Ett konungsligt prästerskap

President James E Faust

andre rådgivare i första presidentskapet

Förmånen att inneha prästadömet medför stora välsignelser, men också stora skyldigheter.

Mina kära bröder! Det är alltid en stor förmån och ett allvarligt ansvar att tala till kyrkans prästadöme. Detta är troligen den största samlingen av prästadömet i världens historia. Jag vill tala till er unga män om hur välsignade ni är att få bära det aronska prästadömet, som också kallas det ”ringare prästadömet”. Men ordet ringare tar på inget sätt bort dess betydelse. Det finns ingenting litet i det — speciellt då jag ser hur stora en del av er unga män är!

Jag är säker på att ni minns hur ivriga ni var då ni delade ut sakramentet första gången. Då ni som bär aronska prästadömet hjälper till med att förbereda, välsigna och dela ut sakramentet, hjälper ni alla medlemmar som tar del av det att förnya sina löften till Herren och att förnya sin tro på Frälsarens försoningsoffer. Medlemmar som tar del av sakramentet påminns om att ta på sig Sonens namn, alltid minnas honom, hålla hans bud och att sträva efter att ha hans Ande hos sig. Jag hoppas att ni värderar det prästadöme ni bär och alltid hedrar era plikter i prästadömet.

Jag läste nyligen om några diakoner som hade blivit lite vårdslösa i sin inställning till utdelningen av sakramentet. De började se det som en rutin, något som ingen annan ville göra. De kom ofta sent, och ibland var de inte lämpligt klädda. En söndag sade deras rådgivande till dem: ”Ni behöver inte bekymra er om sakramentet idag. Det har tagits hand om på annat sätt.”

De blev naturligtvis förvånade, men som vanligt kom de sent till sakramentsmötet. De slank in under inledningspsalmen och satte sig bland de församlade. Då fick de se vilka som satt på diakonernas bänk — deras rådgivande och församlingens högpräster — män som tjänat som biskopar och stavspresidenter. De var alla klädda i mörk kostym, vit skjorta och slips. Men inte bara det, deras uppträdande visade stor vördnad under det att de bar sakramentsbrickorna från rad till rad. Någonting var djupare och meningsfullare med sakramentet den dagen. De diakoner som hade blivit så rutinmässiga i sina plikter lärde sig genom detta exempel att utdelandet av sakramentet var ett heligt ansvar och den största av hedersbetygelser.¹ De började inse att prästadömet är vad aposteln Petrus kallade det — ”ett konungsligt prästerskap”.²

I allmänhet har det aronska prästadömet, under biskopsrådets ledning, ansvaret att välsigna och dela ut sakramentet. I vår hemmaförsamling här i Salt Lake City har vi ett stort antal trofasta äldre medlemmar, men få i aronska prästadömets ålder. I åratal har jag sett dessa högpräster och äldster, män med tro och stora erfarenheter, ödmjukt och vördnadsfullt dela ut Herrens nattvards sakrament. Under en tid ingick i denna grupp prästadömsbärare en federal domare, en kandidat för guvernörsposten i Utah samt andra prominenta män. Ändå kände de sig hedrade och privilegierade att få utföra detta heliga prästadömsuppdrag.

Det aronska prästadömet är en storslagen gåva av andlig kraft som Herren förlänade Aron och hans söner.³ Det innehar ”nycklarna till betjäning av änglar och det förberedande evangeliet”⁴ och omfattar också ”omvändelsens evangelium och dop genom nedsänkning till syndernas förlåtelse”.⁵

Jag skulle vilja säga några ord om betjäning av änglar. Både förr och nu har änglar visat sig och gett undervisning, varning och vägledning som har varit till nytta för dem de besökt. Vi är inte medvetna om i vilken utsträckning som tjänande änglar påverkar vårt liv. President Joseph F Smith sade: ”På liknande sätt har kanske våra fäder och mödrar, bröder, systrar och vänner, som dött från denna jord och varit trofasta och värdiga att åtnjuta dessa rättigheter och privilegier, fått en mission att besöka sina släktingar och vänner på jorden igen och överbringa kärleksbudskap, varningar, tillrättavisningar och undervisning från Guds närhet till dem de lärt sig att älska i köttet.”⁶ Många av oss har upplevt detta. Deras betjäning har varit, och är, en viktig del av evangeliet. Änglar betjänade Joseph Smith då han återställde evangeliet i dess fullhet.

Alma den yngre hade en egen upplevelse av betjänande änglar. Som ung man räknades han bland de icke troende och ”förledde … många av sina åhörare att göra det som var ont liksom han själv”. En dag, ”medan han gick omkring för att nedriva Guds kyrka” i sällskap med Mosiahs söner, ”uppenbarade Herrens ängel sig för dem. Han kom ned liksom i ett moln och talade såsom med tordönsröst, vilken kom jorden, där de stodo, att skälva”. Ängeln ropade sedan: ”Alma! Stå upp och stig fram! Varför förföljer du Guds kyrka?”

Alma blev så överväldigad av denna upplevelse att han svimmade och måste bäras till sin far. Först sedan hans far och andra hade fastat och bett i två dagar återfick Alma full hälsa och styrka. Han stod då upp och sade: ”Jag har omvänt mig från mina synder och har blivit återlöst av Herren. Se, jag är född av Anden.”⁷ Men under alla sina år som missionär talade han aldrig om ängelns besök. I stället valde han att vittna om att sanningen hade tillkännagetts för honom av Guds Helige Ande.

Att bli undervisad av en ängel skulle vara en stor välsignelse. Men Alma lär oss att hans slutliga och bestående omvändelse kom först efter det att han hade ”fastat och bett många dagar”.⁸ Hans fullständiga omvändelse kom genom den Helige Anden, som är tillgänglig för oss alla om vi är värdiga.

Mirakulösa händelser har inte alltid varit en motivation till omvändelse. Då till exempel Laman och Lemuel fysiskt misshandlade sina yngre bröder visade sig en ängel för dem och uppmanade dem att sluta. Ängeln försäkrade också alla bröderna att Laban skulle överlämnas i deras händer. Å ena sidan utövade Nephi tro och krävde Laban på mässingsplåtarna. Å andra sidan utövade Laman och Lemuel ingen tro och förändrade inte heller sitt handlande som följd av ängelns besök. Nephi påminde dem: ”Huru kommer det sig, att I haven förgätit, att I haven sett en Herrens ängel?”⁹

Ni unga män håller på att bygga upp ert vittnesbörd. Detta stärks av andliga bekräftelser genom den Helige Anden i era vardagliga livserfarenheter. Även om storslagna manifestationer skulle kunna stärka ert vittnesbörd, är det inte sannolikt att det händer.

Förmånen att inneha prästadömet medför stora välsignelser, men också stora skyldigheter.

Alla prästadömsbärare måste ära sina kallelser och agera i Herrens namn så långt som deras ämbete och kallelse tillåter. Vi ärar våra kallelser genom att följa vårt kvorumpresidentskaps, vår biskops och vår kvorumrådgivandes ledning. Det innebär att vi förbereder, välsignar och delar ut sakramentet då vi ombes att göra det. Det innebär också att vi utför andra ansvar som tillhör det aronska prästadömet, som att städa möteshuset, placera ut stolar för stavskonferenser och andra möten, och att utföra andra plikter som vi tilldelas.
De som bär det aronska, eller det förberedande, prästadömet är skyldiga att göra sig värdiga det högre prästadömet, och att låta sig utbildas för större ansvar i kyrkans tjänst.
Att bära det aronska prästadömet medför en skyldighet att vara ett gott exempel, med rena tankar och korrekt uppträdande. Vi utvecklar dessa egenskaper då vi utför våra prästadömsuppgifter.
I ert kvorum och i andra aktiviteter är ni tillsammans med unga män som har samma värderingar som ni. Ni kan stärka varandra.
Ni kan studera skrifterna och lära känna evangeliets principer för att förbereda er för en mission.
Ni kan lära er att be och känna igen bönesvar.

Läran och förbunden beskriver olika slags rättigheter som hör till det aronska prästadömet. För det första ger ordinationen till prästadömet rätt att förrätta förordningar och att inneha det aronska prästadömets kraft. Biskopsrådet utgör presidentskapet för det aronska prästadömet i församlingen.¹⁰ För det andra finns i detta prästadöme olika ämbeten, vart och ett med olika ansvar och förmåner. Som diakon förväntas ni vaka över kyrkan som en lokal tjänare.¹¹ Som lärare förväntas ni, förutom att vaka över kyrkan, också att ”vara med dess medlemmar och styrka dem”.¹² Som präst förväntas ni ”att predika, undervisa, förklara, förmana, döpa och att betjäna vid sakramentets utdelande, att besöka medlemmarna i hemmen”.¹³ Er biskop, som har en högprästs ämbete, är också prästernas kvorumpresident och leder kvorumets verksamhet.

Då ni går vidare från ett av dessa ämbeten i det aronska prästadömet till nästa behåller ni rättigheterna från det tidigare ämbetet. Ni som är präster har exempelvis fortfarande rätten att göra allt ni gjorde som lärare och diakoner. Även när ni så småningom ordineras till det melkisedekska prästadömet innehar ni fortfarande det aronska prästadömet och kan handla som ämbetsmän däri. Framlidne äldste LeGrand Richards, som var medlem i de tolvs kvorum under många år, förstod denna princip väl. Han brukade ofta säga: ”Jag är bara en vuxen diakon.”

Som jag just sagt: Att undervisa är en av det aronska prästadömets viktiga plikter. För er unga tonåringar kommer tillfället att undervisa ofta då ni tjänar som hemlärarkamrat tillsammans med er far eller någon annan bärare av melkisedekska prästadömet. Att ta hand om timliga och andliga behov är en mycket viktig del av att vaka över kyrkan.

Profeten Joseph Smith gav hög prioritet åt hemundervisningen. Broder Oakley var profetens hemlärare, och varje gång broder Oakley kom som hemlärare till familjen Smiths hem ”kallade profeten samman sin familj och gav sin egen stol till Oakley och uppmanade sin familj” att noggrant lyssna på broder Oakley.¹⁴

Ni unga män inom aronska prästadömet måste ha Anden med er, både i ert eget liv och då ni är hemlärare, när ni förbereder och delar ut sakramentet och i andra prästadömsaktiviteter. Ni måste undvika en del stötestenar. En av de största av dessa är missbruk.

Jag råder er alla, bröder, att avstå från varje slag av missbruk. I vår tid gör Satan och hans efterföljare några av våra bästa ungdomar till slavar genom att göra dem beroende av alkohol, alla slags droger, pornografi, tobak, spel och andra vanebildande laster. En del människor tycks vara födda med en svaghet för dessa ämnen, så att ett enda experiment resulterar i ett okontrollerbart beroende. En del missbruk är faktiskt sinnesförändrande och skapar ett behov som bedövar både förnuft och omdöme. Sådana missbruk ödelägger inte bara livet för dem som inte kan motstå dem, utan också deras föräldrars, makars och barns liv. Som profeten Jeremia klagade: ”Ingen kung på jorden skulle ha trott det, ingen som bor i världen, att någon ovän eller fiende skulle komma in genom [porten].”¹⁵

Herren har i sin visdom sagt oss att vi helt ska avstå från ämnen som inte är bra för oss. Vi har blivit uppmanade att inte ta den första drinken, inte röka den första cigaretten eller pröva den första drogen. Nyfikenhet och grupptryck är själviska motiv till att leka med beroendeframkallande ämnen. Vi måste hejda oss och betänka alla konsekvenser, inte bara för oss själva och vår framtid, utan också för våra nära och kära. Dessa konsekvenser är fysiska, men de kan också göra att vi förlorar Anden och få oss att falla offer för Satan.

Jag vittnar om det förädlande, andliga, tröstande, stärkande och återhållsamma inflytande som prästadömet har haft i mitt liv. Jag har levt under dess andliga inflytande i hela mitt liv — i min farfars och morfars hem, i min fars hem och sedan i mitt eget hem. Vi blir ödmjuka när vi använder den allt övergripande kraften och myndigheten i prästadömet till att stärka och hela och välsigna andra. Må vi leva värdiga att inneha prästadömets rätt att handla i Guds namn, är min bön i Jesu Kristi namn, amen.