Kapitel 23

”Av er krävs det att ni förlåter”

Genom att förlåta andra befriar vi oss från hatets börda och gör oss redo för evigt liv.

Ur George Albert Smiths liv

Som ung man tog George Albert Smith 1897 värvning i Utahs nationalgarde. På uppmuntran av några av sina kamrater kandiderade han till en befattning i gardet, men några veckor före valet började en medtävlare sprida ut falska rykten och anklagade George Albert Smith för oetiskt handlande. Till följd av det förlorade han ett val som han ansåg att han borde ha vunnit. Och situationen förvärrades av att den som spred ut de falska ryktena var en tidigare vän.

Trots att George Albert Smith försökte slå bort det hela fylldes han av bitterhet. Han gick till kyrkan följande söndag men det kändes inte rätt att ta sakramentet. Han bad om hjälp och insåg att han måste omvända sig från sin förbittring. Han beslutade sig för att gå till mannen och försonas med honom.

George Albert Smith gick omedelbart till dennes kontor och sade med dämpad röst: ”Min broder, jag vill att du ska förlåta mig för att jag har hatat dig de senaste veckorna.”

Mannens hjärta veknade genast. Han sade: ”Broder Smith, du behöver inte få förlåtelse. Det är jag som behöver få förlåtelse av dig.” De skakade hand och därefter förblev de goda vänner.¹ [Se förslag 1 på sidan 244.]

Några år senare gjorde George Albert Smith detta att förlåta andra till ett av sina livsmål då han i sin personliga trosbekännelse skrev: ”Jag vill inte avsiktligt såra någons känslor, inte ens någon som har handlat orätt mot mig, utan i stället försöka göra gott mot honom och vinna hans vänskap.”²

En nära medarbetare till president Smith gjorde iakttagelsen att denna förmåga att förlåta var en av hans utmärkande egenskaper: ”Han förlät alla människor. Han var i hela sitt liv medveten om detta Guds bud: Gud förlåter den han vill förlåta, men vi måste förlåta alla människor. Han kunde göra det och sedan överlämna ärendet till Gud. Jag är säker på att han glömde när han förlät. Den man som förlåter och sedan kan glömma är en ovanlig man: en gudsman!”³

George Albert Smiths lärdomar

Om vi förstår Jesu Kristi evangelium är vi mer benägna att förlåta andra.

Det finns något som det vore klokt av oss att utveckla och det är benägenheten att förlåta varandras överträdelser. Förlåtelsens anda är en dygd och utan den kan vi inte till fullo få de välsignelser som vi hoppas på.⁴

Människorna i världen förstår inte … vad Frälsaren kände då han i själsångest ropade till sin himmelske Fader och bad honom att inte fördöma och förgöra dem som var i färd med att ta hans liv — hans jordiska liv. Han sade:

”… Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” (Lukas 23:34.)

Det är den inställning som alla medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga bör ha. Det är den inställning som alla Guds söner och döttrar bör och ha, och jag tror att de skulle ha den om de till fullo förstod frälsningsplanen … Att ha hat och vrede i hjärtat ger oss inte frid och lycka.⁵

Herren har gett oss viktig kunskap, har uppenbarat sitt sinne och sin vilja för oss, har lärt oss sådant som världen inte känner till, och han ställer oss till svars alltefter den kunskap vi har fått, och förväntar sig att vi lever vårt liv på ett högre plan och närmare idealet än de som ännu inte förstår evangeliet lika fullständigt som vi gör. De skulle gagna de sista dagars heliga om de var mer förlåtande mot varandra … Vi måste uppnå ett tillstånd då vi kan förlåta våra bröder.⁶ [Se förslag 2 sidan 244.]

När vi förlåter andra visar vi att vi är tacksamma för att vår himmelske Fader är förlåtande mot oss.

I samband med detta [att förlåta andra] läser jag några verser i det artonde kapitlet av Matteus och börjar med vers tjugoett. Det förefaller som om apostlarna var tillsammans med Mästaren vid det här tillfället, och Petrus kom till honom och sade:

”’Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?’

Jesus sade till honom: ’Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.’” [Matteus 18:21–22]

Sedan berättade han en liknelse för dem … om två män. En av männen var skyldig sin herre en stor summa och kom till honom och sade att han inte kunde betala och vädjade om att få skulden efterskänkt. Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och efterskänkte hans skuld. Mannen som hade fått sin skuld efterskänkt gick genast i väg och träffade en medtjänare som var skyldig honom en mindre summa pengar och krävde att han skulle betala tillbaka den. Den stackars mannen hade inte möjlighet att betala och vädjade i sin tur att få skulden efterskänkt. Men han fick inte sin skuld efterskänkt, tvärtom. Den man som själv hade fått sin skuld efterskänkt av sin herre lät nu sätta honom i fängelse. När medtjänarna såg vad som hände gick de till mannens herre och berättade vad tjänaren hade gjort. Och han blev arg och överlämnade den man som han hade förlåtit åt att pinas, tills han hade betalat allt vad han var skyldig. Mannens själ var inte stor nog för att kunna uppskatta den barmhärighet som visades honom, och på grund av sin brist på medkänsla förlorade han allt. [Se Matteus 18:23–35.]

Ibland uppstår missförstånd ibland oss och vi glömmer det tålamod som vår himmelske Fader visar mot oss och vi förstorar upp en struntsak, något som vår broder eller syster kanske har gjort eller sagt i fråga om oss. Vi lever inte alltid efter den lag som Herren vill att vi ska leva efter när det gäller den här saken. Vi glömmer det bud som han gav apostlarna i bönens ord vari det sades att de skulle be om att få sina skulder förlåtna såsom de förlåter andra som står i skuld till dem [se Matteus 6:12]. Jag anser att vi fortfarande har mycket att göra i det avseendet. Vi har inte uppfyllt vår himmelske Faders krav i den grad som vi borde.⁷ [Se förslag 3 på sidan 244.]

Genom att välja att inte ta illa upp kan vi rena vårt hjärta från alla ovänliga känslor.

Vi har fått veta att vi ska älska våra ovänner och be för dem som förföljer oss [se Matteus 5:44] … När man hånar dig, håna inte tillbaka. När andra förföljer dig, tyck synd om dem och be för dem. Tänk på den gudomlige Mästarens föredöme som då han hängde på det grymma korset sade: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.”⁸

Det har hänt att en broder i ledande ställning har sårat en medlem i kyrkan på något sätt, förmodligen oavsiktligt, och att det här barnet till vår himmelske Fader i tysthet fortsätter att känna sig sårad i stället för att göra vad Herren har befallt och gå till den som har syndat mot honom och vänligt tala om hur han känner och ge den brodern möjlighet att säga: ”Jag är ledsen att jag har sårat dig och ber att du ska förlåta mig.” Följden är att vi ibland påträffar agg som anstiftats av Satan.⁹ [Se förslag 4 på sidan 244.]

Vi hyser inte agg mot någon av våra medmänniskor, det har vi ingen anledning till. Om de missförstår oss, felciterar och förföljer oss … bör vi komma ihåg att de är i Herrens hand … Så när vi tar sakramentet vid Herrens måltid … låt oss då från våra hjärtan rensa bort all ovilja mot varandra och mot våra bröder och systrar som inte tillhör kyrkan.¹⁰

Genom att förlåta andra gör vi oss redo för det celestiala riket.

Låt oss var och en leva på ett sådant sätt att motståndaren inte har någon makt över oss. Om du har något otalt med din nästa, om det finns några meningsskiljaktigheter mellan dig och dina grannar, klara upp dem så snart du bara kan under Herrens andes påverkan så att när den dagen kommer både du och dina efterkommande är redo att få en arvedel i det celestiala riket.¹¹

I boken Läran och förbunden finner vi i det 64:e kapitlet ett skriftställe om förlåtelse där Herren ger en befallning som avser oss i vår tid. Det lyder:

”… Sannerligen säger jag er: Jag, Herren, förlåter deras synder som bekänner sina synder inför mig och ber om förlåtelse och som inte har syndat till döds.

Mina lärjungar i forna dagar sökte sak mot varandra och förlät inte varandra i sina hjärtan. Och för detta onda led de bedrövelser och tuktades svårt.

Därför säger jag er att ni bör förlåta varandra, ty den som inte förlåter sin broder hans överträdelser är fördömd inför Herren, ty den större synden vilar på honom.”

Jag vill betona den sista versen jag läste.

”Jag, Herren, förlåter den jag vill förlåta, men av er krävs det att ni förlåter alla människor.

Och ni bör säga i era hjärtan: Låt Gud döma mellan mig och dig och löna dig efter dina gärningar.” [L&F 64:7–11]

Så få motsättningar det skulle finnas och så lyckliga vi skulle vara och vilka välsignelser vi skulle få om vi levde på ett sådant sätt att vi, när det finns motsättningar mellan oss och vår nästa, i stället för att sätta oss till doms över varandra, ärligt och samvetsgrant kunde vända oss till vår himmelske Fader och säga: ”Herre, döm mellan mig och min broder. Du känner mitt hjärta och vet att jag inte hyser agg mot honom. Hjälp oss att förstå varandra och ge oss visdom så att vi handlar rättfärdigt mot varandra.” Men små konflikter uppstår emellanåt som rubbar vår jämvikt i vardagslivet, och vi fortsätter att vara olyckliga eftersom vi går omkring och när ett olämpligt inflytande och inte har kristuslik kärlek …

”Nu talar jag till er om era familjer: Om människor slår er eller era familjer en gång, och ni uthärdar det tålmodigt och inte smädar dem, inte heller söker hämnd, skall ni bli belönade.

Men om ni inte uthärdar det tålmodigt, skall det tillräknas er som att ett rättvist mått blivit utmätt åt er.” [L&F 98:23–24]

Det här är också Mästarens ord till oss. Om vi lever efter den lagen så växer vi dag för dag till i nåd och styrka och vinner vår himmelske Faders gunst. Våra barn får då större tro. De ska då älska oss för vår rättfärdighets och redbarhets skull och glädja sig över att de har blivit födda av sådana föräldrar. Jag säger er att det här budet inte har getts grundlöst. Herren har förklarat att han inte ger någon lag lättsinnigt utan att varje lag har givits för att vi ska lyda och leva efter den.

Vi lever bara i den här världen en kort tid. De yngsta och starkaste bland oss gör sig bara redo för nästa liv, men innan vi kommer in i vår Faders härlighet och kan glädja oss åt de välsignelser som vi hoppas få där genom vår trofasthet, måste vi leva efter tålamodets lag och vara förlåtande mot dem som begår en synd mot oss och ur våra hjärtan avlägsna varje agg mot dem.

”Och vidare: Om er fiende slår er för andra gången, och ni inte smädar er fiende och uthärdar det tålmodigt, skall er belöning bli hundrafaldig.

Och vidare: Om han slår er för tredje gången och ni uthärdar det tålmodigt, skall er belöning fördubblas fyrfaldigt.” [L&F 98:25–26] …

Må Mästarens ande bo i oss så att vi förlåter alla människor såsom han har befallt, inte bara med våra läppar utan att vi av hela vårt hjärta förlåter varje synd mot oss. Om vi gör det livet ut så ska Herrens välsignelser förbli i våra hjärtan och våra hem.¹² [Se förslag 5 nedan.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Fundera över berättelsen på sidan 237 och läs 3 Nephi 12:22–24. Varför tror du att Herren kräver att vi försonas med våra bröder och systrar innan vi kommer till honom?
På sidan 239 förklarar president Smith att vår kunskap om frälsningsplanen bör hjälpa oss att vara mer förlåtande. Varför tror du att det är så? Hur kan vi ”uppnå ett tillstånd” då vi förlåter varandra?
När du studerar avsnittet som börjar på sidan 240, tänk då på något tillfälle då din himmelske Fader förlät dig. Varför tror du att vi inte är värdiga att själva få den förlåtelse vi söker om vi inte förlåter andra?
Läs andra fullständiga stycket på sidan 241. Vad hindrar oss från att försonas med en ledare i kyrkan som har sårat oss avsiktligt eller oavsiktligt? Vad kan vi göra för att övervinna sådana svårigheter?
Gå igenom det sista avsnittet av lärdomarna (sidorna 241–244). Hur gör villighet att förlåta andra oss redo för det celestiala riket? På vilka sätt blir vår familj välsignade när vi förlåter andra?

Skriftställen: Matteus 5:23–24, 38–48; 6:12, 14–15; 7:1–5; 18:15; 1 Nephi 7:16–21; Läran och förbunden 42:88

Undervisningstips: ”När en person ställer en fråga, tänk då på att uppmuntra andra att svara i stället för att själv besvara frågan. Du kan till exempel säga: ’Det var en intressant fråga. Vad tror ni andra?’ eller ’Kan någon hjälpa mig att svara på frågan?’” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 64).

”Tänk på den gudomlige Mästarens föredöme som då han hängde på det grymma korset sade: ’Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.’”

”Om det finns några meningsskiljaktigheter mellan dig och dina grannar, klara upp dem så snart du bara kan under Herrens andes påverkan.”