”Lektion 22 – Förberedelsematerial till lektionen: Månggifte”, Återställelsens grunder – Lärarmaterial (2019)
”Lektion 22 – Förberedelsematerial till lektionen”, Återställelsens grunder – Lärarmaterial
Lektion 22 – Förberedelsematerial till lektionen
Månggifte
Herren lärde Abraham att en av avsikterna med jordelivet är att ”pröva” Guds barn ”för att se om de kommer att göra allt vad Herren deras Gud befaller dem” (Abr. 3:25). Vissa av Guds bud kan verka mycket svåra, särskilt när de går emot kulturella normer eller egna förväntningar. När du studerar, fundera då på vad du kan lära dig av profeten Joseph Smiths och de tidiga heligas extraordinära tro och lydnad mot Herrens befallning att utöva månggifte.
Del 1
Varför utövades månggifte av profeten Joseph Smith och många av de tidiga heliga?
Så tidigt som 1831, när Joseph Smith arbetade på sin inspirerade översättning av Gamla testamentet, bad han om att förstå varför vissa forntida profeter och kungar i Israel utövade månggifte (se kapitelöverskriften och v. 1 i L&F 132). Herren gav en uppenbarelse till profeten.
I vers 37 syftar ordet bihustru på en kvinna som på Gamla testamentets tid var lagligt gift med en man men som hade lägre social ställning än en hustru. Att ha bihustrur ingick inte i utövandet av månggifte i vår tidsutdelning.
Ett tag efter att Herren uppenbarat månggiftets princip för Joseph Smith befallde han profeten att leva enligt den och att undervisa andra om den. Vi förstår inte alla anledningar till att Gud instiftade månggifte i kyrkans tidiga dagar, men det var en del av att återställa ”allt” (L&F 132:40, 45; se även Apg. 3:19–21).
Del 2
Vad vet vi om profeten Joseph Smiths utövande av månggifte?
Personer som stod Joseph Smith nära berättade att han hade sagt till dem att en Guds ängel visade sig för honom så många som tre gånger mellan 1834 och 1842 och befallde honom att leva enligt månggiftets princip. ”Fragmentariska bevis finns för att Joseph Smith agerade på ängelns första befallning genom att gifta sig med ytterligare en hustru, Fanny Alger, i Kirtland, Ohio i mitten av 1830-talet. … Man vet inte mycket om det här äktenskapet, och inget om vad Joseph och Emma kan ha sagt till varandra om Fanny Alger. Efter att äktenskapet med Fanny Alger slutade i separation verkar Joseph ha lagt månggiftet åt sidan tills efter att kyrkan flyttat till Nauvoo, Illinois” (”Månggifte i Kirtland och Nauvoo”, Uppsatser om evangelieämnen, topics.ChurchofJesusChrist.org).
Med början 1841 vigdes Joseph Smith till flera kvinnor i lydnad mot Herrens befallning och introducerade månggiftets princip för ett begränsat antal andra medlemmar i kyrkan.
Eliza R. Snow, som beseglades till profeten Joseph Smith och senare tjänade som Hjälpföreningens andra president, mindes:
Profeten Joseph … beskrev sin själsliga vånda när han försökte övervinna sin motvilja … med avseende på införandet av månggifte. Han kände till Guds vilja och visste att den Allsmäktige hade befallt honom att handla. … Han visste att han inte endast måste kämpa mot och övervinna sina egna fördomar utan att han också stod inför hela den kristna världens fördomar, men Gud som är över alla hade gett budet, och han måste åtlydas. (Eliza R. Snow, i Biography and Family Record of Lorenzo Snow [1884], s. 69)
En av anledningarna till att vår kunskap om Joseph Smiths utövande av månggifte är begränsad är att han och andra som utövade månggifte i Nauvoo sällan nämnde det i skriftliga uppteckningar. Många detaljer om utövandet av månggifte hölls konfidentiellt och historiska arkivmaterial besvarar helt enkelt inte alla våra frågor.
I en uppsats om evangelieämnen som gäller månggifte lär vi:
Under den period som månggifte utövades skiljde de sista dagars heliga på besegling för tid och evighet och besegling endast för evigheten. Besegling för tid och evighet innefattade åtaganden och förhållanden i detta liv, och omfattade vanligen även möjlighet till sexuella relationer. Besegling endast för evigheten avsåg förhållanden endast i nästa liv. …
Några kvinnor som beseglades till Joseph Smith vittnade senare att deras äktenskap var för tid och evighet, medan andra sa att deras förhållande endast var för evigheten.
De flesta av de som beseglats till Joseph Smith var mellan 20 och 40 år gamla när de beseglades till honom. Den äldsta, Fanny Young, var 56 år. Den yngsta var Helen Mar Kimball, … som beseglades till Joseph flera månader före sin femtonde födelsedag. Giftermål i den åldern, som inte är lämpligt enligt dagens normer, var lagligt på den tiden och en del kvinnor gifte sig när de var runt 15 år. Helen Mar Kimball sa att hennes besegling till Joseph var ”endast för evigheten”, vilket antyder att förhållandet inte innefattade sexuellt umgänge. …
Joseph Smith [beseglades] till ett antal kvinnor som redan var gifta. Varken dessa kvinnor eller Joseph förklarade så mycket om dessa beseglingar, även om några kvinnor sa att det var endast för evigheten. …
Det finns många tänkbara förklaringar till denna sedvänja. Beseglingarna kan ha gjort det möjligt att skapa ett evigt band eller en evig länk mellan Josephs familj och andra familjer i kyrkan. …
Dessa beseglingar kanske också kan förklaras av Josephs motvilja mot att ingå i månggifte på grund av den bedrövelse det skulle orsaka hans hustru Emma. Han kan ha trott att beseglingar till gifta kvinnor var ett sätt att åtlyda Herrens befallning utan att han behövde ha normala äktenskapsrelationer. …
En annan möjlig tolkning är att i en tid då människans livslängd var kortare än i dag, kände trofasta kvinnor att det var angeläget att beseglas genom prästadömets myndighet. Flera av dessa kvinnor var gifta antingen med icke-mormoner eller före detta mormoner, och fler än en av dessa kvinnor uttryckte senare att de var olyckliga i sina dåvarande äktenskap. Eftersom de levde på en tid då det var svårt att skilja sig kan dessa kvinnor ha trott att en besegling till Joseph Smith skulle ge dem välsignelser de kanske inte annars skulle få i nästa liv. …
Efter Josephs död flyttade de flesta av de kvinnor som beseglats till honom till Utah med de heliga, förblev trofasta medlemmar i kyrkan och försvarade både månggiftet och Joseph. (”Månggifte i Kirtland och Nauvoo”, Uppsatser om evangelieämnen, topics.ChurchofJesusChrist.org)
Del 3
Hur reagerade kyrkans medlemmar på månggiftets princip?
Att utöva månggifte var lika främmande och svårt för de flesta tidiga heliga som det skulle vara för kyrkans medlemmar i dag. ”I många delar av världen var månggifte socialt acceptabelt och lagligt. Men i USA ansåg de flesta att det var orätt ur moralisk synpunkt” (”Manifestet och slutet på månggiftet”, Uppsatser om evangelieämnen, topics.ChurchofJesusChrist.org). Befallningen att utöva månggifte ”var bland de mest utmanande aspekterna av återställelsen – för Joseph personligen och för andra medlemmar i kyrkan. … För Josephs hustru Emma var det en fruktansvärd prövning. … Hon vacklade i sin åsikt om månggifte. Ibland stödde hon det och ibland förkastade hon det” (”Månggifte i Kirtland och Nauvoo”, Uppsatser om evangelieämnen, topics.ChurchofJesusChrist.org).
Alla sista dagars heliga förväntades inte att utöva månggifte. Och vissa medlemmar i kyrkan som hade svårt med principen månggifte välsignades med ett andligt vittnesbörd som gav dem modet att gå vidare med sedvänjan. Två sådana medlemmars upplevelser sammanfattas här:
Brigham Young sa att när han fick höra talas om månggifte var det ”första gången i mitt liv som jag längtade till graven”. ”Jag fick be oupphörligen”, sa han, ”och jag fick utöva tro, och Herren uppenbarade för mig sanningen om det och det räckte för mig.” …
Lucy Walker mindes sin inre kamp när Joseph Smith bad henne att bli hans fru. ”Varje känsla i min själ vände sig emot det”, skrev hon. Men efter flera sömnlösa nätter bedjande på sina knän kände hon sig lättad när rummet ”fylldes av en helig närvaro”, likt ett ”starkt solsken”. Hon sa: ”Min själ fylldes med en ljuv frid som jag aldrig tidigare känt” och ”stor glädje fyllde hela min varelse”.
Alla hade inte sådana upplevelser. Vissa sista dagars heliga förkastade principen om månggifte och lämnade kyrkan, medan andra nekade till att ingå i sedvänjan men förblev trofasta. Men för många kvinnor och män följdes den första motviljan och ångesten av kamp, beslutsamhet och, slutligen, ljus och frid. Heliga upplevelser gjorde det möjligt för de heliga att gå framåt i tro. (Månggifte i Kirtland och Nauvoo, Uppsatser om evangelieämnen, topics.ChurchofJesusChrist.org)
Del 4
Hur gick det till när utövandet av månggifte inom Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga upphörde?
Ganska snart efter profeten Joseph Smiths död år 1844 migrerade de heliga till Saltsjödalen i västra USA, där kyrkans medlemmar så småningom öppet utövade månggifte. Från 1860-talet till och med 1880-talet stiftade USA:s regering lagar mot månggifte, och så småningom fastställdes tunga straff för dem som inte lydde lagarna, bland annat fängelsestraff. Efter att ha sökt Herrens ledning och tagit emot inspiration från honom gjorde president Wilford Woodruff ett uttalande i september 1890 som blev känt som ”manifestet” (Officiellt tillkännagivande 1), och som ledde till att kyrkans medlemmar upphörde att utöva månggifte.
Ett litet antal av kyrkans medlemmar fortsatte ingå månggifte efter att manifestet hade getts. Under aprilkonferensen 1904 utfärdade president Joseph F. Smith ett andra manifest som tillkännagav ”att alla [polygama] äktenskap är förbjudna. Om någon ämbetsman eller medlem av kyrkan åtar sig att förrätta en sådan vigsel eller att ingå ett sådant äktenskap kommer han att … uteslutas” (i Conference Report, april 1904, s. 75). Den här policyn gäller än i dag.
Del 5
Är månggifte nödvändigt för upphöjelse?
Äldste Marcus B. Nash i de sjuttios kvorum har sagt:
Somliga människor … tolkar felaktigt [skrifterna] till att betyda att månggifte är nödvändigt för upphöjelse. … Det finns dock inte stöd för det här i uppenbarelserna. … Det eviga livet utlovas till ett monogamt par som är beseglat av prästadömets myndighet och som håller förbundet – utan några ytterligare villkor eller krav [se L&F 132:19]. … Kyrkan bekräftar att monogami är Guds norm för äktenskapet utom när han auktoriserar eller befaller något annat genom sin profet. Kyrkan lär inte att deltagande i månggifte är nödvändigt för upphöjelse. (”Det nya och eviga förbundet”, Liahona, dec. 2015, s. 29, 30)
Vi förstår inte alla Guds avsikter med att han instiftade månggifte i kyrkans tidiga dagar. Men sista dagars heliga i dag respekterar de uppoffringar och helgade strävanden som gjordes av dem som utövade månggifte i lydnad mot Guds befallning.