Kyrkans presidenters lärdomar
Kapitel 5: Det heliga prästadömet — till välsignelse för Guds barn


Kapitel 5

Det heliga prästadömet — till välsignelse för Guds barn

Prästadömet är Guds myndighet. De som bär prästadömet måste vara värdiga och använda det till att välsigna andra.

Ur George Albert Smiths liv

Under prästadömets session på generalkonferensen som hölls i oktober 1947, sade president George Albert Smith:

”Jag undrar ibland om vi som fäder bemödar oss att för våra pojkar förklara allvaret i de förpliktelser som en pojke tar på sig när han blir diakon. Jag undrar om pojkens far då han ordinerar honom till diakon får honom att känna att han nu har någonting som är av evig betydelse …

Jag minns som om det var i går hur John Tingey lade händerna på mitt huvud och ordinerade mig till diakon. Det hela lades fram på ett sådant sätt, vikten av det, att jag upplevde det som en stor ära, och det blev därför till välsignelse för mig. Och senare efter någon tid följde andra ordinationer. Men varje gång lades grunden i mitt sinne att här var en möjlighet till ytterligare en välsignelse.”1

I samma tal lärde president Smith oss att en av välsignelserna med ordination till prästadömet är möjligheten att välsigna andras liv. Han illustrerade med en berättelse om en prästadömsbärare som hade stort inflytande: en hemlärare ur hans ungdom:

”Rodney Badger var lärare i min fars hem i många år och en stor man. Alltid när han kom samlades familjen och han satt och ställde frågor till oss och berättade om sådant han tyckte vi borde känna till. Ni ska veta att när han kom in i vårt hem så hade han Herrens ande med sig. Och när han gick kände vi att vi hade haft besök av en Herrens tjänare.”2

President Smith avslutade med att uttrycka sin önskan att prästadömsbärare ska tjäna medlemmarna i sina församlingar och stavar och ”inte försumma något tillfälle att stärka dem och hjälpa dem att utvecklas och bli det som vår himmelske Fader vill att de ska bli.”3 [Se förslag 1 på sidan 52.]

George Albert Smiths lärdomar

Jesus Kristus återställde gudomlig myndighet till jorden under sin verksamhet här.

När Frälsaren kom i tidens mitt fann han den stora staden Jerusalem uppfylld av orättfärdighet. Invånarna levde på ett sådant sätt att de hade gått miste om gudomlig myndighet, så [Gud] sände sin Son till världen och grundade på nytt en kyrka som ägde gudomlig makt … Det fanns goda människor i hans släktlinje … och det fanns andra som fortfarande officierade i prästadömet, men det var nödvändigt att Frälsaren kom för att återställa den gudomliga myndigheten …

När han påbörjade sin verksamhet kallade han inte kungar och härskare och präster och män med hög befogenhet till medhjälpare, utan han kallade enkla fiskare. Resultatet blev att han samlade män kring sig som var läraktiga och inte män som inte trodde på honom. Han organiserade en kyrka under vår himmelske Faders ledning. Han förlänade sina medarbetare gudomlig myndighet och gav dem ledning om vad de skulle göra … Han hade gudomlig myndighet, och de rättfärdiga förstod att han var Guds Son. Några anser att han bara var en god människa. Vi tror att han kom till jorden inte bara för att undervisa folket om vad de skulle göra utan för att förläna sina medarbetare gudomlig myndighet så att de kunde handha förrättningarna i hans kyrka …

På Frälsarens tid var han själv den presiderande auktoriteten. Närmast under honom kom ett kvorum bestående av tolv män som han hade valt ut. När han dog blev de tolvs kvorum kyrkans ledning. De var inte några vanliga män som kallade sig lärjungar utan ett kvorum av tolv män som innehade gudomlig myndighet, som de hade fått av Jesus Kristus.4 [Se förslag 2 på sidan 52.]

Prästadömet återställdes i vår tid av män som innehade det i forna dagar.

Det står skrivet och har bekräftats i himlen och på jorden att antalet trosbekännelser och samfund ökade efter det att [Jesus Kristus] hade lämnat jorden, att antalet kyrkor ökade tills det i vår älskade profet Joseph Smiths dagar fanns många samfund. Det fanns åtskilliga som påstod att de hade gudomlig myndighet, och jag tror att somliga av dem verkligen trodde att de hade fått sådan myndighet …

När tiden var inne och världen hade förlorat prästadömets myndighet, kallade Herren en enkel pojke och lät honom få en himmelsk uppenbarelse och talade till honom och sade åt honom vad han skulle göra. Och han sände andra budbärare och himmelska varelser från tid till annan, och till följd därav organiserades Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, och den kyrkan anförtroddes gudomlig myndighet …

När Joseph Smith var en ung man befallde Herren honom att översätta Mormons bok. Vid ett tillfälle under översättningsarbetet sände Herren en helig varelse till Joseph och Oliver Cowdery för att besvara deras frågor om dopet. Vem var han som kom? Johannes Döparen, som innehade aronska prästadömet. Varifrån kom han? Han kom från himlen … Han uppenbarade sig för Joseph Smith och Oliver Cowdery i glans som uppstånden varelse. Han kom på uppdrag av vår himmelske Fader för att förläna Joseph och Oliver aronska prästadömet, för det stod inte att finna någonstans i världen. Det var nödvändigt att himlen öppnade sig och att en man som hade innehaft prästadömet och fortfarande innehade det, kom för att förläna det.

Därefter förlänade Petrus, Jakob och Johannes som innehade melkisedekska prästadömet Joseph och Oliver samma prästadöme, och Herren undervisade dem om kyrkans grundande och dess organisation. Den skulle bestå av ett presidentskap med en president och två rådgivare, även ett tolv apostlarnas kvorum, en patriark, högpräster, sjuttio, äldster, präster, lärare och diakoner, samma slags organisation som hade funnits i den forna kyrkan i fråga om myndighet.5

Era söner har förlänats samma myndighet som [Joseph Smith] hade, och det krävs av dem av vår himmelske Fader att de betjänar i evangeliets förrättningar. Den myndighet som gavs till Joseph Smith gick inte förlorad vid hans bortgång, den vilar nu på andra axlar. Vår himmelske Fader har från tid till annan låtit män träda fram som har haft myndighet att tala i hans namn, handha evangeliets förrättningar och välsigna människorna. De har delat med sig av den äran till dig och dina barn.6

Jag är tacksam för att Herren i vår tid har uppenbarat evangeliet på nytt. Fadern och Sonen uppenbarade sig, män som innehade prästadömet i forna dagar kom och förlänade det här prästadömet till enkla och ödmjuka män, och de i sin tur fick befallningen att förläna det till andra. Så evangeliet och prästadömet har ställts till förfogande för alla som uppfyller kraven för att få det, och detta är Herrens sätt.7

Ni män som bär prästadömet har ett särskilt uppdrag. Ni har förlänats gudomlig myndighet. Ni fick inte rätten att predika och undervisa om evangeliet och utföra dess förrättningar därför att ni utbildats vid ett college eller universitet. Ni fick er myndighet av män som hade gudomlig fullmakt att handla som Herrens tjänare, och den förlänades er genom dem som fått den direkt från vår Herre Jesus Kristus.8 [Se förslag 3 på sidan 52.]

Guds kraft och myndighet finns bara i hans sanna kyrka.

Man har frågat mig: ”På vilket sätt är din kyrka till större nytta än någon annan kyrka?” Jag har taktfullt försökt förklara skillnaden. Vilken organisation som helst kan församlas för att dyrka Gud, men det ger den inte gudomlig myndighet. Vilken grupp kyrkor som helst kan slå sig ihop och grunda en trosgemenskap. Det förlänar dem inte gudomlig myndighet. Människor kan gå samman för ett gott syfte, men vår himmelske Faders myndighet fås enbart på hans sätt, och hans sätt i forna dagar var att kalla och ordinera män och avskilja dem till verket. Detsamma gäller i vår tid …

Vi måste få människorna att förstå att enbart att böja knä för Herren i bön inte ger dem gudomlig myndighet. Att de uppfyller kraven i fråga om ärlighet, dygd, sanning osv. ger dem inte gudomlig myndighet … Det räcker inte att be och gå i kyrkan. Det krävs att vi har gudomlig myndighet, och det är påståendet att vi har den myndigheten som har förorsakat en stor del av den förföljelse som har följt kyrkan ända från början. Men det är sant och många av vår Faders barn börjar nu lägga märke till den inverkan som gudomlig myndighet har i den här kyrkan. De ser hur den hjälper män och kvinnor att utvecklas.9 [Se förslag 4 på sidorna 52–53.]

Jag vill inte att man ska få uppfattningen att jag klandrar och kritiserar personer som tillhör de olika samfunden i världen. Jag är tacksam för att det i så många av dem finns goda män och goda kvinnor som tror på honom och tjänar Gud med det ljus de har, men faktum kvarstår att vår Fader har upprättat sin kyrka här i världen. Han har förlänat sin myndighet till män i vår tid och erkänner ingen annan myndighet i världen än den som han själv har instiftat.10 [Se förslag 5 på sidan 53.]

Prästadömets förrättningar är väsentliga för att vi ska kunna komma in i det celestiala riket.

Vore vi som alla andra samfund kunde vi söka Herren och få hans välsignelser eftersom var och en som gör gott här i världen får en välsignelse. Vi må tillägna oss de viktigaste dygderna, men utan Guds makt och det heliga prästadömets myndighet kommer människan inte in i det celestiala riket.11

Den enda plan som förbereder människor för det celestiala riket är den plan som gavs av vår Herre Jesus Kristus, och vår Herres Jesu Kristi myndighet är den enda myndighet som berättigar män till att undervisa om och rätteligen utföra evangeliets förrättningar.12

Joseph Smith den yngre kallades av Gud att vara hans profet, och genom honom återställdes det heliga melkisedekska prästadömet till jorden, vilket är Guds makt som delegerats till människan att handla i hans namn. Genom det här prästadömet utförs med vederbörlig myndighet varje förrättning i vår Herres Jesu Kristi evangelium som krävs för människobarnens frälsning.13

Hur skulle vi påverkas om vi var tvungna att skiljas från den myndighet som Gud förlänat oss? Det skulle innebära att det celestiala rikets portar vore stängda för oss. Det skulle innebära att den välsignelse som är kronan på verket och som jag i min barndom fick lära mig att se fram emot inte skulle bli verklighet … Gemenskapen med mina nära och kära … vilka jag älskar nästan lika mycket som livet självt, skulle jag inte få uppleva i det celestiala riket.14

Prästadömet … är en välsignelse som om vi är trofasta öppnar portarna till det celestiala riket och ger oss en plats där, och där kan vi bo i all evighet. Förspill inte den här oskattbara välsignelsen.15 [Se förslag 6 på sidan 53.]

Det är varje prästadömsbärares plikt att leva exemplariskt och använda prästadömet till att välsigna andra.

Det är underbart att veta att män som är värdiga kan ta emot prästadömet och med den myndighet de ges göra så mycket som blir till välsignelse för andra av vår Faders barn.16

Ni kan inte gå ut i världen och i någon annan kyrka finna … män som innehar gudomlig myndighet. Glöm inte det. Ni tillhör en utvald grupp män … som genom handpåläggning har tagit emot gudomlig myndighet, vilket gör er till hans medarbetare som är Mästare över himmel och jord. Jag menar inte att ni inte får skratta, le och njuta av livet, men vad jag menar är att det hos var och en, i själens djup, bör finnas en medvetenhet om att jag ska ta vara på min broder, att jag innehar myndighet som kommer från Herren Jesus Kristus, att jag bär det heliga prästadömet.” Handlar vi därefter då tar vi inte lätt på heliga ting, vilket somliga har gjort tidigare.17

Det faktum att de innehar prästadömet blir till fördömelse för många män på grund av deras sätt att se på prästadömet, som om det var något alldagligt.18

Några män tror att eftersom de innehar prästadömet kan de bete sig hur som helst i hemmet. Jag vill tala om för er att ni män som innehar prästadömet aldrig kommer in i det celestiala riket om ni inte hedrar er hustru och er familj och undervisar dem och låter dem få de välsignelser som ni önskar för egen del.19

Vår himmelske Faders myndighet finns på jorden till välsignelse för människorna, inte för att de som ges den myndigheten ska bli högmodiga, utan för att de ska bli ödmjuka, inte för att de som har fått särskilda förmåner ska tro att de är viktigare än andra, utan för att vi ska bli ödmjuka i själen, fromma i hjärtat och omtänksamma om alla människor i allt vi gör, och på det sättet, genom vår redbarhet, vara exempel på det som vår himmelske Fader vill att vi ska undervisa om.20

Att vara medlemmar i kyrkan och bära prästadömet för oss ingenstans, om vi inte är värdiga. Herren har sagt att varje välsignelse vi önskar oss är beroende av att vi lyder hans bud. Vi kan bedra våra grannar, vi kan bedra oss själva med tanken att det vi gör är nog, men om vi inte håller vår himmelske Faders bud, om vi inte värdigt bär detta heliga prästadöme som är så kostbart, får vi inte vår plats i det celestiala riket.21

Ni bröder … har förlänats en helig möjlighet, en helig plikt. Ni har fått det heliga prästadömets välsignelser. Ni har förlänats gudomlig myndighet, och den myndigheten åtföljs av plikten att höja era röster och leva på ett sådant sätt att människor i världen märker skillnaden mellan Jesu Kristi evangelium och andra organisationer i världen.22

Vart ni än går, tänk på att ni företräder honom som är upphovet till vår existens. Det prästadöme ni bär är inte Joseph Smiths, Brigham Youngs eller någon annan mans prästadöme vilken kallats att leda kyrkan här eller i andra länder. Det prästadöme ni bär är Guds makt som förlänats er från ovan. Det var nödvändigt att sända heliga varelser till jorden … för att återställa den härliga välsignelse som hade gått förlorad och inte funnits på jorden under många hundra år. Nog borde vi vara tacksamma för våra välsignelser.23

Min bön är att Herren ska välsigna oss alla, att vi ska vara värdiga att bära det prästadöme som han har erbjudit och förlänat oss så att vart vi än går människor ska kunna säga: ”Den där mannen är en Herrens tjänare.”24 [Se förslag 7 på sidan 53.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

  1. Fundera över de upplevelser som president Smith beskriver på sidorna 45–46. Vad kan vi göra för att hjälpa unga män förbereda sig för ordination till ämbeten i prästadömet? Vad kan vi göra för att hjälpa unga kvinnor inse vikten av prästadömets kraft i deras liv? Varför är det viktigt för både män och kvinnor att skaffa sig kunskap om prästadömet?

  2. Varför var det ”nödvändigt att Frälsaren kom för att återställa den gudomliga myndigheten” (sidan 46) under sin jordiska verksamhet förutom att predika evangeliet?

  3. Läs sidan 48 och det första stycket på sidan 50. Varför tror du att Herren gör sin myndighet tillgänglig för alla värdiga män i stället för att begränsa det till några få män med utbildning?

  4. President Smith talade om hur män och kvinnor utvecklas tack vare prästadömet (sidan 49). Vad innebär det här yttrandet för dig? Vad kan du göra för att bevara prästadömets kraft och inflytande i ditt liv?

  5. Gå igenom avsnittet som börjar på sidan 49 och fundera på vad du skulle säga om någon ställde samma fråga till dig som ställdes till president Smith: ”På vilket sätt är din kyrka till större nytta än någon annan kyrka?”

  6. Studera avsnittet som börjar överst på sidan 50. Vilka ”oskattbara välsignelser” har du fått tack vare prästadömet?

  7. Studera sista avsnittet av lärdomarna (sidorna 50–52) och sök i texten efter plikter som enligt president Smith åtföljer prästadömet. Vad kan medlemmar i prästadömets kvorum göra för att stötta varandra i sina plikter? Hur kan kvinnor hjälpa prästadömsbärare att uppfylla dessa plikter? Vad kan prästadömsbärare göra för att stötta kvinnor i deras gudagivna uppgifter?

Skriftställen: Johannes 15:16; Alma 13:1–3, 6–10; Läran och förbunden 84:19–22; Joseph Smith—Historien 1:68–72; Trosartiklarna 1:5

Undervisningstips: ”Vittna närhelst Anden manar dig att göra det, inte bara i slutet av varje lektion. Ge dem du undervisar tillfälle att bära vittnesbörd” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 45).

Slutnoter

  1. I Conference Report, okt. 1948, s. 180–181.

  2. I Conference Report, okt. 1948, s. 186.

  3. I Conference Report, okt. 1948, s. 190.

  4. ”The Church with Divine Authority”, Deseret News, 28 sept. 1946, kyrkodelen, s. 6.

  5. ”The Church with Divine Authority”, s. 6.

  6. I Conference Report, apr. 1904, s. 64.

  7. I Conference Report, apr. 1934, s. 28–29.

  8. I Conference Report, apr. 1927, s. 83.

  9. I Conference Report, apr. 1934, s. 28–29.

  10. I Conference Report, apr. 1917, s. 37–38.

  11. I Conference Report, okt. 1926, s. 106.

  12. I Conference Report, apr. 1934, s. 30.

  13. ”Message to Sunday School Teachers”, Instructor, nov. 1946, s. 501.

  14. I Conference Report, apr. 1925, s. 65.

  15. I Conference Report, apr. 1949, s. 191–192.

  16. I Conference Report, okt. 1950, s. 6.

  17. Konferens för sjuttio och stavsmissionärer, 4 okt 1941, s. 7.

  18. I Conference Report, apr. 1948, s. 184.

  19. I Conference Report, apr. 1948, s. 184.

  20. I Conference Report, okt. 1928, s. 94.

  21. I Conference Report, apr. 1943, s. 91–92.

  22. I Conference Report, okt. 1933, s. 25.

  23. I Conference Report, okt. 1945, s. 118.

  24. I Conference Report, okt. 1950, s. 182.

”Jag undrar om pojkens far då han ordinerar honom till diakon får honom att känna att han nu har något nytt som är av evig betydelse.”

”Män som innehade prästadömet i forna dagar kom och förlänade det här prästadömet till enkla och ödmjuka män.”