En framtida missionär formas
Som medlem i Milwaukee församling i Wisconsin vägleddes jag av hängivna ledare. Våra aktiviteter var en underbar källa till att utveckla sociala färdigheter, och de hjälpte oss övervinna tonårens tafatthet. Men det var speciellt en veckoträff som bestämde kursen i mitt unga liv. Den inträffade 1956, för 54 år sedan! Men jag minns den tydligt än i dag.
Vi unga män arbetade tillsammans under veckoträffen varje onsdag för att bygga en detaljerad meterhög modell av det vackra Salt Lake-templet. Vi gjorde också en stor affisch som förklarade Mormons boks syfte och historia.
Vår församlings scoutgrupp hade fått ett framträdande bås i stadens årliga scoututställning. Hundratals besökare gick förbi vårt bås och såg vad vi hade ställt ut. Många stannade till. De frågade unga pojkar med aronska prästadömet i scoutuniformer om syftet med templet. Många frågade sedan om Mormons bok. Vi unga bärare av aronska prästadömet förklarade så gott vi kunde och gav dem sedan en Mormons bok.
En kär scoutvän och jag (vi var i samma lärarkvorum) kände oss som tjugoåriga missionärer! Vi bestämde oss båda tyst för att vara värdiga och verka som heltidsmissionärer. Så småningom gjorde vi just det — delvis tack vare veckoträffarna och hängivna ungdomsledare.