Ömsinta hjärtan och hjälpande händer
Mitt hjärtliga tack går till var och en av er vars ömsinta hjärtan och hjälpande händer har lättat så mångas bördor.
I går kväll åt syster Burton och jag kinamat. I min spådomskaka stod det: ”Stressen du känner kommer snart att minska.” Det stämmer verkligen.
En grupp män samtalade med profeten Joseph Smith en dag när de fick höra nyheten att en stackars broders hus som låg ett stycke från staden hade brunnit ner. Alla sade att de tyckte synd om honom. Profeten lyssnade en stund, sedan ”stack han handen i fickan, tog upp fem dollar och sade: ’Jag tycker synd om honom för fem dollar. Hur mycket tycker ni synd om honom?’”1 Det är betydelsefullt hur snabbt profeten svarade på broderns behov. Förra året reagerade flera miljoner av er på andras sorg med att ge av era medel, ömsinta hjärtan och hjälpande händer. Tack för er stora givmildhet.
Medlidande med andra har alltid varit en väsentlig egenskap hos medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Profeten Alma sade:
”I … åstunden att inkomma i Guds hjord och kallas hans folk samt äro villiga att bära varandras bördor, på det de må vara lätta, ja … I ären villiga att sörja med dem som sörja, samt trösta dem som behöva tröst.”2
Frälsaren ber oss att ”hjälpa de svaga, upplyfta de slappnande händerna och styrka de matta knäna”.3
Jag har på nära håll sett engagemanget hos sista dagars heliga och andra som inte tillhör vår trosuppfattning, vilka har ömsinta hjärtan och hjälpande händer — som ”bär varandras bördor”.4 Jag har känt djup sorg när jag sett kolossal förödelse och besökt offer som förlorat allt hopp.
På senare år har moder natur visat sin överhöghet och sin förmåga att hämnas på ovanliga och kraftfulla sätt. I slutet av december 2004 åstadkom ett jordskalv utanför Indonesiens kust en dödlig tsunami som tog livet av tusentals människor och ödelade de överlevandes liv. Insatser mobiliserades omedelbart under ledning av lokala prästadömsledare och äldre missionärspar och brådskande hjälp tillhandahölls åt sjukhus, åt dem som var först på plats och åt samhällen i Indonesien, Sri Lanka, Indien och Thailand.
Inom kort reste flera medlemmar av kyrkan till ett av de hårdast drabbade områdena — till Aceh-provinsen på norra Sumatra. Syster Bertha Suranto, Unga kvinnors president för ett distrikt i Jakarta i Indonesien, körde tillsammans med sina medarbetare lastbilar med nödvändiga artiklar som skulle rädda liv och hjälpa dem som hade förlorat så mycket.
”Varje gång vi kom till en by”, sade Bertha, ”omringades vi av människor som erbjöd oss mat att dela ut — trots att de bara hade lite ris och några fiskar som de hade dragit upp ur havet. Från moskéerna utropade byledarna att ytterligare gåvor hade kommit från Jesuskyrkan.”
Allteftersom omedelbara behov avhjälptes påbörjades mer långsiktiga projekt. Planer på att hjälpa till att bygga mer än tusen fasta bostäder och sätta i stånd sjukhus och skolor håller på att realiseras. Bybor fick hjälp med att ersätta fiskebåtar och nät. Vävstolar och symaskiner distribuerades för att hjälpa familjerna bli oberoende igen.
Norra Pakistan och Indien drabbades av det kraftigaste jordskalvet i regionen på hundra år, det krävde tusentals liv och gjorde ett stort antal människor hemlösa. På grund av den extrema vintern i området uttrycktes oro, inte bara för de skadade utan också för dem som blivit hemlösa.
Fyra dagar efter jordskalvet ställde Islamic Relief Organization ett fraktflygplan, en Boeing 747, till vårt förfogande, som snabbt fylldes med filtar, tält, hygienartiklar, medicinsk utrustning, sovsäckar, ytterkläder och presenningar från biskopars förrådshus. Stora containrar med ytterligare förnödenheter och vintertält till över 75 000 personer sändes med flyg, bil och båt.
När Mellanamerika drabbades av översvämningar inkvarterades de som hade evakuerats tillfälligt i kyrkans möteshus. I områden där fordon inte kunde ta sig fram surrade kyrkans medlemmar förnödenheter på ryggen och korsade översvämmade floder och förrädisk terräng för att undsätta de nödställda.
Till följd av civila oroligheter i Sudan har över en miljon människor flytt från sina hem och byar för att sätta sig i säkerhet. Många flyktingar gick hundratals kilometer genom ogästvänlig terräng för att komma till flyktingläger, där de försökte komma i kontakt med sin familj och återvinna sin hälsa.
Atmit, en vitaminberikad gröt som har visat sig effektiv i att rädda livet på svältande barn och äldre, tillhandahölls. Medicinska förnödenheter och tusentals hygienpaket och paket för nyfödda delades också ut.
Kyrkan har i samarbete med andra framträdande hjälporganisationer hjälpt till att vaccinera miljontals afrikanska barn i en kampanj för att utrota mässlingen. Två tusen trofasta afrikanska medlemmar har bidragit med många timmars frivilligt arbete för att informera, samla ihop barn och vara till hjälp vid vaccineringen.
Orkansäsongen 2005 i södra Förenta staterna och västra Västindien var den mest kostsamma och förödande som någonsin dokumenterats. Storm efter storm piskade mot hus och affärer från Honduras till Florida. Tusentals prästadömsledda frivilliga var på plats varje gång en orkan slog till och tillhandahöll livsviktiga förnödenheter. Hygien- och rengöringsartiklar, mat och vatten, köksartiklar, sängkläder och annat förnödenheter var till hjälp när hem städades och tillfälliga härbärgen sattes upp.
Broder Michael Kagle tog en konvoj lastbilar lastade med utrustning från sitt eget företag till Mississippi. Många anställda som inte tillhör vår tro erbjöd sig att följa med honom varje helg för att hjälpa till i de drabbade områdena. Komradio användes under resan. Mikes gruppledare för högprästerna sade, medan han körde med dem i sin pickup, att hans knogar hade vitnat för att han körde så fort. I ett försök att få lastbilskolonnen att sakta ned ropade han i komradion: ”Mina herrar, är ni medvetna om att vi kör 130 km/tim?” En av chaufförerna ropade tillbaka och sade: ”Ja, men det är allt som de här större lastbilarna klarar av. Vi kan inte köra fortare.”
Vi har fått hundratals tacksamma brev. En kvinnlig sjuksköterska från Mississippi, skrev: ”Jag var mållös. Hade Gud besvarat mina böner så snabbt? Tårarna började rinna när jag såg män i skyddshjälmar och stövlar komma fram ur bråten med motorsågar i alla möjliga storlekar. Det var absolut en av de största uppoffringarna som jag någonsin upplevt personligen.”
Jag vill uttrycka min tacksamhet för de flinka fingrar som har tillverkat tusentals vackra filtar och ett särskilt tack till våra äldre systrar, vars inte längre så flinka fingrar också har quiltat de välbehövliga täckena. En 92-årig mormors mor har tillverkat flera hundra filtar. I hennes fall har både skapare och mottagare välsignats. När hennes son beundrade hennes händers verk, frågade hon: ”Tror du någon kommer att vilja använda ett av mina täcken?” Ett brev från en ung mor i Louisiana besvarar den frågan:
”Jag bor i Louisiana och går till en lokal läkarmottagning för mina barn. När jag var där fick jag babykläder, blöjor, våtservetter och två vackra babytäcken. Ett av täckena har ett gult bakstycke med fotavtryck och handavtryck på framsidan, och det andra täcket är ljusbrunt med zebror. De är jättevackra. Min fyraåring älskar zebratäcket, men min sju månader gamla bebis kan naturligtvis inte säga så mycket. Jag ville bara tacka dig och medlemmarna i din kyrka för er generositet. Gud välsigne dig och din familj.”
Efter jordskreden i Filippinerna nyligen gjorde kyrkans medlemmar i området i ordning hygienpaket och matlådor och delade ut dem tillsammans med filtar till behövande.
Välfärdsprinciper angående arbete och oberoende tillämpas och lärs ut medan hjälpinsatser görs världen över. Under 2005 fick många bybor rent vatten tack vare nya brunnar. Byborna fick lära sig gräva brunnar, installera pumpar och göra reparationer vid behov.
Undervisning och utrustning som tillhandahölls av lokala frivilliga och hängivna missionärspar hjälper familjer att komplettera sin kost med hemodlad, näringsrik mat.
Många rullstolar har tillhandahållits som hjälper rörelsehindrade att klara sig på egen hand. Tusentals inom sjukvården har utbildats i att rädda livet på nyfödda. Medicinsk personal har utfört starroperationer och gett många synen tillbaka. Medkännande rådgivning har tillhandahållits världen över genom LDS Family Services.
Broar av förståelse och aktning har byggts i många länder när vi har samarbetat med andra etablerade och betrodda organisationer.
Dr Simbi Mubako, tidigare ambassadör från Afrika i Förenta staterna, sade: ”Det arbete som Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga utför är så mycket mera imponerande därför att det inte begränsas till kyrkans egna medlemmar utan sprids till alla människor oavsett kultur eller religion, därför att [de] i varje person ser Jesu Kristi avbild.”
Vår älskade profet Gordon B Hinckley har kraftigt medverkat till att utveckla detta stora humanitära verk. ”Vi måste räcka ut handen till alla människor”, sade han. ”Alla är de söner och döttrar till Gud, vår evige Fader, och han håller oss ansvariga för hur vi behandlar dem … Må vi … välsigna mänskligheten med välvilja mot alla, lyfta upp alla som är förtrampade och förtryckta, föda och klä de hungriga och behövande och visa kärlek och vänlighet mot dem omkring oss som kanske inte tillhör denna kyrka.”5
Denna nutida humanitära insats är ett underbart uttryck för den kärlek som brinner i själ och hjärta hos dem vars hjärtan är ömsinta och vars händer är redo att hjälpa. Detta osjälviska tjänande är i sanning ett uttryck för Kristi rena kärlek.
Frälsaren utlovar stora välsignelser till dem som ger av sig själva: ”Ge, och ni skall få … ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”6
Det jag har talat om i dag är inte ens en hundradel av det som sker i byar och länder runtom i världen. Vart jag än åker möter jag djup tacksamhet. Låt mig å första presidentskapets, de tolv apostlarnas kvorums och kyrkans verkställande välfärdskommittés vägnar, vars uppgift det är att leda detta arbete, framföra vår stora upp-skattning och beundran.
Det är omöjligt för mig att finna ord att beskriva de heliga känslor som brinner i min själ. Det enkla ordet tack tycks nästan banalt. Mitt djupt kända tack går till var och en av er vars ömsinta hjärtan och hjälpande händer har lättat så mångas bördor. Jag nedkallar Herrens rikaste välsignelser över er och era familjer när ni fortsätter att komma ihåg de som har tunga hjärtan och slappnande händer, i Jesu Kristi namn, amen.