Det syns i ditt ansikte
Ni reflekterar hans ljus. Ert exempel kan få stor inverkan till det bättre här på jorden.
Det har aldrig funnits en bättre tid att leva på jorden än idag. Detta är ”dagar, som man aldrig glömmer”.1 Detta är era dagar, och det är fantastiska dagar. Ni är fantastiska! När jag ser in i era ögon och ser era lysande ansikten förundras jag över att ni kan vara så goda, så starka och så rena i en värld med så många svårigheter. Jag påminns om en dikt min farfar brukade läsa för mig när jag var i er ålder. Han sade:
Du behöver inte berätta hur du tillbringar var dag;
Du behöver inte berätta om du arbetar eller leker;
En beprövad och sann barometer detta visar —
Du behöver inte berätta, det syns i ditt ansikte …
Om du lever nära Gud och hans oändliga nåd —
är inget du behöver berätta, det syns i ditt ansikte.2
Jag har aldrig glömt den enkla dikten och har alltid försökt leva på ett sådant sätt att det skulle synas i mitt ansikte. Jag ser att ni också gör det. Ert ansikte lyser eftersom ni har ingått och hållit förbund med vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus och därför att ni har valt att handla så att ni kan ha den Helige Andens sällskap. Jag beundrar er allihop.
President Gordon B Hinckley har sagt om er: ”Ni är … den bästa [och starkaste] generationen ungdomar som denna kyrka någonsin har haft.”3 Jag tror att ni har förberetts och bevarats för att leva på jorden vid den här tiden då svårigheterna och möjligheterna är som störst. Jag tror att Herren räknar med att ni ska bli rättfärdiga ledare och stå som vittnen ”under alla tider och i allting och överallt”.4 Man kan verkligen säga att ni är framtidens ”klart skinande hopp”.5
Jag tror att det var bland annat er som aposteln Petrus talade om när han sade: ”Ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.”6
Det ljuset är Frälsarens ljus. Det är Jesu Kristi återställda evangeliums ljus. Genom ert sätt att efterleva evangeliet reflekterar ni hans ljus. Ert exempel kan få stor inverkan till det bättre här på jorden. ”[Stå] upp och [lys] att edert ljus må vara ett baner för folken”7 är en uppmaning till var och en av er. Det är en uppmaning att gå till högre mark. Det är en uppmaning att leda — att leda i fråga om ärbarhet, renhet, moral och helighet. Det är en uppmaning att ge av detta ljus till andra. Det är dags att ni ”[står] upp och [lyser]”.
Kan en rättfärdig ung kvinna förändra världen? Svaret är ett rungande: ”Ja!” Ni har den Helige Anden som vägledare och han ”skall … visa eder allt vad I skolen göra”.8 Det är era dagliga vanor som stärker er och gör att ni kan vara ledare och exempel — daglig bön, dagliga skriftstudier, daglig lydnad, dagligt tjänande. När ni gör detta närmar ni er Frälsaren och blir mer och mer lika honom. Liksom Mose och Abinadi och andra trofasta ledare9 kommer ert ansikte att lysa med er tros eld. ”Är hans bild präntad i edert medvetande?”10 ”Stå upp och lys.”
År 1856 blev den 13-åriga Mary medlem i kyrkan tillsammans med sin familj i England och reste till Amerika och kom med Martins handkärrekompani. I sin personliga historia skriver hon om resans strapatser — hur hennes yngre och äldre bror gick bort, hur hennes fötter frös till is och slutligen om hennes lillasysters och hennes mors död. När hon kom till Saltsjödalen amputerade doktorn hennes tår, men profeten Brigham Young lovade henne att hon inte skulle behöva amputera bort någon annan del av sina fötter. Hon minns: ”En dag satt jag och grät. Mina fötter gjorde så ont — men så knackade en liten gumma på dörren. Hon sade att hon kände att någon behövde henne här under en tid. Jag visade henne mina fötter … Hon sade: ’Ja, och med Herrens hjälp kan vi fortfarande rädda dem.’ Hon gjorde ett grötomslag och lade det på mina fötter och varje dag när doktorn hade gått kom hon och lade på ett nytt grötomslag. Efter tre månader var mina fötter återställda.”11
Men Mary hade suttit i sin stol så länge att hennes ledband i benen hade blivit så stela att hon inte kunde tänja dem. När hennes far såg detta grät han. Han masserade hennes ben med olja och försökte räta ut dem, men förgäves. En dag sade han: ”Mary, jag har kommit på ett sätt att hjälpa dig. Jag ska spika fast en hylla på väggen och när jag är på jobbet vill jag att du försöker nå den.” Hon sade att hon försökte hela tiden under flera dagar, och till slut nådde hon hyllan. Då flyttade hennes far upp den. Detta fortsatte under ytterligare tre månader, och tack vare daglig flit kunde hon till slut sträcka på benen och lära sig gå igen.12
Jag tror att ni, liksom Mary Goble, lär er att tänja er lite till så att ni kan nå hyllan som era ledare satt upp åt oss och att ni, om ni sträcker er ännu högre när dessa normer höjs, kan gå in i framtiden med tillförsikt.
Ansiktet hos de unga kvinnorna i västra Afrika lyser med den Helige Andens strålande ljus. De lever efter normerna som beskrivs i häftet Vägledning för de unga, de leds av Anden och de förbereder sig för att vara ledare. De älskar Herren och är tacksamma för hans ljus i sitt liv. En del av dessa unga kvinnor gick i tre timmar för att få bära sitt vittnesbörd för mig. Tack vare dem har jag förändrats till det bättre.
När jag var i Sydamerika sjöng de unga kvinnorna och deras ledare ”Jag vill gärna likna Jesus”.13 De inte bara sjöng orden utan de menade det. I Asien och Indien är de unga kvinnorna exempel i tro, lämplig klädsel och renhet. Deras ögon lyser och de är lyckliga. De unga kvinnorna i England, Irland och Wales står för sanning och rättfärdighet i skolan. De åstadkommer en förändring i en allt mörkare värld. En del av er är den enda medlemmen i er familj eller skola. Ni påverkar er omgivning till det bättre. Ni visar vägen i rättfärdighet.
För inte så länge sedan vandrade jag med en grupp ungdomar till toppen av Ensign Peak. Där såg vi ut över Salt Lake City och templet och talade om de uppoffringar som så många gjort för evangeliet. Sedan vecklade varje ungdom ut ett baner. På sina baner hade de ritat symboler för sitt budskap till världen — vad de ville stå för i dessa sista dagar. Det var härligt att lyssna till vars och ens löften och vittnesbörd. Sedan sjöng vi ”Se högt på bergets krön”14 och ungdomarna ropade tillsammans: ”Hurra för Israel!”15 Jag upprepar dessa ord idag. Hurra för er! Jag hoppas att ni aldrig tvekar att låta ”ert ljus lysa … så att [andra] ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen”.16 Jag hoppas att också ni håller ert baner högt. Jag vet att när ni visar vägen i rättfärdighet så uppfylls följande skriftställe i Jesaja: ”Se … över dig, skall HERREN gå upp, hans härlighet skall uppenbaras över dig.”17 Det kommer att synas, och ”hednafolk skall vandra i ditt ljus och kungar i glansen som går upp över dig”.18
Jag ser framför mig dagen när världen ser på er och säger: ”Vilka är ni? Vilka är dessa unga kvinnor som strålar med sådant ljus? Varför är ni så glada? Hur hittar ni vägen i denna förvirrade värld?” Och ni kommer att stå upp och säga med övertygelse: ”Vi är döttrar till en himmelsk Fader som älskar oss, och vi älskar honom. Vi ska ’stå såsom vittnen om Gud under alla tider och i allting och överallt’.”19
Jag ger er samma uppmaning som Moroni gav: ”Vakna upp och stå upp … o Sions [döttrar].”20 Han såg er. Han såg vår tid. Detta är era dagar! Ni måste själva besluta er för att ”stå upp och lysa”. Jag tror att när ni vaknar upp och står upp så kommer ert ljus att vara ett baner för folken, men jag tror också att era normer kommer att vara ett ljus för folken. Ni har blivit utvalda. Ni utmärkte er i föruttillvaron. Er släktlinje för med sig förbund och löften. Ni har ärvt de trofastas andliga egenskaper — ja, Abrahams, Isaks och Jakobs egenskaper. Själva er natur återspeglar ert gudomliga arv och er bestämmelse. Det var inte av en slump som ni föddes som en flicka. Era gudomliga egenskaper stärks när ni leder andra och står upp för att nå er gudomliga potential. Håll er nära Frälsaren. Han lever! Han är världens ljus, liv och hopp. Han ska leda er och ge er mod att ge av ert ljus till andra. Som min farfar lärde mig: ”När du lever nära Gud och hans oändliga nåd är det inget du behöver berätta, det syns i ditt ansikte.” I Jesu Kristi namn, amen.