Kapitel 13

Göra vår del för att dela med oss av evangeliet

Det finns många sätt att medverka i det stora arbetet att sprida Jesu Kristi återställda evangelium.

Ur George Albert Smiths liv

Förutom att han verkade som generalauktoritet i nästan 48 år utförde George Albert Smith även tre heltidsmissioner för kyrkan, däribland två år som president över Europamissionen. Han uppmuntrade kyrkans medlemmar att förbereda sig andligen för missionstjänst på heltid och att tacka ja till sådana kallelser när de kom. Men han lärde också att de inte behöver få en officiell missionskallelse för att predika evangeliet. George Albert Smith var en missionär i hela sitt liv. Ofta påminde han kyrkans medlemmar om deras många möjligheter att dela med sig av evangeliet till grannar och vänner och uppmuntrade dem att vara goda exempel som Kristi lärjungar.

President Smith påbörjade sin tjänstgöring i Europamissionen kort efter första världskrigets slut. På grund av kriget hade antalet missionärer i missionen minskat drastiskt och alla försök att öka det antalet förhindrades av att missionärerna inte fick några visum. Dessutom spred kyrkans fiender ut falska rykten om de sista dagars heliga, vilket skapade fördomar som var svåra att övervinna. President Smith var trots dessa begränsningar säker på att verket skulle gå framåt på grund av trofasta sista dagars heligas föredöme. Han framhöll att allteftersom kyrkan blir mer bekant ”värderas dess medlemmar efter förtjänster” och kritiker ”berövas snabbt sina oberättigade fördomar när de kommer i direkt kontakt med sista dagars heliga i det dagliga livet … Då bedömer de oss efter vår frukt, utifrån personliga iakttagelser, och när de vidarebefordrar sådan information kan detta enbart vara ytterst fördelaktigt för oss.”¹

En kort tid efter att ha påbörjat sin tjänst som president i missionen skrev han till kyrkans medlemmar i Europa och påminde dem om deras ansvar att dela med sig av evangeliet och hjälpa verket att gå framåt:

”Låt oss med förenade krafter utnyttja tillfället att verka medan tid är, med fullt förtroende för att Herren ska vända hedervärda människors hjärtan till evangeliet när de har förstått det. Låt oss sprida Mästarens lära till de goda människorna i Storbritannien och de andra länderna i Europamissionen så att de kan bli frälsta både andligt och timligt.”²

Några månader senare skrev han: ”Varje medlem i kyrkan bör finna glädje i att undervisa om sanningen. Vi bör var och en göra något varje dag för att föra ljuset till våra medmänniskor. De är alla dyrbara i vår himmelske Faders ögon och han kommer att belöna oss för att vi ger dem andlig insikt Vi kan inte flytta över vårt ansvar till andras skuldror.”³

Efter att ha återvänt från Europa avgav George Albert Smith 1921 rapport under generalkonferensen. Han sade: ”De fördomar som funnits mot oss har i stor utsträckning försvunnit och hundratusentals människor har gjorts uppmärksamma på det arbete vi utför.” Han uppmanade sedan de heliga att ständigt söka efter tillfällen att sprida evangeliet till andra: ”Vårt problem är att finna ett sätt att föra ut vår Herres evangelium till alla människor. Det är problemet och med gudomlig hjälp ska vi finna en lösning på det. Det åligger oss att ta reda på om det inte finns något sätt för oss att göra mer än vi hittills har gjort för att uppfylla vår himmelske Faders krav.”⁴ [Se förslag 1 på sidan 139.]

George Albert Smiths lärdomar

Varje medlem i kyrkan har ansvaret att dela med sig av evangeliet.

Jag är så tacksam för mina förmåner i Jesu Kristi Kyrka, för kamratskapet med män och kvinnor i den här kyrkan och i andra kyrkor. Jag är tacksam för de många vänner jag har i de olika kyrkorna i världen, utspridda på skilda platser. Jag är tacksam för dessa vänner, men jag är inte nöjd förrän jag kan dela med mig till dem av sådant som de ännu inte har fått.⁵

Vi sänder ut missionärer till jordens folk för att förkunna evangeliet som det uppenbarats i vår tid. Men därmed har vi inte fullgjort hela vår plikt. Utanför vår egen dörr finns hundratals, ja, tusentals av vår himmelske Faders utvalda söner och döttrar. De bor mitt ibland oss, vi blir goda vänner, men vi försummar att undervisa dem i den utsträckning vi borde om evangeliet som vi vet är Guds kraft till frälsning. Kyrkans presidentskap gör allt som står i deras makt. De ägnar sina dagar och ofta sena kvällar åt att arbeta för kyrkans räkning. De bröder som arbetar tillsammans med dem är frikostiga med sin tid och reser och undervisar de sista dagars heliga och för ut evangeliet till vår Faders barn. Presidenter för stavar, högrådsmedlemmar, biskopar i församlingar och deras assistenter arbetar oavbrutet för att vara till välsignelse för folket, och deras lön är säker. Men gör vi allt vi bör göra så att när vi står inför vår himmelske Faders skrank han då ska säga att vi har fullgjort hela vår plikt i fråga om våra medmänniskor, hans barn?⁶

I en av de första uppenbarelserna … i Läran och förbunden står följande:

”Se, ett förunderligt verk skall snart påbörjas ibland människobarnen …

Om ni därför har en önskan att tjäna Gud, är ni kallade till verket.” [L&F 4:1, 3.]

Du behöver ingen kallelse att resa ut på missionsfältet för att förkunna sanningen. Börja med din närmaste granne genom att inge förtroende, genom att inspirera honom att älska dig för din rättfärdighets skull, och du har redan börjat missionera.

”Ty se, fältet har redan vitnat till skörd.” [L&F 4:4.]⁷

Att sprida sanningen är inte någon annans ansvar, det är ditt och mitt ansvar att se till att människorna får undervisning om det rena evangeliet. Är inte det något att vara tacksam för?⁸

Det finns stora möjligheter för var och en av oss. Jag skulle vilja betona enskilt missionsarbete av var och en av oss bland våra grannar. Om vi gör vårt bästa kommer vi att bli förvånade över hur många som är intresserade. De ska inte bara vara tacksamma mot oss för att vi kom med sanningen till dem och öppnade deras ögon för de härligheter och de välsignelser som vår himmelske Fader har berett för oss, utan de kommer också att älska oss och vara tacksamma mot oss i all evighet.

Det finns så mycket som Herren har gett oss som andra ännu inte har fått. Inte ska vi väl vara själviska. Vi bör ha en önskan i hjärtat att i möjligaste mån dela med oss av de glädjerika sanningarna i Jesu Kristi evangelium till alla andra.⁹

Så låt oss var och en sträva framåt och utöva inflytande på våra grannar och vänner, och låt oss inte vara alltför blygsamma. Vi behöver inte besvära människor, utan låt oss få dem att känna och förstå att vi är intresserade, inte av att göra dem till medlemmar i kyrkan bara för att öka medlemsantalet utan för att de ska kunna få glädja sig åt samma välsignelser som vi har.¹⁰ [Se förslag 2 på sidan 139.]

Om vi lever ett föredömligt liv kan vårt inflytande påverka andra till att vilja veta mer om evangeliet.

Kom ihåg att vi alla har plikter. Vi kanske inte blir kallade till en särskild uppgift, men i varje grannskap finns det tillfälle för var och en av oss att utstråla kärlek och frid och glädje så att människorna förstår vad evangeliet är och kan insamlas till fållan.¹¹

För bara några få dagar sedan sade en bildad man i ett samtal med en av våra systrar som var på besök på östkusten: ”Jag kan inte tro som ni men jag önskar att jag kunde göra det. Det är vackert.” Och så är det med många av vår Faders barn. När de iakttar det som kännetecknar detta verk, iakttar män och kvinnor som har tagit emot sanningen och deras handlingar, förundras de över vad som åstadkommits, över den frid och glädje som följer de uppriktigt troende, och önskar att de också skulle vara del av det, och det skulle de kunna vara om de hade tro.¹²

Jag har ofta gjort iakttagelsen, och jag tror att de flesta av er som har haft missionärsupplevelser kan bekräfta det, att ingen god man eller kvinna kan komma under trofasta medlemmars inflytande i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och avstå från att lovorda vad de har iakttagit medan de var hos oss. När de lämnar oss är det ibland en annan sak, men så länge de står under det inflytande som kommer från Herren och som hans tjänare har, lovordar de vanligtvis gärna det de har sett och hört.¹³

Den onde har lagt ner sin största möda på att förhindra att evangeliets sanningar sprids. Det är din och min plikt att med takt och broderlig kärlek och tro övervinna de fördomar som den onde har sått i vår himmelske Faders barns hjärtan, att bryta ner de felaktiga intryck som i några fall till och med goda män och kvinnor har och att undervisa dem om vår Herres evangelium, som är en Guds kraft som frälser var och en som tror och följer det.¹⁴

Jag anser att den storslagna organisation vi tillhör borde vara ett sådant gott föredöme att människor i vårt grannskap som inte är medlemmar i kyrkan ser våra goda gärningar och nödgas att prisa vår himmelske Faders namn. Det är så jag ser på den saken. Allt vi behöver göra är att vara ett gott föredöme, vara goda män och goda kvinnor, så lägger de märke till det. Då kanske de ger oss tillfälle att undervisa dem om det som de inte vet.¹⁵

Om vi som medlemmar i kyrkan höll Guds bud, om vi värdesatte sanningen som vi bör göra, om vårt liv överensstämde med dess läras skönhet, så att våra grannar som iakttog vårt uppträdande kände sig manade att söka sanningen, vore vi lysande missionärer.¹⁶ [Se förslag 3 på sidan 140.]

Vi deltar i missionsarbete genom att hjälpa framtida missionärer att förbereda sig och genom att stödja dem på missionsfältet.

Vår uppgift är inte bara att undervisa om Jesu Kristi evangelium och leva efter det, utan det är också vår uppgift att sända ut våra söner och döttrar i världen när de får en kallelse från kyrkan att predika evangeliet. De bör ha fått en sådan uppfostran att de är orubbliga när den onde frestar dem. De bör vara så rena och dygdiga och rättfärdiga som det bara går, för då kommer deras blotta närvaro att påverka dem som de kontaktar. Guds ande bor inte i orena tempel, hans Ande bor hos dem som håller sig obefläckade och rena.

Låt oss därför [fostra] våra pojkar och flickor under Guds andes påverkan.¹⁷

Låt inte era barn växa upp utan att undervisa dem om principerna i Jesu Kristi evangelium. Låt dem inte lära sig vad evangeliet innebär först på missionsfältet. Jag minns när jag för femtiofem eller sextio år sedan var i Södern [som missionär] att det var en man som kom från en stor familj som sade: ”Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag ska säga till människorna här.”

”Undervisa dem om Bibeln”, sade en av bröderna. ”Hämta din bibel och läs Första Moseboken.” Han sade: ”Jag vet inte var Första Moseboken är någonstans i Bibeln”, och ändå hade han kommit från ett sista dagars heliga hem för att föra ut livets och frälsningens budskap till människorna i Södern. Men det dröjde inte länge förrän hans inställning ändrades. Genom studier och bön fick han ett vittnesbörd om sanningen och visste att evangeliet fanns på jorden, och han kunde stå på egna ben och öppet vittna om att Jesu Kristi evangelium är sanningen.¹⁸

Det är oerhört viktigt att vi förbereder oss för verket. Det räcker inte att en pojke på grund av sitt förtroende för föräldrarna — därför att han vill göra det som de vill att han ska göra — uttrycker en önskan att gå ut i världen och predika evangeliet. Det räcker inte att han tar emot de kallelser till missionärstjänst som vår himmelske Fader från tid till annan ger genom sina tjänare. Det är också nödvändigt att han blir duglig för arbetet, forskar i skrifterna och får veta vad Herren vill att han ska veta. Det är viktigt att våra söner och döttrar blir starka i tron och liksom sina föräldrar vet att detta är vår Faders verk …

Ett dussin män som är dugliga för arbetet är mer värda på missionsfältet än hundra som inte känner till sanningen och som själva först måste få undervisning om den innan de kan förklara den för andra.

Det här är vår Faders verk och inget att leka med. Det är av allra största vikt för oss. Låt oss … försöka skapa tro hos våra barn och befästa den, så att de blir villiga att ta emot och utföra varje kallelse och så att de ur djupet av sitt hjärta kan säga: ”Jag är redo att gå varthelst min himmelske Fader vill att jag ska gå.”¹⁹ [Se förslag 4 på sidan 140.]

En enträgen bön har framförts … att vi sänder ut våra söner och döttrar på missionsfältet … Det gläder mig att se hur män och kvinnor sparar pengar och planerar så att deras barn kan gå ut i världen. För mindre än två veckor sedan … begav sig en ung man ut på missionsfältet, och hans två systrar … skickar honom en del av sina små löner för att han ska få uppleva välsignelsen av en mission. Han är den förste i en stor barnfamilj som beger sig ut på missionsfältet för att sprida sanningen … Jag vet att de här goda kvinnorna som har tron att ge sina medel till sin bror så han kan tjäna Herren på fältet ska ha all anledning att glädja sig i hjärtat. De ska få den välsignelse som hör ihop med evangeliets predikande, i den utsträckning som det är möjligt att få den utan att själv tjäna.²⁰

Jag tänker … på våra representanter på missionsfältet, utspridda runtom i vårt land och i en del främmande länder. Be för dem, bröder och systrar. De behöver Herrens hjälp och de behöver vår tro och våra böner. Skriv till dem och uppmuntra dem så att när de får brev hemifrån de då vet att man alltid tänker på dem.²¹

Vi deltar i missionsarbetet genom att förbereda oss att själva utföra missioner.

Det kommer inte att dröja länge innan det finns ett stort behov i vår kyrka av dugliga män och kvinnor som kan undervisa om sanningen i delar av världen som vi hittills varit utestängda från. Om vi vill ha evig glädje tillsammans med dem som han har välsignat oss med här, låt oss då vara osjälviska: Låt oss förbereda oss för arbetet och när tillfälle ges gå ut i världen och förkunna sanningen och vara verktyg i vår Faders händer och föra hans barn tillbaka till honom genom att undervisa dem om evangeliets skönhet.²²

För bara några få år sedan hade många av mina vänner det gott ställt. De hade livets nödtorft och mycket av dess lyx, och när det antyddes för dem att de skulle kunna bege sig ut på missionsfältet, sade några av dem: ”Jag kan inte överge mina affärer. Jag klarar mig inte om jag ger mig i väg och lämnar det jag har.” Men nu har deras affärer lämnat dem. Det som de trodde att de inte kunde undvara ligger nu utom deras kontroll och är borta. Många av dem skulle vara glada om de kunde gå tillbaka tio år och om de då blev kallade att inträda i Guds tjänst kunde säga: ”Jag ska ordna upp mina affärer. Jag är glad över den möjlighet jag får att vara livets och frälsningens tjänare” …

Tänk på de möjligheter och förmåner vi har: att kunna slå oss ner hemma hos hedervärda män i världen och undervisa dem om Jesu Kristi evangelium. Tänk på vad det kan innebära att sitta tillsammans med män som inte har gudomlig myndighet och undervisa dem om frälsningsplanen och förklara för dem hur de kan komma i åtnjutande av den gudomliga myndighetens välsignelser som du åtnjuter.

Jag tycker att några av oss är själviska. Vi njuter så gärna av våra välsignelser, vi omger oss så gärna med livets bekvämligheter och umgås så gärna med de bästa män och kvinnor som står att finna i världen att vi glömmer vår plikt mot andra. Så lyckliga vi skulle vara om vi strävade att vara en kraft i det godas tjänst i världen genom att betjäna dem som ännu inte förstått vår Herres evangelium.

Många av oss har lämnat medelåldern, många av oss avslutar vårt arbete. Kyrkan behöver missionärer på fältet. Män som har insikt i evangeliet och som är redo att ge sitt liv för det om så erfordras, och när jag säger att vi behöver missionärer så menar jag att världen behöver dem.²³

Vårt missionsfält ligger framför oss. Vår Faders söner och döttrar behöver oss … Det finns tusentals män och kvinnor i den här kyrkan som har förmåga att undervisa om evangeliet och som kan få än större förmåga genom att göra sin plikt på missionsfältet. De kommer att välsignas med tillräckliga medel så att de kan utföra det arbete som Herren vill att vi ska utföra.²⁴

Nu när den tid är nära förestående då spärrar ska tas bort och barriärer stötas omkull som har förhindrat oss att predika evangeliet, då Herrens röst ska komma till dig genom hans tjänares mun och säga: ”Bered dig på att gå ut i världen och predika evangeliet”, gör då inte som Jona, försök inte gömma dig eller fly från din plikt, kom inte med ursäkter och säg att du saknar nödvändiga medel. Skym inte din blick med fåfängliga ting som hindrar dig från att se ett evigt liv i vår Faders närhet, och evigt liv kan du bara få genom tro och genom hängivenhet för hans sak. Varje man bör ställa sitt hus i ordning. Varje man som bär prästadömet bör ställa sig själv i ordning, och när kallelsen kommer från Herrens tjänare att han ska gå ut i världen och undervisa om sanningen och varna människorna — vår Fader kräver att de ska bli varnade — må då ingen man gömma sig bakom något fåfängligt ting och bli uppslukad, inte av en stor fisk utan av världens fåfängliga ting. [Se Jona 1:1–17.]²⁵

Det är ingen lätt uppgift, det är kanske ingen tilltalande tanke att bli kallad ut i världen, att lämna våra nära och kära, men jag säger er att de som är trofasta, de som fullgör den plikten om så krävs, kommer att få uppleva en frid och en glädje som övergår allt förstånd och blir redo att i sinom tid stå inför sin Skapares ansikte efter att ha avslutat sitt jordiska verk, och veta att de tas emot av honom på grund av det de gjort.²⁶

Min bön är att hans Ande ska finnas överallt [i kyrkan], att våra hjärtan ska vara fyllda av kärlek till vår Faders barn, att vi ska inse betydelsen av vårt uppdrag i världen, att då vi griper efter det som inte är vårt utan vi bara har till låns som förvaltare, att vi då inte ska glömma den ovärderliga gåva, den ovärderliga förmån som är inom räckhåll för oss: att undervisa om evangeliet och rädda människors själar.²⁷ [Se förslag 5 på sidan 140.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Fundera över president Smiths ord i ”Ur George Albert Smiths liv” (sidorna 129–131). Varför tror du att han var så optimistisk i fråga om missionsarbetet i Europa trots det motstånd han mötte? Hur hjälper hans exempel dig om släktingar eller vänner tackar nej till en inbjudan att få lära sig om evangeliet?
Gå igenom det första avsnittet av lärdomarna (sidorna 131–133). Vilka metoder har visat sig mest effektiva när du har delat med dig av evangeliet till vänner och grannar?
Läs avsnittet som börjar på sidan 133 och tänk på ett exempel som du känner till då en medlems föredöme inspirerade någon att lära sig mer om kyrkan. Vilka andra skäl finns det till att efterlevnad av kyrkans normer är så viktigt i missionsarbetet?
Leta på sidorna 135–136 efter vad blivande missionärer behöver göra för att vara andligt förberedda för sin mission (se också L&F 4). Vad kan föräldrar göra för att hjälpa sina söner och döttrar förbereda sig? Hur kan prästadömets kvorum och Hjälpföreningens systrar hjälpa till?
Gå igenom det sista avsnittet av lärdomarna (sidorna 137–139). Vilka ”fåfängliga ting” kan avhålla oss från att tjäna som missionärer? Vilka är några av välsignelserna som kommer av äldre missionärers eller missionärspars tjänst? Fundera på vad du behöver göra för att förbereda dig för missionärstjänst.

Skriftställen: Matteus 5:14–16; Markus 16:15–16; 1 Timoteusbrevet 4:12; Alma 17:2–3; Läran och förbunden 31:1–8; 38:40–41

Undervisningstips: ”När du varierar inlärningsaktiviteterna, brukar eleverna bättre förstå evangelieprinciperna och minnas mer. En noggrant utvald metod kan förtydliga en princip, göra den mer intressant och mer minnesvärd” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 89).

George Albert Smith verkade som president över Europamissionen från 1919 till 1921.

”I varje grannskap finns det tillfälle för var och en av oss att utstråla kärlek och frid och glädje.”

”Det finns tusentals män och kvinnor i den här kyrkan som har förmåga att undervisa om evangeliet och som kan få än större förmåga genom att göra sin plikt på missionsfältet.”