Kapitel 2

”Älska din nästa som dig själv”

Att kärleksfullt och barmhärtigt räcka en hjälpande hand till andra är något av det väsentligaste i Jesu Kristi evangelium.

Ur George Albert Smiths liv

George Albert Smith var omtalad för sin förmåga att hysa kärlek till sina medmänniskor. President J. Reuben Clark jr, en av hans rådgivare i första presidentskapet, sade om honom: ”Hans riktiga namn var Kärlek … Han älskade alla han mötte. Han älskade också dem som han inte träffade.”¹

President Smiths kärlek till andra hade sitt ursprung i en innerlig övertygelse om att vi alla är syskon, barn till samme himmelske Fader. Mot slutet av sitt liv sade han:

”Jag har såvitt jag vet ingen fiende, och det finns ingen i världen som jag känner fiendskap mot. Alla män och kvinnor är min Faders barn, och jag har i hela mitt liv försökt följa det kloka råd som mänsklighetens Återlösare gav: att älska min nästa som mig själv … Ni kommer aldrig någonsin veta hur mycket jag älskar er. Jag saknar ord för att uttrycka min kärlek. Och de känslorna vill jag hysa mot alla min himmelske Faders söner och döttrar.”²

President Smiths kärlek till andra kom till uttryck i otaliga barmhärtighetsgärningar. En iakttagare skrev: ”Det är betecknande för president Smith att han gör sig extra besvär med att trösta och välsigna många som är sjuka och modlösa och som därför har anledning att vara tacksamma för hans glada uppmuntran. Det är inte ovanligt att före eller efter kontorstid påträffa honom i sjukhuskorridorer, där han går från rum till rum och välsignar, uppmuntrar och tröstar — just på de platser där människor är så tacksamma för hans oväntade besök och den lugnande anblicken av honom … Det är betecknande för honom att han går vart han än känner att han kan vara till hjälp och ge uppmuntran.”³

President Thomas S. Monson gav ett exempel på hur president Smith visade omtanke om någon som behövde hjälp:

”En kall vintermorgon [i Salt Lake City] var snöröjningen i färd med att avlägsna stora is-sjok från rännstenarna. Det ordinarie arbetslaget hade fått förstärkning av tillfälligt anställda som var i desperat behov av arbete. En av dessa hade endast på sig en tunn tröja och led svårt av kylan. En lång och smal herre med välansat skägg stannade upp bredvid männen och frågade arbetaren: ’Du behöver mer än en tröja en morgon som den här. Var har du din rock?’ Mannen svarade att han inte hade någon rock. Besökaren tog då av sig sin egen överrock, gav den till mannen och sade: ’Här har du en rock. Den är av tjockt ylle och håller dig varm. Mitt kontor ligger bara tvärs över gatan.’ Gatan var South Temple. Den barmhärtige samarit som utan överrock gick in på kyrkans huvudkontor till sitt dagliga arbete var George Albert Smith, president för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Hans osjälviska och generösa handling visade hans medkänsla. Han tog vara på sin broder.”⁴ [Se förslag 1 på sidan 18.]

George Albert Smiths lärdomar

Alla människor är våra syskon, barn till en himmelsk Fader.

Vi betraktar alla män som bröder, alla kvinnor som systrar. Vi betraktar varje människa här i världen som ett barn till vår himmelske Fader. Vi tror att på samma sätt som var och en är skapad till Guds avbild så har också var och en av oss en gudomlig gnista, och om den utvecklas så förbereder detta oss för att återvända till hans närhet …

Det här är vår uppfattning om jordelivets syfte och förklarar också vårt intresse av våra medmänniskor. Många har trott att vi håller oss för oss själva, andra anser att vi har en benägenhet för grupptänkande. Faktum är att vi betraktar varje barn som föds till världen som en Guds son eller dotter, som vår broder eller syster, och vi tror inte att vår glädje blir fullkomlig i himmelriket om vi inte får vara tillsammans med vår familj och de vänner och medarbetare som vi har lärt känna och till vars väl vi lägger ner så mycket tid här på jorden.⁵

När jag tänker på den tillgivenhet och aktning jag har för min Faders familj, den mänskliga familjen, minns jag något som min jordiske far sade, och jag tror att jag förmodligen ärvt det av honom, åtminstone till en del. Han sade: ”Jag har aldrig sett ett Guds barn som var så djupt nere i rännstenen att jag inte fått en impuls att böja mig ner och dra upp honom och få honom på benen och hjälpa honom att komma igång igen.” Jag skulle vilja påstå att jag aldrig har sett på något av min Faders barn utan att inse att det är min broder och att Gud älskar vart och ett av sina barn.⁶

Vilken lycklig värld vi skulle ha om alla människor såg en broder eller syster i sina medmänniskor och dessutom älskade sin nästa som sig själv.⁷ [Se förslag 2 på sidan 18.]

Jesu Kristi evangelium lär oss älska alla Guds barn.

Evangeliet lär oss hysa kristuslik kärlek till alla och att älska vår nästa. Frälsaren sade:

”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet.

Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” [Matteus 22:37–40.]

Bröder och systrar, om Jesu Kristi evangelium så som det framfördes till er inte har fyllt era hjärtan med den där känslan av kärlek till er nästa, så påstår jag att ni inte till fullo har åtnjutit den underbara gåva som kom till jorden när den här kyrkan grundades.⁸ [Se förslag 3 på sidan 18.]

Vår verksamhet är en kärleksverksamhet. Vårt tjänande är något som berikar vårt liv … Om vi lever på det sätt som Gud vill att vi ska leva, om vi tjänar andra på det sätt som Gud vill att vi ska tjäna andra, så berikas varje dag av vårt liv med hans andes påverkan och vi får större kärlek till våra medmänniskor och vår själ vidgas tills vi känner att vi skulle kunna ta hela Guds barnaskara i vår famn och välsigna dem och ge dem insikt om sanningen.⁹

Som medlemmar i Kristi kyrka bör vi hålla hans bud och älska varandra. Därefter bör vår kärlek överskrida kyrkans gränser och utsträckas till alla människor.¹⁰

Låt oss — genom vårt sätt att bete oss, genom vår vänlighet, genom vår kärlek, genom vår tro — visa att vi håller det stora budet ”Du skall älska din nästa som dig själv”, det bud som Frälsaren sade liknar det största och främsta budet.¹¹

Vi visar kärlek genom att räcka en hjälpande hand till dem som behöver hjälp och uppmuntran.

Det är omöjligt att mäta vad kristuslik kärlek kan åstadkomma i världen. Tillfälle ges i varje församling och gren och på varje missionsfält att gå omkring och utstråla solsken, främja lycka, upplyfta dem som är modlösa och ge glädje och tröst till dem som är betryckta.¹²

Herren säger:

”Se till att ni älskar varandra. Upphör att vara giriga. Lär er att ge till varandra som evangeliet kräver …

Och framför allt: Klä er med kärlekens band, som med en mantel som är fulkomlighetens och fridens band.” [L&F 88:123, 125] …

Följer du hans råd när det gäller kristlig kärlek? Jag vill påstå att vi under den här tiden av vårt liv behöver visa kärlek, inte bara genom att dela med oss av våra ägodelar och ge till de behövande. Vi behöver också visa vår kärlek genom att ha överseende med vår Faders barns svagheter och misslyckanden och felsteg.¹³

Om vi finner någon som misslyckats i livet och vars tro håller på att försvagas, låt oss då inte vända ryggen åt honom. Låt oss i stället vara noga med att besöka honom, att komma till honom vänligt och kärleksfullt och uppmuntra honom att vända om från sina villovägar. Det finns möjligheter överallt till personliga välgärningar bland oss som ett folk, och det finns få män och få kvinnor i den här kyrkan som inte om de ville skulle kunna sträcka sig lite längre utanför sin vanliga umgängeskrets och säga ett vänligt ord eller undervisa några av vår himmelske Faders barn om sanningen … Det här är vår Faders verk. Det är det viktigaste vi kan förknippas med i det här livet.¹⁴

Jag hyser enbart välvilja mot alla människor. Jag hyser inget agg i hjärtat mot någon mänsklig varelse. Jag känner några som jag önskar skulle uppföra sig lite bättre än de gör, men det är värst för dem själva. Om jag kunde lägga armen om dem och hjälpa dem tillbaka till lyckans väg genom att undervisa dem om Jesu Kristi evangelium så skulle jag vara ännu gladare … Man kan inte pressa någon till att göra det rätta, men med kärlek kan man förmå honom att göra det, om ens föredöme är sådant att han ser att man menar det man säger.¹⁵ [Se förslag 4 på sidan 18.]

Sann glädje kommer av att älska och tjäna andra.

Glöm inte att hur mycket pengar du än ger bort, hur mycket du än må önska dig av det som tillhör den här världen för att du ska bli lycklig, så står din lycka i proportion till din barmhärtighet och din godhet mot, och din kärlek till dem som du umgås med här på jorden. Vår himmelske Fader har i tydliga ordalag sagt att den som säger sig älska Gud och inte älskar sin broder är en lögnare [se 1 Johannesbrevet 4:20].¹⁶

Det är inte bara det vi får som gör oss glada utan det vi ger, och ju mer vi ger vår Faders barn av sådant som är upplyftande och berikande, desto mer har vi att ge. Det växer till en stor sprudlande livets källa som ger evig lycka.¹⁷

När vi har avslutat vårt liv här och återvänder hem ska vi upptäcka att varje god gärning vi gjort, varje vänlighet vi visat någon, varje ansträngning vi gjort till nytta för våra medmänniskor — att allt detta har räknats oss till godo …

Låt oss visa vår tacksamhet för det Herren gett oss genom att tjäna honom, och vi tjänar honom när vi gör gott mot hans barn. Det vi har fått som gåva, ge det som gåva [se Matteus 10:8]. Låt oss med hjärtan som värmts av välvilja mot våra medmänniskor och av kärlek till dem oavbrutet skynda framåt tills vi kallas hem och ställs inför uppteckningen av vårt liv. Om vi då har förvaltat vårt pund, om vi har varit ärliga, trofasta, kyska, välvilliga och barmhärtiga och har försökt lyfta alla vi umgåtts med, om vi har levt efter det ljus vi har fått och spridit det ljuset när tillfälle gavs, hur glada ska vi då inte vara och våra hjärtan svälla av tacksamhet när himlens och jordens Skapare välkomnar oss med orden: ”Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!” [Matteus 25:21.]¹⁸ [Se förslag 5 på sidan 19.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Fundera på hur du skulle kunna visa kärlek som president Smith gjorde (se sidorna 11–13). Hur kan vi exempelvis visa kärlek när vi utför vårt uppdrag som hemlärare eller besökslärare?
När du studerar första avsnittet av lärdomarna (sidorna 13–14), fundera då på hur du genom att tillämpa de här lärdomarna skulle kunna förbättra förhållandet till grannar, medarbetare, familj och andra.
Läs det sista fullständiga stycket på sidan 14. Vilka lärdomar eller berättelser i skrifterna inspirerar dig att älska och tjäna andra?
Studera avsnittet som börjar på sidan 15, särskilt de två sista styckena. Tänk på någon som inte tillhör din ”vanliga umgängeskrets”? Vad kan du göra konkret för att nå ut till den personen?
Fundera över president Smiths lärdomar på sidorna 17–18. Vilka upplevelser i ditt liv har lärt dig att sann glädje är en följd av att man gläder andra?

Skriftställen: Matteus 5:43–44; 25:34–40; Lukas 10:25–37; Johannes 13:34–35; 1 Johannesbrevet 4:7–8; 1 Nephi 11:16–25; Moroni 7:44–48

Undervisningstips: ”En ganska stor del av undervisningen i kyrkan utförs så stelt att det blir en föreläsning. Vi reagerar inte så bra på föreläsningar i klassrummet. De går bra på sakramentsmöten och på konferenser, men undervisning kan vara en tvåvägskommunikation så att man kan ställa frågor. Du kan lätt använda frågor i en klass.” (Boyd K. Packer, ”Principer för undervisning och inlärning”, Liahona, juni 2007, s. 55).

”Evangeliet lär oss att hysa kärlek till alla och att älska vår nästa.”

”Låt oss — genom vårt sätt att bete oss … visa att vi håller det stora budet ’Du skall älska din nästa som dig själv’.”

”Gå omkring och utstråla solsken, befrämja lycka, upplyft dem som är modlösa och ge glädje och tröst till dem som är betryckta.”