsmaterial” (Undervisning: Den högsta kallelsen, Ett källmaterial för undervisning om evangeliet [2000], s. 52).
”Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan.”
”Om vi sträcker ut en hjälpande hand i alla riktningar för att göra gott mot vår himmelske Faders barn, då får vi … glädja oss åt det goda vi uträttar här.”