”Lektion 26 – Förberedelsematerial till lektionen: Kyrkan i Västern”, Återställelsens grunder – Lärarmaterial (2019)
”Lektion 26 – Förberedelsematerial till lektionen”, Återställelsens grunder – Lärarmaterial
Gravyr av Salt Lake City år 1853, av Frederick Piercy
Lektion 26 – Förberedelsematerial till lektionen
Kyrkan i Västern
De heliga som hade samlats i stora Saltsjödalen med omgivningar upplevde flera svårigheter efter sin ankomst. Bland dem fanns svåra väderförhållanden, gräshoppor som åt grödor samt hunger. Dock var Brigham Young ”mindre angelägen om att få fram gröda och pengar än att hjälpa sitt folk att bli ett heligt folk.
Han visste av erfarenhet att de skulle tillväxa av att arbeta hårt och axla ansvar. ’Det här är en bra plats för att göra människor till heliga’ sa han 1856 till en skara medlemmar i Salt Lake City (DNW [Deseret News Weekly], 10 sep. 1856, s. 5)” (Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young [1997], s. 9). De flesta heliga visade prov på stor tro på Herren under dessa tidiga år, trots de här svårigheterna. Sorgligt nog omfattar den här perioden i kyrkans historia även den tragiska massakern vid Mountain Meadows, som kan ge viktiga lärdomar för oss att tillämpa i vår tid.
Del 1
Vad kan jag lära mig av de här tidiga heliga om att tjäna Herren och bygga upp hans rike i dag?
Under den svåra vintern 1848–1849 när vädret var kallt och maten knapp, ville en del heliga flytta till Kalifornien och gräva efter guld. President Brigham Young sa:
”Det finns de som har frågat mig om en förflyttning [till Kalifornien]. Jag talade om för dem att Gud har utvalt denna plats [Great Basin] för insamlingen av sina heliga, och att det kommer att gå bättre för oss just här än om vi beger oss till guldgruvorna. … Gud har visat mig att det här är platsen hans folk ska slå sig ner på, och det är här de ska blomstra. … Gud ska mildra klimatet och vi ska bygga upp en stad och ett tempel till den allrahögste Guden på den här platsen. Vi ska sprida ut våra bosättningar österut och västerut, norrut och söderut, och vi ska bygga städer i hundratal, och tusentals heliga ska samlas in från jordens folk.” (I James S. Brown, Life of a Pioneer: Being the Autobiography of James S. Brown [1900], s. 121–122)
Vid tiden för Brigham Youngs död år 1877 hade de sista dagars heliga sett det mirakulösa uppfyllandet av den här profetian. Deras tro på Herren och hans profet inspirerade 60 000 till 70 000 sista dagars heliga pionjärer att immigrera till Saltsjödalen där de grundade mellan 350 och 400 samhällen i Utah, Arizona, Kalifornien, Idaho, Nevada och Wyoming.
Den ständiga emigrationsfonden som stiftades för att bistå fattiga sista dagars heliga immigranter bidrog till resekostnaderna för 30 000 heliga från de brittiska öarna, Skandinavien, Schweiz, Tyskland och Nederländerna. Missionärer predikade Jesu Kristi evangelium över hela världen. De heliga helgade sin tid till att bygga tempel i Salt Lake City, Logan och St. George. Framför allt lämnade de heliga efter sig ett arv av tro, uppoffringar och orubblig hängivenhet till Jesus Kristus och hans återställda evangelium. (Se ”Brigham Young”, Newsroom Topics, newsroom.churchofjesuschrist.org.)
Välj en av följande berättelser om trofasta heliga som samlades i Utah under kyrkans tidiga dagar. Läs berättelsen och kom till lektionen förberedd att dela med dig av lärdomar eller principer man lär sig av den om att tjäna Herren och bygga upp hans rike i dag.
Lucy Meserve Smith
Läs om Lucy Meserve Smith och andra sista dagars heliga kvinnors medkänsla när de hjälpte handkärrepionjärerna, i Döttrar i mitt rike: Hjälpföreningens historia och verksamhet [2011], s. 36–37. Börja med stycket som börjar ”Lucy Meserve Smith, till exempel, ledde en grupp … ”, och läs till slutet av kapitlet.
John Moyle
Läs den inspirerande berättelsen om John Moyle, som vandrade till Salt Lake för att arbeta på templet varje vecka även efter att ha förlorat sitt ben i en olycka, i Dieter F. Uchtdorfs tal ”Lyft där ni står” (Liahona, nov. 2008, s. 55–56). Läs stycket med rubriken ”John Rowe Moyles föredöme”.
Eller se på videon ”Only a Stonecutter” [Bara en stenhuggare] (15:00).
Joseph Millett
Läs om Joseph Milletts villighet att skänka mjöl till en man som vägleddes till honom av Herren: Boyd K. Packer, ”En hyllning till kyrkans medlemmar”, Nordstjärnan, okt. 1980, s. 111–112. Börja med stycket som inleds med orden: ”Jag skulle vilja citera Joseph Milletts dagbok … ”, och avsluta med stycket som börjar med orden: ”Herren kände Joseph Millett”.
Eller se på videon ”The Joseph Millett Story” [Berättelsen om Joseph Millett] (6:14).
Charles Walker och Charles Rich
Läs om dessa två män och deras familjers tro när de uppfyllde kallelsen att upprätta nya bosättningar för de antågande heliga, i Vår arvedel: Kortfattad historik över Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (1996), s. 88–89. Börja med stycket som inleds med orden ”Vid generalkonferensmöten läste president Young … ”, på sidan 88, och avsluta med stycket på sidan 89 som inleds med orden: ”Vi har haft många umbäranden …”.
Del 2
Vad ledde fram till massakern vid Mountain Meadows?
Under 1850-talet resulterade osämja och bristande kommunikation i tilltagande spänningar mellan de sista dagars heliga och Förenta staternas regeringstjänstemän. Med missuppfattningen att de heliga gjorde uppror, sände Förenta staternas president James Buchanan 1 500 soldater till Salt Lake City för att slå ner det påstådda upproret.
I predikningar till de heliga beskrev president Young och andra ledare i kyrkan de antågande soldaterna som fiender. De befarade att soldaterna kanske skulle driva ut de heliga från territoriet Utah, liksom de tidigare hade blivit fördrivna från Ohio, Missouri och Illinois. President Young gav order till de heliga att spara spannmål så att de skulle ha mat att äta om de behövde fly från trupperna. Som guvernör över territoriet Utah gav han också order åt milisen att förbereda sig att försvara territoriet. För att undvika blodsutgjutelse förberedde sig resten av de heliga för att utrymma sina hem och förstöra dem om så behövdes.
Under den här tiden kom ett vagnståg med emigranter som var på väg västerut från Arkansas till Kalifornien in i Utah. Några personer i vagnståget blev frustrerade över att det var så svårt att få köpa välbehövligt spannmål av de heliga.
Spänningar eskalerade i Cedar City, den sista bosättningen i Utah på vägen mot Kalifornien. Sammandrabbningar uppstod och några personer från vagnståget hotade med att förena sig med de antågande regeringssoldaterna mot de sista dagars heliga. Efter att vagnståget lämnat staden ville några av nybyggarna och ledarna i Cedar City följa efter och bestraffa männen som hade hotat och förargat dem.
Isaac Haight, borgmästare i Cedar City, major i milisen och stavspresident, begärde tillstånd av William Dame, miliskommendör i närbelägna Parowan, om att få kommendera ut milisen och konfrontera de skyldiga i vagnståget. Dame avslog dock deras begäran och beordrade dem att inte bry sig om emigranternas hot.
I stället för att följa den här ordern planerade Isaac Haight och andra ledare i Cedar City att övertala lokala paiute-indianer att attackera vagnståget, stjäla boskap och döda några av eller alla männen. Haight bad John D. Lee, lokal medlem i kyrkan och milismajor, att leda paiuterna i den här attacken. De konspirerade att ge paiuterna skulden för dådet.
Isaac Haight framlade sin plan för ett råd av lokala ledare i kyrkan, samhället och milisen. Några rådsmedlemmar tog starkt avstånd från Haights plan och frågade om han hade rådfrågat president Brigham Young. Haight sa att han inte hade gjort det och gick med på att skicka en budbärare till Salt Lake City med ett brev i vilket han förklarade situationen och frågade vad de skulle göra. Det skulle ta ungefär en vecka för budbäraren att komma fram till Salt Lake City och återvända med president Youngs instruktioner.
Men strax efter det att budbäraren skickats iväg, gick John D. Lee och en grupp indianer i förväg till attack mot emigrantlägret vid en plats som kallades Mountain Meadows. Lee försökte få det att se ut som att det bara var lokala paiuter inblandade. Några av emigranterna dödades eller sårades, och resten av dem slog tillbaka mot sina angripare och tvingade Lee och paiuterna att dra sig tillbaka. Emigranterna drog snabbt ihop sina vagnar till en tät ring som skydd.
Vid ett tillfälle fick två emigrantmän syn på två män från Cedar Citys milis. Milismännen sköt mot dem och dödade en av dem. Den andre mannen undkom.
I ett försök att hindra nyheter att spridas om att medlemmar i kyrkan varit inblandade i attackerna, gjorde Isaac Haight, John D. Lee och andra lokala medlemmar i kyrkan samt milisledare upp en plan att döda resten av emigranterna, förutom de minsta barnen. ”Återigen bad de Dame om tillstånd att tillkalla milisen, och återigen höll Dame ett råd där det beslutades att män skulle skickas för att hjälpa de belägrade emigranterna fortsätta sin färd i frid. Haight beklagade sig senare: ’Jag hade gett hela världen, om jag hade den, mot att vi hade hållit oss till rådets beslut’” (Richard E. Turley Jr., ”The Mountain Meadows Massacre”, Ensign, sep. 2007, s. 18).
Efter rådsmötet lyckades Isaac Haight övertala Dame att ompröva rådets beslut, och Haight gick därifrån i tron att han hade tillstånd att använda milisen för att genomföra planen. John D. Lee närmade sig emigranterna under vit flagga och sa att milisen skulle beskydda dem från fler attacker genom att leda dem tryggt tillbaka till Cedar City.
När emigranterna gick mot Cedar City vände sig milissoldaterna om och sköt mot dem. Några indianer som rekryterats av nybyggarna rusade fram från gömställen för att delta i anfallet. Av de omkring 140 emigranterna i vagnståget skonades endast sjutton småbarn.
Två dagar efter massakern kom president Youngs svar, med ordern att låta vagnståget ostört gå vidare. ”När Haight läste Youngs ord snyftade han som ett barn och allt han fick fram var: ’Det är för sent, det är för sent’” (Richard E. Turley Jr, ”The Mountain Meadows Massacre”, Ensign, sep. 2007, s. 20).
De val som några ledare i kyrkan och några nybyggare i södra territoriet Utah gjorde ledde till den tragiska massakern vid Mountain Meadows. I motsats till deras handlande lyckades kyrkans och territoriets ledare i Salt Lake City lösa konflikten med Förenta staternas regering genom fredsförhandlingar år 1858. Under den här konflikten, som senare kom att kallas Utahkriget, deltog regeringssoldater och milissoldater från Utah i fientliga handlingar, men aldrig i strid.
I sitt tal på minnesplatsen för massakern vid Mountain Meadows den 11 september 2007, sa president Eyring i kyrkans första presidentskap:
Jesu Kristi evangelium som vi omfattar avskyr det kallblodiga dödandet av män, kvinnor och barn. I stället manar det till fred och förlåtelse. Det som utfördes [i Mountain Meadows] för så länge sedan av medlemmar i vår kyrka utgör ett fruktansvärt och oförsvarligt avsteg från kristna läror och kristet uppförande. … Vi uttrycker djup sorg över massakern som skedde i den här dalen … och för det opåkallade och omätliga lidande som offren kände då och som deras släktingar än i dag känner. (Henry B. Eyring, ”150th Anniversary of Mountain Meadows Massacre”, newsroom.ChurchofJesusChrist.org)
Begrunda följande i din förberedelse för lektionen
Vad kan vi lära oss av de förfärliga val som ledde till massakern i Mountain Meadows? Läs Ordspråksboken 28:13 och 3 Nephi 12:24–25, 43–44, och identifiera principer som kunde ha förhindrat den här tragedin om de tillämpats. Fundera över hur efterlevnad till de här principerna kan förhindra onödig sorg i ditt eget liv.