Att handla av oss själva: Valfrihetens gåva och välsignelser
När vi använder valfriheten på rätt sätt kan ljuset fördriva mörkret och göra det möjligt för oss att leva i glädje och lycka.
Jag är tacksam för vår profets, president Gordon B Hinckleys vittnesbörd. Å alla medlemmars vägnar världen över vill jag uttrycka tacksamhet för att han valde att följa Herrens inspiration och bad oss läsa Mormons bok. Vi har rikligen välsignats av hans inspirerade råd.
Fader Lehi, den första profeten som nämns i Mormons bok, valde också att följa Herren. Han tillsades att ”taga sin familj med sig och draga ut i ödemarken”.1 Trots de kärva villkoren under resan och allt knorrande från hans söner Laman och Lemuel, ledde Lehi sin familj till ett förlovat land. Men det var inte ett fridens land. När Laman och Lemuel använde sin valfrihet till att inte lyda Herren tyngdes Lehis hjärta av sorg över dem.2 Före sin död samlade Lehi sina barn omkring sig, välsignade dem och gav dem råd.3 Sina upproriska söner manade han till omvändelse och trofasthet: ”Vaknen upp, mina söner … avskaken bojorna med vilka I ären bundna.”4 Och sin rättfärdige son Jakob gav han en sista, mycket viktig undervisning.
Om vi kunde undervisa våra barn och barnbarn om en sak som var av största vikt, vilket ämne skulle vi välja? Av alla evangeliets underbara principer valde Lehi att undervisa sin son om frälsningsplanen — och valfrihetens gåva.
Han lärde att ”människorna hava fått undervisning nog till att skilja mellan gott och ont”.5 Denna heliga undervisning började i himlen. Där, vid ett stort rådslag, ville vår himmelska Fader att vi skulle fortsätta ha valfrihetens gåva för att prövas här under jordelivet, ”för att se, om [vi] vilja göra allt vad Herren, [vår] Gud, befaller”.6
Men Satan satt sig upp mot Gud och hans plan och sade: ”Jag … skall återlösa hela människosläktet … give mig därför din värdighet.”7 ”Emedan denne Satan gjorde uppror emot mig och försökte tillintetgöra människans handlingsfrihet, som jag, Herren Gud, hade givit henne … lät jag nedstörta honom.”8 ”Och på den dagen följde många efter honom.”9 Ja, ”tredjedelen av himmelens härskaror”10 använde sin valfrihet till att förkasta Guds plan.
Ni och jag var bland dem som använde vår valfrihet till att acceptera vår himmelske Faders plan att komma till jorden, gå igenom dödligheten och utvecklas. ”Vi ropade av glädje … över möjligheten att komma till jorden och få en kropp [för vi visste] att vi, genom att vara trofasta, kunde bli lika vår Fader, Gud.”11
Nu är vi här på jorden, där möjligheten att använda vår valfrihet finns i överflöd, där ”det finnes en motsats till allting”.12 Dessa motsatser är nödvändiga för avsikten med vårt liv. Lehi förklarade detta: ”För att Guds eviga avsikter med människans tillvaro skulle utföras … [gav] Herren Gud … därför människan frihet att handla av sig själv, men hon kunde icke handla av sig själv, med mindre hon blev lockad av det ena eller det andra.”13
Adam och Eva var de första av Guds barn som upplevde dessa lockelser. Satan sökte att göra alla människor olyckliga och han, ”alla lögners fader”,14 frestade Adam och Eva. Eftersom de valde att äta ”av den förbjudna frukten, blevo de utdrivna ur lustgården i Eden för att odla jorden”.15 På grund av detta val födde de också ”barn, ja, hela jordens syskonkrets”16 och detta jordiska tillstånd ”blev en prövotid”17 för dem och för deras efterkommande. För ”allting är gjort enligt hans visdom, som känner allt”, sade Lehi till Jakob. ”Adam föll, på det människorna skulle bliva till, och människorna äro till för att hava glädje.”18
Ibland glömmer vi att vår himmelske Fader vill att vi alla ska känna denna glädje. Bara genom att ge efter för frestelser och synd kan vi förlora denna glädje. Och ge efter är precis vad Satan vill att vi ska göra.
En gång hade jag tillfälle att följa med president Spencer W Kimball till ett avlägset land. Vi togs med på rundturer till olika sevärdheter i området, bland annat underjordiska katakomber — gravplatser för människor som förföljts av kristna fanatiker. När vi gick upp för de mörka och smala trapporna lärde president Kimball mig något jag aldrig kommer att glömma. Han drog i min kavaj och sade: ”Det motståndaren gör i vår Frälsares namn har alltid bekymrat mig.” Sedan sade han: ”Robert, motståndaren kan aldrig känna glädje om inte du och jag syndar.”
När jag begrundade denna kommentar och studerade skrifterna började jag förstå vad president Kimball kan ha menat. Jag mindes det Herren sade till jordens alla invånare i Mormons bok: ”Ve, ve, ve detta folk! Ve hela landets invånare, om de icke omvända sig! Ty djävulen ler, och hans änglar fröjda sig över mitt folks fagra söner och döttrar, som omkommit.”19 Det är våra synder som får djävulen att skratta, vår sorg som ger honom falsk glädje.
Men även om djävulen skrattar, är hans makt begränsad. En del av er kanske kommer ihåg det gamla talesättet: ”Satan flög i mig.” Idag vill jag säga till er, klart och tydligt, att motståndaren inte kan få oss att göra någonting. Han lurar vid dörren, som skrifterna säger, och han följer oss varje dag.20 Varje gång vi går ut, varje beslut vi fattar, väljer vi antingen att röra oss mot honom eller mot vår Frälsare. Men motståndaren måste lämna oss om vi befaller honom att göra det. Han kan inte påverka oss om vi inte tillåter det, och det vet han! Det enda tillfälle då han kan påverka vårt sinne och vår kropp — ja, vår ande — är när vi låter honom göra det. Med andra ord, vi behöver inte ge efter för hans lockelser!
Vi har fått valfriheten, vi har välsignats med prästadömet, och vi har fått Kristi ljus och den Helige Anden av en speciell anledning. För vår tillväxt och lycka i denna värld och evigt liv i den kommande världen. Idag ställer jag frågan, har vi fått den Anden? Följer vi den på den raka och smala stigen som leder till Gud och evigt liv? Håller vi fast i ledstången, eller går vi åt andra hållet? Jag vittnar om att det vi väljer att känna, tänka och handla varje dag är vårt sätt att komma in på stigen och stanna kvar på den tills vi når vårt eviga mål.
Men ingen av oss vandrar på den smala stigen hela tiden. Vi gör alla misstag. Det är därför som Lehi, som förstod Frälsarens uppgift att bevara och återvinna vår valfrihet, lärde Jakob — och oss — följande: ”Messias kommer, när tiden är fullbordad, för att återlösa människornas barn från fallet. Emedan de äro återlösta från fallet, hava de blivit evigt fria och veta vad gott och ont är, fria att handla av sig själva, utan att låta sig påverkas av annat.”21 Det är nyckeln — ”att handla av sig själv, utan att låta sig påverkas av annat”.
I dessa sista dagar, liksom i forna tider, måste vi undvika att låta oss påverkas av annat genom att handla av egen kraft för att undvika det onda. Den Helige Anden vägleder oss. Josef manades att fly från Potifars hustru. Abraham lydde budet att fly från landet Ur. Lehi tillsades att lämna Jerusalem innan staden förstördes. Och för att skydda Frälsarens liv inspirerades Maria och Josef att fly till Egypten.
Maningarna som säger till oss att fly det onda visar vår himmelske Faders kunskap om vars och ens starka sidor och svagheter, och hans medvetenhet om de oförutsedda omständigheterna i vårt liv. När dessa maningar ges slår de oftast inte ner som blixten, för Guds Ande talar inte med tordönsröst. Rösten är mild som en viskning, den kommer som en tanke till vårt sinne eller en känsla till vårt hjärta. Genom att följa dess stilla maningar skyddas vi från syndens destruktiva följder.
Men om vi bortser från dessa maningar försvagas Andens ljus. Vår valfrihet begränsas eller går förlorad, och vi tappar självförtroendet och förmågan att välja. Vi vandrar då ”i [andligt] mörker vid middagstiden”.22 Och så enkelt det då är att komma in på främmande stigar och gå vilse! Hur snabbt binds vi inte av de syndens kedjor som Lehi undervisade sina upproriska söner om.23 Om vi till exempel väljer det som ger oss stora skulder, förlorar vi vår valfrihet att tillgodose våra behov och önskningar eller att spara för ofrånkomliga svåra tider. Om vi väljer att bryta mot lagen kanske vi måste gå i fängelse, där vår valfrihet är så begränsad att vi inte kan välja vart vi vill gå, vem vi vill träffa eller vad vi vill göra. Det gäller också i andefängelset. Därför, för att behålla vår valfrihet måste vi dagligen vandra i vår Herres och Frälsares ljus och följa lydnadens stig. Det är den enda stig som leder till vår Fader i himlen.
Om vi genom orättfärdiga val förlorar fotfästet på denna stig måste vi komma ihåg valfriheten vi fått, valfriheten som vi kan välja att använda igen. Jag talar särskilt till dem som övermannats av beroendets tunga mörker. Om du hamnat i ett nedbrytande, beroendeframkallande beteende, kan det kännas som om du är i ett andligt svart hål. Som med de verkliga svarta hålen i rymden, kan det tyckas omöjligt för ljuset att nå fram dit där ni är. Hur undgår man detta? Jag vittnar om att det enda sättet att göra det är att använda samma valfrihet som du visade så modigt i föruttillvaron, en valfrihet som motståndaren inte kan ta bort utan att vi låter honom göra det.
Hur får man tillbaka denna valfrihet? Hur kan du börja utöva den på rätt sätt? Genom att välja att handla i tro och lydnad. Låt mig föreslå några grundläggande val som du kan göra idag — bokstavligen idag.
Välj att acceptera — verkligen acceptera — att du är ett Guds barn, att han älskar dig och att han har makten att hjälpa dig.
Välj att lägga allting — bokstavligen allting — inför hans altare. Tro på att du är hans barn, bestäm dig er för att ditt liv tillhör honom och att du vill använda din valfrihet för att göra hans vilja. Du kan göra detta flera gånger i livet, men ge aldrig, aldrig upp.
Välj att göra det möjligt för er att uppleva Guds Ande genom bön och skriftstudier, under kyrkans möten, i hemmet och genom sunda relationer till andra. När du känner Andens inflytande börjar du renas och stärkas. Ljuset tänds och där ljuset skiner kan ondskans mörker inte dröja kvar.
Välj att lyda och hålla dina förbund, och börja med dopförbundet. Förnya dessa förbund varje vecka genom att värdigt ta del av sakramentet.
Välj att förbereda dig för att värdigt arbeta i templet, ingå och förnya heliga förbund och få alla evangeliets frälsande förordningar och välsignelser.
Slutligen, och allra viktigast: välj att tro på Jesu Kristi försoning. Ta emot Frälsarens förlåtelse och förlåt sedan dig själv. Tack vare hans offer för dig har han makten att inte komma ihåg dina synder mera.24 Du måste göra detsamma.
När du är på stigen och är ”fri att välja” igen, välj att inte känna skam över synder du redan omvänt dig från, vägra att känna dig modfälld på grund av det förflutna och känn med glädje hopp inför framtiden. Kom ihåg att det är Satan som vill att vi ska vara ”olyckliga, liksom han själv är”.25 Låt dina önskningar vara starkare än hans. Känn glädje och tillit inför ditt liv och inför de möjligheter och välsignelser som väntar dig här och i evigheten.
Slutligen: kom ihåg att vår valfrihet inte bara är till för oss. Vi har ansvaret att använda den för att hjälpa andra, för att lyfta och stärka dem i deras prövningar och svårigheter. En del av våra bröder och systrar kan inte längre använda hela sin valfrihet på grund av orättfärdiga val. Utan att utsätta oss själva för frestelser kan vi och bör vi erbjuda andra att ta emot Jesu Kristi evangeliums ljus. I vänskap och kärlek kan vi leda dem längs lydnadens väg och uppmuntra dem att använda sin valfrihet till att fatta rätta beslut igen.
Liksom fader Lehi vittnade för sin familj om valfrihetens välsignelser vill också jag vittna för er, mina kära bröder och systrar runt om i världen, och för min familj. Valfriheten användes i rådet i himlen när vi valde att följa vår himmelske Faders plan och komma till jorden för att prövas. Valfriheten gör det möjligt för oss att prövas för att se om vi vill hålla ut intill änden och återvända till vår himmelske Fader med heder eller inte. Valfriheten är katalysatorn som motiverar oss att uttrycka våra inre andliga önskningar i ett yttre kristuslikt beteende. Valfriheten gör det möjligt för oss att fatta trofasta, lydiga beslut som stärker oss så att vi kan lyfta och stärka andra. När vi använder valfriheten på rätt sätt kan ljuset fördriva mörkret och göra det möjligt för oss att leva med glädje och lycka i nutiden, se framåt i tro mot framtiden — ja, mot evigheten — och inte älta vårt förflutna. Hur vi väljer att använda vår valfrihet avgör vem vi är och vad vi kommer att bli.
Till alla som vill njuta av valfrihetens himmelska välsignelser vittnar jag om att valfriheten stärks av vår tro och lydnad. Valfriheten manar oss till handling: till att söka så vi kan finna, att be så vi kan få Andens vägledning, att bulta på dörren som leder till andligt ljus och till slut till frälsning. Jag bär mitt särskilda vittnesbörd om att vår Frälsare Jesus Kristus är källan till detta ljus, ja, världens ljus och liv. När vi använder vår valfrihet till att följa honom växer hans ljus inom oss och blir klarare och klarare fram till den fullkomliga dag26 då vi välkomnas till vår himmelske Faders närhet i all evighet. Att vi må använda vår valfrihet för detta heliga och härliga slutmål är min bön i Jesu Kristi namn, amen.