Kapitel 20

Timlig frälsning för oss själva och andra

Om vi följer Herrens råd kan vi bättre klara av våra egna timliga behov och hjälpa behövande omkring oss.

Ur George Albert Smiths liv

George Albert Smith blev kyrkans president i slutet av andra världskriget. Kriget hade ödelagt många länder och tusentals människor var utan mat och andra förnödenheter. President Smith beskrev deras svåra belägenhet i ett tal på generalkonferensen och bad enträget de heliga att hjälpa till att lindra deras nöd. ”De är alla [Guds] barn. De behöver oss, men inte bara vårt andliga stöd och undervisning om vår tro. De behöver mat och kläder och sängkläder och all slags hjälp eftersom de ofta inte har någonting kvar. Det skulle skära er i hjärtat att läsa de brev som kommer till vårt kontor från fattiga människor i Europa. Människor som förts bort från sina hem och som man sade skulle få slå sig ner någon annanstans och som man sedan plötsligt lämnade i sticket och som när de återvände hem fann sina hus plundrade på allt de ägde. De är hjälplösa, utan någonstans att ta vägen.”¹

Eftersom kyrkan hade lagrat mat i många år var den redo att hjälpa i en sådan situation. Hjälpinsatsen påbörjades i slutet av 1945 då president Smith reste till Washington DC för att träffa Förenta staternas president Harry S. Truman och ordna med transporter av mat och kläder till Europa. Under mötet sade president Truman: ”Vi står gärna till tjänst … Hur lång tid tar det för er att få allting färdigt?”

President Smith förvånade honom med att svara: ”Det är färdigt … Vi [har] byggt silor och fyllt dem med spannmål och utökat våra får- och boskapshjordar och allt vad vi nu behöver är järnvägsvagnar och båtar för att kunna skicka mat, kläder och sängkläder till nödlidande i Europa. Vi har en organisation i kyrkan [Hjälpföreningen] som har mer än 2 000 hemsydda lapptäcken färdiga.”

President Smith berättade för de heliga att tack vare dessa sändningar hade ”många fått varma kläder och sängkläder och mat utan dröjsmål. Lika snabbt som vi fick järnvägsvagnar och båtar, lika snabbt kunde vi sända det som behövdes till Europa.”²

Nästan femton år tidigare hade äldste Smith, då medlem i de tolv apostlarnas kvorum, hållit ett tal till Hjälpföreningen under en annan svår tid: den stora depressionen. Han sade att hjälp åt behövande innebär mer än att ge timligt bistånd, den kräver också vänlighet och kristuslik kärlek:

”Det har aldrig funnits en tid enligt min mening då det fanns större behov av vänlighet. I dag sätts människornas själar och hjärtan verkligen på prov. I dag står många inför hunger och nöd, även bland de sista dagars heliga …

Jag tror att vår himmelske Fader nu ger oss tillfälle att utvecklas … Vi ska nu upptäcka om vi har den kärlek ibland oss som Frälsaren sade borde finnas i våra hjärtan.”³ [Se förslag 1 på sidan 212.]

George Albert Smiths lärdomar

Om vi använder våra tillgångar klokt är vi beredda på svåra tider.

Det var de första pionjärernas råd under president [Brigham] Young att ha ett årsförråd av livsmedel på lager så att om någon förlorade skörden kunde han klara sig till nästa säsong …

Svåra tider må komma, bröder och systrar, men vi kan vara beredda på dem om vi tänker på de sju åren med stort överflöd och de sju hungeråren på faraos tid och planerar i förväg liksom de gjorde [se 1 Mosebok 41]. Sådana förhållanden kan återkomma. Vi vet inte när, men vad vi vet är att redan tidigt i kyrkans historia gav presidentskapet och kyrkans ledning medlemmarna rådet att ha tillräckligt med mat på lager för att klara av en nödsituation. Följden blev att ända sedan medlemmarna slog sig ner här och bondgårdarna började producera och får- och boskapshjordarna växte har ingen behövt lida brist på mat.⁴

Vi lever i svåra tider. Skrifterna går i uppfyllelse och det tycks mig som om det här är den tid då om möjligt även de utvalda skulle bedras. Det är anmärkningsvärt att de som vill främja sina egna ekonomiska intressen i världen har så lätt för att finna skäl att åsidosätta Herrens tydliga ord i fråga om vårt liv. Och det är egendomligt att så många får vanan att lyssna på dem som säger sådant som strider mot vår himmelske Faders uppenbarade vilja …

Våra medlemmar har blivit uppmanade att hushålla med sina medel. Vi har fått undervisning av dem som Herren har låtit träda fram för att undervisa oss om att vi ska leva inom ramen för våra tillgångar, att vi inte ska följa världens modeflugor och slösa bort de pengar vi tjänar så snart vi har fått dem, eller till och med snabbare än vi tjänar dem, pengar som ska användas till att ta hand om oss själva och våra familjer.

Jag befarar att sista dagars heliga i många fall är förblindade av sin egen fåfänga, av sin önskan att vara som världen är. Vår himmelske Fader har sagt i klartext att vi inte kan leva som världen gör och ha hans Ande hos oss.⁵

Somliga … gör slut på det de har och lägger sina pengar på onödiga saker, och om det kommer svåra tider upptäcker de kanske att de inte längre kan fullgöra sina skyldigheter.

Vi skulle kunna dra lärdom av myran. Han skördar sina förråd medan födan är tillgänglig och lagrar dem för sämre tider när det inte längre är möjligt att finna föda. Följden är att hans skafferi vanligtvis är välfyllt. Gräshoppan, en mycket större insekt, arbetar inte på det sättet. Han lägger inte upp något förråd för svåra tider utan litar på att försynen ger honom vad han behöver, och följden blir att de flesta gräshoppor svälter ihjäl.

Jag befarar att en del människor är som gräshoppan och inte utnyttjar de möjligheter de har på ett förnuftigt sätt. Skulle de dra lärdom av myran så skulle de lägga upp ett förråd av den mat som de behöver och alltid ha lite på lager.⁶ [Se förslag 2 på sidan 213.]

Herren har befallt oss att arbeta och förtjäna vårt eget uppehälle.

Det faktum att så mycket pengar har ställts till förfogande för så många människor ger ibland ungdomar en känsla av att eftersom det är relativt lätt att få tag på pengar så är ärligt arbete varken nödvändigt eller önskvärt. Och ändå är jag helt säker på att det aldrig någonsin funnits ett folk på jorden som drabbats av nedgång om de förtjänat sitt uppehälle genom redbarhet och flit.

Vi vet att det misshagar Herren om våra barn växer upp i lättja.⁷

Det är bättre att vi är sysselsatta med något skäligt arbete.⁸

Vår himmelske Fader … sade för länge, länge sedan att det fanns lata människor i Sion … och han sade: ”Den som är lat skall varken äta arbetarens bröd eller bära hans kläder.” [L&F 42:42.] Jag förutsätter att han inte avsåg dem som inte kan hitta ett jobb och som gör rimliga ansträngningar för att klara sig själva. Jag förmodar att han avsåg den vana som några har att förlita sig på sin nästa … Jag tror inte att det finns någonting här i världen som rättfärdigar en man att tro att någon annan ska försörja honom. Jag trodde inte som barn att någon skulle bli tvungen att försörja mig. Herren gav mig intelligens. Han befallde mig att arbeta, och jag började arbeta när jag var tolv år och fann glädje i mitt arbete. Jag har förtjänat mitt uppehälle och hjälpt andra i över femtio år.

Jag tackar Gud för arbetet, för den glädje man får av att göra någonting i världen. Jag syftar inte på något särskilt slags arbete förutom att det är hederligt. Men Herren har sagt att vi ska vara flitiga. I forna dagar sade han att vi skulle förtjäna vårt uppehälle i vårt anletes svett [se 1 Mosebok 3:19].⁹ [Se förslag 3 på sidan 213.]

Varken de rika eller de fattiga ska fästa hjärtat vid rikedom.

”Ve er ni rika människor som inte ger av era ägodelar åt de fattiga, ty era rikedomar skall fräta sönder era själar, och detta skall på hemsökelsens och domens och förbittringens dag vara er klagan: Skörden är avslutad, sommaren är över och min själ är inte frälst!” (L&F 56:16.)

Så säger Herren om rika människor som vägrar att dela med sig av sina ägodelar till de fattiga. Men han säger något som är lika allvarligt till den fattige som inte gör sitt bästa. Han säger:

”Ve er ni fattiga människor, vars hjärtan inte är förkrossade, vars andar inte är botfärdiga och vars magar inte är tillfredsställda och vars händer inte hålls tillbaka från andra människors gods, vars ögon är fulla av girighet och som inte vill arbeta med era egna händer!” (L&F 56:17) …

Sedan sade han: ”Men välsignade är de fattiga som är rena i hjärtat.” Det är en stor skillnad. ”Välsignade är de fattiga som är rena i hjärtat, vars hjärtan är förkrossade och vars andar är botfärdiga, ty de skall se Guds rike komma med makt och stor härlighet till deras befrielse. Ty jordens fetma skall de få.” (L&F 56:18)

Det är de som inte äger världslig rikedom men som likväl har liv och tillvaro och intelligens och som är ivriga att göra det som Herren vill att de ska göra …

Bröder och systrar, vi har både rika och fattiga i våra organisationer. Vi kan vara fattiga och värdiga enligt Herrens ord här. Vi kan vara rena i hjärtat och göra vårt bästa, och han ska aldrig tillåta att den som gör sitt bästa ska sakna livets nödtorft bland medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga …

Jag hoppas att vi inte blir bittra därför att det finns män och kvinnor som har det gott ställt. Om vi har det gott ställt så hoppas jag att vi inte är självupptagna och omedvetna om vår Faders andra barns behov. Om vi har det bättre ställt än de har så bör vi vara sanna bröder och systrar, inte bara till namnet. Det bör vara vår önskan att utveckla en sådan organisation här i världen att då andra ser våra goda gärningar de då nödgas att prisa vår himmelske Faders namn …

Vi får inte förfalla till andra människors dåliga vanor. Vi får inte hamna i det tänkesättet att vi tar det som den andre har. Gå till de tio budorden så finner ni en kort mening: ”Du skall inte ha begär.” [2 Mosebok 20:17] …

Vi får inte hamna i det tänkesättet. Andra må göra det, men har vi evangeliets anda i våra hjärtan så vilseleds vi inte i det avseendet.

Vi har fått veta att vi inte kan tjäna Gud och en annan herre [se Matteus 6:24]. Vi måste välja, och om vi vill tjäna Gud och vara vår himmelske Faders barn och göra oss förtjänta av hans välsignelser, då måste vi göra det genom att ära honom och hålla hans bud. Vår kärlek och våra känslor bör utsträckas till hela världen i den mån man är beredd att ta emot den¹⁰ [Se förslag 4 på sidan 213.]

Genom tionde och andra offergåvor hjälper vi till i kyrkans verk och blir till välsignelse för behövande.

Herren har gett oss förmånen att få bidra med en tiondel av vår inkomst till hans kyrka, för att hans verk ska tillväxa i världen. De som ger sitt tionde får sin välsignelse … Vi kan inte förvänta oss att vi ska få välsignelser utan att göra en uppriktig ansträngning. Det krävs av oss att vi gör vad somliga tycker är uppoffringar. Jag antar att människor tror att de gör en uppoffring när de ger sitt tionde, men det gör de inte. De gör en investering som ska ge evig avkastning. Vår himmelske Fader ger oss allt vi har. Han lägger allt i våra händer och tillåter oss att behålla nio tiondelar för egen del. Sedan ber han oss att lägga hans tiondel där han ger anvisning om, där han vet att den bäst bidrar till hans kyrkas tillväxt.

I morse när vi hörde rapporterna om kyrkan [under en av generalkonferensens sessioner] gjorde den ekonomiska rapporten stort intryck på mig — att kunna veta att en sådan stor organisation med dess många medlemmar som verkar på så många olika sätt, mitt i det kaos och den nöd som råder i världen, att den organisationen är i ett sådant gott tillstånd att kyrkans presidentskap kan stå här och sanningsenligt säga att kyrkan är skuldfri. I en tid då länder och de flesta människor är skuldsatta har kyrkan förvaltats på ett sådant sätt att den är skuldfri. Låt oss tänka på det. Låt oss stödja kyrkan. Låt oss följa den nu verksamma ledningen för kyrkan. Låt oss leva på ett sådant sätt att Herren kan välsigna oss så som han välsignar kyrkan.¹¹

Om ni har gett ett ärligt tionde kan jag utan att tveka säga att de återstående nio tiondelarna har varit till större välsignelse för er som har gjort det än det hundraprocentiga belopp har varit för dem som inte gjort det. Det här är Herrens verk … Människor kunde inte ha åstadkommit detta. Med tanke på er givmildhet, ert missionsarbete, er omsorg om de fattiga … allt det som ni har gett som vanliga medlemmar, vittnar jag nu om att det ni har kvar ger er större glädje, större frid, större tröst och större tillförsikt om evigt liv än något annat folk i världen har i dag.¹²

Jag är säker på att Herren älskar dessa ödmjuka, trofasta själar som är villiga att sträcka ut en hjälpande hand till behövande vare sig det gäller mat eller kläder eller sängkläder eller vänlighet eftersom det är en del av Jesu Kristi evangelium.¹³ [Se förslag 5 på sidan 213.]

Om vi frikostigt delar med oss av det vi har behöver ingen gå utan.

Ingen man eller kvinna eller barn i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga behöver lida nöd eftersom kyrkan är organiserad på ett sådant sätt att den kan hjälpa dem som saknar livets nödtorft. Det finns nog och övernog för alla … Gud tillåter människor att uppnå rikedom. Om det sker på rätt sätt så tillhör den dem, och han välsignar dem när de använder den på rätt sätt.¹⁴

Vi går så upp i världen att vi glömmer människor som lider och som vi i många fall kunde hjälpa.¹⁵

Tänk på alla män och kvinnor som har varit arbetslösa … Tänk på vår Faders många barn som han älskar lika mycket som oss och som är i nöd. Tänk hur stort lidandet blir om vi som har haft större tur inte givmilt delar med oss av de ägodelar som Gud har lagt i våra händer — och jag menar inte bara ägodelar. Vi får inte heller förvägra hans barn ett uppmuntrande och hjälpande ord eller försumma att besöka hemmen där det finns så många behövande och ge dem det som var och en av oss kan ge. Bröder och systrar, vi har fått alla dessa möjligheter för att de ska berika vårt liv, för att vi ska utveckla vår karaktär, så att vi kan samla oss skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl [se Matteus 6:20]. Vi får dem av en allvis Fader som, eftersom han vet allt från början till slut, har sagt: ”Det här är vägen, gå på den.”

Låt oss … ha ögonen med oss i grannskapet och inte överlåta det åt biskopen och Hjälpföreningen, utan låt oss var och en vänligt och kärleksfullt betjäna dem som är i så stort behov av vår hjälp. Och vad vi än gör ska vi inte få dem som behöver hjälp att känna sig som fattighjon. Låt oss ge det vi ger som om det tillhörde dem. Gud har lånat ut det till oss. Vi som har samlat på oss tillgångar [beter] oss ibland som om vi trodde att de tillhör oss. Allt vi har, vår mat, våra kläder, tak över huvudet, våra hem och våra möjligheter har vi fått som förvaltare i kyrkan och vår himmelske Faders rike, och om vi … delar med oss av det vi har, även om det så bara skulle vara änkans skärv, ska han som bor i höjden ge oss de välsignelser som vi behöver under våra dagar på jorden. Och när vi en dag lämnar jordelivet ska vi få vår himmelske Faders välsignelse eftersom han uppskattade de ansträngningar vi gjorde.¹⁶

Om vi vill tillhöra vår Herres rike, det celestiala riket, är det här vår chans att förbereda oss, med uppriktig kärlek, med flit, hushållsamhet, ihärdighet, med en önskan att göra allt som står i vår makt att bli till välsignelse för andra och att ge — och inte bara känna att vi måste få, utan ha en önskan att ge, för jag säger er: ”Det är saligare att giva än att taga.” [Apostlagärningarna 20:35.] Jesu Kristi evangelium är givandets evangelium, inte bara i fråga om våra ägodelar utan också i fråga om oss själva. Jag tackar min himmelske Fader för att jag får tillhöra en organisation som har blivit undervisad om detta.¹⁷ [Se förslag 6 på sidan 213.]

Förslag till studier och diskussion

Tänk på följande när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. Se sidorna V–VII för ytterligare hjälp.

Under den stora depressionen sade George Albert Smith följande till de heliga: ”Jag tror att vår himmelske Fader nu ger oss tillfälle att utvecklas” (sidan 205). Vad innebär det här för dig? På vilket sätt ”utvecklas” vi av att tjäna behövande?
Läs första avsnittet av lärdomarna (sidorna 205–206) och fundera på vad du själv kan göra för att påbörja eller förbättra ditt förråd av mat och annat nödvändigt. Vilka nödsituationer bör du exempelvis förbereda dig för? Vad kan prästadömets kvorum och Hjälpföreningen göra för att hjälpa medlemmar förbereda sig för dessa nödsituationer?
Gå igenom avsnittet som börjar på sidan 207 och läs Läran och förbunden 68:31. Varför tror du att Herren kräver att vi ska arbeta för vårt uppehälle? Vad finns det för verksamma sätt att undervisa barn om vikten av arbete?
Läs president Smiths varning till rika och fattiga på sidorna 208–209). Vad blir följden av att vi fäster hjärtat på rikedom? Vad kan vi göra för att undvika det?
Läs avsnittet som börjar på sidan 209 i vilket president Smith talar om välsignelserna som kommer av att ge tionde och offergåvor. Vilka effektiva sätt finns för att undervisa ungdomar eller nya medlemmar om de här välsignelserna?
När du studerar sista avsnittet av lärdomarna (sidorna 210–212), fundera då på vad du kan göra konkret för att hjälpa biskopen och andra församlingsledare att tillgodose behov som finns i din församling eller på orten där du bor. Vad innebär det för dig att ge ”inte bara i fråga om våra ägodelar utan också i fråga om oss själva”?

Skriftställen: Efesierbrevet 4:28; Jakobs brev 1:27; 2 Nephi 5:17; Jakob 2:17 (MB)–19; Mosiah 4:22–25; Läran och förbuden 104:13–18

Undervisningstips: ”Också när du undervisar många människor samtidigt kan du nå fram till enskilda individer. Du når till exempel fram till enskilda när du hälsar hjärtligt på varje person i början av klassen … Du når också fram när du gör det inbjudande och tryggt för dem att delta” (Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 35).

George Albert Smith besöker ett biskopens förrådshus tillsammans med andra ledare i kyrkan. Eftersom kyrkan hade lagrat livsmedel var den redo att hjälpa nödlidande efter andra världskriget.

”Svåra tider må komma, bröder och systrar, men vi kan vara beredda på dem.”

”Herren har gett oss förmånen att få bidra med en tiondel av vår inkomst till hans kyrka, för att hans verk ska tillväxa i världen.”