Kapitel 8

Templets välsignelser för oss själva och våra förfäder

Templet är avsett att vara en plats där heliga förrättningar utförs för levande och för döda.

Ur George Albert Smiths liv

År 1905 besökte George Albert Smith som nybliven apostel flera viktiga platser i kyrkans historia i sällskap med president Joseph F. Smith och andra medlemmar av de tolv apostlarnas kvorum. En av platserna de besökte var Kirtland i Ohio där de heliga i början av kyrkans historia byggde det första templet i denna tidsutdelning. ”Det första som mötte vår blick när vi närmade oss staden”, erinrade sig äldste Smith, ”var Kirtlands vackra tempel … Det var där som profeten Joseph Smith och [Oliver Cowdery] såg Frälsaren stå på talarstolens bröstvärn. Det var där som Mose överlämnade till dem nycklarna till Israels insamling, och där kom Elias och Elia i sina kallelsers makt och majestät och överlämnade de nycklar som de själva hade anförtrotts under sin verksamhet på jorden.”

När gruppen gick genom templet tänkte äldste Smith på de trofasta heliga som hade byggt det. ”När vi insåg att byggnaden hade uppförts av medlemmar som levde i svår fattigdom, att modiga män hade arbetat på dagen med att lägga grunden och bygga templets väggar och sedan på natten försvarade det med vapen mot dem som hade svurit att byggnaden aldrig skulle bli färdigställd, då kunde vi inte låta bli att tänka att det inte var något under att Herren hade tagit emot deras offer och välsignat dem som få människor blivit välsignade på jorden.”¹

Åratal senare, efter att ha blivit avskild till president för kyrkan, invigde han templet i Idaho Falls. I invigningsbönen uttryckte han sin tacksamhet över det frälsningsverk som utförs i templet för levande och döda:

”Vi tackar dig o Gud för att du sände Elia, den forntide profeten som ’… anförtroddes nycklarna till makten att vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, för att inte hela jorden skall slås med en förbannelse.’ [L&F 27:9.] Vi tackar dig för att han sändes till din tjänare Joseph Smith för att förläna nycklarna och myndigheten till verket för de döda och för att uppenbara att frälsningsplanen inbegriper hela den mänskliga familjen, att evangeliet har universell omfattning och att du inte gör skillnad på människor utan har sörjt för att frälsningens evangelium blir predikat för både levande och döda. Vi är djupt tacksamma mot dig för att frälsning erbjuds alla som önskar bli frälsta i ditt rike.

Må ditt folk finna glädje i att forska efter sina förfäder så att de blir Frälsare på Sions berg genom att officiera för sina döda släktingar i dina tempel. Vi ber också att Elias ande må vila mäktigt över alla folk överallt så att de känner sig manade att sammanställa och tillhandhålla uppgifter om sina förfäder, och att dina trofasta barn må utnyttja dina heliga tempel där de kan utföra alla förrättningar för de döda vilka tillhör deras eviga frälsning.

I sin bön uttryckte president Smith också att templet verkligen är Herrens hus och en plats där man kan känna Guds närvaro.

”Nu helgar vi templet åt dig med allt som tillhör det så att det må vara heligt i dina ögon, så att det må vara ett bönens hus, ett hus för lovprisning och gudsdyrkan, så att din härlighet må vila över det och din eviga närvaro ständigt vara i det. Att det må vara en behaglig boning för din älskade Son Jesus Kristus, vår Frälsare, att templets alla delar må vara helgade åt dig och heliga, och vi ber att alla som träder över tröskeln till detta ditt hus ska genomträngas av dess helighet …

Må din närvaro, himmelske Fader, alltid förnimmas här så att alla som samlas här inser att de är gäster och att detta är ditt hus.”² [Se förslag 1 på sidan 87.]

George Albert Smiths lärdomar

I templet tar vi emot heliga förrättningar, däribland förrättningar som binder samman familjer för evigt.

För att vi ska kunna bli redo för [det celestiala] riket har Herren i sin barmhärtighet i vår tid återställt Jesu Kristi evangelium och förlänat gudomlig myndighet, och han gav därefter sina barn insikt om att det finns särskilda förrättningar som kan tas emot och utföras. I det här syftet byggdes tempel och till dessa tempel kan alla som önskar en plats i det celestiala riket komma och där ta emot sina välsignelser, för att berikas och för att bli redo för det riket.³

Vi är det enda folk i världen som vet vad tempel är till för.⁴

Varje [tempel] har uppförts i ett stort evigt syfte: att tjänstgöra som Herrens hus, att tillhandhålla en helig plats lämpad för förrättningar som binder både på jorden och i himlen — förrättningar för döda och levande som tillförsäkrar dem som tar emot dem och som troget håller fast vid sina förbund att de får äga sin familj och umgås med den i evigheternas evighet och får upphöjelse tillsammans med familjen i vår Faders celestiala rike.⁵

Vi borde vara tacksamma för kunskapen om att äktenskapsförbundet är evigt. Gällde vårt hopp bara det här livet, då vore vi de mest beklagansvärda av alla människor [se 1 Korintierbrevet 15:19]. Denna försäkran om att vår relation här som föräldrar och barn, som man och hustru, fortsätter i himlen — och att detta bara är början på ett stort och härligt rike som det är vår Faders avsikt att vi ska ärva på den andra sidan — fyller oss med hopp och glädje.⁶

Om jag trodde som många tror att nu då min älskade hustru och mina kära föräldrar är borta att de då har försvunnit ur mitt liv för evigt och att jag aldrig får träffa dem igen, skulle detta beröva mig ett av mina största glädjeämnen i livet: att se fram emot att träffa dem igen och välkomnas av dem och känna deras värme och tacka dem ur djupet av mitt hjärta för allt de gjort för mig.

Men miljontals av vår himmelske Faders barn vet inte att män och hustrur kan förenas för tid och evighet och få vara tillsammans med sina barn för evigt genom att delta i vissa förrättningar som vår himmelske Fader har föreskrivit. Vi borde vara djupt tacksamma för den kunskap vi fått.⁷

Det finns bara några få platser på jorden där vi kan vigas för evigt och det är i Guds tempel … Många av våra bröder och systrar, som alla är barn till vår himmelske Fader, förvägras den här förmånen … utan att de rår för det. Men om de lever värdigt och om de skulle ha dragit nytta av förmånen om de hade kunnat, går de inte miste om någonting trots de här för tillfället ogynnsamma omständigheterna. Men tänk på hur mycket större deras ansvar är som bor på platser där män och kvinnor kan förenas för evigt och dit de kan komma och utföra arbete för sina avlidna förfäder! Världens människor har inte den förmånen. Jag undrar om vi verkligen värdesätter den …

Låt oss undervisa våra ungdomar om det här redan tidigt så att de när de blir giftasvuxna inte har något tvivel om var och hur och av vem denna heliga förrättning ska utföras — och templet är den enda plats där den kan utföras för tid och evighet.⁸

Jag tackar [Herren] för alla förrättningar i Herrens hus som jag har fått ta emot. Men ingen av dem var avsedd enbart för mig, utan jag tilläts ta emot en del av det som avsetts för alla hans barn, var de än är, om de är villiga att ta emot det som han erbjuder dem, utan pengar och för intet.⁹

Alla … tempel som har uppförts eller som ska invigas blir till stor välsignelse för dem som värdigt drar nytta av förmånen att använda dem, både för egen del och för sina avlidna förfäder.¹⁰ [Se förslag 2 på sidan 87.]

Genom tempelarbete gör vi eviga välsignelser tillgängliga för våra avlidna förfäder.

Genealogiska föreningen har tillbringat många år med att samla [genealogiska] uppgifter. Andra tillbringar många år med att arbeta i Herrens hus och döpa sig för de döda, få män och kvinnor och barn beseglade till varandra och förena familjer, vilket vår himmelske Fader har befallt oss att göra. Det vore bra om var och en av oss frågade sig: Vad gör jag själv? Gör jag min del? Vår himmelske Fader talade genom Joseph Smith om för medlemmarna att om vi inte utför arbetet för våra döda går vi miste om våra egna välsignelser och utestängs, och bland det sista som profeten försökte göra före sin död var att få ett tempel färdigställt dit medlemmarna kunde komma och utföra arbete för sina döda. Så viktigt är det. Någon måste göra det.¹¹

Det här påminner mig om en berättelse om två bröder som bodde i en stad i norra Utah. Den äldre brodern Henry var bankir och köpman och hade stora tillgångar. Den yngre brodern George var jordbrukare och hade inte mycket mer än sitt uppehälle, men han hade en önskan att utföra tempelarbete för deras förfäder. Han släktforskade och utförde därefter arbete i templet för de avlidna släktingarna.

En dag sade George till Henry: ”Jag tycker att du ska komma till templet och hjälpa till.”

Men Henry sade: ”Jag har inte tid med sådant. Mina affärer tar all min tid” …

Ett år senare kom Henry hem till George och sade: ”George, jag hade en dröm som oroar mig. Jag undrar om du kan hjälpa mig att tyda den.”

George sade: ”Vad drömde du?”

Henry svarade: ”Jag drömde att du och jag hade lämnat det här livet och var på den andra sidan. Vi gick där och kom till en vacker stad. Människor stod i grupper på många ställen och vart vi än kom skakade de hand med dig och lade armen om dig och nedkallade Guds välsignelse över dig och sade hur tacksamma de var att få träffa dig, men ingen tog notis om mig. De var knappt ens vänliga. Hur ska jag tyda det?”

George sade: ”Trodde du att vi var på den andra sidan av förlåten?”

”Ja.”

”Det är ju det jag har talat om. Jag har försökt att få dig att utföra arbetet för dem som är där. Jag har utfört arbete för många av dem, men det finns fortfarande många kvar som arbetet måste utföras för … Det är bäst att du sätter i gång, för nu har du fått en försmak av vad du har att vänta dig när du kommer dit om du inte gör din del av arbetet för dem.” [Se förslag 3 på sidan 87.]

Jag har ofta tänkt på den här berättelsen om de två bröderna. Många inser inte livets allvar och helighet. De inser inte att det eviga äktenskapet är heligt. Några av våra medlemmar har inget intresse av sin egen släktforskning. De bryr sig inte om sina förfäder, åtminstone inte att döma av deras beteende. De kommer inte till templet och utför arbete för sina döda …

Efter att ha varit i Herrens hus för att ta emot våra egna välsignelser, låt oss då tänka på vår skyldighet mot våra förfäder. Hur blir ditt mottagande när du kommer till den andra sidan? Är det dig man sträcker ut handen till och välsignar i evigheternas evighet eller är du som brodern som arbetade själviskt på sina egna problem och lät dem som inte kan hjälpa sig själva klara sig utan hans hjälp?¹²

Du vet att vi alla binds samman av det stora verk som utförs i vår Faders tempel, där familjer som inte tidigare förenats sammanförs av det heliga prästadömets makt. Det var Herrens avsikt att alla hans söner och döttrar skulle ges möjlighet att få välsignelser, inte bara på jorden, utan att få glädja sig åt eviga välsignelser.

Tänk på hur hängivna och trofasta de är som dag efter dag kommer till templet och officierar för dem som har dött och nu finns på den andra sidan, och du kan vara säker på att de som är på den andra sidan är lika angelägna om oss. De ber för oss och för vår framgång. De ber på sitt sätt för sina efterkommande som bor på jorden.¹³

Herren hjälper oss att söka efter våra avlidna släktingar.

På världsutställningen i Chicago för ett antal år sedan gick jag till kyrkans monter en dag och frågade missionärerna om de visste vem som var chef för den stora kultur- och vetenskapsmässan.

De sade att han hette Dawes, och jag frågade: ”Är han bror till Charles G. Dawes som var Förenta staternas vicepresident och ambassadör i Storbritannien?”

De svarade ja.

”Det gläder mig”, sade jag. ”Jag råkar känna honom.”

Jag sade för mig själv: ”Jag tror att jag ska ta och besöka honom. Det måste vara Henry Dawes.” Jag kände Henry Dawes, så jag gick till telefonen och ringde till hans kontor. Hans sekreterare … talade om för honom att George Albert Smith från Salt Lake City var där och ville träffa honom, och han sade åt henne att jag kunde komma dit. Så i stället för att be mig att ställa mig sist i en kö på hundra personer och vänta på min tur förde hon mig till en sidodörr, och där stod en reslig man framför mig som jag aldrig hade sett förr.

Han sade: ”Jag heter Rufus Dawes.”

Han var ytterst sympatisk, men ni kan säkert föreställa er hur pinsamt det var för mig. Det var visserligen ambassadörens bror, men han hette Rufus Dawes. Jag visste inte att det fanns någon här i världen som hette Rufus Dawes.

”Jo”, sade jag, ”jag kommer för att säga att det här är en storslagen utställning. Jag beundrar hur du har organiserat den och genomför den. Det är fantastiskt vad som har åstadkommits, och den är så informativ och lärorik. Jag vet att du är upptagen och det var allt jag ville säga och tacka och lyckönska dig.

”Det är mycket omtänksamt av dig”, sade han. ”Kom in!”

”Nej, det var allt jag kom för att säga”, svarade jag.

Han sade: ”Kom in.”

Jag sade: ”Nej, det finns hundra personer som vill tala med dig.”

”Men ingen av dem kommer att säga något så vänligt som det du sade.”

Så jag gick in, utan att ha någon aning om vad jag skulle säga, med andan i halsen. Han insisterade på att jag skulle slå mig ner. Jag sade: ”Förresten, var kommer din släkt ifrån?”

”Menar du i Amerika?” sade han.

”Var som helst.”

Han sade: ”Är du intresserad av släktforskning?”

”Ja, mycket”, svarade jag. ”I Salt Lake City har vi ett av de bästa genealogiska biblioteken.”

Han sade: ”Ursäktar du mig ett ögonblick” och gick ut från kontoret och kom tillbaka med en pappkartong ungefär så stor som en gammal familjebibel. Han öppnade kartongen med en kniv och tog ut ett paket som var inslaget i silkespapper. Han tog bort silkespappret och lade på bordet en av de vackraste inbundna böcker jag någonsin har sett. Den var väl tryckt och rikt illustrerad och pärmarna vackert prydda med guldrelief.

Jag synade den och sade: ”Vilket vackert arbete!”

”Det borde det vara. Det kostade mig 25 000 dollar.”

”Ja”, sade jag, ”men det är den värd.”

Han sade: ”Har den något värde för dig?”

Jag svarade: ”Det skulle den ha om jag ägde den.”

Han sade: ”Du kan ta den.” En man som jag träffat bara fem minuter tidigare skänker mig genealogi för 25 000 dollar! Jag var häpen. Och mycket längre varade inte vårt första sammanträffande. Jag talade om hur förtjust jag var över att ha boken och att jag skulle placera den i släkthistoriska biblioteket i Salt Lake City.

Innan jag gick, sade han: ”Det här är min mors genealogi, släkten Gates. Vi håller också på att färdigställa släktutredningen för fars släkt, släkten Dawes. Den kommer också att se ut som den här. När den är färdig skulle jag vilja skicka ett exemplar av den till dig.”

Genealogi för 50 000 dollar! — och bara för att jag försökte vara artig mot någon. Jag tror inte att det var någon slump …

Herren hjälper oss. Det är fantastiskt hur vägen öppnas och hur andra ofta känner sig manade att släktforska. Men ibland utnyttjar vi inte våra möjligheter att släktforska trots att Herren med skärpa har sagt att om vi inte tar hand om vårt tempelarbete så blir vi förkastade med våra döda [se L&F 124:32]. Det här är något ytterst allvarligt. Det här är något som vi inte kan ändra på, om vi har försuttit våra chanser och dör … Vi kan inte förvänta oss att andra ska utföra det här arbetet åt oss.

Så på ett eller annat sätt uppmuntrar, råder och manar Herren oss att utföra vårt arbete. En del familjer som inte själva kan utföra arbetet har någon annan som oavbrutet arbetar med deras uppteckningar och med deras släktforskning så att tempelarbete kan utföras.

Om vi gör vår del ska våra släktregister uppenbaras för oss. Ibland på det ena sättet, ibland på det andra. Så mitt förslag till er, bröder och systrar, är: Låt oss göra vår del.¹⁴ [Se förslag 4 längre ner på den här sidan.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Läs utdragen ur bönen vid invigningen av templet i Idaho Falls på sidorna 79. Läs också L&F 109:1–5, 10–13 (ur bönen vid invigningen av templet i Kirtland). Fundera över de känslor du har när du är i templet och tänk på de upplevelser som har stärkt ditt vittnesbörd om att templet är Herrens hus.
Vilka skäl finns det till att bygga tempel enligt president Smith? (Se sidorna 80–81.) Vad kan vi göra för att uppmuntra ungdomar att förbereda sig för att vigas i templet?
Läs berättelsen på sidan 82–83. Vilka enkla möjligheter finns det för någon med många andra ansvar att delta i släktforskningsarbete? Hur kan prästadömets kvorum och Hjälpföreningen delta?
Gå igenom avsnittet som börjar på sidan 84. Hur har Herren hjälpt dig då du har försökt finna uppgifter om dina förfäder? Vilka andra välsignelser har du fått när du har släktforskat?

Skriftställen: Malaki 4:5–6; Läran och förbunden 97:15–16; 110; 124:39–41; 128:9, 15–24.

Undervisningstips: Be deltagarna att medan en person läser högt ur president Smiths lärdomar ”lyssna och leta efter speciella principer eller begrepp … Om ett skriftställe innehåller ovanliga eller svåra ord eller uttryck, förklara då dessa innan du läser det. Om någon i gruppen har lässvårigheter kan du be frivilliga läsa, i stället för att låta dem turas om” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 56).

Det inre av templet i Kirtland där den forntide profeten Elia uppenbarade sig för Joseph Smith och förlänade honom beseglingsmakten och nycklarna till arbetet för de döda.

”Det finns bara några få platser på jorden där vi kan vigas för evigt och det är i Guds tempel.”

”Tänk på hur hängivna och trofasta de är som dag efter dag kommer till templet och officierar för dem som har dött och nu finns på den andra sidan.”