Att vi alltid må hava hans Ande hos oss
Vi bör sträva efter att känna igen när vi ”undandrager oss Herrens Ande” … och notera och lära oss av de val och inflytanden som avlägsnar oss från den Helige Anden.
Idag talar jag som påminnelse och uppmaning till dem av oss som är medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag ber om och inbjuder den Helige Anden att hjälpa mig och er när vi nu lär tillsammans.
Nedsänkningsdop till syndernas förlåtelse ”är den första förordningen i [Jesu Kristi] evangelium” och måste föregås av tro på Frälsaren och uppriktig och fullständig omvändelse. ”Dopet i vatten … måste åtföljas av Andens dop för att det ska vara fullständigt.” (Se Bible Dictionary: ”Baptism”, s 618.) Frälsaren lärde Nikodemus: ”Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.” (Joh 3:5) Mitt budskap denna eftermiddag inriktar sig på Andens dop och välsignelserna som kommer av att ha den Helige Andens sällskap.
Dopets förordning och förbund
När var och en av oss döptes ingick vi ett högtidligt förbund med vår himmelske Fader. Ett förbund är en överenskommelse mellan Gud och hans barn på jorden, och det är viktigt att förstå att Gud bestämmer villkoren för alla evangeliets förbund. Ni och jag bestämmer inte förbundets natur eller innehåll. Snarare utövar vi vår moraliska handlingsfrihet genom att acceptera villkoren och kraven som vår evige Fader har fastställt i ett förbund. (Se Bible Dictionary: ”Covenant”, s 651.)
Dopets frälsande förordning måste utföras av en man som har tillbörlig myndighet från Gud. De grundläggande villkoren för förbundet vi ingick när vi gick ner i dopets vatten är följande: Vi intygade att vi var villiga att ta på oss Jesu Kristi namn, att vi alltid skulle minnas honom och att vi skulle hålla hans bud. Den utlovade välsignelsen för att hedra detta förbund är att vi alltid må hava hans Ande hos oss. (Se L&F 20:77.) Med andra ord, dopet i vatten leder till rättigheten och möjligheten att ha den tredje medlemmen i gudomen som ständigt sällskap.
Konfirmationen och Andens dop
Efter vårt dop lade män med prästadömets myndighet händerna på vårt huvud och konfirmerade oss som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och förlänade oss den Helige Anden. (Se L&F 49:14.) Orden ”mottag den Helige Anden” under konfirmationen var en uppmaning att sträva efter Andens dop.
Profeten Joseph Smith lärde: ”Man kan lika gärna döpa en säck sand som en människa om dopet icke sker till syndernas förlåtelse och för erhållandet av den Helige Andens gåva. Dopet i vatten är blott ett halvt dop och är till ingen nytta, om det ej åtföljs av den andra hälften — det vill säga dopet av den Helige Anden.” (History of the Church, 5:499) Vi döptes genom nedsänkning i vatten till syndernas förlåtelse. Vi måste också döpas och nedsänkas i Herrens Ande, ”och sedan kommer edra synders förlåtelse genom eld och genom den Helige Anden”. (2 Nephi 31:17)
Allteftersom vi upplever den Helige Anden lär vi oss att vi inte alltid känner Andens inflytande lika intensivt. Starka, dramatiska andliga maningar kommer inte till oss hela tiden. Även när vi strävar efter att vara trofasta och lydiga finns det tillfällen då Andens vägledning, bekräftelse och frid inte är tydliga i vårt liv. Faktum är att Mormons bok berättar om trofasta lamaniter som ”blevo döpta med eld och med den Helige Anden … ehuru de icke visste det”. (3 Nephi 9:20)
Den Helige Andens inflytande beskrivs i skrifterna som ”en mild och stilla röst” (1 Nephi 17:45; se också 3 Nephi 11:3 och 1 Kung 19:12) och en ”stilla röst, fullkomligt mild”. (Helaman 5:30) Sålunda brukar Herrens Ande tala till oss på stilla, känsliga och subtila sätt.
Dra oss undan Herrens Ande
Under våra enskilda studier och klasstudier betonar vi ofta betydelsen av att känna igen den inspiration och de maningar vi får från Herrens Ande. Det är rätt och värdefullt att göra det. Vi bör flitigt söka efter att känna igen och handla efter maningarna som kommer till oss. Men en viktig del av Andens dop blir ofta förbisedd under vår andliga mognad.
Vi bör också sträva efter att känna igen när vi ”undandrager [oss] Herrens Ande så att han ingen plats må hava i [oss] att visa [oss] vägen på visdomens stigar, där [vi] kunnen bliva välsignade, lyckliga och beskyddade”. (Mosiah 2:36) Just därför att den utlovade välsignelsen är att vi alltid må hava hans Ande hos oss, bör vi notera och lära oss av de val och inflytanden som avlägsnar oss från den Helige Anden.
Regeln är tydlig. Om någonting vi tänker på, ser, hör eller gör avlägsnar oss från den Helige Anden, bör vi sluta med att tänka på, se, lyssna på eller göra det. Om det som till exempel är avsett att roa oss fjärmar oss från den Helige Anden så är den typen av underhållning uppenbarligen inte lämplig för oss. Eftersom Anden inte kan stå ut med något som är vulgärt, grovt eller omoraliskt är sådant uppenbarligen inte lämpligt för oss. Eftersom vi vet att vi stöter bort Herrens Ande när vi deltar i aktiviteter som vi vet att vi bör undvika, är sådana verkligen inte lämpliga för oss.
Jag vet att vi är fallna män och kvinnor i en dödlig värld och att vi kanske inte har den Helige Andens sällskap varje sekund varje minut av varje timme varje dag. Men den Helige Anden kan vara hos oss ofta, om inte för det mesta — och Anden kan definitivt vara hos oss mer än han inte är hos oss. När vi blir alltmer nedsänkta i Herrens Ande bör vi sträva efter att känna igen maningarna när de kommer och inflytanden eller händelser som gör att vi drar oss undan den Helige Anden.
Att ta ”den helige Ande till [vår] vägledare” (L&F 45:57) är möjligt och nödvändigt för vår andliga tillväxt och överlevnad i en alltmer ondskefull värld. Ibland talar och handlar vi som medlemmar som om den Helige Andens inflytande i vårt liv är en sällsynt eller ovanlig händelse. Men vi bör komma ihåg att förbundet lovar oss att vi alltid må hava hans Ande hos oss. Denna himmelska välsignelse tillhör varje medlem i kyrkan som har döpts, konfirmerats och uppmanats att ”mottaga den Helige Anden”.
Liahona är en symbol och sinnebild för vår tid
I vår tid är Mormons bok den huvudsakliga källa som vi bör vända oss till för att få hjälp att lära oss att inbjuda den Helige Andens ständiga sällskap. Beskrivningen i Mormons bok av Liahona, vägvisaren eller kompassen som Lehi och hans familj använde under sin färd i ödemarken, togs särskilt med i uppteckningen som en symbol och sinnebild för vår tid och som en viktig lektion i vad vi måste göra för att få njuta av den Helige Andens välsignelser.
När vi strävar efter att alla våra attityder och handlingar ska vara rättfärdiga, blir den Helige Anden för oss idag vad Liahona var för Lehi och hans familj på deras tid. Samma faktorer som gjorde att Liahona fungerade för Lehi inbjuder den Helige Anden till vårt liv. Och samma faktorer som gjorde att Liahona inte fungerade i forna dagar gör att vi drar oss undan från den Helige Anden idag.
Liahona: dess syften och principer
När vi studerar och begrundar Liahonas syften och principerna som styrde den, vittnar jag om att vi som individer och familjer får inspiration som är anpassad till våra omständigheter och behov. Vi kan och kommer då att välsignas med den Helige Andens ständiga vägledning.
Liahona bereddes av Herren och gavs till Lehi och hans familj när de hade lämnat Jerusalem och färdades i ödemarken. (Se Alma 37:38; L&F 17:1.) Kompassen eller vägvisaren visade vägen som Lehi och hans karavan skulle ta (se 1 Nephi 16:10), ja, ”raka vägen till det förlovade landet”. (Alma 37:44) Liahonas visare fungerade ”i förhållande till den tro, flit och uppmärksamhet” (1 Nephi 16:28) som de resande visade den och slutade fungera när familjens medlemmar var stridslystna, råa, försumliga eller glömska. (Se 1 Nephi 18:12, 21; Alma 37:41, 43.)
Kompassen gav också Lehi och hans familj större ”insikt om Herrens vägar”. (1 Nephi 16:29) Liahonas främsta syften var alltså att ge både vägledning och undervisning under en lång och krävande resa. Vägvisaren var ett fysiskt instrument som verkade som en yttre indikator av deras inre andliga ställning inför Gud. Den verkade i förhållande till deras tro och flit.
Liksom Lehi välsignades i forna tider har var och en av oss idag fått en andlig kompass som kan leda och undervisa oss under vår jordiska resa. Den Helige Anden förlänades er och mig när vi kom ut ur världen och inträdde i Frälsarens kyrka genom dop och konfirmation. Genom det heliga prästadömets myndighet konfirmerades vi som medlemmar i kyrkan och uppmanades att söka det ständiga sällskapet av ”sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er.” (Joh 14:17)
När vi strävar framåt längs livets stig får vi vägledning av den Helige Anden precis som Lehi vägleddes av Liahona. ”Ty se, åter säger jag eder, att om I viljen inträda medelst den rätta vägen och undfå den Helige Anden, så skall denne visa eder allt vad I skolen göra.” (2 Nephi 32:5)
Den Helige Anden fungerar i vårt liv på samma sätt som Liahona fungerade för Lehi och hans familj, i förhållande till vår tro, flit och uppmärksamhet.
”Pryd alltid dina tankar med dygd. Då skall du hava ett frimodigt medvetande inför Gud …
Den Helige Anden skall vara din ständige ledsagare och din spira en oföränderlig rättfärdighetens och sanningens spira.” (L&F 121:45–46)
Och den Helige Anden är för oss idag det sätt som vi kan få, ”genom små och enkla medel”, (Alma 37:6) en större insikt om Herrens vägar: ”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.” (Joh 14:26)
Herrens Ande kan vara vår vägvisare och välsigna oss med vägledning, undervisning och andligt skydd under vår jordiska resa. Vi inbjuder den Helige Anden till vårt liv genom meningsfulla böner, både som enskilda och familj, när vi mättar oss med Kristi ord, genom flitig och fullständig lydnad, genom trofasthet och när vi hedrar våra förbund, samt genom dygd, ödmjukhet och tjänande. Och vi bör ständigt undvika allt som är omoraliskt, grovt, rått, syndfullt eller ondskefullt och som gör att vi drar oss undan den Helige Anden.
Vi inbjuder också den Helige Andens ständiga sällskap när vi värdigt tar del av sakramentet varje sabbatsdag: ”På det att du må hålla dig mera fullkomligt obefläckad av världen skall du gå till bönehuset och offra dina sakrament på min heliga dag.” (L&F 59:9)
Genom sakramentets förordning förnyar vi vårt dopförbund och kan få och behålla våra synders förlåtelse. (Se Mosiah 4:12, 26.) Dessutom påminns vi varje vecka om löftet att vi alltid må hava hans Ande hos oss. När vi strävar efter att hålla oss rena och obefläckade av världen blir vi värdiga käril där Herrens Ande alltid kan bo.
I februari 1847 visade sig profeten Joseph Smith för Brigham Young i en dröm eller syn. President Young frågade profeten om han hade ett budskap till bröderna. Profeten Joseph svarade: ”Säg till medlemmarna att vara ödmjuka och trofasta och se till att de behåller Herrens ande så ska den leda dem rätt. Var försiktiga och avvisa inte den stilla, sakta rösten. Den ska lära dem vad de ska göra och vart de ska bege sig. Den ska ge dem rikets frukter.” (Se Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young, s 41, kursivering tillagd.) Av alla sanningar som profeten Joseph kunde ha undervisat Brigham Young om vid detta heliga tillfälle, så betonade han vikten av att få och behålla Herrens Ande.
Mina kära bröder och systrar, jag vittnar om att Gud den evige Fadern, hans Son Jesus Kristus och den Helige Anden verkligen lever. Må vi alla leva så att vi alltid må hava hans Ande hos oss, och därigenom vara berättigade till att välsignas med den vägledning, undervisning och det beskydd som vi verkligen behöver i denna sista tid. I Jesu Kristi heliga namn, amen.