Kapitel 7

Själens odödlighet

Vårt liv är evigt och den kunskapen hjälper oss att göra rätta val och tröstar oss när vi har sorg.

Ur George Albert Smiths liv

George Albert Smith hade välsignats med en klar insikt om livets mening och kunde därför uppmuntra andra i nödens stund. Ofta påminde han de sista dagars heliga om att ”vi lever ett evigt liv, att evigheten inte börjar efter det här livet utan att jordelivet är en avgörande del av evigheten. När mina vänner har tyckts stå vid ett vägskäl, osäkra om vilken väg de ska ta, har jag ibland sagt: ’Den här dagen är början till evig lycka eller evig besvikelse för dig.’”¹

President Smith vittnade om detta vid begravningen av Hyrum G. Smith, kyrkans patriark som hade avlidit jämförelsevis ung och efterlämnat maka och åtta barn:

”Ända sedan jag ombads att tala vid begravningen har jag känt att jag kanske inte klarar av att göra det. Jag har inte kunna behärska mina känslor, men efter att ha kommit in i den här byggnaden känner jag nu en underbar frid i min själ …

I stället för att sörja vill jag nu tacka vår himmelske Fader för hans älskade Sons evangelium som uppenbarats på nytt i vår tid … Det är en underbar välsignelse att veta att livet är evigt — att veta att denne gode man evigheten igenom ska äga de välsignelser som han levde för. Hans jordeliv har avslutats men det är bara en del av det eviga livet. Han har lagt en djup och stadig grund, och den har han byggt vidare på och fortsätter att bygga vidare på evigheten igenom. Den glädje som han har upplevt här på jorden blir där än större …

När jag vid tillfällen som det här tänker på vad människor har upplevt i världen förundras jag över hur rikt välsignade vi är. Lika lite som jag tvivlar på att solen skiner vid middagstiden, lika lite tvivlar jag på det eviga livet och själens odödlighet … Det är sorgligt att behöva skiljas från våra nära och kära, även om det bara är tillfälligt. Vi skickar ut dem på missionsfältet eller de flyttar till andra delar av världen och vi saknar dem. När något som det här inträffar tycks det som om de är långt borta, men i själva verket är de inte det, om vi bara förstod det … I stället för att framföra det deltagande som ibland visas de sörjande, har jag idag snarare lust att glädjas åt att jag vet att detta inte är slutet …

Så när jag står inför er här i dag, då tårarna kanske borde rinna, känner jag att jag har funnit tröst och är tillfreds. Min bön är att var och en som sörjer ska finna tröst.”² [Se förslag 1 på sidan 75.]

George Albert Smiths lärdomar

Vi levde som andar innan vi kom till jorden och våra andar fortsätter att leva efter vår död.

Det är vår uppfattning av det här livet att det är evigt liv — att vi lever lika mycket i evigheten idag som vi någonsin kommer att göra i evigheten. Det är vår tro att vi levde innan vi kom hit, att det som är intelligens, det som är ande, inte tog sin början i det här livet. Vi tror att vi fick ett andligt tabernakel innan vi kom till den här världen. Denna andliga kropp sändes till världen och fick här ett fysiskt tabernakel: den kropp vi nu ser. Den fysiska del som vi ser är av jord, jordisk [se 1 Korintierbrevet 15:47], men den del som lämnar kroppen när vårt liv slocknar är andlig, och den dör aldrig. Det fysiska tabernaklet ligger i graven — det är en del av jorden och återvänder till moder jord — men den intelligens som Gud har satt i den är odödlig — det som har förmåga att tänka och göra slutledningar, det som har förmåga att sjunga och tala — och lämnar enbart denna sfär av evigheten och inväntar där det fysiska tabernaklets rening, tills den dag då den ska återförenas med detta tabernakel — som förhärligas liksom vår Herres uppståndna kropp förhärligades, om vi lever på ett sådant sätt att vi är värdiga det.³

För att använda poetens ord: ”Livet är verkligt, livet är allvar” och ”graven är inte dess mål”. [Henry Wadsworth Longfellow, ”A Psalm of Life”.] Anden som bor i tabernaklet är odödlig. Den lever bortom graven. Kroppen multnar och återvänder till jorden men anden lever vidare.⁴

Jag är tacksam att vi i vår tid har fått uppenbarelse om och att det klargjorts för oss i dessa sista dagar att detta liv inte är slutet utan bara en del av evigheten, att om vi utnyttjar våra förmåner här är detta liv en språngbräda till bättre och mera önskvärda förhållanden.⁵ [Se förslag 2 på sidan 75.]

Syftet med vårt liv på jorden är att förbereda oss för att bo hos vår himmelske Fader.

Några tror att allt tar slut när vi lämnar den här tillvaron. Det är ofattbart för mig, när vi studerar naturens verk, när vi undersöker den mänskliga organismen, människokroppens fulländning, hjärtats pulserande, hur kroppen utvecklas och växer i styrka från barndom till vuxen ålder och sedan gradvis förfaller tills livet upphör, att något av vår himmelske Faders barn kan tro att mänskliga varelser föds till denna värld bara för att bli vuxna, åldras och dö utan att det fanns något syfte med deras liv här.⁶

Vi har inte fått det här livet som ett tidsfördriv. Det finns en allvarlig avsikt med vår skapelse, med det liv som Gud har gett oss. Låt oss undersöka den avsikten så att vi kan utvecklas och få evigt liv.⁷

En sista dagars helig hyser inga tvivel om syftet med vårt jordeliv. Vi är här för att vi ska förbereda oss och utveckla oss och bli värdiga att bo i vår himmelske Faders närhet.⁸

Vi tror att vi är här därför att vi höll vårt första tillstånd och gjorde oss förtjänta av förmånen att få komma till den här jorden. Vi tror att vår tillvaro här är en belöning för vår trofasthet innan vi kom hit och att vi här på jorden njuter frukterna av våra ansträngningar i andevärlden. Vi tror också att vi i dag sår säden till en skörd som vi bärgar när vi går över till andra sidan. Evigt liv är för oss summan av föruttillvaron, den nuvarande tillvaron och livets fortsättning i en odödlig tillvaro och ger oss förmågan till evig utveckling och evig avkomma. Det är så vi känner och det är vår övertygelse, och därför tror vi att: ”Som människan nu är var Gud en gång. Som Gud nu är kan människan en gång bli.” [Se Lorenzo Snow, ”The Grand Destiny of Man”, Deseret Evening News, 20 juli 1901, s. 22.] Eftersom vi har skapats till Guds avbild tror vi inte att det är opassande eller orättfärdigt att hoppas att vi, om vi är trofasta, ska tillåtas få del av gudomens egenskaper och bli mer som Gud är, för allteftersom vi tar emot och lyder vår Faders naturlagar som styr detta liv, så blir vi mer som han är, och allteftersom vi utnyttjar de möjligheter som satts inom räckhåll för oss, förbereder vi oss för att få större möjligheter i det här livet och i livet efter detta …

Vi borde vara ett lyckligt folk med tanke på den kunskap vi har att den här prövotiden inte består i att förbereda oss för att dö utan för att leva, att det är vår Faders önskan att vi ska kunna undvika varje felsteg och ta emot varje sanning och att vi genom att tillämpa sanning i vårt liv ska bli mer lika Gud och bli värdiga att bo hos honom.⁹

Bröder och systrar, det här är allvar. Vi bör ta det på allvar. Vi bör syna vårt liv för att upptäcka om vi är redo för det storslagna framtida livet om vi skulle kallas hem i morgon, om vi då är beredda att redogöra för våra jordiska gärningar, om vi känner att vår himmelske Fader skulle välkomna oss med orden: ”Bra, du gode och trogne tjänare.”¹⁰ [Se förslag 3 på sidan 75.]

Vi bör i det här livet eftersträva de ting som är av evigt värde.

Vi kan ha fått saker och ting här i livet som skänker tillfredsställelse, timligt sett, men det vi sträcker oss efter är de eviga tingen, de ting som ”betyder något”, och vi förbereder oss för att kunna få och vinna dem genom de ansträngningar vi gör som individer.¹¹

Är det inte märkligt att det som världen ända från början har kämpat för att få: välstånd, makt, allt det som gör människor nöjda och belåtna, nu finns att få i överflöd — bättre och mer kläder än någonsin tidigare, mer mat än vi kan äta, mer rikedom av alla de slag än världen någonsin tidigare har upplevt. Våra hem är mer komfortabla. Livets bekvämligheter har mångdubblats och spritts på ett otroligt sätt sedan evangeliet kom till jorden, och allt det vi kämpade för att få, det har vi i dag. Utbildning har nått sin höjdpunkt. Människan har större kunskap om jorden än någonsin tidigare. Allt det som människosläktet från begynnelsen har kämpat för att få som anses vara mest eftersträvansvärt, det finns på jorden i dag. Ändå känner man ovisshet och fruktan inför framtiden.

Vad är vårt problem? Är det att vi har sökt livets goda, att vi har sökt efter att bli ärade, att vi har sökt efter det som själviskheten fått oss att vilja ha? Vi har velat upphöja oss och har tyckt bättre om oss själva än om vår himmelske Faders andra barn.¹²

Låt oss inte invaggas i säkerhet, låt oss inte vilseledas av överflödet på livets goda, för vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? [Se Markus 8:36.] Låt oss inte förbise syftet med vår skapelse utan låt oss arbeta på våra själars frälsning.¹³

Något av det sorgligaste i livet är att se en man eller kvinna begravas och återvända till moder jord och inse att de vägrade ta emot de större välsignelser som vår himmelske Fader erbjöd dem och fortsatte att gripa efter den bubbla som själv försvunnit. Jag blir bedrövad när jag tänker på vår himmelske Faders alla barn i världen och inser hur lite de anstränger sig för att få det som verkligen är mödan värt.¹⁴

Kom ihåg att det är den intelligens som du förvärvar som är evig, den sanning du lär dig här och tillämpar i ditt liv, den kunskap och erfarenhet du vinner och drar nytta av. Det är det du tar med dig när du återvänder hem.¹⁵

De skatter vi finner när vi kommer till den andra sidan är de skatter som vi samlat där genom att tjäna vår Faders andra söner och döttrar som vi umgicks med och kom i kontakt med här. Han har gjort detta möjligt för oss alla, och inget gör oss så lyckliga under vår vistelse här som att tjäna vår nästa. ¹⁶

Det är inte så viktigt hur mycket värdesaker ni har, hur mycket egendom ni har och hur många ärebetygelser ni får och allt sådant som är så åtråvärt här i världen. Det Gud har gett er och som är värt mer än allt det andra är möjligheten att få evigt liv i det celestiala riket — i evigheternas evighet — i sällskap med era söner och döttrar, med er man eller hustru som ni umgåtts med här på jorden.¹⁷ [Se förslag 4 på sidan 75.]

Vi kommer att uppstå tack vare Jesus Kristus.

Frälsaren med sitt rättfärdiga liv är ett fulländat föredöme för oss alla, och hans uppståndelse var den första garanti som mänskligheten fått att även vi ska komma ut ur graven.¹⁸

När Jesus uppväcktes från de döda blev han uppståndelsens förstling. Den ande som fötts av Fadern (den intelligenta delen av hans själ) bodde på nytt i sitt jordiska tabernakel, vilket hade renats, och han blev en förhärligad himmelsk varelse och intog sin plats på Faderns högra sida som en i Gudomen. Han hade makt att övervinna döden därför att han hade lytt alla sin Faders lagar som styr den, och genom att ha besegrat döden vred han om den nyckel varigenom hela människosläktet kan uppstå, och alla kan också bli förhärligade genom att följa hans lära som är så enkel att alla som vill kan följa den.¹⁹

Jesus Kristus var en syndfri människa. På grund av sin renhet, redbarhet och dygd kunde han låsa upp fängelseporten, övervinna döden och graven och bana väg för oss … till den himmel dit vi förväntar oss att få komma.²⁰

Vi kan slå upp kapitel 88 i Läran och Förbunden och se vad Herren har sagt om vår egen uppståndelse, inte bara om Frälsarens uppståndelse, för han säger vad som händer med oss … Vi får veta i det här kapitlet att våra kroppar ska uppstå från graven, inte några andra kroppar, och att de andar som nu är i besittning av dessa tabernakel ska bo i samma tabernakel efter det att dessa blivit renade och gjorts odödliga. [Se L&F 88:14–17, 28–33.]²¹

Många i världen vet inte vad uppståndelsen är. Undervisar ni era barn och dem ni umgås med om vad uppståndelsen innebär? [Frälsarens] uppståndelse är klar och tydlig för de sista dagars heliga som är insatta i evangeliet, men det finns så många som inte vet vad den innebär … Syftet med Jesu Kristi evangelium är att förbereda varje man, kvinna och barn för den tid då alla som dött ska föras ut ur sina gravar, då vår himmelske Fader ska upprätta sitt rike på jorden och de rättfärdiga bo där och Jesus Kristus vara vår kung och lagstiftare.²² [Se förslag 5 på sidan 75.]

Vår kunskap om själens odödlighet inspirerar, uppmuntrar och tröstar oss.

Vi läser i Job: ”Men det beror på anden i människan, den Allsmäktiges livsfläkt ger henne förstånd.” [Job 32:8.] De som inte har fått detta förstånd begriper inte innebörden av uppståndelsen från de döda, och saknas den insikten tycks det mig som om det inte finns mycket att glädjas över för dem som är äldre och inväntar den tid då anden lämnar kroppen för att bege sig de vet inte vart.²³

Så sorgsna vi skulle vara om vi trodde att döden innebar slutet på vår bana. Om vi inte efter att ha avslutat vårt arbete på jorden hade möjlighet att fortsätta att utvecklas, skulle det inte finnas mycket som kunde inspirera oss att leva rätt här. Vetskapen att allt det goda vi uträttar här, alla de framsteg vi gör, ska förhöja vår glädje i all evighet, uppmuntrar oss att göra vårt bästa.²⁴

Vi närmar oss alla snabbt den dag då vi kallas hem. Om vi inte förstod att det finns ett framtida liv, om vi inte insåg att det finns mer än den påverkan som vi hittills fått, om vi inte hade något annat att leva för än det som är förgängligt, det som är ett jagande efter vind, skulle nog många tröttas av den kamp som tillvaron här innebär. Men i sin barmhärtighet har vår himmelske Fader gett oss de mest underbara gåvor som mänskligheten kan få.²⁵

Herren har välsignat oss med kunskapen att han lever och har en kropp, att vi är skapade till hans avbild. Vi tror inte att han är något ogripbart väsen eller att han är ofattbar. Om ni har fått det vittnesbörd som jag har fått och vet som jag vet att vår himmelske Fader har uppenbarat sig för människorna, att han är en personlig Gud, att vi är skapade till hans avbild, att våra andar fötts av honom, att han har gett oss möjlighet att bo på jorden för att få en fysisk kropp för att vi ska bli redo att återvända och bo i evighet hos honom. Om ni har fått den vissheten, då har ni en grund som ni kan bygga er tro på. Om man tar ifrån er detta, kunskapen att Gud lever, vissheten att Jesus Kristus är Gud som uppenbarades i köttet, om man tar ifrån er vissheten att det kommer en bokstavlig uppståndelse från de döda, så är ni i samma situation som vår Faders barn runtom i världen. Jag frågar er: Vad kan då trösta er? Det här är de grundläggande sanningarna.²⁶

Jag har fler nära och kära på den andra sidan än här och under normala förhållanden dröjer det inte länge innan jag också kallas hem. Jag känner ingen oro eller ångest inför den dagen utan ser fram emot den med hopp och förvissning om att förändringen, när den kommer, ska ge mig större glädje och möjligheter som vi inte kan uppleva i jordelivet.²⁷

När vi inser att döden endast är ett av de steg som Guds barn tar i evigheten och att den är i enlighet med hans plan, så berövar det döden sin udd och ställer oss inför det eviga livets realitet. Många familjer har blivit tvungna att ta ett tillfälligt farväl av nära och kära. Sådana dödsfall bringar oss ur fattningen, om vi tillåter det, och vållar oss stor sorg. Men om våra andliga ögon kunde öppnas och vi kunde se så är jag säker på att det vi såg skulle trösta oss. Herren låter oss inte stå där utan hopp. Tvärtom, han tillförsäkrar oss evig lycka om vi tar emot hans råd och undervisning medan vi är här på jorden.

Det här är ingen fåfäng dröm. Det här är fakta. För er som är medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är det här något enkelt, men det är sant. Det finns heliga skrifter som vår himmelske Fader har satt inom räckhåll för oss, som lär oss att vi lever för evigt … Herren har gett oss denna vetskap i all tydlighet, och jag tackar honom ur djupet av mitt hjärta för den kunskap han har gett oss så att de som sörjer kan bli tröstade och så att vi själva kan förstå syftet med vårt liv här. Om de döda kunde tala till oss skulle de säga: ”Fortsätt, fortsätt mot det mål som ger oss alla evig lycka tillsammans!” Gör det som Herren vill att ni ska göra så går ni inte miste om någonting värdefullt, tvärtom, ni samlar er då ständigt skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. [Se Matteus 6:19–20.]

Jag vittnar för er att jag vet att vi lever det eviga livet och att dödens tillfälliga skilsmässa … endast är ett av stegen på det eviga framåtskridandets väg som till sist leder oss till lyckan om vi är trofasta.²⁸ [Se förslag 6 på sidan 75.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Läs ”Ur George Albert Smiths liv” (sidorna 65–67) och fundera på något tillfälle då du försökte trösta någon som förlorat en nära anhörig. Vad gav president Smith tröst?
President Smith lärde att ”detta liv inte är slutet utan bara en del av evigheten” (sidan 68). Vad innebär det för dig? Hur påverkas de val vi gör av vår förståelse av den här principen?
Studera avsnittet som börjar på sidan 68. På vilket sätt skiljer sig lärdomarna i det här avsnittet från det världen säger är livets mening? Vilka erfarenheter får vi under jordelivet som kan hjälpa oss att ”få del av gudomens egenskaper”?
Gå igenom avsnittet som börjar på sidan 69, särskilt de fyra sista styckena i det avsnittet. Varför är detta att eftersträva världsliga ting som ”att gripa efter [en] bubbla som själv försvunnit”?
På sidan 72 nämner president Smith undervisning om uppståndelsen i Läran och förbunden 88. Vad lär du dig om uppståndelsen i verserna 14–17 och 28–33 i det kapitlet? Vad finns det för bra sätt att undervisa barn om uppståndelsen?
Läs avsnittet som börjar på sidan 72. Vilka prövningar i livet blir lättare att uthärda om du har ett vittnesbörd om principerna som lärs ut i det här avsnittet?

Skriftställen: 1 Korintierbrevet 15:12–26, 35–42, 53–58; 2 Nephi 9:6–13; Alma 12:24; 28:12; Läran och förbunden 93:19–20, 29–34; 130:18–19; Abraham 3:24–26

Undervisningstips: ”Be deltagarna att välja ett avsnitt som de intresserar sig för och läsa det tyst. Be dem att dela upp sig i grupper på två eller tre personer som valde samma avsnitt och diskutera vad de lärde sig” (från sidan VII i den här boken).

”Jag är tacksam att vi i vår tid har fått uppenbarelse om och att det klargjorts för oss i dessa sista dagar att detta liv inte är slutet utan bara en del av evigheten.”

”Det … som är värt mer än allt det andra är möjligheten att få evigt liv i det celestiala riket … med era söner och döttrar, med er man eller hustru.”

”Frälsarens … uppståndelse var den första garanti som mänskligheten fått att även vi ska komma ut ur graven.”