”Lektion 25 – Förberedelsematerial till lektionen: Successionsordningen i presidentskapet och färden västerut”, Återställelsens grunder – Lärarmaterial (2019)
”Lektion 25 – Förberedelsematerial till lektionen”, Återställelsens grunder – Lärarmaterial
Brigham Young ser på när de heliga lämnar Nauvoo.
Lektion 25 – Förberedelsematerial till lektionen
Successionsordningen i presidentskapet och färden västerut
Efter en rapportering om Joseph och Hyrum Smiths död, löd de avslutande orden i en nyhetsartikel: ”Detta är slutet för mormonismen” (Weekly Herald, 13 juli 1844, s. 220). I och med profeten Joseph Smiths död, trodde många utomstående betraktare att kyrkan skulle rasa samman. Och medlemmarna i kyrkan undrade vem som skulle leda dem. När du studerar det här lektionsmaterialet, titta då efter hur Herren fortsätter leda sin kyrka efter att en profet har dött.
Del 1
Vem leder Herrens kyrka när profeten dör?
Utför en av följande aktiviteter för den här delen:
-
Titta på videon: ”The Succession Crisis after Joseph Smith’s Murder” [Successionskrisen efter mordet på Joseph Smith] (8:03) och utför sedan betraktelseaktiviteten i slutet av den här delen.
-
Studera följande material och utför sedan betraktelseaktiviteten.
En anda av svårmod sänkte sig över Nauvoo i och med Joseph och Hyrum Smiths död. Under den här tiden av förvirring gjorde flera personer anspråk på rätten att leda kyrkan. En av dessa personer var Sidney Rigdon.
Vid tiden för Joseph Smiths död utförde Brigham Young och andra apostlar missioner i östra Förenta staterna. Inte förrän den 16 juli 1844 fick Brigham ett brev som informerade honom om mordet på Joseph och Hyrum Smith.
När Brigham läste brevet kändes det som om hans huvud skulle spricka. Aldrig hade han känt sig så förtvivlad.
Hans tankar gick omedelbart till prästadömet. Joseph hade innehaft alla de nödvändiga nycklarna för att kunna begåva de heliga och besegla dem tillsammans för evigheten. Utan dessa nycklar kunde Herrens verk inte gå framåt. För ett ögonblick var Brigham rädd att Joseph hade tagit med sig dem i graven.
Sedan, i en blixt av uppenbarelse, mindes Brigham att Joseph hade förlänat de tolv apostlarna dessa nycklar. Han slog handen mot sitt knä och sa: ”Rikets nycklar finns ju här i kyrkan!” (Saints: The Story of the Church of Jesus Christ in the Latter Days, vol. 1, The Standard of Truth, 1815–1846 [2018], s. 559)
Den 7 augusti 1844 samlades de tolv och andra ledare i kyrkan till ett råd. Sidney Rigdon, som hade blivit förbittrad mot kyrkan, hävdade under det här mötet att eftersom han tidigare hade kallats och ordinerats som talesman för Joseph Smith (se L&F 100:9), var det hans ansvar att ”se till att kyrkan leddes på rätt sätt” (History, 1838–1856 [Manuscript History of the Church], volym F-1, s. 295, josephsmithpapers.org).
Efter Sidney Rigdons anförande sa Brigham Young:
Joseph förlänade på [de tolv apostlarnas] huvuden alla de nycklar och krafter som tillhör apostlaskapet, vilka han själv hade innan han rycktes bort. (Brigham Young, i History, 1838–1856, volym F-1, s. 296, josephsmithpapers.org)
Nästa dag samlades de heliga i Nauvoo för att höra Sidney Rigdon göra sitt ledarskapsanspråk. Efter hans tal sa Brigham Young några ord och förespråkade att de tolvs kvorum, som tillsammans innehade alla de prästadömsnycklar som återställts till profeten Joseph Smith, för tillfället skulle leda kyrkan.
Under det att Emily [Hoyt] lyssnade till Brigham, kom hon på sig själv med att iaktta honom för att försäkra sig om att det inte var Joseph som talade. Han hade Josephs ansiktsuttryck, hans sätt att resonera, och till och med ljudet av hans röst. …
Sju år senare skrev Emily ner sin upplevelse av att se Brigham tala till de heliga, och hon vittnade om hur mycket han såg ut och lät som Joseph vid talarstolen. Under åren som följde skulle dussintals heliga komma att vittna om samma sak genom att beskriva hur de såg Josephs profetiska mantel läggas på Brigham den dagen. (Saints, vol. 1,s. 565–566)
Wilford Woodruff skrev: ”Om jag inte hade sett honom [Brigham] med egna ögon så hade inte någon kunnat övertyga mig om att det inte var Joseph Smith” (i History of the Church, 7:236).
I och med Brigham Youngs förkunnelse om Josephs förläning av apostlaskapets nycklar och makt på de tolv samt den Helige Andens bekräftande vittnesbörd, förstod de heliga Herrens vilja och inröstade de tolv apostlarnas kvorum som ledare för Jesu Kristi återställda kyrka.
Begrunda följande i din förberedelse för lektionen
Fundera över hur vår himmelske Fader tillkännagav sin vilja och sin kärlek för de heliga genom att visa dem att det var Brigham Young och de tolv apostlarna som skulle leda kyrkan. Hur har du fått veta att de som leder kyrkan i dag är utvalda och kallade av Gud?
Del 2
Hur kan Herren komma att vägleda oss när framtiden ser oviss ut?
I januari 1846, under tilltagande förföljelser av de heliga, gjorde de tolv apostlarna upp de slutgiltiga planerna för att lämna Nauvoo och bege sig västerut. År 1842 hade Joseph Smith profeterat ”att de heliga skulle fortsätta att lida mycken hemsökelse och fördrivas till Klippiga bergen, … grunda bosättningar och bygga städer och … bli ett mäktigt folk mitt i Klippiga bergen” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 511).
Brigham Young leder de heliga ut ur Nauvoo.
Även om de heliga förberedde sig för att lämna Nauvoo, arbetade de ändå på att färdigställa templet i Nauvoo. När det började bli färdigt trängdes tusentals heliga i templet dag och natt för att ta emot begåvnings- och beseglingsförrättningarna. Syster Sarah Rich berättade:
Om det inte hade varit för den tro och den kunskap vi fick i det templet genom Herrens andes inflytande och hjälp, skulle vår resa ha varit som att ta ett språng ut i mörkret. … Men vi hade tro på vår himmelske Fader och vi förlitade oss på honom. Vi kände att vi var hans utvalda folk. (Sarah Rich, i Döttrar i mitt rike: Hjälpföreningens historia och verksamhet [2011], s. 30)
Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum talade om de heliga som befann sig i Nauvoo vid den tidpunkten:
Deras förbund med Herren i templet i Nauvoo skyddade dem under deras färd västerut, liksom de skyddar var och en av oss i dag och under hela vårt liv. (Robert D. Hales, ”Templets välsignelser”, Liahona, feb. 2014, s. 54).
Allteftersom förföljelserna tilltog, slutförde de heliga sina planer och den första stora gruppen heliga påbörjade färden tvärs över Iowa i februari 1846. De ställdes inför hårt vinterväder, otillräcklig proviant och bristande ordning. Våren kom med ständiga regn, översvämmade bäckar och lera, så att de heliga bara kunde färdas strax under 50 mil på 131 dagar. Till följd av de här förseningarna och uttömda resurserna avbröt Brigham Young tillfälligt färden och upprättade en vägstation som kallades Winter Quarters. När hösten kom hade invånarantalet i Winter Quarters stigit till över 7 000 personer.
Många var sjuka av undernäring och nedkylning, och hos vissa sattes tron på prov. De här svåra omständigheterna gjorde vintern 1846–1847 till en av de svåraste perioderna i Brigham Youngs liv. Han kände sig ”som en far med en stor barnfamilj omkring [sig]” och berättade senare att hans ansvar tyngde honom likt en ”25-tonsvikt” (”This Shall Be Our Covenant”, Revelations in Context [2016], s. 307–308; se även Saints: The Story of the Church of Jesus Christ in the Latter Days, vol. 2, No Unhallowed Hand, 1846–1893 [2020], s. 40–44, 46–51).
Under denna tyngd vädjade Brigham Young till Herren om vägledning och fick en uppenbarelse som utgjorde ”Herrens ord och vilja beträffande Israels läger på deras färder mot Västern” (L&F 136:1). Markera gärna Herrens befallningar och löften till de heliga när du studerar följande delar av den här uppenbarelsen.
Studera som förberedelse för lektionen
President Dallin H. Oaks i första presidentskapet har gett oss viktiga insikter i hur lägligt uppenbarelsen i L&F 136 kom. Han sa:
Grundläggande för varje ansträngning att ta emot uppenbarelse är en beslutsamhet att göra allt vi kan av egen kraft och eget omdöme. Det innebär att vi behöver tjäna och arbeta.
Att fortsätta tjäna och arbeta är ett viktigt sätt att kvalificera sig för att få uppenbarelse. I mina studier av skrifterna har jag lagt märke till att de flesta uppenbarelserna till Guds barn kommer när de är på väg, inte när de sitter i hemmets vrå och väntar på att Herren ska tala om för dem vilket deras första steg ska vara.
Det är till exempel värt att notera att den uppenbarelse som är känd som ”Herrens ord och vilja beträffande Israels läger” (L&F 136:1) inte gavs i Nauvoo när de tolvs kvorum planerade uttåget från Nauvoo. … Inte heller gavs den på Mississippiflodens västra strand. … Uppenbarelsen om hur de heliga skulle ledas över slätterna gavs den 14 januari 1847 när de heliga redan hade färdats en tredjedel av vägen mot bergens dalgångar. (Se Dallin H. Oaks, ”I hans egen tid, på hans eget sätt”, Liahona, aug. 2013, s. 24, 26)
Tänk en stund på hur den här insikten från president Oaks kan tillämpas på dina egna frågor och beslut som påverkar din framtid.
I början av april 1847 lämnade Brigham Young Winter Quarters med den första gruppen heliga. De färdades 166 mil på fyra månader och kom fram till Saltsjödalen den 24 juli 1847. Wilford Woodruff skrev att när Brigham Young såg dalen ”var [han] försänkt i en syn under flera minuter. … När synen var över sa han: ’Det är nog. Detta är den rätta platsen. Fortsätt’” (i Kyrkans presidenters lärdomar: Wilford Woodruff [2005], s. 145). I oktober hade ungefär 1 700 heliga slagit sig ner i Utah. Men cirka 10 000 andra bodde fortfarande längs Missourifloden i Iowa och Nebraska och skulle komma att färdas västerut inom de nästkommande fem åren (se ”Sustaining a New First Presidency in 1847”, ChurchofJesusChrist.org).
I över tre år hade de tolv apostlarna lett kyrkan i första presidentskapets frånvaro. I december 1847 träffades apostlarna i Council Bluffs i Iowa där många av de heliga fortfarande bodde. De samlades i ett litet timmerhus för att diskutera omorganiseringen av första presidentskapet. ”En stor manifestation av den Helige Anden utgöts över de närvarande”, och de tolv inröstade enhälligt Brigham Young, senioraposteln, som president för kyrkan (Autobiography of Bathsheba W. Smith, s. 12, Church History Library, Salt Lake City; standardiserad stavning; se även Saints, 2:87–89, 92–95).
Begrunda följande i din förberedelse för lektionen
Tänk på hur Herren vägledde de heliga under deras färd till Saltsjödalen. Hur har du känt Herrens vägledning i ditt liv? Vad skulle du kunna fokusera på för att få större vägledning från Herren?