Små och stora svenska mirakel
Jag hade varit inne i Lund med ett par kompisar och sett på bio. Det var sent och vi gick åt skilda håll. Jag gick ensam mot bilen. Det fanns två sätt jag kunde gå för att komma till platsen där jag hade parkerat. Rakt fram eller till vänster, båda vägarna skulle ta lika lång tid. Jag bestämde mig för att ta den som gick rakt fram. När jag nästan passerat möjligheten att gå till vänster fick jag en så stark känsla att jag ändå borde gå åt vänster och hjälpa personen som skulle komma att trilla med sin cykel. Jag ändrade riktning eftersom känslan jag fick var så stark och specifik. Samtidigt som jag tänkte att detta var en väldigt konstig tanke fick jag se en kille som kom cyklande halvvägs nere på vägen. När han var precis framför mig gör han den sjukaste trillningen ner i gatan med huvudet först. Han blir liggandes alldeles stilla på gatan. Det jag tänkte då var: ”Jaha, då gör vi det här!” Jag hjälpte honom upp och jag gick med honom dit han skulle. Han var både förvirrad och vilsen. Han var mycket tacksam när vi skildes åt.
Det är mitt vittnesbörd att Anden talar till oss, och det är genom hans viskningar som vi kan vara redskap att hjälpa Guds barn i deras svåra stunder. Om vi lyssnar och agerar kan vi vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt.